Hej alla!

God fortsättning på det nya året och lycka till med alla era planer för i år.

Här går livet sin gilla gång, fast det är inte så lugnt som det låter. Återigen skyller jag min frånvaro på bloggen och brist på kommentarer hos er på tidsbrist . Eller lite skyller jag den på sladdgnagaren även kallad Houdini. Nämligen Doris...

Lämnade henne sovande i köket igår kväll när det var dags för hästarnas kvällsmat.

och möttes av detta samt en liten överlycklig skognagare...Imorse var gallret stängt men hunden var ändå på fel sida   Släng er i väggen alla Världscups hoppare...Att hoppa tre gånger sin mankhöjd är inte många hästar som klarar. Tur är väl det. Tänk vilket högt elstängsel som hade krävts...

Jag och Mats turas om att vara hundvakt på helgerna när det är mycket som behövs göras.

Igår var det strålande sol, några minusgrader och som gjort för en ridtur.

Det var lite halt fläckvis, men inte värre än att det gick att styra runt. Vi tog en liten runda på åkern till vänster där marken var ganska hård och plan. Efter lite volter och försök till skänkelvikningar fortsatte vi vår tur. När vi kom upp på en höjd frös Vilda till och reagerade för ljudet av en hundvisselpipa som används när de vallar får. Vi stod och lyssnade och tittade en lång stund. När vi sedan fortsatte var hon märkbart stressad och försökte springa från det obehagliga. Inte likt Vilda. Några halvhjärtade bockningar blev det med samt ett försök att vända hem igen. Men vi fortsatte in i skogen. Hon taktade så någon trav blev det inte utan snabb skritt med många förhållningar. Att något smällde till ordentligt när vi var mitt inne i skogen gjorde inte henne lugnare. Hon lade en nervbajs annars sköter hon sällan magen under ridturer.

Trots stressen så lyssnade hon fint när vi fick sicksacka oss fram mellan isfläckarna och hala partier i skogen. Inte förrän gården och Marko blev synliga igen slappnade hon av. Jag själv kände mig trots den stressade hästen väldigt trygg, vilket känns bra eftersom jag inte är van vid att Vilda ligger på gränsen till en skentur.

Hemma igen...

Hon blir allt smalare. Glömde dock att mäta bröstomfånget, men jämfört med förra året:

Man måste dock få fylla på med litet gräs efter en sådan stressig ridtur...

På återseende!