Hej alla!

Inläggen duggar inte tätt, men jag är kvar.

Veckan som gick var hektisk. Nytt journalsystem skall införas på jobbet och därav utbildning i detta. Tyvärr missade jag andra tillfället då det blev manfall på natten och jag blev inringd kl 20 samma kväll. Hade gått upp klockan 05,30 samma dag för att hinna lämna Doris hos valpvakten innan kursen den dagen. Efter drygt ett dygns vakenhet så var jag relativt mör på torsdagen.

På lördagen var jag, Doris och Mats på instruktörsutbildning för blivande hundinstruktörer. Vårt bidrag var att ha med Doris för att få gratis tips av en elev under utbildning. Det var spännande och intressant. Svårt att slappna av tyckte Doris dock. Men det blev lite kontaktövningar och uppvisning av dessa.

Som vanligt plockar jag russinen ur kakan. Tar till mig det jag tror funkar för oss och försöker tänka själv. Tror inte på att allt funkar på alla. Det räcker att titta på hästarna som förvisso är hästar båda två, men reagerar väldigt olika på hur man uppfostrar och tränar dem även om grunden är densamma.

Sedan är jag lite kritisk till allt godis som skall lösa varje situation. Ni som känner mig genom bloggen och/eller privat vet att jag använder både godis och ibland klicker(när händerna räcker till) även vid hästträning . När man använder godis i träningssituationer når man ofta snabba resultat vilket är bra. Att däremot avleda hunden genom att kasta ut godis när man behöver bryta ett beteende upplever jag stressande för hunden och gör hunden mer intresserad av godiset än av att förstå situationen.

Att däremot be hunden göra något annat och sedan belöna med godis ser jag som ett alternativ(att slippa konflikten) även om hunden inte heller då aktivt har brutit sitt beteende utan har gjort husse/matte nöjd med att göra något som de ber om.

Därför tycker jag det är skillnad på uppfostran och träning även om de båda samverkar.

Ett exempel: Om man han har en häst som är burdus och springer på/över en så kan man lösa det genom att träna hästen att backa, belöna med godis/beröm. Du har lärt hästen något som du kan bryta med, men du har inte egentligen lärt hästen att det inte är ok att springa på folk. Du har ett verktyg men hästen har inte mer respekt för dig än innan. Respekten måste du förtjäna genom att vara en trygg flockmedlem, en som visar vägen, en som talar om vad som är ok och vad som INTE är ok. Dvs en som ger trygga ramar att samverka i. Likadant är det för hunden eller för den del barnet. Inte ger man väl ett barn godis om det biter eller är på väg att bita ett annat barn? Nej man tar tag i det och markerar att det INTE är ok att bitas.

Hur starkt man behöver markera beror på individen. Det har jag tragglat förut...

Doris är enveten som en lus och har kamp i sig. Hon kan bli taggad när hon får motstånd, därför bör man visa ordentligt vad som är totalförbjudet med en gång istället för att det blir dragkamp.

Att använda sig av positiv förstärkning när man tränar tror jag dock medverkar till en god relation. Man blir ju en väldigt trevlig typ, men man får akta sig att för att enbart bli en godisautomat. Risken att man blir det tror jag är större när man tränar den typen av individ som Vilda är. Extremt envis, orädd och alldeles för matglad med viss mataggression.

Att ta till sig forskning och att dessutom vara kritiskt granskande av densamma tycker jag är något man som instruktör eller pedagog överhuvudtaget bör eftersträva. För varje tes finns det dock en antites. För varje forskningsrön finns det ofta forskningsresultat som visar på motsatsen. Men att förnya sig och vara öppen för nya saker tror jag är viktigt om man skall få förtroende hos dem man instruerar.

Som privatperson tror jag också det är viktigt att vara öppen för nya grepp, samtidigt som man väljer det som passar ens djur och en själv bäst av olika orsaker, främst för att vi alla är individer. Därav tror jag inte på färdiga mallar som passar alla.

Här en videoföreläsning om hur hundar fungerar i flock och med människor vilka oftast är hundarnas flock och har varit det mycket länge. Enligt den forskning som presenteras här fungerar hundar inte som vargar, dock hörde jag senast uttrycket Alfadjuret på instruktörsutbildningen i lördags. Dags att förnya sig??

Detta är litet av mina funderingar kring träning/uppfostran. Kanske har jag fel och förmodligen så reviderar jag en del på vägen. Det gäller ju att inte bara vara envis utan även vis nog att kunna ändra sin uppfattning.

I söndags kom jag och E ut med båda hästarna. E har ett enastående gott självförtroende, vilket jag gillar. Hon hade velat ta med en kompis och båda hästarna ut. Nja, Vilda hade hon och hennes ridkunniga kompis kunnat rida ut på själva, men att ta med Marko...Kompisen dök dock aldrig upp så jag tog med Marko.

Vilda började testa E´s tålamod innan hon ens suttit upp. Den envetna hästen gick runt med E på stallplanen. Hon tuggade lite på häcken och annat smått och gott. E höll i tyglarna men vandrade med hästkräket. Ni som sett Ponnyakuten och den vackra men respektlösa ponnyn vet vad jag menar. Mammor skall inte lägga sig i för mycket (om man skall bevara god stämning) så jag väntade en stund innan jag vågade erbjuda min hjälp.

Jo, jag kunde få hålla i Vilda medan hon skulle sitta upp. Marko fick bindas upp i stallgången igen med oss inom synhåll. Väl uppsutten så funkade det kanon. E har ju inte ridit mer än drygt en termin på ridskola och lite sporadiskt hemma. Det innebär lite för långa tyglar till och från, men morsan tjatade inte bara påminde en gång. Trots utan stöd i tygeln tidvis och med en som man kan vandra runt med på gårdsplanen hur som helst, uppe på ryggen skötte sig Vilda galant så länge inget annat lockade mer.

När underlaget tillät och dessutom på Vildas favorit-travsträcka blev det då trav på bådas(?) initiativ, därtill tyckte Vilda att de gott kunde ta en galopp och med för lite stöd i tyglarna så bjöd hon ett par snabba bocksprång också. Hoppsan Ebba satt kvar, men hade svårt att hålla in henne (pga en halv meter för långa tyglar). Vilda stannade dock själv pga att det lät lite läskigt när hon trampade genom ett lager is mellan grästuvorna i snön. Så passade hon istället på att äta lite.

Marko taktade i början av turen så jag fick ta och ge, ta och ge om och om igen samt lägga in halter och ryggningar för att få honom att inte sluta lyssna. I skogen lugnade han sig när han var tvungen att se var han satte fötterna.

Sedan gick han jättefint med slakt grimskaft ända tills Vilda fick spring i benen. Huvaligen, jag såg framför mig hur E ramlade av och att jag inte skulle klara att hålla Marko. Men så fick jag honom att lyssna tillsist. Hade galoppsträckan varit längre så vete sjutton dock.

Jag hade tänkt ha Duallygrimman på honom, men tack vare vinterpälsen så satt den så illa att det fick bli den vanliga. Dock tog jag grimskaftet runt nosen på honom när jag märkte att han började bli blockerad och ville springa efter, bara som en extra förstärkning, efter två tag så var han med mig igen och vi gick lugnt och fint med bara grimman sedan. Han har ju haft semester ett tag nu så inte undra på att han var lite taggad. Men han lyssnade ju istället för att fly och det är jag så glad över. Det stärker mitt självförtroende och tilliten mellan oss.

När vi på grund av halka korsade en åker passade Vilda på att dra ned huvudet för ett skrovmål. E´s armmuskler var nog ganska slut. Så när inget hjälpte. Så sade matte: Vilda nu räcker det! Och milda matilda det hjälpte!

Det var riktigt trevligt och skönt att komma ut med båda hästarna.

All´s well that ends well!

Avslutar detta lååånga inlägg med några bilder från idag. Snö och strålande sol:

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Repar mig från en bihåleinflammation. Nu har det lossat vilket innebär rinnsnuva istället, men huvudvärken är minskande.

Har tittat på hundhalsband, träns och pannband. Återigen har jag fått för mig att tillverka själv. Som vanligt tar jag nog mig vatten över huvudet och vill gärna tillverka ett helt träns själv i naturfärgat läder med pannband med röda detaljer. Här en beskrivning av tränstillverkning.

Men det är ganska dyrt med läder. Slöjddetaljer säljer skinn, läder och verktyg. Tjäder läder är något billigare. De länkar även till videos om läderhantverk. DafneDesign har snygga hundhalsband. Där har mamma beställt ett till sin hund.

Men om jag håller mig till pannband och halsband att öva mig på så kanske jag kan få ihop något. Det måste ju vara himla kul att ha något egettillverkat. Vilda har bara ett pannband som passar trots flera inköpta. Att måttanpassa är ju inte så dumt då. Funderar även på att göra ställbara pannband då jag inte sett att det finns någonstans. Det måste ju vara fler som har hästar utan standardmått, hästar som växer och hästar som får enormt ludd i pannan vintertid?

Sedan kommer utmsyckningen till. Conchos är snyggt. De är lite väl dyra dock. Men de har även conchos och stenar på Tjäder läder. Det som jag gillar med de på conchos.se är att de har s.k Chicagoskruvar, man kan alltså skruva i och ur efter behag.

Här är annars ett färdigt träns till Vilda utan nosgrimma. Var ju inne på några andra förut, men det känns onödigt att köpa med nosgrimma när vi aldrig använder det. Dessutom har jag ett helt gäng nosgrimmor att använda om vi skulle vilja.

Var i Göteborg med Doris i tisdags. Hon och Dixy busade med varandra så mycket att båda blev helt uttröttade, men de gav sig inte för det.

Doris var riktigt jobbig och bet Dixy i kinderna

Stackarn, men de verkade tycka det var kul båda två.

Time-out

Ute var det mest jagande

Ha en bra helg alla! Doris sover middag. Husse har tagit sovmorgon. Jag och Vilda tänkte ta en snötur så fort han går upp:)

Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!

...denna från Stina.

Passar bra just nu då liten hund är rastlös och jag måste få eldat, få på mig kläder och sticka till affären innan stallpyssel m.m Kanske återkommer jag ikväll med ett riktigt inlägg?

5 snabba frågor - mina svar

Jodphurs eller ridstövlar:  Helt klart Jodphurs eller andra ridskor. Stövlar har jag svårt att hitta som är sköna, passar mina vader och inte kilar fast sig mot sadeln.

Helskodda eller oskodda ridbyxor: Gillar nog halvskodda bäst, för att vara krånglig.

Svart eller brunt läder: Tycker bruna selar är snygga, oftast blir de dock nästan svarta när de är så gamla som mina. Bruna tömmar ska det ju vara om det inte är bröllop eller begravning, Har ofärgade som åldras vackert. Svart läder gillar jag på träns, men även ljusbrunt/ofärgat. Har även kollat in ett rött träns till Vilda. Tycker det beror på vad hästen har för färg. På bruna hästar är det inte så snyggt med en brun färg som inte avviker så mycket från hästens färg.

Stall eller lösdrift: Har prövat både och. Det finns fördelar med båda. För mina pälsbollar som inte ens kräver vintertäcken är lösdrift perfekt. Det ger dem även skydd mot insekter i början av våren/sommaren och de kan vara inne/ute när de vill under dygnet. Det känns riktigt bra och hästvänligt. För min egen del så slipper jag in- och utsläpp. Samtidigt kan jag stänga in dem i boxen om det skulle bli extremt väder eller om någon blir sjuk. Är dock inte ofta det krävs. Tror på att rörelse är mer läkande än stillastående i de allra flesta fall. För de som tror att det är mycket mindre jobb så är det inte så. Men man behöver inte vara lika tidsbunden. Hästarna behöver aldrig stå och stampa inför in- eller utsläpp om man är sen någon dag.

Spån eller halm: Helst hade jag velat ha halm i alla fall överst i bädden i uteboxen. Men pga Vildas luftvägsinfektion förra året så vågar jag inte. Det är ganska vanligt med mögelsporer i halm. Spån är tyvärr också mer irriterande för luftvägar hos känsliga hästar. Torv är toppen och det tas snabbare hand om av naturen. När det blir väldigt kallt så fryser det dock i uteboxen, i år har vi klarat oss från det. Blir det riktigt kallt får man blanda med antingen hampaströ (dyrt!) eller så blir det Torvmix i år.

Helst skulle jag velat ta en ridtur, men det är svårt att komma iväg på dagarna när jag är själv hemma med Doris.

Idag har den lilla bushunden blivit vaccinerad. Då skall man ta det lugnt, men hur man gör det har hon inte riktigt fattat. Tog därför en promenad något längre än vi tidigare har tagit.

Först en visit hos hästarna...

Morot är mums...

Kan jag få kicket?...Vadå!?

Doris håller sig på behörigt avstånd...

Men de fyrbenta är allt ganska intresserade av varandra...

Allt måste undersökas...

Väl hemma igen, en liten sväng på rid-"Agility-banan...

Är det rätt såhär?

Tjoho!

Nu sover den lilla. Precis som planerat. Idag skall julen ut och rövarkulan måste städas.

Ha en underbar dag alla!

Hej alla!

God fortsättning på det nya året och lycka till med alla era planer för i år.

Här går livet sin gilla gång, fast det är inte så lugnt som det låter. Återigen skyller jag min frånvaro på bloggen och brist på kommentarer hos er på tidsbrist . Eller lite skyller jag den på sladdgnagaren även kallad Houdini. Nämligen Doris...

Lämnade henne sovande i köket igår kväll när det var dags för hästarnas kvällsmat.

och möttes av detta samt en liten överlycklig skognagare...Imorse var gallret stängt men hunden var ändå på fel sida   Släng er i väggen alla Världscups hoppare...Att hoppa tre gånger sin mankhöjd är inte många hästar som klarar. Tur är väl det. Tänk vilket högt elstängsel som hade krävts...

Jag och Mats turas om att vara hundvakt på helgerna när det är mycket som behövs göras.

Igår var det strålande sol, några minusgrader och som gjort för en ridtur.

Det var lite halt fläckvis, men inte värre än att det gick att styra runt. Vi tog en liten runda på åkern till vänster där marken var ganska hård och plan. Efter lite volter och försök till skänkelvikningar fortsatte vi vår tur. När vi kom upp på en höjd frös Vilda till och reagerade för ljudet av en hundvisselpipa som används när de vallar får. Vi stod och lyssnade och tittade en lång stund. När vi sedan fortsatte var hon märkbart stressad och försökte springa från det obehagliga. Inte likt Vilda. Några halvhjärtade bockningar blev det med samt ett försök att vända hem igen. Men vi fortsatte in i skogen. Hon taktade så någon trav blev det inte utan snabb skritt med många förhållningar. Att något smällde till ordentligt när vi var mitt inne i skogen gjorde inte henne lugnare. Hon lade en nervbajs annars sköter hon sällan magen under ridturer.

Trots stressen så lyssnade hon fint när vi fick sicksacka oss fram mellan isfläckarna och hala partier i skogen. Inte förrän gården och Marko blev synliga igen slappnade hon av. Jag själv kände mig trots den stressade hästen väldigt trygg, vilket känns bra eftersom jag inte är van vid att Vilda ligger på gränsen till en skentur.

Hemma igen...

Hon blir allt smalare. Glömde dock att mäta bröstomfånget, men jämfört med förra året:

Man måste dock få fylla på med litet gräs efter en sådan stressig ridtur...

På återseende!