Hej alla!

Först och främst. Tack för att ni fortsätter kommentera, trots att jag missköter mig ibland. Tack Caisa för Awarden, vet att jag varit dålig på att kommentera hos dig, men nu har jag hittat till din blogg igen.

Skogstrollen har flyttat till grannhagen

Helgen gick snabbt.

På lördagen var vi på Ikea och köpte ny säng Det blev en sådan här  

Men det viktigaste och svåraste av allt var inköpet av madrasserna. Vi provade och provade. Så bestämde vi oss. Då var de madrasserna i utgående sortiment och Mats fanns bara i 140 cm bredd och min fanns inte alls?. Vi provade då efterföljarna som var X antal tusenlappar dyrare, men med tanke på att de vi har nu hängt med mig i tjugo år så är det nog välinvesterade pengar.

Min blev den här varianten en medelhård, kanske skulle jag haft en mjuk istället(velpottan jag;)) och Mats den här.

Mats sjukgymnast hade till och med sagt att han måste skaffa ny säng. Den ordinationen blev jag inte så ledsen över för min madrass var mer som en hängmatta nu på slutet. Men jag sov som en kratta i den nya sängen. Jag får nog ge det lite tid innan min arma kropp vant sig att inte ligga som en banan. Nya kuddar och en tempurliknande bäddmadrass blev det med.

Efter Ikeabesöket var jag mör, men det blev ändå en kvällstur med Vilda i sällskap av en granne och hans häst. Vi var på för mig och Vilda nya ställen och så fort hon inte var på "mammas gata" så knatade hon på riktigt bra.

Arkivbild

Vi red in i skogen över stock och sten. Sedan blev det en rejält brant klätterbacke mellan träden. Väldigt bra för Vilda som fick ta i ordentligt. När det började plana ut blev hon plötsligt superstressad. Hon såg/hörde något och började springa ifrån vad det nu var. Jag fick stopp på henne mellan trädstammarna som var fulla av vassa grenar. I ögonvrån såg jag något snett bakom oss som jag först trodde var ett rådjur men det var en hund. Plöstsligt var vi omringade av två hundar och de skällde för att tala om att de "ställt" sitt byte. Vilda stod still, paralyserad med varenda muskel på helspänn.

Vi såg inte till någon ägare till hundarna och försökte med lite tänkbara kommandon "Gå hem med er!" "Gå och lägg dig!" Plötsligt kallades de tillbaka av någon längre bort i skogen. Puh! Det var faktiskt riktigt läskigt och hade jag varit ensam så vet jag inte hur det hade gått. Jag är inte hundrädd överhuvudtaget, men att med häst stöta på två lösa hundar på jakt var ingen angenäm upplevelse.

Vi knatade vidare och Vilda släppte en nervbajs. Men hon började lyssna bättre på mig än innan. Ett öra var vinklat mot mig hela tiden och små hjälper styrde henne mellan träden. Inget ont...

På söndagen tog jag sovmorgon vilket är sällsynt nuförtiden.

Sedan blev det en ridtur igen med MD på lille Leo, Maria följde med på promenad, Mats hakade på med Marko och J dök upp på gårdsplanen med så vi blev ett helt gäng.

Idag hade Vilda fart i steget nästan hela ridturen och vi passerade (instängda) hundar utan större problem. Marko var en cool kille. Han brydde sig inte om bilar men blev rädd för gamla grindstenar och något slags elverk på en åker;) Vattenpölar är också läskiga fortfarande men han har inget emot att gå först.

På slutet var han riktigt trött och somnade nästan i stallet när Mats kratsade hovar och smörjde honom. Många intryck är det för en ung hjärna ute i världen. Hade tänkt sitta upp på honom idag men han fick smälta dagen i hagen.

Är riktigt nöjd över att Vilda blivit riden tre dagar denna vecka. Det gör henne gott.

Ha det bra alla!

 

Ann

13 juni 2011 09:23

Jag anser mig heller inte hundrädd men lösa hundar utan förare som kommer springade skällande kan jag ändå tycka vara lite obehagligt...

Härligt med ny säng!
Du vänjer dig nog snart..! :)
kram

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

13 juni 2011 13:59

Nej de var lite skräckinjagande. Vilda sket ju nästan på sig;) Glad ändå att sådant händer och att hon lyssnar. Trodde jag skulle få mig den första skenturen på 25 år;) Det hade nog inte gått lika bra som det gick då;)

Har sovit som en prinsessa idag efter nattjobb:)

 

kicki

13 juni 2011 10:33

massa skoj! tummen upp!

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

13 juni 2011 13:57

Sommaren är underbar trots knott och annat. Tänker inte bli hindrad av halt underlag i år. Marko har väl inte gjort så mycket i arbetsväg dock men promenader är inte att förakta varken i miljöträningssyfte eller motionssyfte:)

 

Sarah

13 juni 2011 11:15

VAd otäckt med hundarna!!! :( Skönt att det gick så bra!

http://chanellie.bloggplatsen.se

Viveca

13 juni 2011 13:55

Ja vi blev lite svettiga;) Tur att det var någon som var med dem i skogen trots allt.

 

Kim

13 juni 2011 20:57

Vilka jätte gulliga skogstroll!

Härligt att ni kommit igång så bra, nyttigt för Vilda att komma ut på nya ställen, fast bättre utan jagande hundar!

Hoppas kroppen din vänjer sig snabbt med den nya madrassen.

Man märker verkligen hur det tar på krafterna hos unghästar att möta nya saker...

Kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

13 juni 2011 21:34

Ja de vill man nästan äta upp;) Den ljusaste är jag lite förälskad i, men vi ska nog inte ha fler hästar;)

Hundarna var läskiga men det kankse gav något ändå.

Marko var verkligen helt slut. Jag kommer ihåg att Vilda blev helsnurrig i huvudet när vi började med henne med speciellt när vi började med tömkörning och ridning. Det var full koncentration i tio mínuter i början;)

 

Carin

13 juni 2011 23:24

De små monsterhästarna. Ooooooo =) Urgulliga!

Säng... Madrass... USCH! När jag flyttade ihop med maken tog vi ett gemensamt beslut att investera i en dubbelmadrass Tempur. Svindyr! Men kan ärligt tillägga att den är värd varenda krona i guld för när man är 2 jättemänniskor med dåliga ryggar så finns det inget bättre. Fast i botten har vi en IKEA Sultan hård ;)

Innan vi flyttade ihop hade han en enkeltempur och när jag hälsade på låg jag alltså nedanför hans säng HAHAHA. Enkeltempuren har dottern fått och hon vill INTE släppa den nu...

http://caisisen.bloggplatsen.se

Viveca

14 juni 2011 12:45

Mycket viktigt med madrasser särskilt ju äldre man blir tror jag. Som ung kunde man ju sova hur som helst och var som helst. Vi köpte Ikeas tempurliknande bäddmadrass. Mats sjukgymnast rekommenderade den framför originalet då "groparna" efter där man legat fortare går tillbaka på Ikeas modell. Hur som helst så är den skön och kanske något billigare;) Jag hade en mjuk sängbotten innan men valde en medel nu. Kanske något hård för mig som är liten och lätt, men jag blir ju tyngre med åren;)

 

ylle

19 juni 2011 18:06

En riktigt bra säng är superviktigt! som sagt, i ungdomens dar kunde man ju sova på en sten, men nu... bara min mjuka Jensensäng med TJOCK bäddmadrass duger...

Läskigt med hundar, men som sagt, alltid ger det något i erfarenhetsväg...

http://hptt://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

19 juni 2011 21:08

Kanske ett ålderstecken som sagt;)

Jag tror att det var bra att det hände både för mig och för Vilda. Kanske bör man bli påmind om att man är dödlig ibland och att man sitter på ett flyktdjur med relativt liten hjärna;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...