ylle

3 juni 2010 09:22

Det är alltid tråkigt när någon bekant/vän dör, men har man haft mycket ont så är det ju rätt att tänka så, att personen slipper smärtan..... Mycket av det svåra kring dödsfall är nog våra egna skräckkänslor inför Döden, som kommer förr eller senare....

Viveca

3 juni 2010 11:04

Ylle: Det är alltid lättare när personen fått leva ett "helt" liv. L var gammal och skröpplig så det känns mest tomt, men ändå skönt för honom.I mitt jobb träffar jag och vårdar många döende och deras anhöriga, så på något sätt tror jag att jag själv är ganska cool inför döden, även om jag gärna väntar några år innan det är dags;)

Stina

4 juni 2010 06:16

Även jag träffar på döden ofta i mitt jobb, och gäller det en gammal människa så kommer slutet ofta med välbehövlig frid.
Jag har betydligt svårare att förlika mig med unga männsikor som rycks bort - onaturligt.
Vila i frid L !

Tommy

4 juni 2010 23:01

Jag tror på re-inkarnation :)
(Han kanske kutar runt på ett dagis i närheten,,när han är stor nog..)

Bea

4 juni 2010 23:36

Usch, dödsbud är alltid svåra.
Du vet ju hur jag tror (även om du är lite skeptisk;) men jag tror ju inte alls att döden är slutet. Vi går bara vidare till en annan dimension.

Så jag har ingen alls dödsångest. Jag VET att det jag nu kommer att skriva låter helt vridet, men jag tycker faktiskt att det skall bli spännande att se vad som händer. Inte för att jag på ngt vis har ngn dödslängtan eller så, för jag älskar det här livet och jag vill inte alls skiljas från mina nära och kära, vilket jag ju nu kommer att göra den dag jag går över "till andra sidan".
Men jag tror inte att det finns något att frukta.

Din bekanta har det bra nu. Tror jag :)Förstår att det är tomt, men det är liksom tidens gång.

Kram på dig och tack "för att du kommit tillbaka till mig" Trodde nästan att du hade tröttnat... ;)

Viveca

5 juni 2010 03:01

Intressant att läsa era funderingar kring detta. Väldigt trevligt med många kommentarer. Bea: Jag har inte tröttnat, har bara lite för mycket omkring mig just nu.

Själv hade jag en mer romantisk bild av döden tidigare och trodde nog på något slags liv efter detta reinkarnation eller i alla fall något. Numer tycker jag att det kan kvitta. Bättre att lägga manken till och må gott medan man lever, när man är död är det över.