Hej alla!

Det har varit lite mer jobb än vanligt för mig denna vecka. Har jobbat tre nätter i rad och det blir 50 timmars jobb allt som allt denna vecka. Men idag är jag ledig. Solen skiner. Jag och Vilda skall ut på en tur sedan. Det är dessutom (kors i taket) nästan vindstilla. Hur ofta blir man bjuden på den kombinationen här på västkusten?

Vilda har faktiskt blivit något smalare fast man får fortfarande trycka ganska hårt genom hullet för att känna revbenen.

Jag minskade högivan något för en månad sedan och ytterligare nu när värmen kommit. Dock har jag varit lite orolig för att Marko skall falla ur. Han känns helt ok i hullet över revbenen men det är och har varit svårt att känna pga all päls. Nu har han dock fällt en del och ser lite väl kantig ut över höfterna.

Det är inte lätt med ett matvrak och en unghäst. Vilda tar ju av hans giva när hon är färdig med sin som dessutom varit ransonerad. Trodde att han skulle jaga bort henne, men det gör han inte. Han ställer sig på höet till en början men sedan står de så gulligt och äter ur hans hög båda två, suck.

Nu har jag fått öka bådas givor något och lagt till lite mer kraftfoder åt Marko.

Vilda motioneras ju mer nu när isen är borta så jag hoppas kunna hålla fetman i schack på så sätt. Marko skall ju inte bli lidande. Han växer nog mycket nu med så man kan bli lite lurad av hans kantighet och gänglighet. I förrgår stod han i regnet och såg ut som en dränkt katt med sina kantiga höfter. Då fick matte ett stort hugg i hjärtat.

Snart kommer det nytt grönt gräs att tugga i sig så då tar han sig nog ordentligt och Vilda med (tyvärr;))

I söndags var en kompis med familj här och hälsade på. Dottern N var lyrisk över hästarna och satt som på nålar vid fikat tills hon klämde fram "Får jag gå ut till hästarna" Naturligtvis fick hon det. När vi vuxna fikat klart hittade vi henne med Marko i hagen och båda mös i solen, vilken lycka för en hästtjej.

Sedan tog vi in Vilda som sadlades och N fick sitta upp. Hon tyckte att hon var pigg jämfört med ridskolehästarna. Det var hon också, men jag förklarade att på ridbanan kan hon vara en riktig åsna. De fick ändå ta några varv där för att känna på varandra lite innan vi tog en tur ut i omgivningarna. Vilda testade N lite med att stanna, dra ned huvudet för att äta, springa lite på sidan på den "jobbiga" delen av banan, men N redde upp det hela och åsnan började lyssna och frusta.

Lite suddiga bilder tack vare att jag förstorat dem. Man kan ju inte zooma med min mobil...men tycker att de ser nöjda ut båda två och Vilda har färdkost i munnen...

Sedan sken båda som solar när de slapp banan.

Snart skall jag också ut och skina ikapp med solen och i skrivande stund har jag fått reda på att jag får sällskap på turen av Anna och Sessan:

Bättre kan man ju inte ha det.

Ha en fantastisk dag ni med!