Sparvöga

Alla inlägg under september 2012

Av Viveca - 30 september 2012 14:34

Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.


Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.


Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.


Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.


Här visar de Fly-ball

 

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.


Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.


Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.


Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.


Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.


Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???


Huvudsaken är att han mår bra.


Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  


I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.


Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.


Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.


Jag kom på en bra lösning på detta:

 

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.


Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.


 

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  


Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.


Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

 

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.



 

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.


Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.


Ha det bra alla!





ANNONS
Av Viveca - 19 september 2012 21:05

 

Har verkligen brist på ridblilder. Här har vi precis börjat vår "ridresa" bild från 2009. Pluttan är tre år...


Idag blev det lite mer action och Vilda var riktigt pigg och alert. Kanske lite tråkigt att läsa alla detaljer, men det hjälper mig att komma ihåg lektionen och läxan.


Vi fortsatte att öva på förflyttningarna. Att vi haft lite problem med att flytta bakdelen berodde inte bara på mig utan även på att den lilla envisa bestämt sig för att hon inte vill.


Skönt att få hjälp att skilja detta åt för ibland vet jag inte om jag ger fel signaler eller om hon bara bestämt sig för att inte lyda. Med lite hjälp från "stränga fröken" så lyssnade hon och sedan funkade det mesta så länge matte gjorde rätt.


Vi övade på att svänga i skritt bara med hjälp av sitsen och trängande tygeltag(med hjälp av handen mot halsen). Dagen till ära hade jag valt att rida både bomlöst och bettlöst. Jag hade lite problem med sadlingen då den matglada ponnyn nu är mer än tjock och dessutom spänner ut ballongmagen några extra hål när gjorden skall dras åt.


Sedan var det dags att trava och fortsätta svänga på samma sätt. Jag trodde jag skulle få jobba hårt för att få henne att trava, men hon lyssnade fint och vi växlade mellan trav, halt, skritt, trav och till och med från halt till trav. Vilda jobbade på och verkade riktigt nöjd.


L påpekade att det var viktigt att jag det hela tiden händer något nytt, att jag inte gjorde samma sak i mer än 5-10 steg. Kallblod vill inte hålla på med till synes meningslösa saker som t.ex. att trava runt på en volt varv in och varv ut.


Hon tyckte att Vilda satte under sig jättefint med bakbenen och rörde sig mjukt och smidigt, men för att kunna börja jobba lite mer med böjningar så måste hon gå ner i vikt för att det inte skall bli för jobbigt för henne. Ja, bantningssäsongen är snart här.


Jag fick även lite sitsövningar då L höll i mina ben bakåt med vinklad höft Jag skulle känna att benet fylldes av spolande vatten från höftleden ned till hälen och att sittbenen kändes jämna mot sadeln. Detta medförde att knät vinklades mer nedåt i linje med tån och sitsen blev mer lodrät och stor skillnad kändes när vi sedan travade lätt.


Nu gäller det att komma ihåg allt och allt jag redan glömt  


Det blir ett litet längre uppehåll till nästa lektion, så jag skall ut och rida långturer ett tag nu så tjockisen bränner lite mer kalorier allt går ju att öva både i skogen och på vägen.


Marko verkar ok, men jag vågar inte riktigt ropa Hej!


Imorgon är det hans tur att få göra något stimulerande.

Ha det bra alla! 





ANNONS
Av Viveca - 14 september 2012 16:06

Tack för kommentarerna! Blir så glad varje gång jag ser att någon kommenterat.


Marko verkar bättre som sagt. Har inte kommit på honom en enda gång med att ha sina körare. Igår var jag ledig och kollade honom varje gång han inte verkade beta eller röra på sig. En gång låg han inne i boxen, vilket gjorde att jag först drog öronen åt mig. Kände över honom, men han verkade helt ok. Vila får man ju göra. Det känns så trevligt när hästarna vågar ligga kvar trots att jag rör vid dem och pratar med dem. De verkar ju lita på mig ganska bra då.


Lite irriterad är han dock på att jag skall kolla och klämma på honom stup i kvarten. Han var även lite bitsk mot Vilda igår, men det ser jag mest som ett friskhetstecken, att de småkivas lite ibland.


För att ändå göra något som liknade träning/aktivitet drog jag in en gammal kärra i hagen. Hade tänkt att avdramatisera rockarden för Vilda, men den lite mindre och mindre ömtåliga kärran fick bli en början. De skall ju smaka på allt och jag vill inte riskera söndertuggat säte på rockarden.

 


Som vanligt tog Marko över showen och Vilda återgick till betandet.

   


Jag fick honom inte att gå över skaklarna. Han gillar inte att gå över bommar heller, men vi har ju kommit så långt att han i alla fall kan gå mellan dem. Så därför satte jag mig på kärran och fick honom att gå in mellan skaklarna. Visserligen åt fel håll, men alla sätt är bra...


 


 



 



När vi tröttnat på kärran körde vi lite rörelser. Vi har ju kört mycket samma det sista så jag lade till att lyfta frambenen när jag vidrörde benen med pisken. Jag har ju använt klicker till och från men tycker ju alltid det är så krångligt att hålla i alla grejor samtidigt. Efter en hel del klickerträning med Doris så är det nu lättare, men egentligen skulle jag nog vilja ha en som man klickar med i munnen så händerna är fria, fast då kan det ju istället vara svårt när man lägger till röstkommandon...


Marko är toppen att använda klicker på. Han anstränger sig till det yttersta för att förstå. Än så länge lyfter han för att sedan sätta ned hoven bakåt. Backandet blir nästa steg att träna bort. Jag vill att han böjer och höjer benet för att sedan sätta ned det. När vi tränar i hagen är jag noga med att om hästarna vill göra något annat och går iväg så får de. Det är ju jag som är gäst hos dem. Men ofta tar de en liten paus och tittar sedan på mig med spetsade öron som om de frågar: Ska vi leka lite till?


Doris fick agilityträning. Just nu övar vi startprocedur, slalom och att gå ned för en spång och där stanna med bakbenen på spången och frambenen på marken. Detta gör man för att de inte skall missa att trampa på den markerade delen på de hindren de skall springa utför. Det blir då poängavdrag.


Eftersom det verkade lugnt med Marko tog vi också en riktigt långpromenad och plockade lite trattkantareller, mums!


Jag skulle behöva träna lite med Vilda igen, men det blåser storm här så jag är inte så sugen och känner mig ganska utpumpad, sådär som man känner sig när spänningar släpper. Lugn och tillfreds men obeskrivligt trött.


Hittade en bild som jag tycker passar ganska bra på mig och Vilda in action.

 

Bilden är lånad från www.funnyhorsecartoons.com


Tränaren sade att jag skulle undvika att göra volter när hon inte vill gå åt det håll jag vill. Istället skall man göra rörelserna "baklänges" T.ex om hon går fram utan att jag bett henne så backar vi tillbaka till ursprungsstället istället för att lägga en volt. Det gäller då att inte låta henne göra för många rörelser på eget bevåg då blir det ju svårt att komma tillbaka igen. På det sättet blir det inte viljornas kamp och Vilda lyckas inte heller dressera mig som hon ju uppenbarligen fått göra ett tag. 


Ha en trevlig fredag i ovädret alla!



Av Viveca - 12 september 2012 18:40

Marko: Jag var ju så nöjd att han tagit sig så fint i kroppen igen. Den 29/7 tog jag bla denna bild.

 

Det var samma dag som jag upptäckte att han var genomsvettig främst i ljumskarna. Det nästan droppade av honom. Jag tog därför av täcket en stund då det var ganska varmt ute.


Två dagar senare stod han återigen genomsvettig inne i boxen och då var jag helt säker på att han inte hade sprungit precis. Det körde en del i magen så jag tog honom på promenad och han fick lite olja och proviva. Han bajsade efteråt och verkade helt ok resten av dagen. Sedan har det hållt på såhär från och till men han har ju skött magen, kissat, ätit, durckit och rört sig normalt emellan de där "körarna". Andningsfrekvensen är förhöjd när han får sina "vallningar" men går ned till det normala sedan. Han har ingen feber heller.

Jag började ge honom loppfrö i fredags ifall det ändå är koliksmärtor han har.

I söndags tyckte jag att han blivit tunnare över rumpan igen. Bröstomfånget har dock hållt sig som innan. Jag fick lite deja vú-upplevleser från i våras när han var sjuk.


I måndags ringde jag veterinären. Hon tyckte det lät konstigt att han bara har ont ibland om det är magen. Då borde det ju antingen bli mycket värre eller gå över. Hon ville att jag skulle lyssna på hjärtat och ta pulsen när han fick de där körarna samt även en normalpuls att jämföra med, för att veta om det är smärtrelaterat. Hon upplevde att hennes egna hästar blev väldigt svettiga nu när de kom in i boxen, men ville inte att vi skulle ignorera det med tanke på hur det var sist.


Det kan ju hända att han hade svettningar sist med, men han hade ju extremt mycket vinterpäls kvar då.


Jag funderade på om det kan ha med mask/blodmask att göra. Sist hade han ju mycket av lilla blodmasken. Jag hade tänkt att skicka in träckprov i slutet på månaden, men fick utskrivet avmaskningsmedel direkt istället. Jag avmaskade senast den 22/5 men enl vet borde jag ha avmaskat i juli igen, vilket inte labbets vet sade utan det skulle tas träckprov till hösten igen som vanligt. Alla säger olika. Hon kunde inte säga att det inte berodde på masken men vi vet inte.


Nu skall jag i alla fall se till att avmaska efter schema åtminstone till och med nästa höst så vi får ordning på Marko och maskarna. Han har ju haft lilla blodmasken varje gång och även Vilda har ju haft det de senaste gångerna trots att hon brukat vara maskfri tidigare.


Jag sov otroligt dåligt natten till måndag pga alla funderingar på vad jag skulle prata med veterinären om. Det blev nog ca två timmars sömn. På måndagen sprang jag ut och in för att passa Marko och försöka hitta rätt med stetoskopet. En sväng till apoteket för att hämta avmaskningsmedel och sedan avmaskning av båda kusarna. Försökte lyssna igen när han var uppbunden, men hu så svårt. Jag hörde mest tarmljud.


Så skulle jag jobba och insåg att jag nog skulle te mig onykter bakom ratten efter sömnbristen. Tack vare snäll arbetskamrat fick jag ledigt. Tisdagen fortsatte i pulsmätningens anda. Bajshögarna började bli mindre komockeaktiga dock med en massa mask. En enda gång hade han en sådan där svettperiod så vitt jag vet. Dock mycket kortare och det bubblade mindre i magen. Jag hittade äntligen hjärtat och räknade: Ett, två, tre slag och sedan tyckte Marko att han behövde röra på sig för att gå ut och kissa. Lite för kort mättid för att kunna användas till något. Tyckte även att han hade en piggare uppsyn överhuvudtaget på tisdagen.


Stack iväg till Granngården och köpte nytt lusern samt B-vitamin och Diarsanyl att prova om det inte gav sig med magen.


Resten av dagen verkade han helt ok.


Jag åkte därför till Agilityn med Doris och sedan direkt till jobbet.


Idag har jag sovit mesta delen av dagen. Men har kollat Marko flera gånger och han verkar helt ok. Imorgon får jag följa honom lite noggrannare igen innan jag vågar blåsa faran över.


Tänkte uppdatera lite om Doris och Vilda med, men det blir nog lite soffhäng istället innan det är dags att natta hästarn.


Ha det bra alla!

Av Viveca - 6 september 2012 16:32

Helt euforisk blev jag efter första lektionen i Centrerad ridning. Jag blev även medveten om hur mycket olater jag lagt mig till med.

 

Arkivbild


T.ex När jag vill framåt så tar jag i tyglarna innan jag lägger till skänklarna. Dubbla budskap, stackars Vilda. Jag använder dessutom hela benen och rumpan när jag försöker driva på framåt. Och när Vilda inte vill gå så spänner jag hela kroppen som dessutom blir mer och mer framåtlutad för att ta i mer och försöka få henne fram. Desto mer sätter Vilda emot och så blir vi spända och motsträviga båda två.


Första övningen blev att gå framåt utan att använda dessa olater med helt hängande tyglar. Jag skulle tänka mig rörelsen att sitta på en cykel och rulla utför en nedförsbacke. Det var svårt att göra rätt och Vilda körde åsnestilen. Hon stod stilla och ignorerade mattes försök att göra rätt. Till sist blev det rätt av oss båda och Vilda fick mycket beröm.


När det sedan var dags för att göra halt fick jag hjärnsläpp då jag skulle ha skänklarna på ett annorlunda sätt än vad jag var van vid och Vilda hon fortsatte gå omkring. Till sist gick det men inte helt klockrent.


Medan jag fick lite instruktioner började Vilda tycka att det var tråkigt att stå still och försökte äta gräs. Fick även bra tips om hur jag kan undvika det utan att behöva dra upp huvudet på henne hela tiden, eftersom det gärna blir en kamp. Jag skulle bara hålla emot precis så mycket att hon inte kom åt gräset utan att dra. Efter många försök började hon tugga och gäspa dvs hon funderade på vad som hände.


Så skulle vi framåt igen, vilket gick mycket bättre, och då försökte matvraket istället äta från trädet vi gick förbi. Går det inte att komma nedåt så får man försöka uppåt;)


Övriga övningar var "flytta framdelen" samt "flytta bakdelen" och rygga. Det kan tänkas väldigt basic, men riktigt nyttigt och med nya verktyg samt fokus på hur det känns i kroppen, vikthjälper och avslappning. Små hjälper skall räcka.


Alla dessa skall syfta till att öka vår kommunikation och kan användas i början av en ridtur för att sätta igång kommunikationen eller när de sitter som en smäck så kan de även användas när hästen är tittig eller rädd för något.


Flytta framdelen gjorde vi genom att använda ledande tygeltag åt det håll vi skulle samt trängande tygel mot halsen på motsatt sida. I början får jag hjälpa till med handen mot halsen för att hon skall förstå. Skänklarna ligger still och överkroppen vrids åt det håll vi ska. Blicken är ju viktig, men jag lyckades att titta ned på vad mina händer och Vilda gjorde för mycket så att jag blockerade hennes rörelse. Med blicken lyft och när jag satt med vikten rätt gick det som smort och med små hjälper. Härlig känsla!


Flytta bakdelen gjorde vi med helt lösa tyglar "fladdrande" skänkel(inget tryckande och knöende) och genom att titta/ha bröstet i den riktning Vildas huvud kommer att peka när vi är klara. Så himla lätt när det blir rätt! Vi har ju gjort framdelsvändningar tidigare men på ett mycket trögare manér.


Rygga. Detta är ju fröken ganska bra på, men inte alltid när matte vill. Jag skulle bara sitta avslappnat och lyfta tyglarna rakt upp eventuellt hjälpa till med lite framåttippning av bäckenet, men tygeltagen räckte och samma tygeltag kan jag använda för att förstärka vid halt.


Vi skrittade runt olika vägar på helt hängande tyglar och varvade med förflyttningar och halter.

Till sist fick jag kläm på det någorlunda och sista halten var som ett stort WOW.


Jag var helt virrig i huvudet efteråt och Vilda var mör hon med.


Det här skulle vi gjort för längesedan.


Nu har vi lite att träna på till nästa gång om två veckor. Jag måste lära mig att slappna av för när jag vill något så lyfter nästan hela jag ur sadeln och var blir det av vikthjälperna då? En fundering är ju också att Vilda gillar körningen och tömkörningen så mycket bättre än ridningen kan ha en del med att jag inte sitter på henne och stör.



Hurra!

Nu skall jag äntligen lära mig att rida.


Ha det bra alla!









Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se