...och lyssna på min kropp som igår sade till mig: -Ta det lugnt, detta genom att förse mig med en huvudvärk som hette duga och som jag direkt kände igen som bihåleinflammation. Jag har en benägehet att få det en eller ett par gånger per år.

Hovslagaren hittade en hovböld som var på väg att mogna, vilket var skönt då är det ju inget värre.

Pga leriga hagar måste Marko stå inne tills han är symtomfri och sedan gå i en torr hage. Hmm, var jag nu skall hitta den. Har idag inspekterat våra hagar och enda hyfsat torra stället är ridbanan där det har regnat ned mängder med ekollon. Så då är frågan om jag skall ut och försöka plocka upp dem eller hitta en torr del i vinterhagen att stängsla in?

Gårdagmorgonen började mindre bra då denna syn mötte mig när jag skulle ut och ge de "instängda" hästarna frukost:

Houdini- Vilda, tänkte jag, men såg sedan att jag inte haspat ordentligt då det finns två lägen på haspen. Jag hade till och med tagit en bild på kvällen på boxdörren och inte sett detta.

Jag vet inte hur länge hästarna varit ute, men det kan ha varit hela natten efter höet tagit slut. Bandaget var i alla fall helt lerigt, visserligen mest på utsidan vilket jag märkte när jag bytte, men, men då var det ju redan av.

Lite huvudbry för hur jag skulle kunna sysselsätta Marko i boxen hade jag eftersom han varit livrädd för hönätet och halm har vi ingen. Men såg att han tjuvåt ur Vildas hönät och det gick finemang hela dagen igår att äta ur nätet. Han äter dessutom lite i perioder och inte som Vilda som är klistrad vid nätet tills det är tomt. Marko funkar alltså att ge fri tillgång.

Ovan som jag är vid att ha hästarna instängda så blir jag väldigt rastlös och springer och kollar Marko hela tiden. Jag känner mycket tryggare med att de går ute dygnet runt. Säkert bara en vana.

Igår tog han det hyfsat med ro och Vilda får bara gå i hagen närmast ladugården för att han inte skall bli alltför orolig. Däremot vill jag inte ha henne för nära boxen då hon är en pillfia utan dess like och skulle säkert försöka låsa upp dörren för Marko.

Idag är han mer rastlös och boxvandrar, gnäggar, sparkar på boxdörren med framhovarna samt krubbiter trots hönätet. Kanske ett friskhetstecken. Idag har jag inte känt någon puls i benet men däremot hade han puls i båda fram igår kväll, samt var lite varm även över den vänstra framhoven. Idag känns den helt ok igen.

Jag tror att han blir mindre orolig om jag inte springer och kollar honom hela tiden för matte kan ju betyda utsläpp...

Mockningen klarade jag av igår tack vare att han ändå hade gått ur boxen. Idag vet jag inte riktigt hur jag skall kunna få in skottkärran utan att han sticker ut. Ett alternativ är att dra på skyddsdojan som jag tillverkat av en regnhuva, och låta honom komma ut precis utanför boxen där det inte är helt torrt men inte så djupt. Risken är dock att han vägrar gå in igen och står han utanför för länge så tar han nog sönder huva och bandage i gruset.

Det är inte förrän man använder sakerna man märker vad som fungerar bra och mindre bra. Boxdörren borde ha varit hängd åt andra hållet. Det hade varit lättare att släppa ut en häst åt gången då. Nu är det ont om plats och hästen måste ha tillräckligt öppen dörr för att kunna vända. Det är tur att Vilda som är den som får bli utsläppt är orädd och snabb att springa ut. I morse gick det galant.

Efter att ha sprungit som en orolig höna igår och kollat till Marko varvat med små korta koppelpromenader med Doris bestämde jag mig för att vila en timme på soffan.

Då ringde telefonen. Det var en granne som träffat på två lösa hästar i området. Han undrade vems de var. Det var de hästarna som går i hagarna jämte vår vinterhage, men jag hade tydligen fel när jag hänvisade till den jag trodde var ägarens pappa som jag tror äger marken.

Jag, en av styvdöttrarna och hennes pojkvän stack ut med morötter och grimmor. Vi träffade på hästarna ganska snart, men de fortsätte trava längs grusvägen för att ibland vända sig om och glo lite på oss. Min hjärna gick på högvarv för att komma på vilken hage längs vägen vi skulle kunna lura in dem i.

Älgarna har rivit staketet på vår sommarhage. Jag slängde ett öga på en annan hage där en granne haft lånehästar och hagen var tom samt hel. Jag öppnade den för att förbereda även om hästarna passerat. Samtidigt slog jag en signal till de som äger gården dit hästarna verkade styra sin kos, eftersom den gränsar till en större väg. Jag bad dem gå ut och spärra vägen. Fick då reda på att en bil var på väg från andra hållet, vilket var tur, för hästarna vände upp mot en grusväg och in på en tomt i stället. Jag knackade på och den unga tjejen som haft lånehästarna öppnade, sprang ut och hämtade en spann kraftfoder.

Hästarna stod nu vid gaveln på huset vid ett äppleträd och funderade.

Jag fick reda på att det var stängsel mot skogen bakom i just den hörnan. Tjejen och styvdotterns pojkvän som fått med sig Vildas grimma skickade jag runt huset från ena hållet medan jag gick åt andra hållet mot hästarna.

Styvdottern fick order om att spärra grusvägen och göra sig STOOR om hästarna skulle försöka komma förbi henne.

Jag fick mutat den ena misstänksamma hästen med morotsbitar och på med grimman. Den andra blev lite orolig men höll sig nära kompisen och gick sedan fram och körde ner mulen i krafthinken. Jag lämnade över "min" häst till "pojkvännen" som fick hålla ett extra grepp om grimman som var lite för stor. Tog en näve kraft ur hinken och fick på häst nr 2 grimman.

Sedan tog vi ned hästarna till hagen som jag öppnat och kollade att det var ok att de kunde gå där så länge. Jag sprang sedan ned till gården för att kolla om ägarna var lokaliserade. Det var de.

Då kom en bil och den skulle tydligen innehålla hästägarna. Det var ett äldre par som tydligen fött upp den ena hästen men lånat ut den. Den riktiga ägaren var kontaktad och skulle komma så fort som möjligt. Paret hade grimmor med sig, men jag avrådde dem från att släppa hästarna i deras gigantiska hage då min misstanke var att älgarna rivit staketet någonstans.

Ganska snart dök ägaren upp med transport och hästarna skulle få komma hem till stallet.

"All`s well that ends well", puh. Men jag blev lite piggare en stund i alla fall;)

Ja nu är vi tre med tassar i förband.

Marko haltade på höger fram igår. Han var varm över kronranden och hade puls. Ev en hovböld. Han kan också ha vrickat till sig i leran.

Han fick arnikagel över kotan och kronranden samt jodopaxomslag på hoven.

Jag blev helt förundrad över att min lille hispepelle klarade både att spola benen(visserligen med waggawashborsten) och att få hoven inlindad i flera lager och silvertejpad. Det som inte går att laga med silvertejp...

Det blev inte världens bästa förband då jag trasslade in och tejapde fast mitt eget bandage i Markos men han hade en ängels tålamod När jag insåg att jag nog dragit åt lite hårt och försökte klippa upp med en fantastiskt slö sax tyckte han dock att det kunde räcka, men flyttade bara hoven ett par gånger. Han kan när han vill.

Hovslagaren kommer i kväll och undersöker. Hoppas att jag kan återanvända regnhuvan. Det var den sista i lagret. Hästarna är mindre nöjda över att jag stängt av hagarna så att Marko inte skall gå i de leriga övergångarna. Men imorgon skall jag fixa en annan lösning så att de kan röra sig något mer än bara i hagen närmast ladugården.

Doris är duktig och låter strumpan vara efter klofrakturen som visade sig vara lindrig. Klon kommer att växa ut igen. Hon är även duktig på att ta sin antibiotika och det smärtstillande varvat med ostbitar.

Den lilla skon som jag "fodrat" med en plastpåse hatar hon dock och hon nafsar mig i händerna när den skall på. Många blåmärken blir det...  

Så till årets höanalys: Kvoten smrp/MJ blev 3,91, vilket gör det något svårare att få till det än förra året då den var på 8. Ändå tappade ju Marko muskler förra året fast det hade kanske med munåkomman att göra??

Ett plus med torrt hö är att det är mycket svårare att dra ut stora tussar av det ur hönätet. Vilda kämpar på... 

Till Marko kan jag ge lusern, men till Vilda vet jag inte riktigt. Hon måste ju få tillräckligt med hö att tugga på och lusernet ökar ju inte bara proteinet utan även energin. Har tittat lite på linfrökaka och linkli men proteinet i linfrö skall vara svårare att tillgodogöra sig. Någon som har någon idé. Helst vill jag slippa ge traditionellt kraftfoder så gott det går. Tycker det rimmar illa med att ge det till en tjockis då det är svårt att hitta ett med lite energi i. Att ge proteinfoder är också lurigt. Det kan gå illa om man ger för mycket protein. Kanske är jag ute och cyklar men tar gärna emot tankar och funderingar.

Sedan detta med att beräkna vikt. Jag har tre olika formler och resultaten blir VÄLDIGT olika. Vilken formel använder ni? Jag har tidigare använt två olika och interpolerat resultaten som det heter,dvs jag lägger ihop dem och delar med två.

Ha det bra alla!

var det dags för idag.

Det började väl mindre bra när jag skulle hämta Vilda som för ovanlighetens skull inte ville komma. Det händer i stort sett aldrig att mina hästar inte kommer till mig. Men jag antar att det var jag själv som sände lite negativa signaler eftersom jag är lite rädd om mitt finger och därför blir lite mer stressad än vanligt. Allt tar ju längre tid och jag hade ju en tid att passa. De har ju båda fått lite mycket vila pga mitt finger så då blir de också lite "förvildade".

Jag fick köra med lite hästpsykologi och locka med mig Marko till grinden istället, men istället för att komma med så ställde sig Vilda längst bort i hagen vid stängslet där två andra hästar går. Dum är hon inte.

Efter lite krumbuktande av båda hästarna då Marko fick för sig att gå emellan oss för att inte riskera bli ensam i hagen så kom hon med i alla fall. Grimman var inga problem att ta på men hon försökte att stanna, springa och annat för att komma undan. Marko sprang runt och bockade så leran skvätte. Men ut kom vi med alla lemmar i behåll.

Jag har ju inte ridit på nästan två veckor så jag undrade hur mycket som hade fastnat sedan sist. Men lektionen började ganska bra.

Nya saker att träna på var att börja böja lite lätt. Detta med hjälp av att peka med bröstbenet. I svängar pekar man annars med naveln och bröstbenet i samma linje naveln pekar i ridriktningen medan bröstbenet anger böjningen. Därför måste ju bröstbenet peka mer inåt än naveln vid böjningar.

Jag har ju oftast för mycket vikt på höger sittben därför fick jag tänka mig låren som två behållare fyllda med tex. sand. Min vänstra behållare läcker därför måste jag flytta över sand från den högra för att nå jämnvikt. När man skall flytta åt något håll använder man också denna bild för att flytta vikten åt rätt håll fördelar man sanden från det ena benet till det andra.

Vi travade en del även om det var ganska halt på sina ställen på gräsbanan. Vilda börjar bli duktig på att lyda nu, men vissa ställen ville hon undvika att springa på vilket jag kan förstå. Blöta löv och gräs är inget toppenunderlag. (Läs jag vill ha en paddock!!!) I traven fick jag fortsätta öva på att få knäna peka framför tårna för att få bättre sits och mycket mjukare nedsittningar.

Jag fick även öva mig på att var mindre aktiv med sätet dvs åka med snarare än att driva. Drivningen skall komma från skänklarna. Väldigt svårt att låta bli var det.

Sista övningen var att börja flytta i sidled både utåt och inåt på böjt respektive rakt spår. Man skall då tänka sig en boll inne i bäckenet som rullar med sin tyngd snett framåt åt det håll förflyttningen skall ske. Det är viktigt att tänka sig detta väldigt långsamt. Hästen skall flytta sig i samma takt som tanken. Det är lätt att vara för snabb så att man är längre fram i tanken och hästen halkar efter. Det blir då lite motsträvigt istället. Detta är även viktigt vid svängar, att vrida naveln långsamt. Det skall inte synas att ryttaren gör något utan allt skall vara synkront mellan häst och ryttare. Än så länge är det mesta lite överdrivet dock för att vi båda skall lära oss.

Att flytta utåt samtidigt som hästen är böjd inåt är toppen att använda vid hörnpasseringar, vilket vi övade på en del. Man slipper då att hästen snävar i hörnet och behöver inte använda tyglarna så mycket (helst inte alls).

För mig att tänka på när jag övar är :

att jag inte behöver tänka att lägga mer vikt/sand i höger lår (det finns så det räcker) Att inte heller flytta bröstbenet så mycket i höger varv då blir det för mycket böjning. I vänster varv får jag istället tänka både på vikten och att överdriva pekandet lite med bröstbenet. Att inte öva böjningar mer än ca tio minuter då det är jobbigt för tjockisen. Att böja och göra sidoförflyttningar längs raka grusvägar för att snart kunna göra öppnor. Att variera mellan rakriktning och böjning. Att vara mjuk i armbågarna så jag inte sitter och lyfter i innertygeln.

Sist men inte minst skall Vilda ha mycket beröm så fort hon visar att hon förstår dessa små, små hjälper. Dessutom skall jag lägga i pauser i arbetet. Där vi bara står och vilar en stund. Viktigt är att lägga in en paus innan hon bestämmer sig för att "Nu är det paus". Vi skall undvika onödiga konflikter så att vi båda kan njuta av det roliga med ridningen och hålla det positivt. Helt i min anda, men bra att få tips på vägen.

Härligt med en tränare som är duktig på att läsa av lynnet på hästen och direkt ser vem av oss som gör rätt/fel.

Längtar redan till nästa lektion.

Då jag inte har så många ridbilder och de jag har är ju använda många gånger, får det bli en bild på M´s premiär på hästryggen. Om Marko blir inriden så hoppas jag att Mats också börjar rida centrerad ridning:)

Till sist vill jag nämna att om någon ( i närheten) är intresserad av att också rida lektion i centerad ridning, varannan vecka ca. så är ni välkomna att höra av er. Det finns bara en lite gräsbana som än så länge inte är upplyst men det funkar ganska bra.

Ha en bra kväll alla!

Mycket tankar har jag haft kring hundarna som sköts ihjäl av polisen.

Fruktansvärt onödigt och fegt. Jag kan förstå att polisen saknar kunskap, men då får de väl tillkalla någon som har den. Fast egentligen tycker jag ju att i ett land med 800 000 hundar så borde ju polisen ha utbildning och kunskap om både hundar och andra djur. För när det sker olyckor med djur inblandade eller när djur är på rymmen så är det polisen allmänheten vänder sig till. Jag anser också att man borde försvåra det för polisen att använda vapen. Att hundägaren inte blev träffad när polisen sköt vilt och över tjugo skott var bara tur.

Polisen i Oslo har sina tjänstevapen inlåsta i ett skåp i bilen och bara en av polismännen/kvinnorna har nyckel. De måste alltså fatta ett gemensamt beslut om att öppna skåpet. Det föhindrar ju att de handlar i panik.

Det finns ju mängder att läsa om denna tragiska händelse t. ex. här på Hundkillens blogg.

Min egen lilla hund är just nu i trotsåldern och har så varit en månad ca. På kvällarna är hon värst då hon är övertrött och gör allt för att få negativ uppmärksamhet. Hon biter i sofforna, jagar katterna, vaktar kattluckan. Hoppar och nafsar på mig särskilt, juckar m.m puh! Måtte det gå över snart...

På agilityn går det framåt, men det är på kvällstid då hon är som värst med trotset så det blir lite konflikter mellan varven. Hon börjar dock få upp farten och fatta själv att hon skall sicksacka mellan slalompinnarna, så nu gäller det att matte slutar peka och visa så mycket. Det är svårt. Hopphindren går av bara farten. Hon har ju hoppat allt sedan valpben. Svåraste har vi det med kontaktfälten. Men övning ger färdighet. Nu övar vi i trappan inne. Då hon blir frustrerad på den lilla rampen under äppleträdet. Hon fattar inte vad matte vill alltid då jag har lyckats klicka fel ett antal gånger.

I tisdags på agilityn lyckades jag få kopplet runt mitt vänstra lillfinger och efter min nervskada har jag fortfarande nedsatt känsel och kände inte detta förrän Dorsis mitt i hopphindren plötsligt ryckte efter en annan hund. PANG! Jag fattade först inte att det var i mitt finger det smällde till men ajaj.

Igår var planen att komma ut med båda hästarna i det strålande höstvädret (mitt favoritväder). Men jag begav mig till vårdcentralen först med mitt svullna finger. Sedan gick hela dagen åt till att vänta på röntgen och ortopeden på sjukhuset. Det var bara en spricka och jag slapp gips som tur var, men ortopeden sade att jag skulle vara försiktig. Ett ryckande till så är fingret helt av. Det var samma ortoped som tog emot mig efter jag ramlat av Marko. En hästtjej hon med så hon visste väl att det var på plats med en varning.

Det är redan hästhår i kardborren...

Det var frustrerande att sitta pall på akuten i flera timmar, men jag fick tag i ett av barnen som gick ut med Doris. När M kom hem så hade Doris dock tuggat ett stort hål i vår bäddmadrass. Tur att det inte var en riktig tempur utan Ikeas variant. Hon gillar inte att vara ensam hemma och är lite bortskämd på den fronten.

Idag är det också strålande väder och jag VILL rida, men kanske skall jag hålla mig till imorgon. Efter ca tre dygn börjar ben-nybildningen så då är det mindre risk att dra sönder fingret. Marko är den som står på tur för träning men han får semester denna vecka. Vilda litar jag bättre på. Får ju tänka på att om jag skadar mig mer så kan jag inte göra något alls...

Istället skall jag skicka in en höanalys. Jag gjorde en analys på mögel då jag tyckte att höet dammade, men det skall vara ok enligt analysen. För säkerhets skull så blöter jag det dock så länge det funkar dvs innan det blir isbildning. Hoppas att det är första balen som är mest dammig. Vilda är ju lite känslig sedan innan.

Jag skall även fixa lite krokar till höpåsarna då jag återigen packar dem på loftet nu när vi har torrt hö. Har väl inte brist på saker att göra direkt, men åh, vad jag vill rida. (antagligen för att jag inte bör göra det;)) Men vi får se vad som händer innan dagen är slut.

Nu är det lite kallare och jag inser att jag har dåligt med vinterkläder både till stallsysslor/ridning och privat. Har inte lust att åka och shoppa även fast Hööks äntligen fått in set med jacka och termobyxor. Jag använder min dotters avlagda set som nu är sönderslitet efter alla år. Jag tycker det är skönare och bättre med tvådelat än overaller. Har dock fått tag i knappt begagnade Graninge-ridstövlar för ett bra pris.

Hur har ni det med vinter-outftiten?

Ha en bra dag alla!