Lugnt på jobbet just nu.

Sitter och funderar över allt möjligt.

På Marko:

Han förbryllar mig. Ibland så lugn och fin, men ibland så stirrig.

Funderar på om det är jag själv som överdriver det hela. Är jag bara för mesig och tar det för lugnt?

Var Vilda så mycket lättare egentligen? Hon var ju riktigt jobbig ett tag "A pain in the ass", vilket Marko aldrig varit. Vi tog oss igenom det och även de som tvivlade( inklusive jag själv)insåg att vi gjorde det bra.

Jag har absolut inte bråttom, men tvivlar ibland på min förmåga och analyserar allt. Jag vill dock att det fungerar så bra det bara går från marken innan vi prövar uppsuttet igen.

Jag är ingen rodeoryttare helt enkelt.

Men har jag fel bild i huvudet? Ser jag bara den där uppskärrade skenande hästen med mig på ryggen som försöker att inte klämma åt med benen i en galen galopp (vilket för mig är stört omöjligt att få ihop tekniskt)?

Bilden borde väl vara en lugn häst med fokus på mig, nyfiken på vad som skall hända men trygg? Det var ju den bilden jag hade i huvudet. Då när det begav sig och gick alldeles åt pipsvängen.

Är det min målbild som är fel?

För vad är det som gör att jag klarar att tömköra lugnt och fint på vägen ensam, klarar plötsligt att ta in och ut honom ur hagen själv(för att jag varit tvungen) trots att han varit så rädd för stängslet, klarade att lasta utan ens tillstymmelse till problem. Klarar skogspromenader på egen hand trots att han längtar hem och är lite snabb tidvis????

Jag måste ju även inse att Marko är Marko precis som Vilda är Vilda. Marko kommer alltid vara känslig och hoppa högt för vissa störningar även om han vänjer sig vid andra, precis som att Vilda alltid kommer vara lite trög, lat, hungrig och trygg.

Jag borde kanske titta på framstegen och inte stirra mig blind på allt som är kvar att jobba med.

Jag har ju känt som om det stått still länge, men Mats påminde mig om mycket som faktiskt inte fungerat alls men nu funkar, när jag funderade och ältade högt igår.

Den bild jag borde ha med mig som kan vända på det hela är kanske när jag senast skulle tömköra Marko och ledde ut honom genom den ganska smala stalldörren. Han gick emot dörrkarmen med ena lokan och sprang ifrån obehaget, MEN han höll sig inom radie och räckhåll för mina armar, inget ryckande. Han tittade på mig och vände när jag bad honom vända mot mig istället för halvstirrig titta ut i det blå och invänta nästa angripare att springa ifrån. En liten men ack så viktig förändring.

Det skall jag bära med mig liksom allt annat positivt. Sedan skall jag sluta tänka för mycket på det där med uppsittning. Det kommer till mig när det tiden är mogen. Skall nog börja promenera med hjälm på så att jag är redo att ta det tillfället. Annars får jag väl slänga upp någon annan.

Ha det gott alla!

 

Kim

22 augusti 2012 23:00

Förstår dina tankar som flyger runt!

Tror våra egna tankar och känslor ställer till med det största problemen...

Skulle kunna skriva om min osäkerhet idag ang. min kapacitet att träna Nelly...men vänter nån dag och hoppas det vänder...

Jag tror att Marko och du kommer att lyckas bra, men som du säger, ni har inte bråttom så ta det pö om pö...

Vem vet kanske dina lektioner i Centrerad ridning VIPS löser alla "problem"...

KRAM

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

23 augusti 2012 00:22

Det går ju upp och ned och jag var ganska frustrerad när jag började med Vilda med. Men det svåra är att bli kvitt sin egen osäkerhet. Men plötsligt en dag så funkar det som man tänkt sig.

Kan ju lämna bort honom för inridning med men jag vill gärna vara med hela vägen och vill inte öka på hans osäkerhet. Han är trygg med mig och det har tagit tid att komma dithän.

Tror inte ridträningen kommer göra så stora underverk, men med bättre balans och kroppskontroll så känner jag mig kanske säkrare på den känslige Marko och kan låta bli att ge honom signaler som bringar honom ur fattningen.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...