Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar och annat

Av Viveca - 30 augusti 2016 16:14

Att tala med vissa känns som att prata med en vägg. Vad man än säger tolkas fel eller tas inte emot alls.


Kanske borde dessa individer vara med i TFF?


ANNONS
Av Viveca - 30 augusti 2016 15:27

Har ni tänkt på en sak?

Alla är allergiska. Ja, till och med jag.

Fast min allergi utlöses inte av djurpäls, om då inte djurets päls sitter på en sån där modell-wannabee som vinglar fram på stilettklackar med aningens framåtvikt orsakad av lite för mycket kemikalier på framsidan.


Nej, jag är mer allergisk mot t.ex uttryck som "kidsen" eller kanske stavas det med Z som "Razzel" (TV-programmet för er som minns det) eller "Prazzel" ( godisaffär i Gbg på 80-talet. Kidzen ger mig lätt klåda i halsen och något slags frossa.


Visst ser det fräsigare ut med Z? Lite ungdomligt på något sätt, nyskapande.

Ett annat fenomen som ger mig allergiska symtom är barnvagnar på tre hjul med anorektiska träningsnarkomaner bakom, eller är det framför? Särskilt i uppförsbackar och i intervall.


Men de får fara fram hur-som-helst medan mina pälsdjursluddiga sockor antagligen inte ens är välkomna in på cafeet. Det känns som om man är någon sorts rebell om man tar med sig några av dammråttorna och luftar dem lite.

 


Ja, jag är tillbaka!

ANNONS
Av Viveca - 12 mars 2014 13:31

Huvudlaget satt som en smäck. Nosgrimman är kastad. Marko gick som en klocka med det raka eggbettet:)

 

Lägger funderingarna på andra bett på hyllan. Hade även lite funderingar på att pröva Portugisisk stång på Vilda.

Hon lyssnar ju väldigt fint på vikthjälper och jag rider i stort sett på bara på långa tyglar (förutom när det skall norpas gräs;)) Men jag är väldigt ambivalent när det gäller bett. Det ser ju snyggt ut och man kan säkert förfina hjälperna en del. Men är det egentligen schysst?


Funderade även över det här med skummande hästmunnar. Mina skummar nästan aldrig. Lite grönt saliv i mungiporna kan det bli när de norpat någon godsak i farten, typ gran;)

Här en artikel om detta och här.

Det gör mig än mer tveksam till kandar eller stångbett. Om inte hästen kan svälja är det knappast något bra? Jag jämför med när jag är hos tandläkaren med en massa skrot i munnen. Det är obehagligt att inte kunna svälja undan saliven men där får jag ju hjälp med en sug och jag slipper springa en motionsrunda samtidigt.


Det var lite tankar som dök upp. Hur tänker du?


Annars går livet sin gilla gång här. Har åkt på en förkylning men hoppas vara bra tills helgen då jag skall jobba.


Hästarna solar i det fina vädret och jag hoppas att knotten håller sig i schack eller åtminstone klådan så att hästarna kan få fälla lite mer först. De har precis börjat så smått.

         

Pyjamasarna får vänta liiiite till....

Av Viveca - 14 juni 2013 11:58

Först vill jag återigen tacka alla som anmält sig till studien. Hoppas att snart kunna få ihop allt material med frågefomulär m.m samt en egen mailadress till detta.


Det är väldigt intressant att läsa era kommentarer. Vill dock inte publicera dem då det finns mailadresser och alla vill inte att alla skall läsa deras kommentarer. Vill ni ha en kommenterar publicerad så skriv det. Jag tänkte göra en liten sammanfattning av era kommentarer så att de blir anonyma men att man kan läsa lite om detta och hur spridda raserna är och olika behandlingar som prövas. Det är väldigt intressant tycker jag.


Hur går det då för mina kusar?


Vildas hosta verkar ha försvunnit. Jag har gett båda hästarna bovete och linfrö två gånger dagligen i fem dagar. Detta för att Vilda fick besvär med bulor under magen och lite, lite eksem där bulorna varit. Båda verkade dessutom mer besvärade av klåda igen. Det kan ha med att jag givit dem nässlor som skall vara nyttigt men kan ge hudbesvär hos känsliga hästar.


Vilda har även fått timjan, fänkål och anis lika länge.


Bulorna och eksemet är borta:)


Min fångest har lindrats något efter att jag släppte dem i sommarhagen igår. Där finns mer uppvuxet gräs nu och lite blandat med olika örter. De sista dagarna innan var jag väldigt orolig då vårhagen var mycket nedbetad och regnet vägrade komma. Vilda har puls till och från varje betesperiod men i tisdags tyckte jag att hon hade det ständigt. Mats är på jobb på annan ort och jag skulle jobba min sista av två nätter innan semestern.

 


Jag sprang således ut och in och kollade puls och ev. värme i hovarna hela dagen...


Före jag åkte till jobbet kände jag igen och planen var att ställa henne utanför uteboxen över natten i värsta fall. Det är inte lätt med klihästar för de använder ju även boxen att klia sig på.

Men ingen puls och svala hovar. Detta var en timme efter hon fått Phytolean. Det kan vara slumpen eller så funkar det.


När det gäller vikten så står hon still på 189 cm i bröstomfång och ca 10 cm fett ovan mankammen. Mätt från nackmuskeln till mitten av mankammen. Nu har det gått två veckor sedan vi startade kuren så nu vill jag se lite resultat på viktkurvan med så jag vet om det är värt pengarna.


Marko har lugnat sig betydligt efter magnesiumtillskottet. Att han svettades så vädligt under eksemtäcket hade nog mer med brist än med värme att göra. Nu svettas han inte alls. Vinterpälsen kan ju såklart ha spelat in med.


I måndags tog jag en liten test-tömkörningsrunda med honom.


       


Det gick riktigt bra. Han ville dock stanna och äta. Lite gräs fick han snott åt sig, men det var riktigt jobbigt att pressa grästussarna förbi Novabettet. Det blir ju lite friktion av gummit. Annars verkar det verkar funka riktigt bra med bettet. Hoppas snart kunna slänga väck nosgrimman med:) Han var lugnet självt (mätt i Markos egna skala;)). Lite gnäggande efter Vilda när vi kommit halvvägs men trots detta kunde han stå still tills jag bad honom gå framåt.


Han var lugn i stallgången och sprätte inte till för varken beröring eller ljud som sist. Nöjt frustande jobbade han riktigt bra. Det blev en kort runda då jag skulle jobba, men ändå så verkade han ganska trött i huvudet efteråt. Det är väl jobbigt att motstå frestelsen att stirra till det;)


Före flytten igår tog jag en ridtur med Vilda. Det blåste kraftigt och hon var lite på tårna. Det prasslade till i skogen av en älg eller ev ett rådjur och min annars så coola madam fick frispel och påbörjade en skentur men jag fick stopp. Sedan taktade hon en längre bit. Ovanligt för henne, men hon lugnade sig tillsist. Hon är lite mer stressad i år än förut.


Marko ropade som vanligt efter oss och blev snopen när jag traskade förbi hagen med Vilda efteråt.


Sedan var det Markos tur att få komma till nya hagen och Vilda. Han taktade om vartannat. Vä framme ställde sig Vilda mitt i ingången och Marko stressade in, fastnade med täcket i ena öglan till handtagshållaren på stolpen och drog iväg i galopp som Vilda startade. Jag fattade inte att han hade fastnat förrän efteråt.


Jag var tvungen att släppa grimskaftet då jag stod med handtaget i ena handen och Marko drog i andra änden av skaftet. Han rusade runt med grimskaftet mellan benen ivrigt påhejad av Vilda. Med facit i hand kanske jag skulle flyttat Marko först. Vilda är en uppviglare ibland.


Det gick att knyta ihop trådar och handtag. Som tur var hade jag inte satt på strömmen och alla stolpar satt kvar i marken. I täcket blev det bara ett litet hål.


Jag gick fram till Marko och knäppte loss grimskaftet och lät det falla till marken. Han lugnade sig ganska snabbt. Det man inte dör av...

   


Jag brukar flytta båda samtidigt av hästpsykologiska skäl, men hade ingen hjälp och jag kan inte komma igenom öppningarna med två hästar samtidigt.


Allt slutade väl i alla fall.

Idag får hästarna vila och äta gräs. Skall ta mig an de andra husdjuren och dammråttorna här inne.


Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 2 juni 2013 17:32

I år är knotten överjävliga...


Vilda som brukar få gå utan magdel på täcket (då de alltid är för små och klämmer om magen på tjockisen) fick stora bulor runt naveln och små krustor framtill på magen.


De har gått ned med hjälp av lite kortison i några dagar. Jag sydde även en ny magdel som kanske inte blev så bra. Eftersom jag tagit bort fästena som går mellan benen på alla hennes täcken så vrider sig magdelen. Prövade att sy utan resår för att den inte skulle dra ihop sig, men jag får nog tänka om där.


Marko blev knasig efter en vecka i vårhagen. Helt plötsigt är han rädd för allt igen. Till och med för att ta på sig flughuvan. Men matte är enveten. Funderar på vad som gjort honom sådan?


Jag köpte Syn-vital till Vilda vid ett besök på hälsokosten. Det skulle hjälpa immunförsvaret. Hon har varit lite snuvig och hostig och jag misstänker starkt pollen. Även Marko får av detta. Det var väldigt gott och skall vara bra för magarna. Funderar på om han tänder snett på det eller om det är något han ätit av i hagen.


Det är tyvärr aptitretande och i förrgår hade hästarna gått bärsärkagång på mineralbaljan, som nu får husera utanför hagen i några dagar.


Jag har börjat fundera på om Marko har magnesiumbrist och har forskat lite i detta. Tydligen är det ganska lite magnesium i svenska marker och kalium motverkar magnesiumupptaget. Särskilt i början av betesperioden kan magnesiumet tas upp sämre på grund av att det finns mycket kalium i gräset. Lusern innehåller däremot mycket magnesium. Marko har ju fått det större delen av vintern men jag slutade att ge det för ett tag sedan. I nästa hage dit jag planerar att flytta hästarna efter midsommar finns mängder av lusern. I vårhagarna växer det nästan inget sådant.


Det skulle kunna vara en förklaring. Att Marko blir mer påverkad beror antagligen på att han alltid har en högre stressnivå och säkert svettas ut en del. Det har ju varit väldigt varmt nu och täcket samt en del päls kvar gör det än mer svettigt.


Även Vilda är lite mer nervös än tidigare. Vi tog ingen analys på hösilaget vi hade det sista pga allt trassel med grovfoder i vintras.


Först tänkte jag ge magnesiumrika naturliga fodermedel som t.ex linfrö, men det får de ju redan. Lusern är lite för kraftigt att ge under betet.


Köpte därför magnesiumsulfat och han har nu fått det sedan i torsdags.


Till Vilda testar jag nu att ge Phytolean, vilket jag hoppas hjälper henne att få bort/motverka de där fettdepåerna vi aldrig blir av med. Svindyrt var det så jag hoppas att det samt motion får henne lite mer i normalt hull då hon säkert har nedsatt insulinkänslighet med de depåerna som alltid blir. Värst är de i december. I februari går hon stadigt ned i vikt för att sedan bygga på dem igen när gräset kommer.


Det kanske är ett dyrt och desperat tilltag. Försökte hitta svinmålla att plocka själv och ge men hittade inga här.


Kommer i alla fall följa hennes mått, fota och se om det gör någon nytta. I så fall kanske det kan vara värt pengarna med en kur varje vår.


Kuren påbörjades torsdag 30/5 med en kvällsdos (åt dock inte upp hela). Fick halva doser följande dagar. Första hela dosen söndag morgon 2/6 (för mitt minnes skull).


Bröstomfång före kuren: 188 cm.

Bilder från fredag 31/5


Tjockisnacken, dock svårt att få en bra bild. Tycker den ser värre ut i verkligheten. Även tjock fram på halsen. 


 

Fettet bakom sadelstaden, som jag i början trodde enbart var vinterpäls...


 

Nacke och skuldror/manke.


 

Nyduschad. Här syns nacken bättre.


Tänk vad man kan längta till sommaren för att sedan svära över knott, springa och känna på hovar och ben stup i kvarten och oroa sig för hästarnas hälsa;)


Funderar även på vilka mineraler jag skall skaffa till vintern. Vi har ju mycket järn i markerna och vattnet( även om vattnet är bättre än tidigare) Därför bör ju inte mineralerna innehålla för mycket järn, men kanske mer koppar och zink.


Kan man blanda egna mineraler?


Kraffts mineraler har gjort sitt här i alla fall. Det verkar ha varit de som gav Vilda problem med magen i vintras.


Många funderingar blir det.


M har jobbat på annan ort det sista och på grund av det samt Markos nya hispperiod har han fått vila en del.


Igår var sista chansen att få hjälp innan ny vecka på egen hand. Det är även svårt att ta ut Marko när han är sådan och Vilda är på hugget att sticka ut igen.


Vi tog in lille hispepelle för grundlig skötsel och jag ville passa på att tömköra samt pröva det nya Novabettet när vi ändå höll på.


Han var sprättig och svettig (fast det var ju väldigt varmt med) redan i stallgången. Drog in rumpan när jag rörde bakdelen vid selning. Väl färdiga så kom hällregnet. Tog på mig en starkt orange regnrock, som han faktiskt tog med ro, sedan gav vi oss ut.


Så kom åskan och blixten väldigt nära, men det var bara att fortsätta. Han var dock spänd och höll på att krypa ur skinnet när vi gick förbi grannens plåttak...


Men innan frustade han nöjt och verkade gilla bettet. Det var helt klart godkänt från min sida med. Det krävdes väldigt små tömhjälper även när han blev stressad.

Det blev en kort tur då åskvädret tog i och kom väl nära, men bättre än inget.


 

Test av Novabettet för ett tag sedan.


 

Marko har allt lite fett med, men det samlar sig såhär konstigt på ryggen varje vår, sedan försvinner det.


När vi vände vid plåttaket och tömmen kom emot rumpan drog han åter ihop hela kroppen. Vet inte om det är lastningen med linorna som satt spöken i huvudet på honom, men jag tror inte det. Det var helt plöstligt han blev såhär igen en hel vecka efter kursen. Misstänkte även ekollonintag men samtidigt har jag kollat dem noga och inte sett att de verkat intresserade. Helt säker är jag ju inte...


De fick dock flytta till ny hage i söndags för säkerhets skull.


Skall prova att ta bort syn-Vital ett tag med.


Vilda har ingen hosta nu och har fått örter mot den med. Lite tät är hon vilket hörs speciellt vid galopp, men det verkar sitta främst i näsan.


Dock är hon lite lös i magen idag. Antagligen på grund av Phytolean då jag äntligen fick i henne en hel dos i morse.

Även magnesium skall sänka blodsockret, men vill avvakta så det inte blir för mycket förändringar på en gång för magen och systemet.


Båda hästarna har varit sena med pälsfällningen i år. De har fortfarande inte fällt färdigt. Vilda började ovanligt sent. Medan Marko brukar hålla på länge. Jag startade ovanligt tidigt med deras täcken med och det var ju frost på nätterna ganska länge i år.


 

Lite skönt med sommar är det allt ändå.

Ha en bra kväll alla!

Av Viveca - 20 maj 2013 12:45

Första funderingen: Bett till Marko.

Upptäckte att han fått skav på utsidan mungiporna efter kursen. Han låg på en del och det var svårt att vara mjuk i handen när han var så på hela tiden. Jag själv hade skav i fingrarna, och det har aldrig hänt tidigare. Där fick matte dåligt samvete...


Jag tyckte ju redan tidgare att bettet låg för högt upp mot mungiporna, men när det ligger ett hål längre ned får han tungan över. Vilket jag tror han grejade med en stund även i lördags när vi körde längs grusvägen i slutet av filmen.


Skavet kan även bero på tränset/nosgrimman. Jag gillar det inte riktigt. Smala remmar är det på det med. Men i lördags var det ju ingen vanlig dag heller utan ganska stressande för Marko. Han brukar annars gå lugnt och fint efter ca 10 min och då kan man ha en mycket mjukare kontakt.



Efter tre dagars smörjning med zinksalva är det redan läkt. 


Skall även prova tredelat igen och när han lugnat sig i munnen så åker nosgrimman.


Nu försöker jag också få tag i ett begagnat Novabett. Har aldrig provat det men kan tänka mig att det kanske skulle passa Marko. Det är ju rakt men ändå rörligt utan en massa skrot som kan åka upp i gommen när han grejar med tungan. Jag tycker dessutom att det blir väldigt stumt med ett vanligt rakt bett då det ju påverkar lanerna på båda sidor när man tar i ena tömmen. Bettlöst funkar men jag tycker att det är svårare att få till fina hjälper med det när jag tömkört det sista.


Sedan har jag funderat på det där med lindor. Jag använder det aldrig då jag tycker det är onödigt. Men jag har försökt hitta forskning om nyttan alternativt "onyttan" med att linda ben vid träning. Det finns faktiskt mest en massa tyckande att hitta.


Mina egna funderingar efter det jag läst. En skodd häst som stryker sig bör ha något slags skydd. En häst som hoppar högre, svårare hinder kan behöva ha något slags skydd, t.ex fälttävlan. Jag förstår om man vill skydda benen från yttre våld.


Då kommer vi till det där med stöd som man kanske då använder lindorna till vid t.ex dressyr. Jo, jag kan förstå att ett mjukt underlag kan ge feltramp som innebär påfrestningar på senorna. Men jag har svårt att se hur en fleecelinda faktiskt klarar att ge det stödet.


Dessutom talar stöd lite emot sig självt när det gäller att träna för hållbarhet. Om en människa skall träna upp sina muskler och stärka senorna kring en led så rekommenderas att använda stödförband så lite som möjligt eftersom det extra stödet gör att kroppen slipper stötta sig själv, enkelt förklarat.


Ett stödförband som är överanvänt eller felanvänt kan ge motsatt effekt och få t.ex muskler att förtvina. På åttiotalet hade varenda unge vulkanskydd på minst ett knä och där kan man tala om överanvändning.


Jag hittade inget specifikt om detta när det gäller hästar. Jag hittade däremot en massa om hur man lindar och risker när man lindar fel. Men väldigt lite om nyttan med lindningen mer än uttalanden om att den ger stöd.


Däremot hittade jag en del fakta av David Marlin som forskat i nyttan/riskerna med ben/senskydd/lindor.



Här en artikel om man inte orkar se hela videon


Jag drar slutsatsen att lindor kan vara på sin plats ibland, men kanske trots allt används mer utifrån att det skall se snyggt ut och för att "alla andra använder dem"?


Igår hittade jag ett användningsområde som passar oss i allla fall.

     


Vilda får ju skav av resåret framtill och även av benresåren på insidan benen. Haglunds täcken har fleecetunnlar över benresåren.

 

Gammal bild från tidigare i våras. Nu är skaven både större och kalare, dock lite päls kvar.


Igår sydde jag på fleece på alla Vildas täcken framtill och tre par tunnlar (åtgång två fleecelindor). Hoppas det funkar bra. Efter gårdagens regn blev fleecen tung och blöt framtill men det hoppas jag inte ställer till något ytterligare skav.


 

Det var inte poppis att komma in igår...här längtar hon ut när jag tagit in henne för omvårdnad och täckesbyte...    

I lördags släppte vi hästarna i vårhagen. Vilda kunde knappt gå riktigt utan småsprang på sidan mot hagen. Träddungen ger skydd men kan även innebära kliande. Vi tog ned en massa småträd innan och jag krattade upp mängder med ekollon. Att få upp allt är omöjligt, men jag hoppas de låter bli dem annars får vi stängsla bort dungen. Gräset i denna hage brukar inte räcka så länge men är en bra början.


   


Dagens pyssel är att sy ett träns till Marko. Jag har väldigt lite läder kvar men det blir kanske snyggt ändå. Återanvänder även några spännen från ett islandsträns som jag haft länge och som inte passade Vilda.


Hoppas på lite uppehåll i regnandet för en tur med Vilda senare under dagen.


Ha en bra dag alla!


Ni som prövat Novabett får gärna dela med er av era erfarenheter, för- och nackdelar. 










Av Viveca - 21 april 2013 16:51

Det dyker då och då upp olika rön när det gäller detta. Ett gammalt sätt att räkna ut hästens viktbärande förmåga  är att använda sig av 20% av hästens vikt. Det skulle innebära att en häst på 500 kg skulle kunna bära 100 kg. Det finns även de som säger 1/6 av hästens vikt vilket skulle ge en maxvikt på 83 kg på samma häst.


Senare forskning kommer med lägre procentuell maxvikt på ca 10%-15% där 15% eller mer enligt en brittisk studie kan vara skadligt för hästen, vilket då skulle betyda en optimal vikt på 50 kg. Tänker vi en häst på ca 600 kg så skulle jag själv ha uppnått den vikten för Marko med mina 60 kg.


En häst är inte designad att bära ryttare och inte alltid avlas det på rätt egenskaper heller.


Men att bara ta hänsyn till hästens vikt är nog lite för enkelt. En överviktig häst skulle ju då kunna bära mer än en icke-överviktig häst, vilket ju rimmar dåligt. Där är ju redan leder och skelett mer belastade än vad de bör vara.


För att jämföra med människor så har ju överviktiga större skaderisk och orkar mindre än normalviktiga.


Att se till hästens exteriör och typ ger nog en bättre uppfattning och är ganska logiskt. En häst med kort rygg och kraftiga ben bär bättre än en långsmal typ.


Här är ett mycket intressant inlägg med länkar till forskningsbaserade uppgifter.


Att skenbenets omkrets har betydels för vikten hästen kan bära är inte så långsökt. Man får ju ett mått på benstommen. Hästen bär ju dessutom sin egen vikt till största delen på frambenen. Att dessutom ta hänsyn till exteriör och mankhöjd bör ju vara mer logiskt än att räkna procent.


Islandshästen uppges ju ständigt vara viktbärande och i de fall man räknar med procent av den egna vikten så skulle man dock hamna på en maxvikt på 35 till 70 kg på en 350 kilos häst beroende på vilken forskning man grundar uträkningen på. Islänningen är ju dock oftast lågställd med kort rygg vilket ju är optimalt för att bära enligt detta tänk, som verkar mer logiskt enligt mig.


Mer intressant om detta finns i länkat blogginlägg.


Så här kan man räkna ut sin hästs viktbärande förmåga med hjälp av skenbenests omkrets:


1. Summera hästens, ryttarens och utrustningens vikt.

2. Mät skenbensomfånget under carpus (framknäet)

3. Dela den totala vikten med skenbensomfånget.

4. Dela summan från punkt 3 med två. (dvs hälften)


13,4 kg/ cm -14,3 kg/cm är ok. Ett värde på eller över 15 kg/cm kan ge ökad skaderisk.


Exempel med uppskattade värden (skall mäta och väga;))


1. 480 kg (Vilda) + 60 kg (jag)+ 5 kg (utrustning)= 545 kg

2. 20 cm

3. 545/20= 27.25

4. 27,25/2=13,625

Det verkar som om vi klarar oss, enligt dessa uppskattade värden. Vildas vikt stämmer nog hyfsat och min är nyligen kollad, resten får jag kontrollera.


Här är en artikel som bloggaren i länken använder som källa . Tvärr är bilderna och tabellerna i artikeln omöjliga att förstora.


Naturligtvis finns det mycket annat att ha i åtanke. Ryttarens sits och balans påverkar samt hästens konditon och muskelmassa m.m


 


 

Här är det pyjamasparty igen.









Av Viveca - 22 augusti 2012 02:33

Lugnt på jobbet just nu.


Sitter och funderar över allt möjligt.


På Marko:

Han förbryllar mig. Ibland så lugn och fin, men ibland så stirrig.


Funderar på om det är jag själv som överdriver det hela. Är jag bara för mesig och tar det för lugnt?


Var Vilda så mycket lättare egentligen? Hon var ju riktigt jobbig ett tag "A pain in the ass", vilket Marko aldrig varit. Vi tog oss igenom det och även de som tvivlade( inklusive jag själv)insåg att vi gjorde det bra.


Jag har absolut inte bråttom, men tvivlar ibland på min förmåga och analyserar allt. Jag vill dock att det fungerar så bra det bara går från marken innan vi prövar uppsuttet igen.


Jag är ingen rodeoryttare helt enkelt.

Men har jag fel bild i huvudet? Ser jag bara den där uppskärrade skenande hästen med mig på ryggen som försöker att inte klämma åt med benen i en galen galopp (vilket för mig är stört omöjligt att få ihop tekniskt)?


Bilden borde väl vara en lugn häst med fokus på mig, nyfiken på vad som skall hända men trygg? Det var ju den bilden jag hade i huvudet. Då när det begav sig och gick alldeles åt pipsvängen.

    


Är det min målbild som är fel?


För vad är det som gör att jag klarar att tömköra lugnt och fint på vägen ensam, klarar plötsligt att ta in och ut honom ur hagen själv(för att jag varit tvungen) trots att han varit så rädd för stängslet, klarade att lasta utan ens tillstymmelse till problem. Klarar skogspromenader på egen hand trots att han längtar hem och är lite snabb tidvis????


Jag måste ju även inse att Marko är Marko precis som Vilda är Vilda. Marko kommer alltid vara känslig och hoppa högt för vissa störningar även om han vänjer sig vid andra, precis som att Vilda alltid kommer vara lite trög, lat, hungrig och trygg.


Jag borde kanske titta på framstegen och inte stirra mig blind på allt som är kvar att jobba med.


Jag har ju känt som om det stått still länge, men Mats påminde mig om mycket som faktiskt inte fungerat alls men nu funkar, när jag funderade och ältade högt igår.


Den bild jag borde ha med mig som kan vända på det hela är kanske när jag senast skulle tömköra Marko och ledde ut honom genom den ganska smala stalldörren. Han gick emot dörrkarmen med ena lokan och sprang ifrån obehaget, MEN han höll sig inom radie och räckhåll för mina armar, inget ryckande. Han tittade på mig och vände när jag bad honom vända mot mig istället för halvstirrig titta ut i det blå och invänta nästa angripare att springa ifrån. En liten men ack så viktig förändring.


Det skall jag bära med mig liksom allt annat positivt. Sedan skall jag sluta tänka för mycket på det där med uppsittning. Det kommer till mig när det tiden är mogen. Skall nog börja promenera med hjälm på så att jag är redo att ta det tillfället. Annars får jag väl slänga upp någon annan.

 


Ha det gott alla!



Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se