... fick jag tag i vår veterinär.

Pga det fuktiga vädret (ser ni det är det jäkla vädrets fel igen;-))så tyckte hon att vi skulle prova med luftrörsvidgande då det annars är risk att infektionen sätter sig.

Verkar det gå åt fel håll så blir det endoskopi.

Kortison ville hon undvika om det går och det är jag glad för. På en liten tjockis kan det ge både fång och diabetes.

Så nu hoppas jag att medicinen hjälper Vilda att vända detta rätt igen.

...vilket måste bero på att det faktiskt var lite ljus bakom molnen innan solen gick ned. Soligt var det inte men ljusare än det varit på ett tag.

Jag hann både med mockning, hundpromenad, umgås och leka med hästarna samt ta in vilda för översyn och tempning innan det blev kolsvart igen. Vilda är ganska pigg igen, men blicken är fortfarande något trött.  Det är svårt att beskriva det där men känner man sina djur så ser man det. Tempen var lägre än igår.

Jag tror och hoppas att det är en vändning jag sett idag i alla fall. Hon har ju haft diffusa symtom denna gång och inte så påtagligt påverkad som förrförra vintern. Då hostade hon ju vid ridning, oprovocerat i hagen flertalet gånger och var dessutom svettig och andfådd vid trav och galopp.

Dessutom har jag suttit och tittat på videoklipp samt film för inspiration.

Detta sammantaget har nog gjort att jag känner mig lite mer positiv och glad idag.

En tanke som väckts är att rida med halsring, vilket jag skrev i ett tidigare inlägg. Det innebär ju att jag måste bli bättre på mina vikthjälper och slipper att reflexmässigt använda tyglarna för mycket. Så om Vilda verkar ok så är det dags att prova.

Jag kommer nog börja med både huvudlag, tyglar och halsring för att vänja oss båda och kunna få stopp om det händer något (livrem och hängslen alltså). Vi brukar ju inte ha några större problem med stoppen dock, i alla fall inte när Vilda bestämt sig för att stanna.

Har tittat lite på olika halsringar och det verkar finnas dyra grejer att köpa. Ett grimskaft eller liknande funkar säkert bra, men vissa menar att det är bättre att ha något stelare som man kan lyfta ut från halsen enkelt när man inte vill påverka hästens hals.

Har inte så mycket läder kvar men skall kolla om det räcker så att jag kan få ihop något av flätade läderremmar. Nu har jag flera projekt liggande igen...

Det finns mängder av videor med ridning utan huvudlag. Många rider även barbacka. Fortfarande är jag lite harig och osäker på min balans när det gäller det, men halsring måste vi testa.

En variant:

Sedan en av mina favoriter: Det blir nästa steg;)

Ha en bra kväll alla!

Har inte fått tag i veterinären då hon var på möte under telefontiden.

Vilda är långt ifrån dödssjuk, men vill ju inte att hon skall få kronisk hosta.

Jag kan ju tempa henne idag med så jag får lite mer koll. Jag tycker dock att hon står mer normalt nu och om hon inte tempar så borde jag kanske ta en testtur för att se om hon hostar. Hon hostade ju bara två hostningar i Söndags kväll i samband med att de fick kvällsmat. Det var nybäddat i boxen också. Igår var tempen 38,1. Hon brukar ligga på 37,6 ca.

Nu var det ju inte det jag skulle tjata om utan jag vill rekommendera en film om ni inte redan sett den:

Ha något att torka näsa och ögon till hands och se HELA filmen.

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Skall försöka att inte gnälla idag men Vilda hostade igår kväll igen.

Jag har försökt få tag i veterinären vilket kan vara näst intill en omöjlighet på måndagar. Nu är telefontiden slut så det blir ett nytt försök imorgon. Vilda skall få komma in för tempning och lite koll/omvårdnad sedan. Funderar till och med på att sätta på henne ett täcke då det blåser kallt och ösregnar i vanlig ordning. Det beror dock på hur hon verkar må. Hon har ju varit lite trött, men jag tycker ändå att hon varit piggare det senaste. Dock kan har jag märkt att Marko har blivit mer bossig mot henne och det är ett varningstecken när maktbalansen plötsligt förändras och Vilda blir då lättirriterad. Det enda positiva är väl att hon inte kan sno hans mat, men han tar gärna av hennes innan jag fyllt hönäten.

Så snart skall jag hoppa i galondressen och ut i leran...

Försöker inspirera mig med lite klipp och tankar om dressyr/ridning.

Det finns ju många sätt att rida. Det jag måste kämpa med är bland annat att sluta bry mig om var Vilda har huvudet. Det blir ju lätt så att man försöker styra runt hästen med tyglarna och för mycket fokus på huvudet. Min tränare påminner mig: "Strunta i huvudet". Nej det är inte därifrån ridningen och styrningen kommer.

Kanske skulle jag pröva helt utan tyglar för även om man rider bettlöst så har man ju "snören" som går till huvudet;)

Visst är de duktiga?

Vi människor är duktiga på utrusta hästarna från topp till tå. Jag är inte extrem åt något håll men anser att utrustningen skall vara befogad. Den skall passa hästen och till den uppgift ryttare och häst skall utföra. Bort med allt onödigt. Den bör inte användas som "problemlösning" om det finns alternativ. Här tänker jag på onödiga inspänningar och liknande. Själv är jag såpass okunnig när det gäller den typen av utrustning att jag inte skulle våga använda den.

Det sitter inte i utrustningen heller.

Här en mer "välutrustad" ;) häst med en kunnig ryttare som använder utrustning och häst på ett för mig till synes korrekt sätt.

Dressyr och ridning handlar om att ha det trevligt ihop, att försöka bli ett med hästen och att ge hästen gymnastik genom att den använder sitt naturliga rörelsemönster även med någon på ryggen.

Alla hästar och för den delen människor har en starkare och en svagare sida. Detta kämpar nu jag och Vilda med som jag berättat tidigare. Det kan ge spänningar och bli mer och mer tydligt om man inte kommer till rätta med det. Vi är jätteduktiga på att hjälpa varandra att bli sneda;)

Det är därför vi måste jobba på att bli raka. Här är ett klipp om oliksidighet och hur man kan träna bort det.

Riktigt så illa är det inte för vår del. Men Vilda är 10 år yngre än hästen i klippet. Men vi får allt jobba på med våra volter och böjningar så skall det snart bli bättre.

Fler klipp och intressant om träninghär.

Ha en bra dag alla!

Är trött på att vara trött. Vi behöver ljus nu. Det har varit en bedrövligt mörk period alldeles för länge.

Men det är klart jag har ju några ljus i mitt liv(förutom barnen).

Ibland känns det som om jag har ett djur för mycket. Då är frågan, vem? Tankar dyker upp om att jag kanske inte borde ha hästarna kvar. Det känns trögt och motigt ibland och samvetet har en förmåga att gnaga om minst en individ åt gången.

Nästa tanke är då. Vem skulle jag kunna anförtro dem till? Vem skulle vilja ha dem? Vågar jag ens tänka tanken?

Marko som är så känslig och det verkar vara svårt att vinna hans tillit. Han är dessutom inte särskilt utbildad. Förmodligen skulle vederbörande få börja från början igen. Riskera att han blir mer osäker igen eller ett nervvrak. Min stora gosiga nallebjörn. Nej, bättre är jag skyldig honom.

Vilda, den roligaste häst jag träffat. Kärlek från första början och mycket huvudbry har hon gett mig. Vi har liksom vuxit ihop. Tagit oss igenom saker tillsammans. Jag tror vi känner varandra så utan och innan att den ene vet vad den andra tänker redan innan tanken är färdig. Nej, min lilla envetna, tjocka och underbara ponny blir med mig.

Nu har jag fått de där tankarna på pränt och inser ju att det inte går att leva utan dem även om det är jobbigt att leva med dem stundtals.

Känner att jag behöver inspiration. Kanske borde jag gå en kurs eller något? Ridlektionerna inspirerar mig men skulle vilja få ännu fler aha-upplevelser.

Utan djuren skulle jag nog förgås av tristess här särskilt nu under den mörkaste perioden.

Mina barn bor ju inte här. Mats jobbar och kommer ofta hem sent. Hans barn sover mest eller är hos sina pojkvänner. Så egentligen har jag hur mycket tid som helst, men kanske lite knapert med det sociala livet. Får nog ta mig en funderare på hur jag skall gå vidare.

Till våren börjar vi förhoppningsvis på fortsättningskursen i agility. En sådan liten grej en gång i veckan gör susen. Man måste ta sig iväg oavsett väder. Man träffar folk och blir inspirerad.

Samtidigt kanske jag även skulle satsa på något som inte har med djuren att göra för att vidga mina vyer lite. En skrivarkurs eller någon vidareutbildning/fortbildning. Kan även tänka mig att börja simma regelbundet med tillhörande bastu och avslappning men hade gärna haft sällskap då annars kan det bli lite tråkigt.

Får se om jag kommer fram till något. Det skall ju även kännas kul och inte förknippas med stress.

Funderar vidare.

Ha en bra dag alla!

Här är en av de mindre smickrande bilderna från vår fotosession. Doris tröttnade och gjorde allt för att få uppmärksamhet och försöka få matte att förstå att det var tråkigt att bara posera på den lilla gräsplätten.

Efter fyra timmars sömn lite frukost, lunchfodring och rastning av Doris var det dags igen.

Det var dock ett tag sedan pga våra krämpor. Min valnöt var inte så väldigt alert idag, men vi finslipade på det vi gått igenom tidigare och rätade ut en del frågetecken.

Vilda kämpade på trots ganska tungt underlag i form av blöt gräshage.

Vi fortsatte med böjningar, ökningar och minskningar av volter med hjälp av sidvärtesförflyttningar. Vilda strävar åt höger i båda varven. Därför är det svårt att öka volten i höger varv och att minska i vänster. Samtidigt böjer hon sig lättare åt vänster än åt höger och jag själv hamnar som sagt med mer tyngd på höger än vänster sittben. Jag måste därför anpassa ridningen efter detta genom att göra lite olika beroende på vilket varv, förutom att komma ihåg att "fylla på mer sand" i vänster ben. Jag måste också komma ihåg att inte lätta ur sadeln vid halter och nedsaktningar.

Vi repeterade även att flytta framdelen och flytta bakdelen. Där har vi en del att träna på. Vilda vill helst inte flytta rumpan och jag har en benägenhet att försöka hjälpa till med tygeln vilket gör att hon svänger in istället för att stå still med frambenen.

Det gick riktigt bra att växla mellan skritt, trav och halter idag. Hon är mer lättövertalad nu och lyssnar snabbt på hjälperna. Men Vilda är Vilda och sådant som är lite jobbigt eller svårt försöker hon slippa, men med mycket beröm och genom att växla till sådant hon gör med lätthet så behåller vi det positiva och slipper att jobba mot varandra.

Det blev inga bilder idag heller och det var helt mörkt när vi avslutade lektionen.

Vilda har verkat lite trött det sista och jag hoppas att det inte är luftvägarna som spökar. Hon har inte hostat på ett tag, men stod långt bak med bakbenen efter lektionen. Fast bakbenen fick jobba en del i dag så det kan vara lite träningsvärk.

Marko är nu pulsfri och tjärdreven verkar sitta ordentligt. Båda hästarna verkar något fastar i magarna nu. Vilket är skönt. Har tvättat svansar till förbannelse och mockat tung blöt träck ett tag. Blåbärsproviva är toppen förutom när man fått hästpussar här och var. Har till och med blåbärsfläckar på ytterdörren till huset...

Ikväll lät jag boxen vara öppen vilket känns jätteskönt. De står största delen av natten inne ändå och jag behöver inte känna mig stressad på morgonen. Om nu Vilda har lite trassel i luftvägarna så mår hon bättre av att ha dörren öppen. Båda håller nu stenhårt på sitt eget hönät och det går galant att kratsa hovarna (till och med på Vilda) när de får sitt kvällshö. Det känns lovande inför Vildas bantning att Marko inte verkar vilja dela med sig av sin mat.

I brist på nya bilder på hästarna kommer här en på Doris från familjedagen på Orust hundägarförening.

Ha en bra kväll alla!

Hej på er!

Det blev en lätt förvirrad tur på Vilda i söndags. Förvirringen stod väl jag för i vanlig ordning och då blir Vilda lite motsträvig. Det blir så ibland när matte saknar en riktig plan eller i detta fall ändrade planen pga att ett oväder såg ut att närma sig. Det blåste kuling och matte kände inte riktigt för att hamna i regn och mörker mitt i skogen. Det är lätt att glömma hur fort det blir mörkt på eftermiddagen.

Jag kunde i alla fall konstatera att hon inte hostade. Hon verkade dessutom som vanligt vid sadlingen och stod normalt i stallgången. Läs normalt för Vilda. Hon står alltid lite snett och hänger med ena sidan när väl sadeln skall på. Jag vet inte om hon gör det för att hon vill ha sadeln snett eller om hon har ont, men det tror jag inte. Jag rätar upp henne och ibland står hon kvar så. Det blir alltid lite meck innan sadeln ligger rakt. När det gäller ridningen så säger tränaren att vi båda strävar åt att vilja ha mig för mycket på höger sida. Så när jag rättar till mig så ser Vilda till att få mig dit igen...Vi är lite sneda men det skall vi nog råda bot på med den centrerade ridningen.

Jag gav timjan och bovete i ett par dagar till och slutade sedan, men igår hostade hon dock utan ansträning i hagen, attans!

Hon är dessutom lös i magen och jag tycker att jag mockar mest hela tiden. Det går åt mängder av torvmix.

Igår gjorde jag en gröt av bovete, honung och timjan som jag skall ge tills jag är hundra på att hon slutat hosta. Hon fick dessutom Proviva i två omgångar och i rejäla mängder. I morse var det flera mer fasta högar.

En som ville vara med och mocka häromdagen. Men matte hade lite bråttom och satte för skottkärran. Den annars så fege Marko kollade både om han kanske kunde klämma sig mellan dörrkarmen och kärran eller kanske till och med kliva över. Hmm, det där sista hade väl varit bra hoppträning men matte fick avstyra det hela för säkerhets skull.

Marko verkar ok förutom lite puls till och från men det blir allt bättre.

Han är dessutom efter allt pillande med hovar, instängning och annat väldigt mycket lugnare. Han äter ur sitt hönät med ro trots att det dinglar fram och tillbaka när han drar ut hösilageklumpar ur det. Hakarna på hans nät gnisslar dessutom en hel del. Stirrepelle börjar kanske inse att det är få saker i världen som äter hästar (Tala inte om för honom att det finns tyskar;))

Gjorde en blunder i förrgår och försökte väga en liten bal med hösilage på min älskade hövåg från Börjes. Inte smart nu är den sönder. Personvågen har fått flytta ut i stallet (tillfälligt;)). Inte den första saken som fått flytta ut dit men som borde vara hemma. Tror nog fler känner igen det där;)

Nu känns det som om den mesta tiden gått åt till att vårda hästarna. Det hade ju varit kul om vi kunde göra lite annat med. Dagarna är så korta nu, men visst det finns pannlampor. Inte riktigt samma grej bara.

Idag skiner solen och påminner om hu skitigt hemmet blivit nu när jag jobbat lite mer än vanligt och mellan jobbnätterna har det mest varit hästvård på schemat. Doris har varit uttråkad både på vädret och på att matte sovit på dagarna. Hon anpassar sig dock och sover när jag sover.

Denna soliga dag skall jag njuta. Först på tur är promenad med Doris och efter vattenpåfyllning till hästarna är dagen ett oskrivet blad, Skönt!

Ha en bra dag alla!

Denna dag bestod i att väcka liv i gamla Bettan, vår lilla trogna lastbil född 1976. Den större täckta lastbilen har gått sönder.

Det blev en tur till Dingle för att hämta små hösilagebalar.

Smart som jag är så hade jag utrustat mig med gummistövlar, vilka numer ingår i min dagliga outfit. Resten av outfiten var tyvärr inte den vanliga i vattentätt material så efter att ha baxat omkring 80 balar på flaket var både jag och Mats dyblöta och kalla.

Smart också att jag inte fixade pallar att byta med så vi slapp baxandet...

Nu har hästarna mat, på flaket i alla fall.

Det fanns en analys på den tidigare skörden från samma vall så den har jag nu räknat om då det är främst proteinet som sjunker (efter viss efterforskning tog jag reda på detta och ungefär hur mycket det sjunker).

Lite smart trots allt får jag nog säga för nu räcker det med utgifter för foder och analyser.

I vilket fall så blev uträkningen i det närmaste perfekt och enda tillägget förutom vitaminer och mineraler blir lusern till Marko i lagom mängd. Inget ont...

Det känns toppen att kunna ge enbart grovfoder. Det mår hästarna bäst av.

De är lite taskiga i magen efter foderbytet men inte värre än att Vilda bajsar komockor. Marko har mer blandad kompott. Jag glömde Provivan igår, aja baja. Så fort magarna verkar mer stabila skall jag smyga in det nya hösilaget som ser jättefint ut.

Det var meningen att vi skulle till Gbg på kvällen men det blev inställt, så nu sitter jag och dricker julmust, knaprar pepparkakor, räknar foderstat. Riktigt mysigt med levande ljus blev det när det var elavbrott en stund.

Doris älskar pepparkakor. Hoppas hon blir snäll av dem;)

Idag känns allt helt ok trots vädret och att Marko fortfarande har lite puls i höger fram. Imorgon skall Vilda få en tur så jag kan utvärdera ev. hosta.

Ha en mysig lördagkväll alla!