I söndags kväll hämtade vi båda hästarna från sommarhagen. Vilda fick motvilligt placeras i den gamla nedbetade hagen, men var ganska nöjd efter en stund då hon kunde klia sin rumpa mot träden och umgås med skogstrollen över stängslet.

Marko togs in och sadlades. Han var jätteduktig. Vi tog en sväng på vägen i skritt och trav för att vänja honom vid sadel och stigbyglar. Sedan fortsatte vi in på "ridbanan". Han fick parkera vid pallen och efter några omgångar med belöning stod han fint och stilla. Jag hängde mig över sadeln och klappade honom på motsatt sida med händerna. Han stod kvar. Så satte jag mig och fick i fötterna i stigbyglarna. Han stod fortfarande fint och stilla. Med godis som belöning verkade han nöjd.

Arkivbild, här uppsittning på gårdsplanen, vilket jag tackar för att vi inte var dumma nog att upprepa i söndags.

Mats höll honom i grimskaftet hela tiden. Sedan började vi röra oss framåt och det var som att trycka på den röda knappen. Han drog iväg som skjuten ur en kanon. Mats försökte hålla emot men jag bad honom faktiskt släppa när jag insåg att det inte skulle hjälpa och att risken var att Mats blev släpad. Med grimskaftet slängande blev det hela än mer hysteriskt. Hela skenturen försökte jag med: Ptroo! Stanna! Såja, ingen fara samtidigt som jag försökte hålla in honom. Vi närmade oss stänsgslet och jag var osäker på om han skulle väja. Såg framför mig hur vi skulle spränga både vårt och skogstrollens trådar. Jag tog tag i högertygeln med all kraft jag hade och Marko svängde. Nästa tanke var att ta båda händerna till hjälp och ta i högertygeln för att tvinga honom att stoppa, men innan jag fick ordning på det, stöp jag i backen. Det sista jag minns var att det gjorde ont i vänsterarmen och revbenen.

Sedan stod jag upp. Hur jag kom upp vet jag inte. Där stod även hovslagaren, Mats och Marko. Jag fattade ingenting. Visste knappt vad det var för häst och första tanken var att jag försökt sitta upp på Marko som i mitt huvud just då var nyinköpt och säkert bara ett år gammal? Förvirringen höll i sig när P frågade hur mycket vi hade tömkört det senaste. Jag hade inget svar för jag visste inte. Det var totalt borta. Efter en stund klarnade det, men tiden från jag ramlat av tills jag stod upp var och är fortfarande borta.

P var på väg till grannen för att sko och hade blivit invinkad av Mats som hade fullt upp att få tag på den skenande stackars Marko. Sadeln hade hängt på sidan.

Vi sadlade honom igen när han verkade lugn och så gick jag och Marko runt banan för att lugna oss. Han fick även göra lite förflyttningar för att börja använda hjärnan igen. Det gick bra. Vi tog sedan en promenad till sommarhagen med båda hästarna. Jag hade ont här och där men var förmodligen full av endorfiner så smärtan var tusen gånger värre dagen efter.

Igår tog jag mig ned till vårdcentralen där jag när jag väl kom in fick stränga ögonkast av sjuksköterskan som menade på att detta var ett traumafall och jag fick eget rum samt högprioriterades. Läkaren visste inte riktigt vart han skulle skicka mig. Eftersom jag hade en minneslucka borde jag skickas till traumaenheten på NÄL, men eftersom jag hävdade att de största problemen satt i hand, axel och bäcken och borde tittas på av ortoped, fick han ringa upp och konsultera ortopedjouren på Uddevalla sjukhus. Han frågade om jag använt skydd;) Ja, hjälm och stålhättor, svarade jag. Inget annat? Nej, vad skulle det vara tänkte jag, typ hockeyutrusning? Jag var ganska illamående efter väntan i väntrummet och hade spanat in en lämplig papperskorg. De försåg mig med en spypåse och jag svarade flera gånger att jag varken var yr eller hade huvudvärk. Visserligen kände jag det som om jag var bakis hela dagen igår, men jag hade inte sovit något vidare heller.

Jag fick komma till Uddevalla, vilket jag tackar för. Det är avsevärt närmare. Men bilen som jag tagit till vårdcentralen fick stå kvar. Det blev taxi och inte vilken taxi som helst utan en hel färdtjänstbuss till bara lilla mig.

Jag kom in ganska fort men sedan blev det flera timmars väntan på röntgen som tydligen hade manfall. Ortopeden hade klämt och kännt där jag hade slagit i och bestämde sig för att enbart röntga handen.

  Denna mindre trevliga miljö att vänta i gjorde att jag efter tillåtelse tog en promenad till fiket för lite påfyllning.

Mitt blodtryck var lite lågt, men jag avfärdade det med att jag inte ätit och druckit sedan frukost (allt för att slippa NÄL).

Väl röntgad fick jag efter ytterligare väntan träffa ytterligare en läkare som klämde lite extra. Enligt sjuksköterskan var hon också hästtjej, och jag fick gå igenom händelseförloppet ytterligare en gång;) Röntgen visade inga frakturer i handen och jag kan konstatera att benskör är jag inte i alla fall.

Det blev taxi hem igen, fast en vanlig denna gång.

På kvällen fick jag ordentlig huvudvärk och jag känner mig fortfarande som om jag är bakis. Huvudet fick sig antagligen en smäll.

Nu hoppas jag att vi inte skrämt Marko för mycket. Det blir i fortsättningen övningar från marken tills han är helt trygg med tömkörning och annat. De båda hästarna är totalt olika. Vilda har aldrig brytt sig om att man sitter på henne eller vad man slänger upp på henne. Så här kan det gå när man inte använder insidan tillräckligt. Mot dumhet hjälper ingen skyddsutrustning i världen.

Så här ser jag ut idag:

         Det ser bättre ut på bilderna än IRL:)

Höft/bäcken

Bonus: Hästbettet från Vilda

Förra veckan           Idag

Tror inte att hon gillar min tatuering;)

 Det blir inte bikini på ett tag. Nu har jag vältrat mig i självömkan i detta inlägg så det räcker för hela året. Denna dag skall bara innehålla lugn och ro har jag bestämt:)

Ha en bra dag alla!

Hoppas att ni alla har haft en trevlig midsommar. Vi tog det väldigt lugnt. Jag sov halva dagen efter nattjobb och på kvällen blev det lite god mat.

I veckan har jag haft besök av mina två bröder R och D. De bor i Oslo så det var nog skönt att komma ut på landet i några dagar.

  Lilla Lola R´s hund gillade att åka bil ända från Oslo. Men så åkte hon ståndsmässigt med i D´s gamla Mustang.   Full koll på vägen.

  I hagen har det varit lite väl knapert så hästarna har faktiskt fått lite hö på kvällarna de sista dagarna.

  Matmor som försöker imitera ett djur som hon inte kom på namnet på. Vad heter det nu igen? Det är inte ekorre!

På tisdagen fick jag hjälp att ta ned det provisoriska stängslet runt tomten.

D i full fart.

R på fyrhjulingen med lilla Lola 

  D drar den fullastade kärran till den nya sommarhagen.

  Matmor funderar och funderar...

... när hon funderat klart på var på den stora biten mark stolparna skall ned så får bröderna jobba;) D verkar vara lite rädd om händerna.

  Lola vaktar fyrhjulingen och fikat.

  På väg tillbaka. Det blev många stolpar över.

Vi valde att stängsla den enklaste delen av åkerbiten. Eftersom vi lånat marken kan vi inte röja hur som helst bland träden. Nu har hästarna en ganska liten hage med mycket uppvuxet gräs till att börja med så får vi utöka efterhand. Vi stängslade inte in några träd. Fördelen är att de inte kan klia sönder sig eller sina täcken. Nackdelen är att om det blir väldigt varmt så saknas skuggställen mitt på dagen. Allt går dock att justera efterhand.

På kvällen efter promenad med Lola upptäckte jag att Vilda saknade magdelen på täcket. Jaha, den hade hon hängt i ett träd. Tur att hon inte skadat sig. Den var i två delar så hon har nog suttit fast ordentligt.

På onsdagen tog jag och R in hästarna för lite pyssel och R skulle få sig en ridtur. Han har aldrig ridit annat än lite ponnyridning i Slottsskogen som liten. D saknade storstan och åkte till Gbg redan på tisdagen.

En puss? Utanför stallet

    Så här ser tjockisen ut nu. Jag tycker att hon trots fettdepåerna har musklat sig fint igen.

  Lille Marko   Kratsa hovar...   Han har så fantastisk fin färg nu och pälsen är jätteblank tack vare linfröoljan. Lite eksem har han dock fått i pannan och i nacken så en del tagel har kliats av.   Efter lite instruktioner i hur man svänger, gasar och bromsar gav vi oss av.

Det gick riktigt bra. R ville trava, men hamnade på sniskan. Det var svårare med balansen än han trodde till en början. Han klarade sig från tårtbaket dock. Resten av turen blev i skritt förutom några korta travförsök av Vilda, men då gick det bättre.

Jag tror att min bror är en naturbegåvning. När vi nästan var hemma blev båda hästarna rädda för en stor fågel som flög ur en trädkrona. De tog båda ett rejält skutt, men R satt kvar:)

  Snart hemma. Här går det segt. Vilda vill gärna ta lite tuggor av det långa gräset.

  Mer pyssel..  

Lite smörjning på eksemet.

  Lilla ridhästen tog väl hand om nybörjaren. Ibland är hon en klippa.

På kvällen släppte vi dem i den nya hagen. Vilda hetsåt inte ens efter en stund utan valde ut det godaste och tuggade lugnt och fint.

Här lite bilder från fredagen. Vilda rör sig mycket mer i hagen nu trots att den är mindre. Hon verkar vara nöjd över att det finns mycket mat. Hon behöver inte äta hela tiden då. Det uppvuxna gräset är nog bättre både för magen och mot fetman. Hoppas att det även gör nytta för humöret.

            I brist på träd att skrubba sig mot blir det mer närkontakt.

Vilda får gå utan magdelar på sina täcken nu för de är antingen sönder eller sitter för tight... Hon har inga eksem i år men skrubbar sig om hon kommer åt.

Ha en bra dag alla!

Det blev en ridtur på fröken surmule i torsdags med tillhörande avsittningar och uppsittningar. Maria dukade fram saft, kakor och äpplen så vi(läs jag) fick en välbehövlig paus efter den värsta passagen (att passera grannhästarna). Genomsvettig var jag redan och blinningarna gjorde oss sällskap vilket inte gjorde Vilda mer benägen att samarbeta. Inne i skogen passerade vi ett gräsbevuxet område där ville åsnan äta. När jag sade nej fick jag ett rejält hästbett i överarmen som nu gått över i en lila ton. Liten surmule fick så snällt backa, backa och backa. Sedan gick det faktiskt riktigt bra. Men hon är inte den som ger sig utan fight. Suck, jag trodde trotsåldern var över.

Det är bara att börja på ny kula. Att vara långsint eller sur hjälper inte. Att ignorera oönskade beteenden och belöna önskvärda är melodin. Men hon fick sig en redig tillrättavisning när hon bet mig. För med tillhörande tjut så var bettet menat att göra ont! Lilla envetna, älskade häst!

Nu är hon ganska mjuk och snäll igen, men något missnöjd med betet som börjar sina. Så det är dags att stängsla den bit vi fått låna. Där är det mycket gräs så jag vet två som kommer att bli överlyckliga och en som kommer att frossa!

Idag får vi besök av mina bröder. Det skall bli kul. Får sätta igång med städningen här hemma och handla lite god mat.

Annars har jag börjat fundera på hund och i så fall blir det en hemlös. Det finns så många som har hamnat fel och varför inte göra en insats om man ändå skall göra slag i saken? Men detta ligger nog lite längre fram i tiden. Det gäller att resten av familjen är med på det. Men jag tror att det kommer bli lite ensamt här hemma när min dotter flyttar.

Ha en bra dag alla!

Förmiddagen har gått åt till att besöka vårdcentralen och sedan sjukhuset för röntgen av min hand/handled. Detta efter att Vilda visat sin sura sida igår kväll. Skulle bara fixa till benbandet till täcket. Brukar vänta med sådant när hon äter pga hennes matagressioner, men slarvade med mina egna principer och passade på när hon slurpade i spannen. PANG! En kospark, med tillhörande tjut. Den träffade högerhandens tumme, pekfinger och långfinger samt höger knä. AJ! Var allt jag klämde fram. Knogarna är svullna samt handleden. Rörligheten är nedsatt och jag kan inte lyfta mer än ett halvkilo ungefär.

Röntgen visade dock inga skelettskador. Om de inte blandat ihop mig med någon annan för de velade flera gånger med mitt personnummer...

Det läker väl av sig själv, hoppas jag. Förmodligen har ledbanden fått sig en törn då fingrarna böjdes för kraftigt bakåt av smällen.

Jag hade planer för båda hästarna idag, men de får gå i hagen idag. Prövar imorgon istället.

Gårdagen bestod annars i skolavslutning. Mats tvillingar gick ur nian och E slutade sjuan.

Det var en långrandig tillställning, men barnen var duktiga både på att hålla tal och att sjunga. Synd bara att ljudet var så dåligt och att rektorn höll ett alldeles för långt och intetsägande tal.

E kommer att flytta till pappa efter sommarlovet och gå i en annan och förhoppningsvis bättre skola. För övrigt min gamla högstadieskola. Jag hoppas att det blir bra för henne. Jag kommer att sakna henne och det känns konstigt att inte ha några barn hemme. Mats barn är inte här särskilt ofta heller. Det känns väldigt underligt att vara "barnlösa".

Innan kosparken hann jag rensa lite i grönsakslandet. Tyvärr har sniglarna ätit på rädisorna och morötterna ser klena ut. Men potäterna tar sig:)

    Här en mer välkommen gäst än sniglarna

  Lite luktärter m.m

Nej, ska fylla på vatten till surfia och hennes skyddsling. Sedan skall jag kolla om vårt lokala "Ullared" fått in några örter att sätta i grönsakslandet:)

Ha en bra dag!

Hej alla!

Först och främst. Tack för att ni fortsätter kommentera, trots att jag missköter mig ibland. Tack Caisa för Awarden, vet att jag varit dålig på att kommentera hos dig, men nu har jag hittat till din blogg igen.

Skogstrollen har flyttat till grannhagen

Helgen gick snabbt.

På lördagen var vi på Ikea och köpte ny säng Det blev en sådan här  

Men det viktigaste och svåraste av allt var inköpet av madrasserna. Vi provade och provade. Så bestämde vi oss. Då var de madrasserna i utgående sortiment och Mats fanns bara i 140 cm bredd och min fanns inte alls?. Vi provade då efterföljarna som var X antal tusenlappar dyrare, men med tanke på att de vi har nu hängt med mig i tjugo år så är det nog välinvesterade pengar.

Min blev den här varianten en medelhård, kanske skulle jag haft en mjuk istället(velpottan jag;)) och Mats den här.

Mats sjukgymnast hade till och med sagt att han måste skaffa ny säng. Den ordinationen blev jag inte så ledsen över för min madrass var mer som en hängmatta nu på slutet. Men jag sov som en kratta i den nya sängen. Jag får nog ge det lite tid innan min arma kropp vant sig att inte ligga som en banan. Nya kuddar och en tempurliknande bäddmadrass blev det med.

Efter Ikeabesöket var jag mör, men det blev ändå en kvällstur med Vilda i sällskap av en granne och hans häst. Vi var på för mig och Vilda nya ställen och så fort hon inte var på "mammas gata" så knatade hon på riktigt bra.

Arkivbild

Vi red in i skogen över stock och sten. Sedan blev det en rejält brant klätterbacke mellan träden. Väldigt bra för Vilda som fick ta i ordentligt. När det började plana ut blev hon plötsligt superstressad. Hon såg/hörde något och började springa ifrån vad det nu var. Jag fick stopp på henne mellan trädstammarna som var fulla av vassa grenar. I ögonvrån såg jag något snett bakom oss som jag först trodde var ett rådjur men det var en hund. Plöstsligt var vi omringade av två hundar och de skällde för att tala om att de "ställt" sitt byte. Vilda stod still, paralyserad med varenda muskel på helspänn.

Vi såg inte till någon ägare till hundarna och försökte med lite tänkbara kommandon "Gå hem med er!" "Gå och lägg dig!" Plötsligt kallades de tillbaka av någon längre bort i skogen. Puh! Det var faktiskt riktigt läskigt och hade jag varit ensam så vet jag inte hur det hade gått. Jag är inte hundrädd överhuvudtaget, men att med häst stöta på två lösa hundar på jakt var ingen angenäm upplevelse.

Vi knatade vidare och Vilda släppte en nervbajs. Men hon började lyssna bättre på mig än innan. Ett öra var vinklat mot mig hela tiden och små hjälper styrde henne mellan träden. Inget ont...

På söndagen tog jag sovmorgon vilket är sällsynt nuförtiden.

Sedan blev det en ridtur igen med MD på lille Leo, Maria följde med på promenad, Mats hakade på med Marko och J dök upp på gårdsplanen med så vi blev ett helt gäng.

Idag hade Vilda fart i steget nästan hela ridturen och vi passerade (instängda) hundar utan större problem. Marko var en cool kille. Han brydde sig inte om bilar men blev rädd för gamla grindstenar och något slags elverk på en åker;) Vattenpölar är också läskiga fortfarande men han har inget emot att gå först.

På slutet var han riktigt trött och somnade nästan i stallet när Mats kratsade hovar och smörjde honom. Många intryck är det för en ung hjärna ute i världen. Hade tänkt sitta upp på honom idag men han fick smälta dagen i hagen.

Är riktigt nöjd över att Vilda blivit riden tre dagar denna vecka. Det gör henne gott.

Ha det bra alla!

Hej på er!

De senaste dagarna har jag fördjupat mig i forskning, foder och allmänt tyckande när det gäller sommareksem. Många anser/tror/vet att det bla. triggas igång av rubbningar i magtarmbalansen och för litet av vissa mineraler och vitaminer. Läser man lite så verkar det vara liknande som för fång även det som påstås vara bra för att skydda mot fång har många gemensamma nämnare med skyddande faktorer då det gäller eksem.

I början när man försöker fördjupa sig i något ämne blir man helsnurrig. Inte minst av alla goda råd som folk ger varandra och alla foderproducenter som vill sälja sin produkt. Vissa ger brunalger, men med tanke på den höga jodhalten och att jag bor vid kusten så är det inget alternativ för oss. Dessutom har de ganska lågt innehåll av övriga mineraler.

Nu får mina i alla fall Linfröolja, Bovete (som en kur mot inflammationen i huden) och för tillfället bakjäst för magarna och för B-vitamintillskott.

Zink är något som jag förstått skall ha betydelse och det finns rikligt i linfrö. Så nästa test blir att ersätta en del av oljan med krossade linfrön istället. De främjar ju också mage och tarm. Även de innehåller ju Omega3 och Omega6-oljor, men mindre koncentrerat än i oljan. Dock måste man hetta upp fröerna i kokande vatten för att bli av med giftet innanför skalet.

Aminosyror och proteiner gillar inte värme så frågan är vad som händer med dem då. Därför funderar jag på att kombinera både olja och frön. Ger man för mycket zink kan man dock hämma upptaget av koppar vilket kan ge anemi.

Borde blivit kemist istället så jag inte blev så snurrig av all fakta;)

Vilda är knasig i magen sedan betessläppet och har varit det till och från i perioder sedan i vintras. Ofta bajsar hon löst i stallet och i början trodde jag det var lite nerver inblandade.

Hennes mage är nog lite känslig mot förändringar, men naturligtvis är jag orolig för fång. Jag känner noga på hovarna och benen flera gånger varje dag. De har varit lite varma vid vissa tillfällen och hon har även haft lite puls vilket i och för sig hästar kan ha när de går på bete. De har även kännts helt normala när jag undersökt dem en stund senare.

Markos hovar är varma ibland med men varma hovar har de normalt några gånger om dagen även på vintern. Dock är hon ren i sin gång och igår red Ebba henne både i skritt och trav på olika underlag så öm är hon inte. Jag är bara lite på min vakt med tanke på hennes fetma.

Jag har gett henne bakjäst i tre dagar. Foderjäst vägrar hon ju äta. Idag fick hon även Proviva nypon, vilket har hjälpt bra tidigare mot orolig mage. Marko fick bakjäst han med för han fiser riktigt illa, men har fastare träck än Vilda.

Den magra hagen är bra ur ett perspektiv ur ett annat så växer det nog en del "skräp" där som de inte är vana vid.

Det är lite lurigt att exprimentera så här, men jag går väldigt långsamt fram och ger små mängder till att börja med av allt och av det jag ger så är det endast bovetet som inte har några mag- och tarmbefrämjande egenskaper. Foderjäst skall man ju t.ex. ge ganska mycket av vid magbesvär.

Har ni några erfarenheter eller funderingar så dela dem gärna här.

Nu sängen. Imorgon Ikea och ny säng:)

Sov gott alla!

Hej alla!

Nu börjar jag komma ikapp här hemma efter resan.

I helgen gjorde vi rent brunn och filter. Ny sand i brunnen och nya filtermassor medförde att vattnet nu smakar vatten inte järn och att man inte blir missfärgad. Solen och värmen i utlandet fällde ut järnet i min hud och jag blev förutom rosa även orange på vissa ställen, blä.

Allt klär en skönhet;)

Det här var mitt jobb, men jag skänkte bort det med varm hand när jag insåg att brunnen var 11 ringar djup, vid fem ringar tyckte jag det kändes ok att krypa ner i hålet, men 11 nej då kom klaustrofobirädlsan över mig.

  Tur att man har god hjälp av vår "dräng" J:)

  Hästarna lade ihop två och två. Fyrhjuling+människor på en grön äng= ny hage. Fast de är faktiskt ganska värdelösa på matte;) Så trots gnäggande uppmaningar att släppa ut dem i det väldigt kraftiga betet så fick det vara. Det är inte ens vår mark;)

Här är vår orangefärgade dusch som jag rengör till vitglänsande ungefär en gång i månaden samt ett nytt och ett gammalt dricksglas. Nu skall nytt porslin införskaffas. Toaletter, tvättställ och dusch skall rengöras och jag hoppas att inte behöva göra det lika ofta i fortsättningen.

På måndagen blev det då betessläpp. Vilda utan munkorg då hon snabbt listade ut hur man demolerar den genom att sätta hoven på och dra. Här är dock betet hyfsat magert. Vi har även fått låna lite mer mark där det nu verkat väldigt kraftigt så vi håller på det tills senare i sommar/höst då energin i gräset avtagit något.

  Hade väntat mig lite bus och spring men de körde bara ned mularna i det gröna...

  Fast så fick Vilda sig ett litet lyckorus som varade i någon minut...

Hon försökte få igång Marko utan att lyckas...

..trots att hon visade sina snyggaste rörelser;)

Trädgården lämnades med flera växter i spillror;)

Fast vinbärsbuskarna behövde ansas lite och de tar sig säkert igen...

Jag fortsätter forskandet när det gäller eksemen.

Här är en intressant länk:

Fjällterapueten

Ha en bra dag alla!

Är åter från solsemester med äldsta dottern A.

En vecka tillbringades i Herceg Novi i Montenegro. Själv är jag ingen soldyrkare och medan A blev allt brunare blev jag lite rosa med soleksem på magen trots solskyddsfaktor 20 och parasoll.

Vårt hotellrum

 Tennisbanan där vi försökte spela en kväll i mörkret, inte lätt;)

På väg till den lilla byn Herceg Novi

Lunchpaus på mysig restaurung i den gamla staden

     Sedan fortsatte färden upp, upp, upp. Många trappor var det.  

På toppen av gamla stan (Stari grad) den gamla borgen som vaktat staden sedan medeltiden. Eller det som var kvar av den...

Fika på "kattcaféet". Kattmamman var nog den vackraste katt jag någonsin sett. Tyvärr hade hon fullt upp med sina små telningar så jag fick ingen bra bild av skönheten.

Hotellpoolen och "hotellstranden" Man badade antingen från betongkajer eller från stenstränder.

Kaprifoler fanns överallt på hotellområdet de doftade underbart på kvällarna.

Hemma hade Mats stängslat in trädgården då gräset inte riktigt räckte i vinterhagarna. Tyvärr äter hästarna även annat än gräs. Igår avmaskades Marko som hade 375 EPG på blodmask. Vilda nollade. Det verkar som om vi skött hagarna hyfsat då båda hästarna hade mycket mer mask i oktober.

Munkorgen hänger på stolpen.

Vilda fick inte in tekniken och höll på att bli tokig och matte fick ångest. Det är endast ett litet hål i den, så den får justeras/byggas om innan betessläpp i veckan. De går i trädgården på dagarna och i vinterhagarna på nätterna. Får se hur mycket som är kvar av vinbärsbuskarna när de flyttar;)

De har börjat klia sig infernaliskt. Hoppas kunna bryta det med smörjande och de har även fått litet bovete som är inflammationshämmande. Vilda kliar sig till och med på sidorna så det blir spännande att se om jag kan sadla henne...

Dagens schema innebär rengöring av brunn och filter. I allt solande och badande kröp järnet som lagt sig i min hud ut och jag blev orange, rena spraytanbehandlingen, men jag avstår hellre.

Ha en bra dag alla!