Sparvöga

Alla inlägg under maj 2011

Av Viveca - 22 maj 2011 09:56

tillbringade jag och Mats med hästarna. Det känns som om det var längesedan vi var ute med dem båda två tillsammans. Mats har ju fortfarande ont i sin fot därav inga längre promenader, men jag tror att han egentligen behöver det;) Så jag "lurade" ut honom på en lagom kort runda.


Naturligtvis lyckades Marko trampa honom på den onda fotens fotknöl. Marko går ibland för nära när man leder längre sträckor. Jag tror att det är lite trygghetssökande men han är ju ingen liten bebis utan en stooor. De hade lite meningskiljaktigheter, men jag bet i min tunga och lät dem reda ut det hela.


Mats har inte samma tålamod som jag... Han fick dock låna mitt spö så att han kunde visa Marko var han skulle vara placerad både i sidled och när han blev lite för snabb. Det fungerade jättebra. Då fick även Mats en uppgift som Marko kunde förstå istället för en massa svamlande: Nej, har jag sagt. Här går jag. Brrr (=ptroo;)) Nu får du sluta! etc. Det är inte lätt att vara konsekvent och att använda samma kommandon. Jag själv har en fömåga att prata "hela tiden" med hästen, men hur det än är så skiljer de ut när det väl kommer ett kommando, stackarna!


 

Marko var rädd för vattenpölarna märkte jag för första gången. Han blåste med näsborrarna och gick i sidled (mot Mats;)) när han skulle förbi. De är verkligen rädda för helt olika saker. Det är bra för då kan den ena visa den andra vägen. Jag red om Marko och så red jag rakt igenom vattenpölen, klafs, klafs. Huuu, vad farligt tänkte han, men han såg ut som att han tänkte i alla fall. Bra!


De är väldigt olika överhuvudtaget. Vilda stannar när hon blir osäker. Marko håller ett himla tempo och har inga problem med att gå först. Däremot kan han bli lite stirrig och börja rusa. Det gör aldrig Vilda.


Jag provade även att ha Marko som handhäst när de verkade lugna och sansade båda två. Det gick jättebra en stund, men sedan skulle han gå på andra sidan och velade lite. Jag skall kanske prova att ta honom på min högra sida istället för den vänstra eftersom han är mest van att bli ledd från vänster. Men det var roligt att prova.


Vi passerade en traktor med kärra som lastade timmer. Marko var kolugn, och även när traktorn försvann bakom ett krön och med ett brak tippade sin last.


Vilda steppade lite. De kompletterar varandra bra, så den dagen jag kan ta med Marko som handhäst eller kanske ännu hellre Vilda eftersom hon helst vill gå längst bak i ledet när hon blir osäker, den dagen kommer jag att vara jättenöjd:)


  Efter promenaden fick Marko äta lite godare gräs och maskrosor. Han ser liten ut, men det är min kamera som inte kan zooma så allt blir konstigt. Men har ni sett vad mörk han blivit.

 

        

   Till vänster Maj 2011 till höger juni 2010

 

Vilda fick prova munkorgen

  Och mattes hjärta brast...känns inte bra. Hon såg mest förvånad ut, men drog en lättnadens suck när jag tog av åbäket.

 

Måttbandet åkte fram igen. Vildas bröstomfång var 195 cm, huvaligen (gick runt på andra sidan, måttbandet hade fatnat i pälsen och gjort en extra liten båge;)


Det var 188cm, antagligen har jag mätt lika tokigt sist. Hon har minskat 4-5cm sedan i vintras och det känns mer rimligt. Marko ligger kvar på sina 191 cm vilket var väntat det var ju bara några dagar sedan jag mätte, men Vildas mått satte ju myror i huvudet på mig.


   

Här är ytterligare några bilder på nacken. På den första vrider hon bort huvudet litet.

 

Två dagar kvar tills jag åker, så nu skall räkningar betalas, bajsprov vaktas och packas och postas;) HLR-kongress bokas. Sedan ska jag packa resväskan. Undrar just hur mycket kläder jag har att packa i min resväska?

Så om vi inte "ses" innan så återkommer jag om en dryg vecka med litet semesterbilder!

ANNONS
Av Viveca - 20 maj 2011 20:19

Hej igen!

Här kommer ännu ett inlägg i foder/bete/viktkategorin.

Vilda såg ju ut att ha gått ned som sagt, men måttbandet visade att bröstomfånget var 194 cm medan Markos  var 191 cm sist jag mätte dem. I vintras var Vildas 192 och Markos 195. Visserligen beror Markos förändring främst på vinterpälsen så den lägger jag inte så stor vikt vid. Fast samtidigt har vi kunnat gå över till en kortare sadelgjord till Vilda så jag är lite förvirrad.


Nu tycker jag att de har det knapert i hagen så jag har flyttat lite stängselstolpar där jag hade stängt av pga nedskräpningen i hagen. De fick då en extra liten plätt att beta av.

  

Betade gjorde de minsann så ikväll blev det inget hö. Herrgud Vilda är snabbare än en åkgräsklippare.


Jag satt och läste lite på Bukefalos angående fettnacke/fångnacke och jag undrar om inte Vilda har en antydan till det, eller kanske till och med mer än en antydan.


Man blir lätt hemmablind när man ser dem dagligen. Jag minns nu att min äldsta dotter sade i vintras. "Vilken stor hals hon fått"!


Nu har jag inte så många bra foton från den manfria sidan som är färska eftersom hon går med täcke nu. Men här är ett från igår, suddigt i stallet. Ungefär där remmen till nackputan på lokorna går börjar ju själva "mankammen" eller fettet. Lite högt och mycket?


 

  Här är en från April, men manen ligger ju aldrig där den skall;)

 

Jag reser bort på tisdag och hade tänkt flytta hästarna till sommarhagen innan. Nu har jag tänkt om. Träckproverna är inte klara för det första och för det andra så måste nog fröken tjockis få på sig en mask för hon kommer att bli sjuk. Även om hon rör sig mer nu än i vintras så kommer jag aldrig kunna hålla takten med näringen i gräset.


Så nu önskas tips på bra, icke skavande gräsreducerare, svåra att ta av, bekväma att ha på, gärna som man fäster i grimman. Vet en jättebra med metallstänger i botten som finns på Ullared, men dit ska jag inte. Skall någon åka dit snart så säg gärna till.


Sedan en annan fundering. Jag stödfodrade lite igår kväll igen för jag tycker de har det väldigt knapert= väldigt kort gräs i hagen. Men det korta gräset innehåller ju mer energi samtidigt måste de ju få i sig för att få sitt tuggbehov tillfresställt.


Frågan är om man bör stödfodra eller ej. Stödfodrar jag så får de ju i sig litet mindre energi från höet då jag ger en liten giva, samtidigt så får de ju tugga lite mer än de behöver göra med det korta gräset. Fast jag tror nog inte att de äter mindre gräs för att de får litet hö? Vilda är litet komockelös i magen vilket hon blir till och från vid foderbyten, men även det är väl ett observandum.


Marko har som sagt också en liten fettdepå men inte alls som Vilda.


De skulle gå i en hage med uppvuxet ganska näringsfattigt gräs egentligen. Men just nu har vi ingen sådan. Med facit i hand så skulle vi inte ha bränt av det gamla gräset i sommarhagarna. För där är det riktigt grönt och fint nu. Hade varit bättre med lite gammalt uppvuxet.


Ni måste tycka att jag är en riktig velpotta, men det här är ganska svårt tycker jag. Aldrig är jag helt tillfreds med hullet, men någon sjuklig fetma vill vi inte veta av.


Kom gärna med litet tankar, idéer och tips, så är jag er evigt tacksam:)


Marko och jag tömkörde idag på egen hand för första gången.

Han försökte komma undan selen först, men med lite träning på att stå stilla med tillhörande belöning så stod han som ett ljus. Han är väldigt lätt att övertala med belöningar:)

   

Han var lite uppspelt i den nystängslade ridbanan. Vi gick runt och utforskade allt ordentligt innan vi "parkerade" Han stod så fint, så fint.


Men att ta några steg fram när jag smackade och hade tagit tömmarna, nej det förstod han inte. Matte fick leda, då förstod han, men inte när han skulle gå framför. Förstärkte med lite puttande/duttande med pisken på rumpan. Då blev han mest irriterad. Men till sist efter vi varierat vem som skulle stå längst fram så ramlade tioöringen ned. Han var riktigt duktig, men tröttnade ganska snabbt på att svänga hit och dit. Han började gå emot bettet och dra åt sidan, men jag fick honom med mycket beröm att skärpa till sig en liten stund för att sedan avsluta på topp:)


Jag fick lite Deja-vu känningar från när Vilda skulle ridas in/börja tömköras. Det är svårt att förstå framåtdrivningen samtidigt skall hästen känna självförtroende nog att vara den som går först från att ha följt sin ledare.


Det var allt för idag:) Ska googla lite betesreducerare...

ANNONS
Av Viveca - 19 maj 2011 18:19

blev det idag för Vilda. Helgen försvann ju fortare än jag hade räknat med (ovanligt).


Vilda vågar jag dock testa det mesta med på egen hand, så långt mina händer räcker och hon verkar lugn.


Snickrade ihop en svängel:

 

  Lite suddiga bilder blir det när jag blir lite exalterad;)

 

Selade på liten häst:

 

Jag tömkörde henne i den nystängslade, gröna och fina ridbanan vilket inbjöd till småtuggande och nedkörning av huvud till en början. Men hon lyssnade riktigt bra efter lite tjat.


Draglinor och grimskaft hade jag lagt ut på marken där för att markera "stå-stilla-plats" visserligen hittar hon på egna powernapplatser men där är hon van att stå mellan skaklar eller liggande stolpar sedan innan. Att hon passar på att äta när jag släpper tömmarna för att fixa med redskapen gör inget bara hon står lugnt och stilla.


Första stoppet så tog jag en draglina och ledde sedan runt henne medan jag släpade den efter och bredvid oss. Lite läskigt var det. Hon fick sedan den över ryggen och om benen. Lugn som en filbunke. Sedan parkerade vi och gjorde allt från andra sidan med. Sedan kopplade jag på draglinan och fäste den i ett grimskaft så att jag kunde lyfta upp den vid behov, släppa ned den och nudda benet i yttersvängar. Parkerade åter och gjorde allt från höger sida:


  Här är linan på och Vilda tuggar lugnt och fint.


Efter lite svängande med mycket beröm på banan parkerade vi åter och jag kopplade fast linorna i svängeln. Jag ledde henne sedan meda jag drog svängeln bredvid oss. Den verkade vara lite farligare i alla fall när den var långt bakom. Hon steppade lite från den, men stannade direkt och fick beröm. Hon nosade på den och så höll vi på en stund från båda sidorna. Helt avslappnad var hon inte så jag avvaktar med att låta henne dra den. Jag behöver fler händer och Vilda behöver mer toleransträning först.


Men jag tycker hon var riktigt duktig.


Sedan in och få på sig det lagade täcket. Jag hade hoppats på bajs också. Marko ertappade jag när jag höll på att snickra så hans provpåse är redo.


Men Vilda som brukar bajsa i stallet eller precis när jag släpper henne i hagen efter träning hon knep, knep och knep.


Jag var tvungen att ge upp för att gå på utvecklingssamtal med E. Åter hemma och dryga timmen till sista postlådetömningen knep och knep och knep hon.


Fast jag såg en ganska färsk hög som såg ut som Vildas, men säker kan man ju inte vara.


I morgon är en annan dag, fast då är kanske risken att det blir för gammalt över helgen, får kolla upp detta.


Nu äter de verkligen skrapet i vinterhagarna så jag får nog börja ge lite hö igen.

Av Viveca - 18 maj 2011 14:34

Helgen bestod i att mocka vinterhage/hagar:

     

Knoll och Tott putsade sin röda kompis.


Och stängsla sommarhagen inklusive ridbanan som blir kombinerad ridbana/del av sommarhage:

  Här är vårt leda-bort-vattenprojekt. Ett rör under vägen eller snarare ett myller av rör under vägen är igensatta och trasiga. Det gör att hagen blir sur i den änden och att vägen blir full med vatten/is.

 

    "Ridbanan" Nu har gräset tagit sig i denna del i vilket fall. Konerna börjar drunkna i det gröna.   Tråden tog slut, fast det är inte så noga när ridbanan ligger i hagen.

 

  Till höger en mysig dunge att söka skydd i eller att stå och klia sig i, hmm. Matte är beredd med mer tråd om så blir fallet eller om ekollonen börjar regna ned.  

Bortre öppningen sedd från vägen.

  

  Öppningen närmast stallet sedd inifrån hagen. Mats gillar att göra sådana här komboöppningar så att man kommer in med en maskin vid behov, men man kan också haka fast handtagen i isolatorerna och få en lagom stor öppning för hästarna. Vädligt smidigt att inte ha för stora öppningar när man skall ut med en häst och inte fler...

 

Jag fick mig en skräckupplevelse i måndags eftermiddag när jag slog en lov in i uteboxen. De använder den inte längre som toa, så jag brukar inte alltid gå in dit mer än när Marko får sin spann i sitt hörne, vilket är bäst för att lilleman inte skall bli ännu mer förvirrad av förändringarna som blev när vi slutade med kvällshöet;) I vilket fall: i Vildas hörne, se bild stack det ut något mellan bräderna, i lagom rumphöjd. Jag gick närmare och såg att det var ett lieblad. En lie hade trillat ned i förrådet som ligger vägg i vägg, och bladet hade kilat fast sig.


Herregud, vad det kunde gått illa om mina kliande hästar fått för sig att det var en klipinne. Men efter en extra visitation (hade precis gått över dem i hagen) så fick jag lugnat mig. Jag fick också en tanke när det gäller hästar som blir skurna. Kan det vara så att det finns de som faktiskt vållat skadorna själva. Inte för att jag vill förringa att det finns sjuka människor som utsätter hästar för sådant, men att det faktiskt ibland kan vara grenar eller annat som hästarna skadat sig på. Jag har ju många gånger sett dem gränsla vassa grenar som de kliar sig med både här och där...

  

 

    Pyjamashästarna var oskadda i alla fall...De gillar att vila utanför och i sin box.

 

Mellan två jobbnätter tog jag mig igår an Vildas trasiga täcke från förra året: 

   

Det är nu lagat och hon skall få det på sig i stället. Det hon har nu sitter lite väl tight över magen. Bra att ha ett extra täcke. Detta var från Haglunds och är jättebra med fleeceöverdrag på benresåren, vilka jag klippte av och lånade till hennes andra då hon fick skav.. Tjockt men ändå svalt med extra lång hals så att den räcker när de sänker huvudet för att beta. 

 

Har fått provmaterialet till träckproverna, så nu får jag bajsvakta så kanske hästarna kan byta hage innan jag reser bort. Vad gäller sommarbete så måste vi nog ordna med lite mer mark så att det räcker och för att hålla parasiterna i schack. Här lite bra info om betesplanering.


Ha en bra dag alla!

 

Av Viveca - 13 maj 2011 23:33

Hej på er! 


Nu var det dags för avmaskning trodde jag. Planen var att avmaska idag eftersom sommarhagen skall stängslas i helgen. Det börjar åter bli knapert i vinterhagarna även i den del jag låtit vila ett tag. De stödfodras dock och hagen ifråga får vila nattetid för att inte bli alltför upptrampad och för att vänja dem långsamt.


Imorse ringde jag till den veterinär som var här sist och vaccinerade. Hon skrev ju ut avmaskningsmedel då vår förra veterinär rekommenderat avmaskningsschema till och med fem års ålder. Så hästarna blev avmaskade i mars senast.


Nu rekommenderade hon dock träckprov pga resistensrisken. Enligt henne räckte det att avmaska unghästar upp till två år. Detta var ju precis vad jag anammat tidigare som den andra veterinären dock inte rekommenderade.


Jag förklarade att man blir lite förvirrad av olika bud. Men det är klart att som hon uttryckte det skall man lita till experterna/forskarna och så är det ju även i mitt yrke. Det finns t ex. hur mycket dokumentation och forskning som helst när det gäller smärtlindring och ändå går man efter gamla förlegade principer ute i kliniken.


Jag har ju till och med skrivit ut ”nådiga luntan” från SJV om hästens parasiter och lusläst all forskningsbaserad information.


Men nu sprack ju mina planer att flytta hästarna efter helgen. Betet kommer nog inte räcka så länge till och höet börjar sina. Visserligen har vi det vi själva slog, men det är nog väldigt magert och hästarna verkar inte så intresserade av det. Det kan vara svårt att få tag i fint hö nu.


Det löser sig, men jag hoppas att träckproverna analyseras snabbt så att jag hinner ordna med allt innan jag och min ena dotter sticker iväg på semester en vecka snart.


Jag har beställt provmaterialet i alla fall. Visst kunde jag ringt den andra veterinären istället och avmaskat, men det känns ju faktiskt fel att göra det i onödan.


Vad gäller hullet på hästarna så har de båda att ta på. Eller som hovslagaren sade när jag frågade om vad han tyckte om Markos hull. "Mager är han inte, du får inte jämföra med henne där...och här har han faktiskt en fettdepå" Tja, då var jag som jag trodde orolig i onödan för som sagt över revbenen känns det inte magert.


Här är en liten video från när vi flyttade hit hästarna. Här är den hagen allt annat än mager, därav tunnformen på Vilda efter sommaren. Hon var först på plats och matvrak som hon är så gick hon med mulen nere i backen hela tiden. Maria var "barnvakt" och filmade när vi åkte för att lasta Marko. Vilda blev orolig om Maria gick bort en bit. Hon sprang då efter och körde ned huvudet igen. Efter en stund upptäckte hon hästarna på andra sidan stängslet och verkade ganska ointresserad när Marko anlände, men slutet säger allt... (så är det tråkigt spola fram:))



Förutom stängsling i helgen så skall vi prova draglinorna som jag äntligen fått tummen ur att skaffa. Vilda skall nog även få dra om hon är sitt gamla coola jag. Fast hon är lite nervig just nu. Hon är i en utvecklingskris tror jag.


Jag önskar er en skön helg med ett citat ur en jättefin hästbok "Hästar" av H.H Isenbart och E.M Bührer:


"I myternas dunkel ligger rötterna till den vänskap som bestämde människans och hästens väg. Vi vet inte var deras vägar möttes. Hästen trädde in i människans historia som gudom. Hans stolta, hans adliga och fria väsen upphöjde honom till det överjordiska. I moln- och stormhästar manifesterades den allsmäktiga naturen. Men hans rygg blev til en tron för världens herre, Gudomen förvandlades till slav. Hästen tjänade. Dig har jag sänt ut i världen - så sade Allah till hästen - för att flyga utan vingar, för att segra utan svärd.


Och hästarna bar människornas svärd och betalade med blod och död för sin tjänst. Aldrig har ett djur så helt och fullt gått upp i människans tjänst som hästen. Aldrig har saktmod och lydnad, aldrig har hängivenhet utnyttjats så och belönats så dåligt som människan belönade sina hästar. Men aldrig har heller större ryktbarhet, aldrig har ett sådant förhärligande kommit ett djur till del I människans historia är arvet från hästen uppenbart. Utan häst ingen mänsklighetens historia."




Av Viveca - 11 maj 2011 08:25

Hej alla! Jag har blivit skitdålig på att blogga och att besöka min favoriter ER! Nu smörar jag lite så att ni inte skall tröttna helt...


Jag har i alla fall hållt min deadline och min text är inskickad. Den kommer att publiceras, vilket i och för sig inte är så fantastiskt eftersom det inte var någon tävling eller liknande. Så många bidrag som möjligt ville de publicera och alla 28 bidrag från Orust kommer med. Här är lite info. Om jag aldrig blir författare så kommer jag i vilket fall ha en riktig bok med ett av mina alster i. Det känns lite lyxigt att de skall korrekturläsa texterna om inte annat.


Jag har sedan några dagar släppt upp hästarna i den vinterhage som jag låtit vila lite för att gräset skall ta sig. Jag är lite orolig att inte betet skall räcka. Nu  i början stänger jag till nattetid och ger dem en giva hö så att de skall vila magarna en stund från gräset och huden från knotten.




  Här brände vi för ett tag sedan av gammalt torrt gräs från sommarhagen. Det är där jag har min s.k ridbana.

 

Nu väntar vi med spänning på att det skall bli lika grönt och fint där som det blev på de andra ställena vi luntade på.


Efter en svalare vecka som inkluderade knottens ankomst blev det så plötsligt sommar.


  Körsbärsträdet står i full blom

 

  Insekterna har anlänt. Här en humla som inte ville vara med på bild.   Jag försökte verkligen tills jag fick nackspärr. Här bara häcken som sticker upp.

 Här vår lilla provisoriska uteplats under körsbärsträdet. Fast jag tror den blir permanent tills körsbären börjar falla.

     

 En pion strävar mot ljuset.

  

Mmm, längtar till första pajen...

 

  

Häromkvällen trodde jag att vinbärsbuskarna var fulla med bär redan. Men det var bara blommor. Så sööta!

 

    Gårdagens projekt. Ser ni det gigantiska sorkhålet?

 

Igår blev dagen inte riktigt som jag tänkt mig. Jag började med projekt "Så grönsakslandet"


Sedan blev jag distraherad av de här två:

     


Båda iklädda pyjamas. Marko fick sin på sig i helgen när jag kom på honom med att ha kliat baken så pälsen stod rakt upp. Där gick min plan åt helskotta. Att han skulle klara sig med insektsmedel och tillgång till uteboxen. Så i måndags började Vilda med sitt infernaliska kliande runt boxens dörrkarm och ladugårdsväggen. Henne hade jag större förhoppningar om. Hon hade ju bara klåda första delen av sommaren förra året och klarade sig resten med bara insektsmedel.


Jag köpte ett nytt täcke till henne då marodören Marko rev sönder hennes gamla, förra året när han lånade det.


Inspekterade så det nya täcket igår i min såpaus. Bogbanden var av! Tyckte att tyget och kvaliteten inte kändes riktigt som den brukar. Det bar iväg till Hööks igen där jag bytte till ett annat märke. Konstigt med storlekar dock. Det nyaste täcket sitter som ett korvskinn på henne, medan det andra var för stort runt magen.


Så min planerade ridtur skippades. Förresten var det för varmt på dagen:

  Vilda svalkar sig

 

På kvällen kom knotten i tusentals tror jag.

Så jag och Radar fortsatte med grönsakslandet:

       


  Skall bli spännande att se vad som kommer upp.

 

Potatisen har blivit uppgrävd dagligen av katterna som tror att jag har ordnat en gigantisk kattlåda. Igår var de där flera stycken inklusive en koltrast som säkert fick smak på fröerna. En fiberduk borde jag köpt när jag var och bytte täcket...


  Lite pynt utanför stallet. I bakgrunden vinterpäls som fälls i massor under speciellt Markos täcke. Hans maglapp är alltid full av päls, men men, pest eller kolera. Snart har han nog fällt färdigt även under magen.

 

Kram på er alla! Ha en riktigt skön dag!





Av Viveca - 5 maj 2011 23:01

Är så trött att jag nästan somnar...

Igår blev det tömkörning med Marko och vi kopplade tömmarna till bettet för första gången. Innan har vi använt Duallygrimman, så det blev lite nytt med tömtagen via bettet. Men han fixade det galant och trivdes med bettet. Han fick sin loksele på med somjag äntligen putsat och smörjt upp. Den övre lokremmen behöver kortas dock.

  Här med husse innan vi börjar jobba...


Det gick jättebra och vi körde lite på ridbanan först. Vi prövade serpentiner, halter och igångsättningar. Han var duktig. Jag använde körpisken för första gången vid tömkörningen och han förstod hjälperna perfekt utan att vara rädd för den. Sedan körde vi på vägen och travade lite med. Innan vi gick in i stallet släppte Mats honom helt och vi prövade lite på egen hand. Först blev han lite förvirrad, men sedan vågade han utan att Mats gick före eller bredvid. Duktig kille!


Idag efter lite shopping blev det en 6 km lång promenad med Maria och jag tömkörde Vilda. Åsnetendenserna satt i till en början men sedan med hovarna på okänd mark så jobbade hon jättefint och lyssnade på mig. Vi passerade kossorna i sin ligghall denna gången med, lite läskiga fortfarande, men det gick bra när jag ledde henne förbi dem.


Vilda stormtrivs med tömkörningen när hon börjar slappna av och slutar trilskas. Hon sänker huvudet och jobbar med ryggen. Hon lyssnar på "sakta!" i nedförsbackarna, vilket är bra, när hon var yngre ville hon gärna springa nedför, eftersom det är lättare.


Idag kändes det som vi kom framåt igen, även fast hon visade lite tendenser igen på hemmaplan. Hon ville inte in i stallet. Hon ville äta gräs. Det är tyvärr lite dåligt med gräs i hagarna nu. I sommarhagen har vi bränt av det gamla torra gräset och vi väntar på att det skall ta sig lite bättre innan de får gå där. En av vinterhagarna har jag stängt där jag tänkt att de kan gå snart bara det växer till sig lite mer annars äter Vilda upp det på ett par timmar;) När hon fått av sig sele och träns så tog vi en liten matpromenad hemmavid.


Maria fotade och hjälpte mig att få igång Vilda när hon stannade och inte ville framåt i början på promenaden. Inte dåligt att ha en så snäll och trevlig granne. Det är jättekul med bilder på hästarna in action också. Jag fick en hel drös av foton som Maria tagit. Här är från vår promenad med Marko häromdagen.


  Färdkost måste man ha med sig på långtur...

 

  Matte ställer upp sig fint. Vad blev poängen?

 

  Synkade steg...

 

  Ut ur trollskogen...

 

  Traaava!

 

  

Du o jag...

 

  Lite bränslepåfyllning...

 

  Det här var jätteroligt och spännande...

 

  

En skenmanöver som Vilda lärt ut: "Låtsas att du vill hälsa på andra hästar och passa på och ät i stället"

 

  Då fortsätter vi.. Det var här det blev mycket att hålla reda på...

 

  Bäää!

 

  Bäää!

 

  Gnägg, Bääää!

 

  Nu är vi på "mammas gata" igen. Grannhästarna (har blivit tre:))

 

  Måste hälsa på den nya tjejen, vilken Puma:)

 

  Granngården...

 

  Nej lite påfyllning igen innan vi är hemma...

 

Nu är det sängen som gäller för mig.

Godnatt alla! Eller godmorgon!

 

 

Av Viveca - 4 maj 2011 09:28

Fy sjutton vad kallt det blev.

På söndagen sjönk temperaturen drastiskt. Från runt 20 grader till 4-7 grader och nordanvind. Jag och Maria klev upp tidigt och åkte för att titta på Westerntävlingar en stund på LB Western. Vi såg bara Team penning-delen. Jag är inte så insatt men det var väldigt roligt att se.


Ryttarna tävlar i lag om två och två. De skall fösa kalvar från den ena fållan till den andra. En kalv i taget och i en bestämd ordning. En ryttare föser och den andra vaktar "hålet" mellan fållorna. Det går på tid och de som har flest kalvar i rätt fålla vinner. Smiter någon tillbaka eller om fel kalv smiter över till fållan blir det noll poäng, som jag fattade det. Det var kul att det var både rutinerade och nybörjare som tävlade. Kalvarna verkade faktiskt tycka det var roligt med.


Vi tog många bilder, men jag valde ut några där ryttarnas ansikten inte är med förutom på vår kära granne A på Sessan som vi naturligtvis hejade lite extra på.


Skulle det vara någon ryttare som önskar att jag tar bort foton eller tvärtom vill se mer av sig själv så lämna en kommentar. Jag publicerar inte kommentaren om ni inte vill. Jag kan maila foton också om någon vill ha.


 

 

 

 

Efter detta var vi riktigt frusna. Det blev en fika hos Maria vid kaminen. På eftermiddagen tog vi en 6.5 km promenad med Marko. Maria är duktig och promenerar nästan dagligen. Det är perfekt för mig att hänga på med en häst. Vilda får litet draghjälp och jag har litet stöd om Marko skulle bli rädd. Mats orkar inte gå så långt med sina krämpor tyvärr.


Marko skötte sig exemplariskt. Han lydde alla kommandon som vi övat på: Ptrooo, trava, smack, back, Stilla! Han fick ett rakt eggbett som jag skaffat, i munnen och var helt nöjd med detta. Han kunde till och med sno åt sig av vegetationen, tugga och svälja;) Han var inte orolig och gnäggade inte när vi gick ifrån Vilda. Hon var ganska snopen att vi gick så långt bort utan henne.


I skogen var han kolugn. Han hade dock lite problem med att lyfta fötterna för alla rötter, men det blev bättre efterhand. Han reagerade med att hoppa i sidled när vi passerade en fladdrande presenning, men lugnade sig snabbt.


När vi började närma oss slutet på rundan var det mer öppet landskap, med fårhagar på båda sidor om vägen andra hästar. Hundar i en trädgård och närhet hem. Då blev han spänd som en fiolsträng och gnäggade och jag blev väldigt medveten om hur stor han är och hur liten jag är;) Men han lyssnade fint trots alla intryck. Han blev lite snabb och taktade lite, men lyssnade på ptrooo och sakta! Det var bara att göra lite fler repetitioner så att jag visste att han inte stängde av för att låta instinkterna styra. Väldigt nyttigt för liten häst och jag är faktiskt imponerad av hans lugn och lydighet. Han verkar lita på mig otroligt mycket.


Maria tog fina bilder på oss. De kommer inom kort:)


Efteråt var jag trött och jobbade sedan hela natten. Det går bra när man jobbar en enkelnatt, men det tar några dagar att hämta sig.


Ha en bra dag alla!





Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se