..mycket nöjd.

Mina kusar är fantastiska.

Med husses hjälp tömkörde jag Marko i helgen och han hispade inte till det någon gång trots snålblåst och regn på tvären. Han fick efter långt uppehåll även bett i munnen och var helt lugn med det. Tänderna verkar ha slutat bråka. Vi började med en kort promenad. Tömkörde på vägen hem och sedan på banan. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. När husse lossat grimskaftet på vägen ville Marko gärna gå tätt intill honom, men med upprepade tag i högertömmen började han fatta: ok, matte bestämmer. Han gjorde halt och ryggade direkt när jag bad honom, men i början fick husse visa att han skulle framåt genom att gå när jag smackade för då vill han gärna följa husse. Tillsist ramlade tioöringen ned och Marko såg jättenöjd ut när han överöstes med beröm. I vanlig ordning var den lilla hjärnan väldigt trött efteråt.

Arkivbild "Mattes nallebjörn"

Vilda och jag tog en ridtur i helgen och hon var fantastiskt pigg. Lite vila kan vara bra ibland.

Idag körde jag henne med draglinor och svängel både på ridbanan(gräs) och grusvägen där det lät lite mer. Hon reagerade lite grann på svängeln genom att ta några snabbare steg, men lugnade sig med en gång efter beröm.

Husse var med och höll ordning på grejorna samt lade lite tyngd bakåt på linorna så att Vilda fick dra. Det gillade hon. Motstånd är toppen enligt henne. Det var mycket att hålla reda på och hon var väldigt lyhörd idag, så när jag i ett moment trasslade till det lite och tog för mycket i vänstertömmen klev hon över en draglina.

Ptroo! Lyft! Så drog vi den på plats igen. Hon lyfte hoven och rörde inte en min. Vi hade kunnat hålla på ett tag till, men det skymde och det var svårt att se. Nästa gång blir det däckdragning, skaklar och släpa står sedan på programmet och timmerkälke. Det här är så roligt och det bästa är att Vilda verkar född till detta.

   En vårbild från en av våra tömkörningspromenader.

Har letat efter rockard till Vilda, men Mats tycker att vi skall bygga en själva. De flesta saknar svängel och man måste oftast kliva över ett rör som går till skakeln. Dessutom sitter man väldigt lågt i dem. Det betyder en himla massa modifieringar. Så det blir hemmabygge igen. Har tagit fram en ritning så nu återstår att se om Mats får tid att bygga eller att lära mig svetsa, vilket han hävdar tar längre tid.

Nu har jag hittat inspirationen.

Bjuder på en riktigt gammal bild:

Och en till...

... som vanligt omgiven av de älskade djuren.

Ha en riktigt bra kväll alla!

Hej alla!

Inspirationslösa Viveca här. Gårdagen var tråkig, hästarna hade tråkigt och jag fick inget gjort, igen!

Vilda har inte blivit riden på en hel vecka. Vet inte när det hände sist. Kanske förra vintern när hon hade sin infektion/hälta och det var isigt. Jag får lite dåligt samvete, men vet sedan tidigare att vila kan vara bra ibland. Fast tjocka hästar bör motioneras;) Marko har jag som mål att aktivera minst en gång i veckan helst två eller tre. Vilda rids normalt tre till fyra dagar i veckan. Så idag och i helgen är det hästande på schemat. Jag har gjort i ordning ett schema på en whiteboardtavla för att peppa mig själv. Vet att jag brukar ha lite dippar ibland, men de brukar gå över.

Idag blåser det som attan, så vi får gratis miljöträning i alla fall.

Så till Doris lilla hundvalpen.

Tyvärr är det ju så att American staffordshire och flera liknande raser har oförtjänt dåligt rykte och jag inser att det är något jag kommer att få tampas med.

Varför är det så?

Har forskat lite i detta för jag tycker inte man skall lyssna på fördomar utan försöka hålla sig till fakta så mycket som man bara kan. Det räcker inte med: "Jag känner en som..." oavsett om det är positivt eller negativt för rasen/raserna.

Media är en stor bov i detta, inte minst kvällstidningarna. De säljer många lösnummer genom att peka ut de s.k Kamphundarna. Förr var det dock andra raser som pekades ut. Schäfern var utsatt till exempel. Jag minns även om jag var barn då att det talades/skrevs om Schäfrar som huggt människor mot strupen m.m Schäferns rykte som farlig har dock utplånats med tiden.

Vad beror detta på? Jo, att fel människor skaffar dessa hundar. S.k gangsters använder hundarna som symboler att skrämmas med. Medias bild av hundarna spär på farlighetssymboliken vilket egentligen bara gynnar de oseriösa ägarna. Förr ägde många s.k A-lagare Schäfrar och miljöerna de vistades i var inte de bästa för hundarna.

Här är lite mer fakta för den som är intresserad.

Här är även en nidbild av hur insatta journalisterna egentligen är:

Lite rolig tycker jag:)

Själv har jag mest erfarenhet av den engelska varianten: Staffordshire bullterrier. Mina föräldrar är inne på sin andra hund av den rasen. Den första blev 16 år och min äldsta dotter var nyfödd när de skaffade henne. De är otroligt barnkära och kallas i England för "Nannydogs". Överhuvudtaget väldigt människotillvända och tillgivna.

Sedan skall man inte sticka under stol med att de är envisa som synden. De har också ganska hög smärttröskel. Så i ett potentiellt hundslagsmål så ger de sig inte i första taget oavsett vem som började. Mina föräldrars nuvarande hund blev attackerad av en Chihuahua-terrier-blandning nyligen och fick en skada i en led. Som tur var hann de dela på hundarna innan något mer hände. Staffen gjorde ingenting. Hade hon gått till motangrepp så hade förmodligen allt skyllts på henne. Samma lilla hund gick även till angrepp på den förra hunden. Den gången gick mamma emellan och blev biten av Chihuahuan.

Att ha hundilskna hundar lösspringande oavsett storlek är ansvarslöst. Att ha pli på sin hund oavsett ras är A och O. Individer av alla raser kan vara ilskna mot andra hundar och vet man om det får man rätta sig därefter. Har man en hundilsk hund är det dock svårt att hindra andra lösspringande hundar att komma fram till hunden. Därför bör man som hundägare checka av om det är ok att hunden hälsar på andra hundar oavsett hur snäll ens egen hund är.

Man bör lära sin hund att fråga sin ägare om den får hälsa. Hundar behöver inte hälsa på andra hundar i tid och otid. Går man med en sådan hund i stan så får man stanna var tredje meter och risken att det blir konflikter ökar ju med frekvensen.

Här är tips från Hundcoachen Fredrik Steen (som är min nya idol) gällande detta:

Det var lite om detta.

Blir spännande att se hur väluppfostrad Doris blir;)

Ha en bra dag alla!

Känner mig oinspirerad för tillfället.

Igår var det strålande solsken och tanken var att få tömkört Marko och få kört Vilda med svängel. Min käre sambo fick dock mängder att göra och summan av det hela blev lersanering av två inpackade fyrbeningar samt avmaskning. Båda hade 575 EPG på blodmask och Vilda hade bandmask. Blir lite irriterad när jag insåg att apoteket slarvat med anvisningarna sist då Marko hade bandmask. Han skulle ha haft dubbel dos av Fyrantel men då det inte stod angivet fick han en vanlig dos därav smittan till Vilda som oftast brukar nolla. Hoppas nu att hans maskar är döda så de inte smittar runt. Denna gång valde jag ingen odling vilket jag borde gjort.

Tiden räckte inte till för mer hästande innan det var dags att ta med mina båda döttrar för att hälsa på lilla Doris, valpen och sedan till Gbg för att fira mormor som fyllt sextio.

Idag är det dimmigt, geggigt och mörkt, men får ta mig i kragen och aktivera kusarna ändå. Det brukar vara roligt när man väl kommer igång.

Jag har passat på att rensa lite bland länkarna på bloggen. Bloggar som verkar inaktiva eller som jag sällan besöker rök till förmån för några nya.

Tröstar mig med en sommarbild:

Ha en bra dag alla!

Igår kom minusgraderna. Hästarna var snabba på att tala om: Hallå! Vi måste ha mer mat, gräset är kallt! Två små gnäggande matvrak höll noga koll på mattiderna;)

Jag ökade givorna något och de fick lunch två gånger istället för en gång. Nu får jag gå igenom foderstaterna igen. Det låga energiinnehållet i höet gör att det är väldigt stora mängder som kommer att gå åt. Funderar på att ge Marko lite kraftfoder med. Han får ett par deciliter nu bara för att vänja sig. Tycker egentligen att det bästa är att hålla sig till grovfoder i så stor utsträckning som möjligt. Får se hur jag gör för när jag beräknade mängden hösilage som skulle gå åt så visste jag inte att energin låg på bara 3,8 MJ per kilo. Dock verkar det som om de första balarna var mycket blötare än de senaste jag öppnat. Får höfta lite.

Kollade Vildas ättakt i morse. Hon äter sitt lika fort ur nätet som Marko äter sitt utan nät. Hmm!

Äntligen slipper man den värsta leran. Jag har varit fullt sysselsatt med Markos svans. Den blir borstad, tvättad sprayad och till och med klippt   och sedan är den lika lerinpackad ut igen. Igår gjorde jag om allt igen och flätade upp den.

Inte helt nöjd med resultatet då lilleman drog den genom leran när jag tvättat den i flera omgångar i en spann vatten innan jag hann fläta. Men jag är väldigt nöjd att han inte hispade till det. Jag doppade svansen och han mumsade gräs. Tycker många gånger att hästarna lär sig slappna av bättre när man gör somligt löst i hagen. Sedan finns det säkert de som tycker att man skall ha de potentiella "nedtramparmonstren" uppbundna varje gång man pillar på dem;) Jag anser dock att om jag ger dem möjligheten att gå undan så blir de inte pressade och tar det hela med ro. När man sedan gör samma sak uppbundet så blir det inte lika dramatiskt. Det finns naturligtvis tillfällen när man bör/måste binda upp.

Skulle jag komma med lokselen i hagen så skulle Marko sticka innan jag fick allt på plats då han inte är riktigt bekväm med den och den innebär ju också att han skall jobba, vilket man kanske kan försöka slippa ifrån...Avmaskning och annan medicinering är också sånt som jag inte skulle försöka ge mig på med hästarna lösa. Bättre fly än illa fäkta...Vattenslangen har jag prövat med löst men se det funkar inte, då blir man ju blöt och framförallt så låter den läskigt;)

Så till vår lilla valp vars arbetsnamn nu är Doris. Nu är hon tingad och flyttklar den 16:e december. Får se när det passar mig att ta hem henne. Det skall bli spännande och är naturligtvis lite nervöst. Hur kommer katterna ta det hela? Hur skall jag i början kunna komma iväg på ridturer? Hur fort kommer hon bli rumsren och hur snabbt kommer hon kunna vara ensam en stund?

Funderar på att skaffa någon slags bärsele så att jag kan ta lugna ridturer med henne innanför jackan innan hon är stor nog att gå med för egen maskin. Tror att det skulle kunna funka med Vilda.

Doris

Mysig syskonskara

Husses hjärta har smält:)

Jag är uppvuxen med hundar och varit hund- och valpvakt otaliga gånger, men aldrig haft en egen hund så lite pirrigt är det allt. Ni är välkomna med tips:)

Idag blir den en frisk och kall ridtur och kanske lite tömkörning med Marko om jag är duktig nog att hinna:)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Senaste nytt:

Hönäten är på plats, men Marko är skeptisk. Ägnade en halvtimme drygt åt "nuddaträning" i onsdags när jag satt upp dem. Han åt från nätet, men när han skulle göra det själv så blev han väldigt rädd när det "rörde" på sig. Jag tänkte att han vänjer väl sig...

Vilda får det mesta av givan i nätet och lite på golvet. Marko får tvärtom. Han äter långsammare och är rädd för nätet.

Näten har dock varit tömda, men min misstanke om vem som tömmer dem visade sig stämma: Vilda, naturligtvis även fast hon verkade ganska skeptisk hon med till en början. Jaha, mer träning krävs med lilleman för Vilda passar väl på när han skrämt sig själv. Nu när jag jobbar så får Marko hela givan på golvet så länge. Vilda äter inte så mycket långsammare med nätet än utan, men något kanske. Tror det blir svårt att ge begränsad fri tillgång till det matvraket.

Hon tappar en del i vikt nu. Jag tycker att fettdepåerna sjunker alltmer och sadelgjorden får spännas allt längre in. Hon hade dessutom slitit en hel del på hovarna trots att jag ridit till största delen med boots. Hovslagaren behövde knappt verka något, bara jämna till lite. Så nu blir det boots hela tiden:) Bootsen har slitits en hel del med. Misstänker starkt det gorva grus som lagts på en del av grusvägen här... Marko börjar bli riktigt cool och mognar alltmer bortsett från när det gäller hönäten då;)

Igår var vi och besökte de små Amstaffvalparna för operation övertalning. Jadå han liksom jag smälte för denna lilla, lite försiktiga men keliga tiken:

 Mats var lite skeptisk till en början, men nu är det han som börjar snacka om valpkurser;)

Skall försöka komma på ett namn.

Hittade en fin blogg när jag googlade: http://kamphundblogg.bloggplatsen.se/

Och det här inlägget gjorde mig riktigt rörd.

http://kamphundblogg.bloggplatsen.se/2011/10/10/6412518-sa-mycket-karlek/

Gammal skåpmat: Rotade i en gammal fotolåda häromdagen och insåg att jag alltid varit lika djurgalen. Det var nästan mer djur än männsikor på bilderna. Har det i blodet helt enkelt:

Det här är jag 12 år gammal på häst i Spanien, kan tänka mig att jag tjatade till mig denna ridtur pga av abstinens från hästarna på ridskolan.

Här min far som hälsar på en häst? Tror mest han poserar;)

Kommer mer fler bilder framöver och en presentation av tidigare husdjur.

Ha en bra söndagkväll alla!

Oj, tittade på lite gamla bilder och videos som jag laddat upp under länken "Mina bilder".

Hittade en video när jag premiärtestar den bomlösa sadeln på Vilda. Vi har där påbörjat inridningen så smått. Vilken skillnad. Smal och smärt samt omusklad. Matte har ingen vidare sits. Men lika matglad som alltid är dock den lilla åsnan;)

Får försöka filma lite ridning någon dag. Nyttigt att se hur både häst och ryttare utvecklas.

Jag hoppas det har hänt en del även med matte;)

Vad tror ni om detta förslag?

Något som skall bort eller till?

Sökes: Ansvarsfull vuxen medryttare. Du behöver inte vara någon toppryttare, men du bör ha en ängels tålamod, ett hjärta av guld och en vilja av stål. Tycker du dessutom om att arbeta från marken, är intresserad av körning/inkörning är det ett plus men inget krav.

Finnes: Femårigt D-ponny sto. Korsning Nordsvensk/russ (eller var det åsna?). Hon är matglad och lite för tjock. Hon är grundriden. Går bra i de flesta gångarter. Har en underbart mjuk och fin trav. Galoppen har dock en del övrigt att önska. Hon har dessutom ev. tölt i sig.

Inkörning är påbörjad. Går barfota/boots fram. Hon har mycket vilja och vill man samma sak så ger hon allt. Hon kan om hon vill är en bra beskrivning. Hon är vidare cool och stannar hellre och spanar in potentiella faror än att hon sticker. Kan dock vara svårt att få henne framåt när hon fått för sig att stanna. Vid möte med bilar brukar det funka bra, men hon kan reagera ibland främst på större fordon som bussar, lastbilar, traktorer och bilar med släp. Hon rids främst i skog och mark, vilket hon trivs bäst med, men tillgång till gräsbana/del av hage finns. Den är dock ej upplyst.

Söker medryttare då jag tror att det är nyttigt att någon annan rider henne samtidigt som jag behöver lägga lite mer tid på min andra häst. Har inga direkta krav på mockning och fodring. Men är du här vid tid för fodring så är det uppskattat med hjälp de gångerna. Har inga krav på hur ofta eller speciella dagar, men det är bra om jag vet vecka för vecka så jag kan planera när jag själv skall träna/rida. Jag arbetar oregelbundet och nattetid. Är ledig ganska mycket.

Någon som vill leka med mig?

Hej alla!

Idag är jag komatrött efter nattjobb trots att det var lugnt på jobbet. Det är mörkret som tagit energin ifrån mig.

Igår tömkörde jag Marko och efter lite diskussioner gällande matintag kontra arbete så lyssnade han fint. Husse fick hjälpa till att dra upp huvudet. Äntligen börjar Marko förstå att det är mig han skall lyda och inte husse som bara går bredvid.

Jag började tömkörningen på egen hand, men fick problem när Marko drog ned huvudet. Jag tömkör bettlöst för tillfället och då är det ganska svårt att dra upp huvudet när man går bakom hästen. På slutet började han dock jobba nöjt och på vägen mot stallet gjorde vi halter, ryggningar och igångsättningar gång på gång. Då trillade den lilla tioöringen ned ordentligt.

Marko var inte hispig en enda gång och jag kunde själv leda in honom i hagen samtidigt som jag parerade med tråden mot tjockisen som gärna vill gå ut och beta i området;)

Äntligen känns det som om han taggat ned och lyssnar på mig istället för att fly. Nu kan vi börja mer på allvar. Han behövde nog tid att mogna lite grann och all lös träning som för vissa kanske kan verka meningslös eftersom den är så långt från hästsport som kan tänkas har gett utdelning. Tid och tålamod har jag massor av så det bekommer mig inte, men vad glad jag blir när jag ser resultat.

Tjockisen är mätt, alltså bröstomfånget är mätt. Hungrig är hennes normaltillstånd;) Fyra centimeter mindre än sist, när det nu var? Får kolla. Det går åt rätt håll, men nackfettet skulle jag vilja trolla bort.

Funderar på att skaffa medryttare till Vilda. Dels för att det är bra att någon annan rider henne. Hon verkar faktiskt lyda bättre då eftersom det är lite mer spännande än att kånka runt på matte. Dels för att kunna lägga mer tid på ordentlig träning av Marko nu när han verkar redo mentalt. Funderar på hur annonsen skulle se ut. Kommer publicera lite förslag här för omröstning tror jag.

Sedan var det hönätsfunderingar.

Jag har ju införskaffat två hönät som jag från början hade tänkt att börja portionera ut höet i för att öka ättiden.

På tillverkarens hemsida står det dock att man skall fylla näten och ge ca 75% av den vanliga givan som vanligt bredvid. Detta för att hästar som är vana att få portionsvis behöver lära sig att höet i näten aldrig tar slut.

Man minskar sedan givorna successivt tills hästen föredrar att äta direkt från hönätet. Därför har jag inte satt upp näten ännu då jag inte vill att de skall få i sig så mycket ännu. Men funderar på att lägga givorna i näten. Fast då kanske jag förstör inlärningen eftersom höet då kommer att ta slut om jag inte skall övergöda dem.

Vad tror ni? Skall jag avvakta tills det blir kallare och dygnsgivorna kan tillåtas vara lite större. Sedan undrar jag verkligen om matvraket Vilda någonsin kan lära sig att maten inte tar slut. Enda gången hon tuggar långsammare är efter några veckor på sommarbete i en hage med högt gräs...

Ha en bra kväll alla!