...men man skall kanske inte ropa hej...

I måndags selade vi på båda hästarna. Marko skulle mest få känna på selen, eftersom det var längesedan och för hans del gäller det att repetera, repetera och repetera vilket jag nu insett. Vilda lär sig snabbare att acceptera nya saker.

  Arkivbild

Vi började på ridbanan där Vilda tömkördes och Marko fick gå mellan koner och över ett litet hinder. Huvaligen vad det är läskigt tydligen. Han är lite klumpig så när väl frambenen är i säkerhet efter bommen så slår han i med bakhovarna och hoppar högt efteråt. Men han vänjer sig sakteliga. Det var mulet och ganska svalt när vi började, men sedan kom solen och mängder av blinningar.

Trots detta tog vi en tur på vägen, men jag fick leda Vilda som blev halvgalen av blinningar och helst ville hon sura på skogstrollens mammor i vanlig ordning. Hon älskar de små unghästarna som går i en hage bredvid ridbanan. Där står hon och gnäggar djupa mammagnäggningar. Mammorna därememot skall hon stå och stopipa på samt slå med frambenen vid staketet. Kanske är det ett föl som fattas henne?

När vi kommit förbi hagarna gick det bra att tömköra igen. Marko gick fint och stolt med sin sele på ryggen och Sancho Panza vid sin sida. Det blev en kort runda, blinningarna höll på att driva oss alla till vansinne.

Sent igår kväll tog jag och Vilda en sväng på ridbanan. Jag prövade att rida henne med sporrar. Jag har knappt ridit med det innan, ett par gånger bara i min ungdom. Risken med en enveten en som Vilda är att hon blir skänkeldöv, men tanken var att prova om jag kunde "väcka" henne lite. Det gick toppenfint, men jag använde dem bara när hon inte tog skänkeln utan sporrar direkt. Ett litet kittlande och så eftergift samt överröste med beröm.

   Arkivbild

Hon blev lite perplex de första gångerna och försökte komma undan, men sedan lyssnade hon på små fina hjälper, gick i form och verkade nöjd dessutom. Vilken känsla! Jag vet dock att jag måste vara väldigt sparsam med att använda sporrarna för hon vänjer sig snabbt som sagt. Men med mycket beröm sträcker den lilla åsnan på sig och blir nöjd över att ha gjort något bra. Vår relation blir dessutom bättre när hon får en uppgift att reda ut. Det blev ingen lång session för att traggla saker dödar lusten, dessutom var jag också väldigt koncenterad på var jag hade skänklarna hela tiden så vi båda blev trötta i knoppen ganska fort.

Idag står fotboll på schemat. E spelar i Gothia Cup så en snabb kaffe sedan Götet.

Ha en bra dag alla!

 

kicki

20 juli 2011 18:15

det låter väl jättebra det där, med sporrarna. vem blir glad eller bättre av att behöva bli "bankad" på? jag tror tom att hon kan börja lyssna bättre på skänkel utan sporrar sen..(?) när hon lärt sig att lyssna på små hjälper...bara en tanke.
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

20 juli 2011 20:57

Det var min tanke. För hon är en fena på att stänga av de gånger jag tagit i hårdare i ren desperation;)Planen är därför att ha sporrar på på ridbanan (där jag har mer koll på mig själv och min kropp), men att använda dem bara när den vanliga skänkeln inte räcker. Genom att växla på det sättet så verkar hon i alla fall vakna till lite.

 

kicki

20 juli 2011 18:17

oj. kanske ska tillrättalägga...
jag utgår eller menar inte att just Vilda blir "bankad" på. Jag tänker rent allmänt på hästar som tenderar att vara/bli skänkeldöda, man ser folk som sitter o sparkar o sparkar o klämmer utan att ngt alls händer.

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

20 juli 2011 20:58

Nej hon inte direkt bankad på men ibland klämmer jag lite mycket när inget händer, så jag måste vända detta innan hon växer fast i backen;) Förstod vad du menade:)

 

Kim

21 juli 2011 11:26

Jag tycker man ska ropa HEJ! för varje litet framsteg, annars kanske man glömmer bort att njuta av dom :-))

Som den lilla egoist jag är så hade jag inte låtit Vilda få ett eget föl, utan jag hade köpt den där sååå söta lilla Shettisen som står i mitten på fotot :-)

Jag repeterar nästan dagligen med Nelly allt som har med vatten att göra.
Och det kommer att ta låååång tid, men men det är vad hon behöver när det gäller vatten.

Så du och jag tragglar på, det kommer bli bra en dag ;-)

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

21 juli 2011 12:38

Jag njuter av varje litet framsteg och berömmer därefter, ljudligt! Passar på att njuta innan nästa utmaning:)

Tanken har slagit mig och flera i familjen har frågat om vi inte skall ha en sån liten;) Men då blir det mycket för fröken hästtränare att ta tag i om jag inte skall nöja mig med att ha hästarna som "sällskapshundar", vilket också ibland har slagit mig;)Föl är också en utmaning speciellt med lösdrift och min förmåga att binda mig till mina djur. Vem sjutton skulle få lov att köpa det?

Det är bara att traggla på och fundera vidare:)
Kram

 

Ann

23 juli 2011 22:00

De där blinningarna och bromsarna kan göra vem som helst galen!
Så bra att det verkar ha vänt! :)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

23 juli 2011 22:37

Ja, nu förläggs träningen till kvällstid:)
Hoppas nu på fler sådana där aha-upplevelser som man bara får när man gjort rätt:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...