Sparvöga

Alla inlägg under juli 2011

Av Viveca - 30 juli 2011 02:44

...tänkte bli bättre på att fylla den här kategorin. Jag läser och läser, men glömmer att dela med mig.


Sitter nu på jobbet och har det ganska bra eftersom patienterna verkar ha det ganska bra.


Det är litet sent att öppna boken jag läser för tillfället, men den är så fängslande och spännande att jag kanske tar fram den.


Varsågoda:

 

Ninna ninnanna ni nanna ninna...


Just nu läser jag: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist.

Den handlar om utanförskap och ondska. Den är ganska blodig på sina ställen och mörk, men samtidigt finns det en värme. Det var kanske inte den bästa boken att läsa just nu eller så var den det. Det blir mycket våld och hemskheter i mitt huvud för tillfället, men jag sträckläser boken tills ögonen inte orkar. Det är verkligen ingen vanlig rysare, utan den har ett mycket större djup än så.


Det var min dotter som tipsade mig om en annan bok av samma författare: Hanteringen av odöda på flygplatsen när jag skulle ha mig lite reselitteratur. Den var också bra och var utläst efter ett par dagar. Även den behandlar utanförskap, att vara annorlunda. Den beskrivs som en skräckroman, men jag tycker att själva skräcken inte är det som utmärker någon av dessa böcker, men hade de gjorts om till dåliga filmer utan det där djupet som böckerna har så hade de nog blivit B-skräckisar.


När man ser världen ur "de annorlundas" perspektiv så undrar man vem det är som är normal egentligen. Ingen direkt ny tanke, men mycket fängslande.


Så läs dem om ni inte redan gjort det!

Natti, natti


ANNONS
Av Viveca - 29 juli 2011 13:41

Ett litet inlägg medan mitt lilla projekt torkar (igen)

    

Fick ett förmånligt pris på felbruten färg (den lila) i färgaffären.

 

Efter genomgång av färgslattar hemma begav jag mig dit för att försöka hitta billig färg. Den vita var det normalpris på och torktid en timme. Den lila var det 8 timmars torktid på. Naturligtvis målade jag försent och sedan kom regnet. Mycket spolades bort och smetade ut sig på det vita. Men nu håller jag tummarna att jag har bättre tur.


Vilda: var helt unerdbar i onsdags när vi med en av våra hästburna grannar och hans häst begav oss ut på tur. En enda gång visade hon åsnetendenser på hela den ganska långa turen. Öronen pekade framåt samt vinklades ideligen lyhört mot mig, och hon kunde gå framför, bakom och bredvid den andra hästen bekymmersfritt. Vi galopperade första gången på länge. Det var uppför en ganska brant backe. Då blev hon lite andfådd, men hämtade sig snabbt. Hon gjorde sina gurglande läten för att tala om att hon ville trava, och när M (alla namn börjar visst på M) frågade om vi skulle trava så tog hon det som ett kommando i vanlig ordning, fy mig att jag lärt henne lyssna på ord som en annan ridskolehäst;) Tycker det är ganska sött att hon med sitt gurglande försöker "prata" med mig.


Turen gick både på kända och okända vägar, skogspartier, över ängar och gärdsgårdar i en slående vacker natur. Tyvärr inga bilder... Över en gärdsgård tog hon ett skutt istället för att kliva över, tyvärr var jag inte beredd så eftergiften var inte särskilt befintlig. Hoppa från stillastående minsann lilla damen;)

I den s.k mördarbacken visade hon sig trött, men hon segade sig upp trots en hel del mjölksyra, tänkte ett tag hoppat av, men hon fixade det med.


 

arkivbild


Det finns hopp... Är åsneperioden slut nu tro? Hade det med ridningen med sporrar att göra sist på ridbanan eller bara ett snäpp på mognadsskalan? Ingen aning, men ingen är nöjdare än jag. Glad häst/Glad matte.


Marko: verkade ha problem med munnen sent igår kväll. Han grejade med tungan och munnen, slickade frenetiskt på saltstenen, försökte tugga grova saker, grenar mm. Jag fick inte röra honom på högersidan käken. Då gick han iväg märkbart irriterad med huvudnickningar. Usch jag blev lite orolig, men resonerade som så att det kan vara något som fastnat och han kunde äta och svälja. Avvaktade till tidigt i morse och tog in honom. Tränsade honom för att lättare kunna öppna munnen. Skall banne mig köpa en munkil, vilket jag aldrig får tummen ur att göra. Fick så in mina fingrar för att känna. Ev kändes en vass kant i hö överkäke, men när jag skulle känna igen fick jag pekfingret i kläm, typiskt mig. Han verkar dock lugnare och tuggar normalt idag så jag avvaktar. Kanske bokar jag tid med veterinären för något tidigare vaccinationer än planerat så kan hon kolla munnen samtidigt. Annars är han faktiskt lite fjantig. Han hoppar ut ur hagen av rädsla för trådarna, vilket gör det hela problematiskt när man bara skall ta ut honom. In är ännu värre för Vilda utbrytarprinsessan står bara och väntar på rätt tillfälle att sticka ut. När man håller trådarna/handtagen för att mota henne då vågar inte Marko gå in utan står som en åsna. Så att ta in honom i hagen utan hjälp är en ren chansning just nu. Han har fått en redig stöt i baken, men det var längesedan och han har varit lugnare efter det. Nu har han fått för sig att öppningarna i sommarhagen är livsfarliga, suck!


Barnen: har lyst med sin frånvaro mest hela sommaren. Vilket gör mig rastlös även om det är skönt att rå sig själv. Nu saknar jag dem väldigt mycket. Inser också att det kommer bli tomt när E flyttar..


Här min äldsta dotter som nu är 18 år:

  Svampkorgar kan man ha till mycket...

Ha en bra dag alla, nu skall jag titta till bommarna och hästarna.

ANNONS
Av Viveca - 25 juli 2011 20:08

Har nu jobbat första natten efter semestern. Det var helt ok.Har ett fantastiskt bra jobb måste jag säga.


  Hästarna har roat sig kungligt i nya hagen med att bland annat avbarka lite träd.     fyrhjulingen är min vän och packåsna när vatten och annat skall till hagen... 

Bären är goda


    och husmodern i mig vaknade en stund...

 

Idag skulle vi egentligen haft en ridtur med grillning i skogen, men pga vädret så blev det inställt.


Istället tog jag mig till hagen och två blöta fyrbeningar där vi passade på att träna lite. Det blev förflyttningar och "nudda plastpåse" vilket jag introducerade häromkvällen. Fick för mig att filma det hela med, vilket inte var det lättaste.


Jag är van att använda båda händerna att visa med vid förflyttningar och för att kunna hålla ett bättre avstånd, men hästarna var duktiga. Marko stal hela showen som vanligt och Vilda vågar inte riktigt ta plats även om jag försökte fördela mina gracer. Detta märks i början av filmen då jag flyttat mig från Marko som undersöker plastpåsen på egen hand. Vilda vill gärna komma men har ett öra på vad Marko kan tänkas få för sig. Hon spänner sig lite mycket när han är med men samtidigt riskerar jag inte att hon blir för bufflig. Motivationen att göra rätt är på topp tack vare konkurrensen. Anspänningen släpper nog så fort de lär sig att båda får belöning vid önskat beteende.


Framdelsvändningarna blev väl sådär idag då jag inte kunda visa med båda händerna. Annars gör han dem mer eller mindre perfekta. Samtidigt är det fantastiskt vad lite som gör skillnad i kroppsspråket och hur små förändringar hästarna uppfattar.


Skall försöka få med "kameramannen" snart så ska vi även visa lite sidvärtes för det om något är häftigt att göra.



Jag har som vanligt lagt till musik i klippet för att slippa höra mig själv. Det var kanske inte så pedagogiskt, men de kommandon vi använder är: smackningar/kom, ptrooo/stanna, back, nudda, flytta rumpan. Har ni tur/otur så kanske ni hinner höra mig innan ljudspåret är färdigt;)


 Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 23 juli 2011 22:52

Ingen har väl kunnat undgå det som hänt i Norge. Först blir man chockad sedan ledsen men nu är jag mest förbannad. Hur kan en man gå bärsärkagång på oskyldiga. Hur är han funtad, uppfostrad och hur ser hans hjärna ut? Det liknar tidigare massakrer därbland i skolan Columbine år 1999 där mördarna var två unga killar Eric Harris och Dylan Klebold. De mördade 12 elever och en lärare samt skadade ett flertal. Mattias Flink är ännu en i samma liga. Han dödade sju människor 1995.


Oavsett hur mycket man lägger på att stoppa terrorism så kommer sjuka människor alltid finnas. Det finns de som fortfarande har spärrarna kvar och så finns det de som saknar sådana. Att det dessutom blir allt lättare att få tag i vapen gör att de dessutom får lättare att genomföra sådant här. VARFÖR tillverkar vi fortfarande vapen?



Har ni inte sett filmen? Se den!



Ok, jag är förbannad men också väldigt, väldigt ledsen och känner med alla som är berörda på ett eller annat sätt. Här är en blogg som jag vill att ni tar er tid att läsa igenom. En tjej som överlevde från Utöya och som orkat skriva om sina upplevelser. http://prableen.origo.no/-/bulletin/show/672218_helvete-paa-utoeya


Många kramar till er alla!

Av Viveca - 20 juli 2011 11:41

...men man skall kanske inte ropa hej...


I måndags selade vi på båda hästarna. Marko skulle mest få känna på selen, eftersom det var längesedan och för hans del gäller det att repetera, repetera och repetera vilket jag nu insett. Vilda lär sig snabbare att acceptera nya saker.

  Arkivbild


 

Vi började på ridbanan där Vilda tömkördes och Marko fick gå mellan koner och över ett litet hinder. Huvaligen vad det är läskigt tydligen. Han är lite klumpig så när väl frambenen är i säkerhet efter bommen så slår han i med bakhovarna och hoppar högt efteråt. Men han vänjer sig sakteliga. Det var mulet och ganska svalt när vi började, men sedan kom solen och mängder av blinningar.


Trots detta tog vi en tur på vägen, men jag fick leda Vilda som blev halvgalen av blinningar och helst ville hon sura på skogstrollens mammor i vanlig ordning. Hon älskar de små unghästarna som går i en hage bredvid ridbanan. Där står hon och gnäggar djupa mammagnäggningar. Mammorna därememot skall hon stå och stopipa på samt slå med frambenen vid staketet. Kanske är det ett föl som fattas henne?


 


När vi kommit förbi hagarna gick det bra att tömköra igen. Marko gick fint och stolt med sin sele på ryggen och Sancho Panza vid sin sida. Det blev en kort runda, blinningarna höll på att driva oss alla till vansinne.

Sent igår kväll tog jag och Vilda en sväng på ridbanan. Jag prövade att rida henne med sporrar. Jag har knappt ridit med det innan, ett par gånger bara i min ungdom. Risken med en enveten en som Vilda är att hon blir skänkeldöv, men tanken var att prova om jag kunde "väcka" henne lite. Det gick toppenfint, men jag använde dem bara när hon inte tog skänkeln utan sporrar direkt. Ett litet kittlande och så eftergift samt överröste med beröm.

   Arkivbild

Hon blev lite perplex de första gångerna och försökte komma undan, men sedan lyssnade hon på små fina hjälper, gick i form och verkade nöjd dessutom. Vilken känsla! Jag vet dock att jag måste vara väldigt sparsam med att använda sporrarna för hon vänjer sig snabbt som sagt. Men med mycket beröm sträcker den lilla åsnan på sig och blir nöjd över att ha gjort något bra. Vår relation blir dessutom bättre när hon får en uppgift att reda ut. Det blev ingen lång session för att traggla saker dödar lusten, dessutom var jag också väldigt koncenterad på var jag hade skänklarna hela tiden så vi båda blev trötta i knoppen ganska fort.

Idag står fotboll på schemat. E spelar i Gothia Cup så en snabb kaffe sedan Götet.

Ha en bra dag alla!

Av Viveca - 14 juli 2011 12:44

Livet är fullt av utmaningar stora som små. Ibland kan utmaningarna vara en drivkraft, men ibland kan de bli lite många som i Stinas fall. Du skall veta att jag tänker på dig och hästarna, hur mycket det nu hjälper.


Mina utmaningar för tillfället är att skaka av mig händelsen med Marko, vilken gett mig lite dåligt självförtroende. Likaså Vildas istadighet. Känner mig lite misslyckad, vilket inte är likt mig. Jag brukar inte ta sådant så hårt. Å ena sidan vet jag att jag inte är någon särskilt bra ryttare och att jag mest testar mig fram med hästarna. Trial and error alltså. Å andra sidan så har framsteg gjorts när jag tittar i backspegeln så det är bara att gaska upp sig ett snäpp och ta nya tag. Planer finns. Igår var det meningen att jag skulle fixa en miljöträningsbana, men det hanns inte med.


Veckans mer praktiska utmaningar har varit att stängsla (igen). Denna gång en underbar kuperad hage med mycket uppvuxet gräs och växter som till en början gav mig huvudbry. Efterforskningar gav positivt besked. Det som växer där är inte giftigt förutom Johannesörten som vi stängslat bort det mesta av och som hästarna faktiskt verkar rata.


  Självklart måste de fyrbenta vara med och övervaka det hela samt putsa fyrhjulingskärran.  

Vilda hade räknat ut vad vi höll på med och också listat ut var öppningen mellan hagarna skulle vara. Där stod hon och väntade med Marko som började ana vad som komma skulle.

 

Pga misstänkta växter blev det dock väntan till dagen efter då vi drog tråden. Den som väntar på något gott:



LYCKA!


     

Hagen är perfekt för den lilla tjocka som faktiskt har hållt sitt bröstomfång och peppar, peppar verkar vara i god form trots sina fettdepåer.


I tisdags tog jag en ridtur med grannen och hans unghäst som är jämngammal med Vilda. Det märks skillnad mot när man har draghjälp av en äldre häst. De här två hade sina exter båda två. Han skyggade för vissa saker, ofta vita grejor.


Försökte hjälpa dem på traven genom att rida först, men se det ville inte alltid Vilda, så matte fick gå av och dra Vilda förbi kossor, vita fjordingar (som kompisen var rädd för, men som Vilda ville hälsa på) vattenslang över vägen och annat som hon inte är rädd för, men inte ville bli riden förbi när kompisen var skeptisk. Suck! Fast det var härligt att komma ut. När vi red på för Vilda okänd mark så gick det mycket bättre, men tyvärr hade de stängslat av så vi fick vända mot kända vägar och då började hon stanna igen.


Det är bara att jobba på och börja se sig om i världen, med mitt "fantastiska" lokalsinne. Men hästar brukar ju hitta hem i alla fall;)


Gårdagens utmaning var att städa på gården och slänga skräp.


På kvällen städade jag ur det gamla mjölkrummet som vi har som redskapsbod. Där har innertaket rasat in och skulle behöva lagas. Men vi måste prioritera utbygget av huset som stått avstannat i ett par år och hustaket som behöver läggas om. Det gäller att prioritera det viktigaste när det finns så mycket att göra.


    

Gamla kvarlevor från när gården hade mjölkkor. 

  Ett litet fint bo som kilats in i en frigolitskiva.   Hittade en gammal ölflaska? från Eriksbergs bryggerier   Bänken är ren och fick vara blomsterbord   Redskapen fick sina bestämda platser   Till höger redskapsboden och till vänster foderkammaren   Här behövs nog städas med.  

Fick även flyttat rabarberna som var ledsna på sin plats i gräsmattan.      

Potäterna är klara att ätas

  Likaså vinbären...   ... och en del av körsbären, mums!

 

Fick en del gjort igår, faktiskt även om det inte blev riktigt det jag tänkt mig. Idag tar jag igen mig och kanske blir det något mer men det är ingen idé att planera. Utmaningarna kommer till en ändå!


Ha en bra dag alla!


 


Av Viveca - 9 juli 2011 03:04

Hej alla!

Denna vecka har vi haft besök av min moster, kusin och kusinbarn. Det har varit jättetrevligt.


Hästarna har mest gått i hagen då min hand verkar ta lång tid på sig att bli "normal" Det var ju dessutom den opererade sidan som fick ta smällen.


Vilda är något mindre grinig, men har hostat lite oroväckande då och då. Är ganska säker på att hon är pollenkänslig. Jag försöker träna henne för att få lov att puffa Nostrilvet i näsborrarna, men hon är mycket misstänksam, så mer än en näsborre har jag inte lyckats med att puffa i. Nu har jag backat bandet lite genom att ge belöning när hon vidrör den lilla behållaren med mulen. Skyndar jag för mycket så blir det pannkaka. Jag drar mig till minnes när Vilda var känslig i flankerna senast sommaren för två år sedan då det visade sig att hon hade luftvägsinfektion kort efter. Kanske är det på gång igen? Kanske var det därför hon sparkade mig och därför hon inte vill ha magdelen på eksemtäcket? Hon är inte allmänpåverkad dock, men skall rida ut och testa flåset samt ta en temp om hon verkar andfådd eller hostig igen.


Med Marko har jag också backat bandet lite. När släkten åkte hem igår så började det regna ihärdigt. Ganska skönt efter flera dagar av lågtryck, men istället för ridtur så tog jag mig ut i hagen för att träna hästarna från marken.


Koner sattes upp och så började vi. Marko fick kli med körpisken över hela kroppen. Sedan lekte vi "följa John" jag och Vilda. Det blev slalom mellan konerna i skritt och trav. Marko var inte sen att haka på, men han vill ha mig för sig själv när det vankas belöning. Sedan övade vi "skänkelvikningar" och framdelsvändningar. Han är otroligt lyhörd och utför sina uppgifter under stor koncentration. Han vill göra rätt och väntar på belöning efter BRA! Vilda vill gärna sno åt sig belöningen innan hon är färdig med uppgiften. Hon blir stressad av Marko som gärna flyttar på henne för att själv vara i centrum för godisautomaten.


Marko är otroligt känslig och lyhörd. Han härmar mina steg perfekt och börjar jag med något nytt så tittar han extra noga. Steg för steg tar vi det. Han blir dock sött trött på unghästars vis efter en stund.


Hästar kan härma sin tränare alldeles utmärkt, sedan kan de vara mer eller mindre bra på det liksom tränaren kan vara mer eller mindre tydlig. Här ett klipp som belyser detta från en favorit Ellen Ofstad:



Marko är kanonduktig på att härma. Vilda är också duktig men har för bråttom till målet(godiset) så det går snabbt och blir litet hafsigt, men det kan vi nog träna bort.


Här ytterligare klipp som visar hur svårt det kan vara för människan att göra rätt. Själv hade jag mycket svårare att visa "skänkelvikningar" åt vänster än åt höger.






Nu jobbar jag min näst sista natt före semestern och Mats ska kors i taket också ha några dagars semester. Så jag hoppas kunna få honom att filma lite när vi tränar.


  På återseende!

Av Viveca - 3 juli 2011 10:10

Ska försöka mig på ett inlägg. Det blir långt mellan dem nu.


Jag har tappat sugen lite efter min vurpa förra veckan. Min kropp är stel och ömmar, min ena hand är fortfarande öm och svullen. Inga barn har varit här det senaste. De har fullt upp med sommarjobb, hälsa på släktingar och åka på musikfestivaler.


Mats jobbar och sliter. Jag gillar att vara ensam. Det är en av fördelarna att jobba natt. Att vara helt själv med sin kopp kaffe, eller hästpyssel eller annat när de andra är i skolan och på jobbet. Men nu var jag hemma från jobbet både på måndagen och tisdagen och skall jobba först inatt.


Hemma får jag ingenting gjort. Jag blir bara rastlös. Jag tittar till mina små hästvänner flera gånger per dag, och pysslar om dem i hagen men har ändå dåligt samvete för att vi inte hittat på något på en hel vecka. En del av mig vill ta en ridtur på Vilda både för min och för hennes skull, men så är jag rädd att hon skall dra till axeln och handen innan jag skall jobba igen.


Hästarna skulle behöva få ordentliga genomborstningar och byta täcken. Mats skall hjälpa mig att ta in dem, eftersom de tar det lugnare om vi tar båda på en gång, men han har jobbat sent varje kväll och hela helgen. Imorse skulle vi ta in dem men då började det ösregna, vilket gjorde att det kändes lite lätt meningslöst.


I eftermiddag skall de in oavsett väder.


Här hemma ser det ut som ett bombnedslag kanske skulle jag ta tag i det? Hittade en påbörjad roman igår kväll, kanske skulle jag skriva när jag ändå inte får något gjort?


Nu har jag bara tre nätter kvar innan semester.


Planen för idag får bli att sätta igång tvätt- och diskmaskin. Skriva en stund. Fylla på vatten åt kusarna. Fikapaus, vattna blommor. Plocka och börja städa. Sedan är det nog dags att ta in hästarna, hoppas jag. Får se om planen håller;)


Nästa vecka får vi besök igen. Denna gången av min moster, en kusin och kusinbarn. Det skall bli trevligt och ännu en anledning till att få städat.


  

Hjälpte grannen att ta in hennes lilla Puma ett par kvällar. Så söt

  Passade på att hälsa på skogstrollens mammor   En Vilda i miniatyr       Hästarna har fått nya kompisar i sommarhagen. Kattgrannar som flockas varje kväll runt hagen och vissa modiga individer går in i hagen.   Trotsade tyngdlagen igår och lyfte tornet på plats. Nu kan inte katterna använda det som pall för att nå upp till köksfönstret och krafsa på rutan:) Sofia njuter i skuggan.


Ha en bra dag alla!



Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Juli 2011 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se