Hej på er!

Nu har vi äntligen fått tag i småbalar med halm. Onsdagen gick åt till att röja bort en del av den gamla halmen och höet på loftet. Planen var att få bort allt, men det verkar vara en osinlig mängd däruppe. Fem lastbilslass blev vi av med i alla fall. Mats körde fast med lastbilen på åkern när han tippade första lasset.

Det blev till att hämta traktorn.

Mats kunde ju inte dra loss lastbilen själv, så jag gjorde "lastbilschaffis" premiär, typ tio meter tills vi kom upp på vägen, lite läskigt.

Sedan fick jag köra tillbaka traktorn, nu börjar det verkligen bli bondvarning;) Att det ska vara så många och tröga pedaler på den...Men det gick riktigt bra.

Halmen tog sig bra i blåsvädret

Blåsten fick den även att yra överallt där den inte skulle vara inklusive in i ögonen och näsan, blä.

Ett riktigt mastodontjobb, utan slut i sikte... tills Mats ropade. Jag har hittat en loksele. Det var en konstig maskäten sak:

Draglädret var av järn(?) Kanske använt till en oxe?

Det blev i alla fall mer spännande att få ut halmen, kanske fanns där mer skatter/museiföremål...

Japp en stund senare, en loksele till:

I något bättre skick, men det blir nog en stallprydnad av den. Ska (när jag inte har något bättre för mig;)) rengöra och putsa upp den.

Vi fick även upp den första hösilagebalen på loftet. Småbalarna börjar sina så smått.

Mockade även ur det mesta av bädden och fyllde på ny fräsch torv.

Rena rama träningspasset. Var ganska mör när det var dags att åka till jobbet;)

Igår fick jag in halm i utedriften efter att ha mockat ut mängder av frusna bajsbollar. De använder boxen flitigt nu.

Ett lastbilslass med ny fräsch halm och lite extra hö.

När jag väl kom ut med halmbalarna hade Vilda naturligtvis lagt en ny bajshög mitt i boxen(suck!)

Halmen var mycket uppskattad. Inte minst för att den går att äta. Ägnade en kvart åt att få Marko våga sig in i boxen, eftersom matvraket Vilda ställt sig mitt i boxen för att vakta alltihop. Hon ville ha allt helt själv. Jag fick knö undan henne till ena sidan och sedan locka och pocka med Marko. Till sist gick han in och efter att Vilda börjat backa mot honom och jag ställt mig emellan med ett "passa dig!" så rådde snart lugnet i det lilla boet. Det var riktigt mysigt för dem med en mjukare bädd att ligga i. Torven blir väldigt hård när det blåser så kallt nu.

Halmen gav dessutom lite julkänsla med sitt mjuka prasslande.

Ska nu dricka upp min glögg och sedan ut och natta de små julkusarna:) 

Hej på er!

Nu är HLR-ubildningarna avklarade. 300 personer är nyutbildade i HLR och luftvägsstopp:) Det har varit fantastiskt roligt och givande. Tur jag har en sån snäll granne och vän som ställt upp med lunchfodring av hästarna. Tack Maria!

Nästa år kommer ett nytt utbildningsprogram och vi hoppas kunna få delta i HLR-kongressen till hösten. Den äger rum på Svenska mässan i Göteborg. Senast jag var där var 2006 när nuvarande program introducerades. Det är väldigt roligt att träffa andra instruktörer, gå på seminarier, och inte minst njuta av den goda maten.

I fredags var vi bjudna på underhållning och hotellövernattning av det företag Mats har jobbat för det senaste. Jag mötte med andan i halsen upp de andra som tagit hyrd buss ner till Götet, efter HLR, fodring av hästar, förberedelse av kvällsfoder som grannen var snäll att ge.

Efter bilköer, parkering och annat spännande på vägen befann jag mig till sist på Hotel Gothia. Ringde Mats som var i baren på 23:e våningen. Jag åkte upp i hissen och han åkte ned! Inte lätt att kommunicera per telefon i allt sorl med en människa som suttit en bra stund i en bar. Jag åkte ned och han åkte upp, så höll vi på några gånger, tills det var dags att åka vidare med taxi till Kajskjul 8. Fick släpa med mig min packning;)

Vi fick god mat och underhållning. Claes Malberg och Tommy Körberg stod för musik och show. De var riktigt roliga och duktiga:)

Sedan en god natts sömn på hotellet innan det var dags att köra hem igen.

Det har blivit väldigt lite hästträning, igen!

Hoppas kunna ta tag i detta nu när det börjat lugna sig på arbetsfronten.

Mats är en klippa och har snickrat en trappa till sin kära sambo:

Så efter det här så slipper hon ta sig ned

här:

"Snickaren" i färd med konstruktionen:

Utsikt från höloftet

Ha en bra dag alla!

Hej alla ni som kan tänkas vara kvar:)

Det har varit lite mycket nu. Jobbet, HLR-utbildningarna och omläggning av schema, därför har bloggen fått stryka på foten, även kommentarerna på era bloggar har uteblivit. Jag har dock läst några av era nyare inlägg när det varit lugnt på jobbet. Vissa inlägg av allvarligare natur krävde dock mer eftertanke och mer energi än jag lyckades uppbringa mitt i natten för att knåpa ihop en kommentar.

Idag skulle jag och Mats på ridtur ihop. En låtsas- Hubertusjakt¨på en mössa med svans:) Han har aldrig suttit på en häst tidigare. Tillsammans med vår kära granne Ma fick Mats åka själv, för jag drabbades av magsjuka inatt. Tror det är vinterkräksjuka, tycker jag känner igen känslan (bläh!).

Men snälla Ma tog lite bilder och Mats har nog fått mersmak. Han frågade om Vilda verkligen inte orkar bära honom. Nja, hon får nog bygga lite mer muskler först, men snart har du ju en egen ridhäst: Marko:)

Det hade gått riktigt bra, men Mats klagade på att hästen hade dåliga bromsar. Tror nog det handlade mest om att han kände att Mats var nybörjare och ville väl dessutom inte komma för långt efter kompisarna. Skall bli spännande att se om ridlusten håller i sig.

Ha det bra alla! Åter till sängen och dietmaten: Mineralvatten och yoghurt, Mums;)

Först en liten utvärdering av vämebaljan:

  Vattenkar nr 1 i morse  

Vattenkar nr 2 i morse

Värmebaljan, isfritt vatten:) Det som ser ut som olja är mangan eller järn. Vårt vatten innehåller en hel del sådant, men är godkänt som dricksvatten. Själv filtrerar jag vattnet innan jag dricker det för smakens skull. Hästarna och Mats dricker det som det är;)

Kabeln är skyddad av en bit tjock slang och dragen under eltråden, ska nog mycket till att de gnager på den.

Vet inte hur kallt det var i natt, men några minusgrader i alla fall. Får se hur långt ned temperaturen kan krypa utan att vattnet fryser.

Japp, så var det fixat. Efter lunchhöet tog vi in hästarna. Marko fick prova bett i munnen för första gången, vilket inte var jättepoppis. Belöningsmorötterna, hur hade matte tänkt jag skulle kunna tugga på dem med skrot i munnen? Efter en stund så stod han lugnt och småtuggade på bettet som dock var något för långt. Han befriades sedan från huvudlag och bett vilket han var mer än nöjd med.

Vilda selades på och så tog vi en promenad. Tömkörde henne för första gången en riktig promenad ute på vägarn utan att ha M till hands ( han hade ju hand om Marko och gick efter oss), lite läskigt då hästen är den som ser potentiella faror först. Som tur var kom en kompis, J till M precis när vi skulle gå så han fick hålla sig i närheten av Vilda för att kunna ingripa vid eventuellt trubbel.

Hon skötte sig jättefint dock. Pigg var hon med. När vi nästan var framme vid grannens hagar kom en fyrhjuling, hund, barnvagn och hela skocken med skogstrollen som skulle stallas in. Vissa i grimskaft och några lösa och så Buster och Sessan i sin hage. Jisses vilken samling och vad spännande. Det blev lite mycket för Vilda som hade svårt att stå still och vänta. J fick gripa in och hålla henne en stund, men sedan stod hon fint när jag lät henne äta lite för att lugna nerverna. Hade ju inte varit kul att åka efter en glad galopperande häst i tömmarna. Flockinstinkter är inte att förakta.

Marko blev också lite till sig i trasorna, men lydde fint.

Sedan fick Marko och M gå först. Tänkte det var bra med lite stoppklotsar ifall ifall.

Efter en bit kom en bil körande bakifrån. Vägen var smal med ett djupt dike så M började springa med Marko för att kunna släppa förbi bilen vid en mötesplats. Nja, tänkte jag inte så smart att springa från bilen, men bad Vilda trava och sprang efter med tömmarna. Hästarna lyssnade fint på ptroo och stannade båda och släppte förbi bilen utan att hetsa upp sig det minsta. Duktiga kusar!

Bilföraren däremot passade på att gasa när vi sprang, så J gick mitt i vägen för att förhindra en snäv omkörning. Vissa har mycket lite innanför pannbenet.

På väg hem hoppade Marko högt när han passerade en navkapsel vid vägkanten, jätteläskigt, men M visade honom den och han vågade då nosa lite ovanför den.

Vilda gick fram och undersökte den minutiöst.

Nästa läskiga sak var en isbelagd vattenpöl, huvaligen;)

Väl hemma igen passade vi på att gå runt med Marko och undersöka ridbanan med dess koner, bildäck och plaströr. Hindret (som ligger på marken) var väldigt skräckinjagande, han nosade och frustade, trampade och backade. M gick åt sidan med honom, så tömkörde jag Vilda över, sedan vågade Marko gå över fast han var bra snabb över med bakbenen, plaströr bits faktiskt ibland, visste ni inte det?

Efter fyra rundor från olika håll över hindret, var Marko helt lugn och gick sedan över stolparna vi har liggande på backen och runt konerna utan att bli skrämd. Duktig liten kuse!

Vilda var jättemjuk och fin att tömköra efter promenaden.

Väl hemma släppte vi in hästarna på andra sidan hagen vid värmebaljan och gick för att fika. Efter lite småprat och kaffe med dopp(en ganska lång stund) gick M ut och skulle greja med lampor i utedriften. Då slog det mig! Stängde vi stängslet där vi hade gått ut före promenaden. Ropade till M, som trodde jag hade stängt, men nej. FAAAN! På med kläder, stövlar och en ficklampa i näven(hade nog klarat ett brandmannatest) ut i hagen som mycket riktigt var öppen och inga hästar syntes till. FAN, FAN, FAN!

In i stallet efter grimmor, snabbt in i foderkammaren efter två hinkar med havre. Så började letandet. Jag och J gick mot Sessan och Busters hage, dit kanske de hade gått igen? M´s äldste St son tog fyrhjulingen åt andra hållet. M gick efter. Det började skymma så smått. Det är inte lätt att hitta två hästar när det blir helt mörkt, tiden var knapp.

I huvudet gick jag igenom olika otäcka scenarier. Kanske på väg till gamla stallet, måste då korsa en 90-väg? Kanske står de i skogen någonstans och vi kan inte hitta dem i mörkret? En sömnlös natt med poliskontakt och irrande med ficklampa samt havrespann för att sedan läsa om två ihjälkörda hästar och förolyckade människor i morgontidningen?

Ringde även grannarna för att få hjälp och tips. Så ringde mobilen. Det var M. St hade hittat dem. Fråga mig inte varför han körde av vägen och upp i en dunge med fyrhjulingen, men där innanför den stod de. Omgivna av mängder med gott gräs. De hade hittat en hel hage som husse och matte måste ha missat att fixa åt dem. De minst uppjagade var alltså hästarna, men M och St hade haft lite sjå att få på dem grimmorna. Självklart lämnar man inte ett så fantastiskt ställe utan protest. När jag väl tagit mig dit var grimmorna på och alla såg glada och nöjda ut. Lite havre som belöning för hysset;) fick de med.

Det var en adrenalinkick som heter duga. Jag är helt hundra på att det var Vildas idé att gå ut på en egen liten promenad. Klantigt av oss och det värsta var att jag tänkte be M stänga när han gick ut med Marko, men så tänkte jag äsch, vi går ju ändå in den vägen igen. Så kan det gå, men det gick ju riktigt bra och jag tror att hästarna har haft en toppendag!

Ha en bra kväll alla! Ska varva ned en stund till innan sovdags.

Under veckan som gått har jag roat mig med att utbilda i HLR varvat med det vanliga nattjobbet. Utöver detta har jag även suttit och försökt fixa ihop ett schema pga den tjänst kommunen sparat in. Det var inte lätt att få ihop, men med envishet och tålamod och en himla massa tid fick jag ihop något. Får se vad de andra gillar schemat och hur deras förslag ser ut. Det går tyvärr inte att få det perfekt ur alla hänseenden.

Pga växlandet mellan tidiga morgnar och sena nätter var jag igår efter sovdagen jättetrött, men fick för mig att fixa ett litet hinder av två gamla däck och ett plaströr. När detta väl var färdigt höll solen på att gå ned.

Så idag var jag extra laddad, skulle egentligen ridit ut i veckan men varken tiden eller orken räckte till. Vädret var strålande idag till skillnad från senaste tidens regn, blåst och lervälling.

Tog in Vilda och upptäckte att nosgrimman nog behövde göras ett hål större, men håltången vägrade samarbeta... Det fick bli utan nosgrimma istället. Vilda var jättenöjd och dessutom gapade hon inte en enda gång (om man inte räknar med när hon snott åt sig lite gräs som hamnade på tvären). Skönt att slippa nosgrimman äntligen, ibland löser sig saker av sig själva. Tror även att sidstyckena behöver längas. Hon växer visst fortfarande.

Det blev i alla fall lite träning på "ridbanan". Försökte inspirerad av Stinas inlägg använda små hjälper, back to basics. Att med främst sätet reglera tempot. I början gick det riktigt bra, men sedan lade Vilda i snigelväxeln, så gör hon när hon blir uttråkad. Vi övergav banan (och hindret som blåsten rivit) och gav oss ut på en liten tur i området istället. Först var hon riktigt pigg, men ju längre bort vi kom från den gnäggande Marko desto snigligare blev farten. Tills hon kom på att vi snart var framme vid grannens hästar Sessan och Buster, då fick jag hålla in henne ordentligt när traven började bli lite vild. Då räckte det inte med att göra halt med hjälp av sätet;)

Buster            Sessan

Gamla bilder från i somras

Jag red en bit till fram till en annan grannes gårdsplan där vände vi. På väg tillbaka mötte vi en konstig bil, någon slags jeep som lät väldigt mycket och Vilda blev lite skärrad, men skötte sig efter lite steppande riktigt bra. Man måste se det man är rdd för i vitögat för att vänja sig.

Hon är oftast cool. Hemma får hon massor av miljöträning med alla fordon och maskiner som husse grejar med, men ibland får hon lite fnatt vid möten av större brummande saker medans hon ibland  inte ens höjer på ögonbrynen när bilar passerar väldigt nära på smala vägar.

Väl hemma var det mockning och höpackningsdags. I köket hägrar ett diskberg, så mina planer på att träna båda hästarna sprack. Ibland är jag nog en tidsoptimist. Dagarna blir så korta nu när det blir mörkt redan vid 17-tiden och jag är ingen morgonmänniska, måste morna mig en stund innan jag kommer igång. Imorgon får jag ta tag i den "lille", som förresten har vuxit ur cobgrimman och nu mäter 153 cm i mankhöjd, vad månne bliva?

Skall i alla fall testa ett av betten som är för stora för Vilda och körhuvudlaget, sedan kanske det blir en promenad eller följa John...

Ha en trevlig lördagkväll!

Först vill jag säga till alla "bloggisar" att jag varit lite snål med kommentarerna det sista, ber om ursäkt för detta, men det kommer fler:)

Är nu trött efter en heldag i kommunhuset och Hlr-utbildningar. Jättekul är det, men som alltid när man gör något annat än det vanliga så blir man väldigt trött i huvudet. Sitter framför datorn för att hålla mig vaken tills det är dags att natta hästarna, skall sedan lägga mig med en god bok.

Dagen började tidigt idag (jag är ju som bekant en nattuggla annars) 05,20 var jag uppe. Väldigt längesedan jag gick upp i ottan.

Min snälla granne och vän stod för lunchfodringen idag, så jag kunde lugnt släppa tanken på matvraken en stund.

Fick ett MMS med bild på mina nöjda små kusar:)

Det har varit milt väder nu, nästan som vår. Det blir lite till och från med höransonerna. Nu är det ganska kallt i kväll. De brukar få den största givan på kvällen och morgonen. Nu har de även vant sig vid att få kvällsmat i boxen och de står och väntar på den därinne. Skönt att de gillar sitt krypin.

Vad gäller läsplattan så är jag riktigt nöjd. Läser nu: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Riktigt rolig och annorlunda historia, rekommenderas varmt.

Ha en riktigt bra kväll alla! Skall snart sätta på mig den ovärderliga pannlampan och bege mig ut i geggamojjan.