Livet är fullt av utmaningar stora som små. Ibland kan utmaningarna vara en drivkraft, men ibland kan de bli lite många som i Stinas fall. Du skall veta att jag tänker på dig och hästarna, hur mycket det nu hjälper.

Mina utmaningar för tillfället är att skaka av mig händelsen med Marko, vilken gett mig lite dåligt självförtroende. Likaså Vildas istadighet. Känner mig lite misslyckad, vilket inte är likt mig. Jag brukar inte ta sådant så hårt. Å ena sidan vet jag att jag inte är någon särskilt bra ryttare och att jag mest testar mig fram med hästarna. Trial and error alltså. Å andra sidan så har framsteg gjorts när jag tittar i backspegeln så det är bara att gaska upp sig ett snäpp och ta nya tag. Planer finns. Igår var det meningen att jag skulle fixa en miljöträningsbana, men det hanns inte med.

Veckans mer praktiska utmaningar har varit att stängsla (igen). Denna gång en underbar kuperad hage med mycket uppvuxet gräs och växter som till en början gav mig huvudbry. Efterforskningar gav positivt besked. Det som växer där är inte giftigt förutom Johannesörten som vi stängslat bort det mesta av och som hästarna faktiskt verkar rata.

  Självklart måste de fyrbenta vara med och övervaka det hela samt putsa fyrhjulingskärran.  

Vilda hade räknat ut vad vi höll på med och också listat ut var öppningen mellan hagarna skulle vara. Där stod hon och väntade med Marko som började ana vad som komma skulle.

Pga misstänkta växter blev det dock väntan till dagen efter då vi drog tråden. Den som väntar på något gott:

LYCKA!

Hagen är perfekt för den lilla tjocka som faktiskt har hållt sitt bröstomfång och peppar, peppar verkar vara i god form trots sina fettdepåer.

I tisdags tog jag en ridtur med grannen och hans unghäst som är jämngammal med Vilda. Det märks skillnad mot när man har draghjälp av en äldre häst. De här två hade sina exter båda två. Han skyggade för vissa saker, ofta vita grejor.

Försökte hjälpa dem på traven genom att rida först, men se det ville inte alltid Vilda, så matte fick gå av och dra Vilda förbi kossor, vita fjordingar (som kompisen var rädd för, men som Vilda ville hälsa på) vattenslang över vägen och annat som hon inte är rädd för, men inte ville bli riden förbi när kompisen var skeptisk. Suck! Fast det var härligt att komma ut. När vi red på för Vilda okänd mark så gick det mycket bättre, men tyvärr hade de stängslat av så vi fick vända mot kända vägar och då började hon stanna igen.

Det är bara att jobba på och börja se sig om i världen, med mitt "fantastiska" lokalsinne. Men hästar brukar ju hitta hem i alla fall;)

Gårdagens utmaning var att städa på gården och slänga skräp.

På kvällen städade jag ur det gamla mjölkrummet som vi har som redskapsbod. Där har innertaket rasat in och skulle behöva lagas. Men vi måste prioritera utbygget av huset som stått avstannat i ett par år och hustaket som behöver läggas om. Det gäller att prioritera det viktigaste när det finns så mycket att göra.

Gamla kvarlevor från när gården hade mjölkkor. 

  Ett litet fint bo som kilats in i en frigolitskiva.   Hittade en gammal ölflaska? från Eriksbergs bryggerier   Bänken är ren och fick vara blomsterbord   Redskapen fick sina bestämda platser   Till höger redskapsboden och till vänster foderkammaren   Här behövs nog städas med.  

Fick även flyttat rabarberna som var ledsna på sin plats i gräsmattan.      

Potäterna är klara att ätas

  Likaså vinbären...   ... och en del av körsbären, mums!

Fick en del gjort igår, faktiskt även om det inte blev riktigt det jag tänkt mig. Idag tar jag igen mig och kanske blir det något mer men det är ingen idé att planera. Utmaningarna kommer till en ändå!

Ha en bra dag alla!