Sparvöga

Alla inlägg under april 2011

Av Viveca - 29 april 2011 22:52

Det blir glest mellan inläggen nu.


Det beror inte till största delen på att jag varit duktig och skrivit på min novell. Nej, jag vet inte vad jag skall skylla på. Kanske på det toppenfina vädret som håller mig borta från datorn och gör att jag och Vilda kommer ut på motionsrundor både på egen hand och i sällskap av tvåbenta och fyrbenta vänner.


Idag hade vi sällskap våra kära grannar Maria & M. Fast vägen till dem var fruktansvärt farlig. Likadant igår när jag och Maria skulle träffas hos dem för en motionstur. Vilda blev rädd för en vedhög som plötsigt inte hade någon presenning på sig och för grannens hundar som alltid skäller i hundgården när man rider förbi och som hon ALDRIG har brytt sig om förut.


Idag backade hon ner i diket på andra sidan vägen när vi skulle förbi dem. Idag blåste det lite, men igår var det helt vindstillla. Vi har ridit den vägen hur många gånger som helst och visst kan hon vara lite seg, men efter den gången det blåste ordentligt så har hon varit nästan omöjlig att få förbi ett av husen där hästkompisarna bor i alla fall åt ena hållet.


Hon stannar dessutom och fryser fast var femte till var tionde meter och står och tänker på något annat. Jag får tjata, skänkla, smacka och sccha, men Vilda bara står och tittar eller lägger in backen. Jag har även fått använda spöet hårdare än bara att dutta med det vilket jag inte gillar. Det funkar inte direkt heller för hon stänger bara av då och jag får ågren.


När hon verkar riktigt rädd så hoppar jag av och leder henne en bit, vilket funkar ganska bra. Annars försöker jag övertala henne meter för meter samt ge massa beröm när hon går framåt. Är hon däremot trilsk och trängs så får hon backa en liten bit och beröm, sedan fram och beröm. 


Vissa ställen har hon fått för sig att det bor spöken och troll på längs vägen, men ibland stannar hon bara och tar en timeout. Det här har ju hänt många gånger förut, men det brukar vara ganska sällsynt på uteritterna.


Idag slet hon sig ur tränset när jag ledde henne. Hon backade och ryckte upp huvudet. Som tur var hade hon även grimma på då vi hade planerat en fika hos Maria & M efter turen. Jag fick krånglat på tränset igen. På det viset är hon bra. hon står stilla när jag ber henne (och även när vi skall framåt, tyvärr).


Jag vet inte om detta beror på att vi ridit mycket i sällskap av andra hästar det senaste och att hon blir osäker när hon är själv. De senaste två dagarna har det varit som värst. Kanske tycker hon helt enkelt att det är tjatigt eller så vet hon att hon får jobba en del i skogen. Eller så kanske det är brunst på gång. Alla träd och växter har ju slagit ut explosionsartat så kanske är det så enkelt att tittigheten har med att allt ser så annorlunda ut att göra. Igår var hon ganska flåsig, trots lugnare tur än när de andra hästarna är med, vilket jag först tänkte var stressen. Men hon är lite snorig med så jag försökte testa med Nostrilvet ifall det är pollenallergi. Fick i alla fall in lite i den ena näsborren. Tyckte inte hon var lika flåsig idag. Kan det vara det som stör henne? Fast det är ju absolut ingen astma eller hosta bara lite andfådd efter galopp eller möten med troll, fasaner eller spöken...


 

Här är en dag när vi faktiskt kom fram till Maria något snabbare än i går och idag.

 

 

För då ser matte såhär nöjd och glad ut. Det är inte ofta mitt tålamod tar slut när det gäller hästarna i allmänhet och Vilda i synnerhet, men idag var det inte mycket kvar av ork och tålamod. När en tiominuterssträcka tar 40 minuter...

 

Fast varken jag eller Vilda är långsinta. Vi var lika glada som vanligt snart igen.


När vi väl får sällskap går det bättre då har vi ju en flock och en vägvisare med oss, men sista halvan av rundan går bäst för då är vi på väg hem.


Maria joggade och M cyklade. När Maria försvann bakom en krök gnäggade Vilda efter henne. Det var jättekul med cykeln tyckte Vilda och fick draghjälp på galoppsträckorna. Det var bra miljöträning med både att passera och bli passerad av den. Fast nu är väl risken att alla cyklister i området blir jagade av en brun ponny;)


Lite stockar låg kvar på traktorvägen. Tre björkar för lite cavalettiövningar i trav och en stor granstam att hoppa över. Den ligger snett med så man kan välja höjd själv. Vilda gillar verkligen att hoppa.


Väl nästan hemma hos den gnäggande lille Marko lurades vi lite och tog en tur över åkrarna och in i skogen på ett annat ställe. För vi skulle ju fika. Det gick över förväntan att vända hemifrån igen.


Jag har läst i en av mina körböcker att man med hästar som blir ängsliga att lämna hemmet/flocken kan vända hem för att sedan direkt gå hemifrån igen, kanske något att lägga på minnet. Tror jag skall rida rundan åt andra hållet nästa gång i alla fall.


  

Fika på brunnen och gott gräs åt Vilda.

 

    

 

 

  

Slutet gott allting gott. Förmodligen bara en period vi skall igenom. Motionen har gjort nytta i alla fall.

 

DECEMBER:

   

   

   

Rund och go...inte bara vinterpäls.

 

APRIL:

   

 

 

      

Jag är skeptisk, säger Vilda...

 

Ha en riktigt bra helg alla! Själv skall jag testa nyinköpta bett på Marko och kanske hoppa lite med Vilda. Förutom alla projekt här hemma och i trädgården då...


I´ll be back!


All foton är tagna av Maria:)


ANNONS
Av Viveca - 24 april 2011 10:15


Hej alla!

Påskafton var en toppendag. Vi bestämde oss för att göra något med Marko innan vi påbörjade något annat arbete. För nu har vi mycket att göra. Men det är mest roligt arbete utomhus.


Redan på väg till stallet övade vi på att han skulle stå still vid pallen som jag ställt utanför. Det har vi ju övat på förut och han kom ihåg. Duktig!


Sadlingen gick jättebra och han fick ett eget nytvättat schabrak. Vildas 120cm gjord fick han med. För nu hoppas jag att hon får runt åtminstone 110 cm gjorden. Efter sommaren fick vi ju byta från 100cm till 120  


Bettet är fortfarande inte jättepoppis, men med ett annat bett skall vi nog få det att funka bättre. Skall skaffa ett tredelat och ett rakt ev. med parerstänger om jag kan hitta det. Tänkte ta en tur till affären i veckan.


Sedan var det dags att testa lyhördheten. Vi gick längs hagen  och övade på att skritta, trava, stanna och backa på kommando. Jag ville också att det skulle skumpa litet med sadeln på ryggen så att han skullet vänja sig vid den. Sedan kom vad jag visste skulle bli ett litet test. Ta ned stigbyglarna! Japp! JÄTTELÄSKIGT. Men han lugnar sig snabbt nuförtiden. Jag slängde med dem så att de dunsade mot sidorna på honom. När han inte reagerade mot detta så blev lite mer trav så att de fick dingla fritt.


Sedan var det dags att docka in mot pallen. Efter ett tag stod han stilla och fint även när jag hängde över sadeln och klappade på den litet hårdhänt.


Så svängde jag över benet och Voila!


  

 


  


Sancho Panza var med på andra sidan grimskaftet som tur var. För när det var dags att ta några steg fram så var det något Marko reagerade för.


Det blev en hel del steppande och skuttande av och an på gårdsplanen. Sitt tungt på rumpan! upprepade jag för mig själv. Att hålla balansen gick bra, men att inte klämma om den känslige lille killen var svårare. Han reagerar för minsta lilla.

Efter många upprepningar, Såja! Ingen fara!, så stannade han och vi kunde pusta ut alla tre. Efter vila, beröm och belöning prövade vi igen. Med smackningar och lite försiktig skänkling gick han framåt, men skänklarna gillade han inte riktigt. Han ryckte till ordentligt varje gång. När han efter många halter och igångsättningar fattade att det inte var farligt kunde han slappna av tillräckligt för att förstå att smackningarna och skänklarna betydde samma sak.


Halterna/förållningarna var mycket lättare, men det är tack vare tömkörningen. Att svänga var litet svårare då han blev osäker på om det var jag eller Mats som bestämde. Så det är inga problem. Han var bara tvungen att ta reda på om han skulle svänga eller ej vid tygeltag. Så lyhörd och villig att göra rätt så att man nästan blir rörd.


Efteråt var han jättetrött i huvudet fast vi inte höll på så särskilt länge.


Duktig liten ridhäst.


Efteråt fick båda hästarna beta i trädgården en stund för där är gräset grönare än i hagen. Så när jag rensade trädgårdslandet stod Vilda och tiggde om mer saftigt gräs. Lite regn så blir det snart fint i hagen med. Det är så torrt och slitet där just nu. Vi håller på för fullt att försöka få ordning på sommarhagen.

Nu är det dags att ge sig ut och fortsätta. Skulle vilja koppla på Vilda den lilla plogen som står i vagnskjulet och plöja landet, men har inga draglinor. Kanske kan fixa något??


Ha en bra dag alla!



ANNONS
Av Viveca - 20 april 2011 12:22

Hej alla!

Jag har blivit lite dålig på att blogga och på att besöka era bloggar. Men idag har jag bestämt mig för att jag måste sätta mig med deklarationen som är lite krångligare nu när vi sålt och köpt hus. Därför flydde jag siffrorna och hamnade här istället, hmm.


Tänk vad tiden går fort. Det var ju i mars 2010 som vi bestämde oss för att köpa gården.


Jag har blivit riktigt bra på att motionera fröken Vilda däremot. Vi har varit ute i skog och mark regelbundet nu vilket känns bra och det börjar synas på hennes kropp.


   


Det syns inte så bra på den här bilden men magen börjar få en fin muskellinje i underkant igen.

     

Bröstmusklerna börjar bli mer framträdande. Lilleman ser lite ranglig ut, men ju mer jag känner och jämför desto mer inser jag att han snarare växer lite ojämnt just nu än att han är direkt mager. Han känns fin över revbenen men behöver nog sätta lite muskler över rumpan och bogen helt enkelt. Lite mer hull gör ju inget heller.

     Riktigt så stor höjdskillnad är det inte mellan dem som det ser ut som på bilden...


Nu börjar gräset verkligen ta sig i den fina hagen framförallt. Kunde inte hålla mig längre så jag öppnade för dem härom kvällen.


      


Så snart är rangliga hästar ett minne blott...och matte får motionera tjockisen ännu mer....



Då är det tur att vi har en fälttävlansentusiast i området som ständigt gör nya hinder åt oss och åt alla promenerande pensionärer, flanörer, mammor/pappor med barnvagnar, räddningstjänst m.fl. vilka kanske inte uppskattar hindren lika mycket som vi.



  

Här från i måndags. Vilda hoppade några björkstockar som låg innan detta fantastiska hinder. Men här tyckte matte att det var bäst att kravla över istället. Vilda hade nog gärna hoppat och tvekade inte en sekund över att ta sig över.

 

Det har varit riktig försommarvärme här det senaste. Vilket för med sig mindre slit och släp för oss hästägare. Jag har dock fortsatt att fylla på värmebaljan med vatten (Mats har snott min lila till att ha spillolja i :( ). Men efter att fröken vel till slut bestämt sig för att hästarna mycket väl kan dricka ur bäcken fyllde hon inte på något vatten igår.


Fast sedan hittade hon en jättebra balja att ha till sommarhagen som var tvungen att testas efter gårdagens kvällsritt med Vilda. Då drack båda hästarna som om de inte sett vatten. Är de så dumma så de inte hade druckit på hela dagen ur bäcken??? Eller var det bara mer spännande att dricka ur baljan???


  


Vilda fick hälsa på grannens kossor på nära håll igår där de stod i sin ligghall och mumsade hö. Hon brukar inte bry sig så mycket när de är på längre avstånd men att stå så nära var ganska läskigt, men hon stod kvar. När mina ridkompisar fortsatte turen blev hon däremot väldigt ängslig att bli kvar med de mysiska djuren. Resten av turen ville hon helst vara max en noslängd från rumpan på hästen framför, vilket medförde ett väldigt stressat tempo. Hon gjorde nog av med många kalorier bara på att  stressa. Det var en för henne ny och okänd väg med mycket konstigheter att titta på, gå förbi och kliva över. Hon lugnade sig när vi var åter hos vår granne kobonden igen:)


Insekterna däribland myggen och fästingarna har poppat upp nu också. Båda hästarna är nu insektsmedelsimpregnerade och matte håller tummarna att det samt tillgång till uteboxen under de värsta knottanfallen skall räcka i år. Marko har ju inte fällt färdigt ännu. Pälsen är kortare men väldigt tjock fortfarande. Att täcka en häst med vinterpäls i 20-gradig värme känns som tortyr.


Det är underbart med "sommar" och låånga frukostar på altanen:

  


Tyvärr har jag lite ågren för att vi inte kommit igång så mycket med Marko. Men min medhjälpare har jobbat borta mycket och så länge det saknas staket på ridbanan så vill jag varken tömköra eller hänga på honom där på egen hand. Han har starkt flyktbeteende och från oss kan man sticka långt över åkrarna. Trasslar han in sig i något så blir all toleransträning bortkastad för en lång tid framöver. Han har blivit avsevärt mer avslappnad än han varit. Så även om man inte ser något s.k resultat så har vi skapat en bra grund, vilket är viktigare i det långa loppet.


 Vilda var jag inte lika försiktig med, men hon är av en annan typ. Ev. kan jag tänka mig att testa i hagen om Vilda går i en annan hage. Nu är det dock påskhelg och kanske kan vi få till lite mer intesivträning då.


Ha en bra dag alla!

Själv får jag återgå till siffrorna...och mockning. Undrar vilket jag gör först???



Av Viveca - 14 april 2011 10:14

Hej alla!

Det har varit lite mer jobb än vanligt för mig denna vecka. Har jobbat tre nätter i rad och det blir 50 timmars jobb allt som allt denna vecka. Men idag är jag ledig. Solen skiner. Jag och Vilda skall ut på en tur sedan. Det är dessutom (kors i taket) nästan vindstilla. Hur ofta blir man bjuden på den kombinationen här på västkusten?


Vilda har faktiskt blivit något smalare fast man får fortfarande trycka ganska hårt genom hullet för att känna revbenen.


Jag minskade högivan något för en månad sedan och ytterligare nu när värmen kommit. Dock har jag varit lite orolig för att Marko skall falla ur. Han känns helt ok i hullet över revbenen men det är och har varit svårt att känna pga all päls. Nu har han dock fällt en del och ser lite väl kantig ut över höfterna.


Det är inte lätt med ett matvrak och en unghäst. Vilda tar ju av hans giva när hon är färdig med sin som dessutom varit ransonerad. Trodde att han skulle jaga bort henne, men det gör han inte. Han ställer sig på höet till en början men sedan står de så gulligt och äter ur hans hög båda två, suck.


Nu har jag fått öka bådas givor något och lagt till lite mer kraftfoder åt Marko.


Vilda motioneras ju mer nu när isen är borta så jag hoppas kunna hålla fetman i schack på så sätt. Marko skall ju inte bli lidande. Han växer nog mycket nu med så man kan bli lite lurad av hans kantighet och gänglighet. I förrgår stod han i regnet och såg ut som en dränkt katt med sina kantiga höfter. Då fick matte ett stort hugg i hjärtat.


Snart kommer det nytt grönt gräs att tugga i sig så då tar han sig nog ordentligt och Vilda med (tyvärr;))


I söndags var en kompis med familj här och hälsade på. Dottern N var lyrisk över hästarna och satt som på nålar vid fikat tills hon klämde fram "Får jag gå ut till hästarna" Naturligtvis fick hon det. När vi vuxna fikat klart hittade vi henne med Marko i hagen och båda mös i solen, vilken lycka för en hästtjej.


Sedan tog vi in Vilda som sadlades och N fick sitta upp. Hon tyckte att hon var pigg jämfört med ridskolehästarna. Det var hon också, men jag förklarade att på ridbanan kan hon vara en riktig åsna. De fick ändå ta några varv där för att känna på varandra lite innan vi tog en tur ut i omgivningarna. Vilda testade N lite med att stanna, dra ned huvudet för att äta, springa lite på sidan på den "jobbiga" delen av banan, men N redde upp det hela och åsnan började lyssna och frusta.


 

 

Lite suddiga bilder tack vare att jag förstorat dem. Man kan ju inte zooma med min mobil...men tycker att de ser nöjda ut båda två och Vilda har färdkost i munnen...

Sedan sken båda som solar när de slapp banan.


Snart skall jag också ut och skina ikapp med solen och i skrivande stund har jag fått reda på att jag får sällskap på turen av Anna och Sessan:

  

Bättre kan man ju inte ha det.

Ha en fantastisk dag ni med!

Av Viveca - 9 april 2011 22:48

Nu är det verkligen vår.


Igår kväll tog jag en ridtur på Vilda och min kära granne M promenerade med. Vilda var otroligt duktig. Det var som vanligt nästan storm, men i skogen lugnt och skönt. Vi sicksackade mellan träden, forcerade våtmarker och hon fick kliva över fällda småträd och grenar samt gå förbi en läskig gubbe med motorsåg. Hon var toppenduktig och lyssnade på mig hela tiden. Enda gången hon blev lite hispig var när motorsågen drogs igång igen, men det var bara att lugna henne lite så gick hon på som vanligt igen efter några snabba steg framåt. Flera gånger under turen gurglade hon för att be om trav. Lilla pigga Vilda. Ibland älskar jag den hästen extra mycket.


Imorgon kommer en kompis vars dotter rider och hon har blivit lovad att ta en sväng på Vilda så då hoppas jag på lika fint uppförande.


Idag har det varit storstädning ute och i foderkammaren. Men jag passade på att träna lite löst i hagen med Marko.


Vilda får inte riktigt komma till för honom. Jag försökte dock en stund genom att säga "Nu är det slut, (godiset alltså)" Vilket brukar funka jättebra om man är konsekvent, men han såg ju att Vilda fick, sedan ville han ju träna mer, men då var faktiskt godiset slut så det blev bara kel som belöning. Vilda blir dessutom lite stressad av honom och lite för ivrig och otålig när han är med.


Marko är jätteduktig, men nu behöver vi träna på att jobba på lite längre distans, vilket Vilda är toppenbra på. Henne kan jag be backa eller stanna och stå kvar trots att jag står flera meter ifrån.


Fotagrafen var med, men vilket meck det blev att få vänt filmsnuttarna åt rätt håll. Han hade ju filmat med mobilen stående, men skam den som ger sig;)


Här är vi i alla fall. Samma musik igen, men ni slipper höra vinden i mikrofonen och mitt BRA! DUKTIG! Smack, ptrooo! Back, Sida...etc.



På kvällen fick Mats ordning på vattnet i stallet igen så Marko fick öva på att spola benen. Han var duktig men tyckte det var lite läskigt. När han fått spolat av ett framben och stod hyfsat still så slutade vi. Vattnet var kallt också. Det blir mer övning en annan dag. Övergången mellan hagarna är rena lerbadet och hästarna sjunker till knäna på vissa ställen. Mats drog även bort den värsta leran utanför boxen och har eldat bort gammalt gräs här och var.

En bra dag har det varit!

God natt alla!


Av Viveca - 7 april 2011 10:07

Är ledig idag och skall försöka skriva lite, träna hästarna och ge dem en ordentlig lersanering. Vad vi ska träna har jag inte kommit fram till ännu. Det blåser som sjutton så att tömköra Marko själv tror jag att jag skippar, men kanske lite följa John skulle vara en idé?


Hoppas att fyrhjulingskärran är lagad. Axeln gick av igår när en av pojkarna körde med överlast. Jag måste få mockat ur uteboxen och kärran är det bästa hjälpmedlet jag har. Att överhuvudtaget försöka köra in en skottkärra i geggamojan kan man bara glömma.


Tittade på en del Youtubeklipp av Ellen Ofstad. Hon är en av mina absoluta favoriter och jag upptäckte henne av en slump när jag skaffat Vilda och hittade en video i skåpet: "Hästträning". Jag hade ju inga som helst förebilder eller förutfattade meningar utan var helt öppen och nyfiken på det mesta som kunde hjälpa mig att komma igång.


NH var något nytt som jag förstod det då. Det verkade intressant, men det fanns en del avarter enligt mina mått mätt. Därför blev jag ingen anhängare av detta även om vissa delar är användbara. KF Hempfling tyckte jag var intressant och även andra. Överhuvudtaget är sunt förnuft och tålamod det som man kommer längst med.


Att iaktta hästar och lära sig läsa av dem är av större vikt än att köpa en metod/disciplin eller guru rakt upp och ned. Plocka russinen ur kakan! Det gör jag och plötsligt hittar man sitt "eget" recept som man ibland får krydda till lite extra eller ändra ingredienserna i beroende på hur det funkar.


Det jag gillar med Ellen Ofstad är att hon har humor och menar att det inte finns något "Naturligt Hästmannaskap" För hästen är det inte naturligt att vi lägger oss i. Däremot kan vi lära oss att använda vårt kroppsspråk så att hästarna förstår oss.


Tänk vad mycket man kan ha hästarna till.

Här är en liten snutt där hon sammanfört olika tränare. Perfekt. Här finns något för alla:



Här är en snutt från filmen jag hittade i skåpet för 3,5 år sedan. Tyvärr är inte den absolut viktigaste delen med. Ellen visar på en medhjälpare. Hon skall utföra något men vet inte vad. När hon är på väg att utföra rätt rörelse berömmer Ellen henne. Till sist när medhjälparen prövat sig fram med hjälp av dessa beröm hittar hon rätt. Den lilla enkla övning är kanon att ha med sig i all träning av djur. Och i klippet ovan kan ni se hur den vita hästen gör precis som medhjälparen. Kämpar för att göra rätt och få den välförtjänta belöningen.




Nu var det inte meningen att göra reklam. Men jag gillar Ellen skarpt och hon gör det enkelt och pedagogiskt.


Även proffsen har problem med sina hästar. Fast här är nog problemet att hästarna har så mycket tillit till människan att det inte gick att visa vilka problem det kan bli om man inte övat på att lyfta hovarna;)





Ha en riktigt bra dag alla!


Av Viveca - 5 april 2011 17:18

Hej alla!

Hoppas att ni är kvar!

Skrivandet har väl gått sådär. Har kommit igång men inte haft tid att sitta med det denna vecka.


Hästarna fäller och njuter av solen när den tittar fram. Idag ösregnar det dock och de står allt oftare i uteboxen och tar skydd från regn och blåst även på dagtid. Det var ju det som var meningen. Det tog bara ett tag för dem att riktigt uppskatta skyddet.


  Dags att rensa de stora betongkrukorna på ogräs...


 I onsdags och söndags tog jag och Mats en tur med Vilda och Marko. Marko var ganska bufflig med Mats båda dagarna. Han är så himla glad i att gå promenad och det är sååå spännande så han måste springa och knuffas lite på husse speciellt på bortvägen. Mats knuffar tillbaka honom och Marko får stanna och backa, men jag märker att Mats tålamod tryter och han har inte helt rätt timing med eftergiften, vilket är ganska svårt i början.


I söndags när jag suttit av Vilda efter ridturen "lånade" jag den stora glada "valpen" en stund och drillade honom lite med förflyttningar från marken. Han är nu trygg med spöet fast reagerar ändå snabbt på det när han ska, perfekt. Han var jätteduktig och väldigt lyhörd för minsta vink från mig, vilket ju kan bero på att vi var på hemmaplan med. Jag får ta en promenad med honom på egen hand en dag och testa följsamheten. Jag märker också på honom i hagen t.ex i samband med mat då han är litet ivrig att han lyder direkt när jag ber honom flytta sig eller hålla avstånd från mig.


  Lite belöning för gott uppförande efter promenaden i onsdags...


Det är så fantastiskt att ha knäckt den där koden som jag letade så febrilt efter när vi började med Vilda. Den tydligheten i kroppsspråket och konskvent hantering som jag var tvungen att tänka på hela tiden kommer av sig själv på ett annat sätt. Som ett sätt att vara. Ibland måste jag naturligtvis tänka efter också. Så att Mats som främst gått bredvid och gjort som jag bett honom inte har knäckt den helt ännu är inte så konstigt. Han har ju inte hållt på med hästar tidigare heller.


Det är sådana saker som gör att det är så roligt att hålla på.


En annan härlig känsla var i söndags när vi beslutat att dela på de två vårpigga hästarna. Mats var helt slut efter en kort stund med "buffeln" så han ville ta en genväg. Jag skulle rida vidare och möta upp dem i skogen. Men båda hästarna blev väldigt nervösa av att säras på och jag blev orolig att Mats skulle råka ut för något med Marko så jag ångrade mig. Vi vände och jag bad Vilda om trav, satte mig ned och gav en galoppfattning utan att heja på henne eller säga "GALOPP!". Det var som att trycka på en knapp och hon rusade inte in i galoppen. Denna gång är jag säker på att det inte var en tillfällighet. Hon fick mycket beröm.


Överhuvudtaget märkte jag en mognad hos henne i onsdags som jag inte känt förut. Hon var pigg och ville gärna springa. Ändå lyssnade hon på förhållningar. Hon bad om att trava (hon kastar lite med huvudet och utstöter ett gurglande ljud då) men väntade på min signal. Hon kunde variera tempot trots att Markos bångstyrighet borde smittat av sig på henne, men vi kunde både öka traven och minska den till ett bekvämt tempo samt sakta av till skritt när som helst.


Detta trots viss tittighet, viljan att hälsa på grannhästarna och busMarkos framfart. Vädret inbjöd till hästbus. Det blåste en hel del och solen sken.


I skogen lät Mats Marko beta litet (för att han själv behövde vila;)) Vilda stod duktigt och tittade på. Jag skrittade fram till en enebuske efer en stund och sa varsågod. Då behövde hon inte dra ned huvudet heller.


  

Bild från onsdagen. Husse har hittat klöver. Ätbart sådant;) Jag som trodde han hade tappat en skruv...

 

  Rena mirakelkuren mot dålig andedräkt.


En annan trevlig omständighet är att hon stormtrivs med sadeln nu när jag fått till passformen ordentligt. Den är lagom kort, ligger helt vågrätt som den ska. Hon blåser inte ens upp magen när jag spänner sadelgjorden längre. Detta gör naturligtvis att jag har litet ågren för att vi inte bytt sadel och järn tidigare. Nu behöver vi inte använda fårskinnspaden som skydd heller utan vi kan känna varandra bättre genom sadeln.


  Skugghästen var inte så farlig i onsdags som sist den förföljde oss...


Nej nu är det snart dags att åka till jobbet. Först lite mockning m.m

Ha en bra kväll alla!

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se