Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Viveca - 4 december 2016 00:27

Ja, kanske...
Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort från civilisationen/sjukhus med förlossningsavdelningar lade jag drömmen på hyllan. Men nu så 45 år fyllda och sjukvårdsarbetande i 26 år varav 14 som sjuksköterska är det dags att damma av drömmen. Rik på pengar lär jag inte bli, men berikad är jag säker på att jag blir.
Så kanske... På återseende.

ANNONS
Av Viveca - 30 augusti 2016 16:14

Att tala med vissa känns som att prata med en vägg. Vad man än säger tolkas fel eller tas inte emot alls.


Kanske borde dessa individer vara med i TFF?


ANNONS
Av Viveca - 30 augusti 2016 15:27

Har ni tänkt på en sak?

Alla är allergiska. Ja, till och med jag.

Fast min allergi utlöses inte av djurpäls, om då inte djurets päls sitter på en sån där modell-wannabee som vinglar fram på stilettklackar med aningens framåtvikt orsakad av lite för mycket kemikalier på framsidan.


Nej, jag är mer allergisk mot t.ex uttryck som "kidsen" eller kanske stavas det med Z som "Razzel" (TV-programmet för er som minns det) eller "Prazzel" ( godisaffär i Gbg på 80-talet. Kidzen ger mig lätt klåda i halsen och något slags frossa.


Visst ser det fräsigare ut med Z? Lite ungdomligt på något sätt, nyskapande.

Ett annat fenomen som ger mig allergiska symtom är barnvagnar på tre hjul med anorektiska träningsnarkomaner bakom, eller är det framför? Särskilt i uppförsbackar och i intervall.


Men de får fara fram hur-som-helst medan mina pälsdjursluddiga sockor antagligen inte ens är välkomna in på cafeet. Det känns som om man är någon sorts rebell om man tar med sig några av dammråttorna och luftar dem lite.

 


Ja, jag är tillbaka!

Av Viveca - 17 september 2014 13:16

Jag vill dela med mig av hur det känns att ha en depression.


Trots mina år som sjuksköterska där jag mött många patienter med depressionsdiagnos har jag aldrig förstått hur det känns innan jag hamnade där själv.


Att ha sorg eller att vara ledsen eller vara lite nere är en naturlig del av livet och man kan då säga till sig själv att rycka upp sig.


En depression är mer fysisk än så.


Tänk dig att du har en glasburk över huvudet, att alla intryck är avtrubbade och domnade.


Du kanske sitter framför tv´n men kan inte ta in vad som händer på skärmen. Du förstår inte, orkar inte lyssna på vad som sägs. Du öppnar morgontidningen men kan inte ens ta in bilderna i den. Texten är obegriplig.


Tänk vidare att du har svårt att prata. Du pratar tyst och fåordigt, får inte fram det du skall säga genom glasburkens yta. Du rör dig långsamt. Du är fången i din egen kropp. Du är obeskrivligt trött i både kropp och hjärna, men kan inte komma ihåg hur man gör när man skall sova. Hur känns det att somna? Det är som att det inte finns någon sömn längre.


Du har dåligt samvete och känner skuld för andra de stunder du ens känner något.


Till slut kan du varken skratta, gråta eller bli arg. Din mimik försvinner. Du glömmer saker, tex att äta. Du har ingen aptit varken på livet eller mat. Du går ned i vikt.


Det finns ju flera grader av depression och det finns självskattningsskalor. Vissa saker är individuella.


Det mest otäcka är att vara så omedveten om vad som sker. Att man kan hamna så djupt innan man söker hjälp eller förstår vad som är fel.


Själv skyllde jag på sömnlöshet pga hästarna, men inser att detta började långt tidigare.


Jag lyssnade inte på varningssignalerna och förstod överhuvudtaget inte att de fanns där.


Varningssignaler kan vara att du är mindre intresserad av omvärlden än tidigare, att du inte orkar göra sådant som du normalt gör på rutin, att du inte orkar lyssna på andra i din omgivning. Att du tillbringar mer tid framför datorn, drar dig undan. Du är lättirriterad.


Du kanske fixerar dig vid något t.ex ett husdjur eller din kropp (här är vi inne på tvångssyndrom/OCD) vilket blir ett substitut för ditt dåliga mående. Att bli medveten om detta är svårt. Här behöver du få veta av någon annan att det är sjukligt. Det är en fin balans mellan intresse och sjukligt beteende.


Jag har ansett mig vara väldigt stark som person och aldrig tänkt att detta kan drabba mig.

Jag har ansett att man bara kan rycka upp sig och tänka positivt.

Det är inte så enkelt. Det funkar inte.


De tankar du har är mörka s.k katastroftankar. Du försöker komma fram till lösningar vilka alla verkar peka åt fel håll. Du har hamnat i en rävsax. Hur du än gör har du rumpan bak och vill det sig illa känner du att det finns bara en utväg, att att lämna livet. Själv var jag mest likgiltig inför om jag skulle råka dö eller ej.


Det är dock inte sant, men det har du svårt att tro på. Det är sjukdomen som gör att du tänker så.

Du måste få hjälp!


Själv är jag väldigt anti mot mediciner. Jag tar knappt Alvedon i normala fall.

Att bli insatt på antidepressiv medicin var läskigt och jag ifrågasatte nyttan. Biverkningarna de första dagarna med panikångest och självmordstankar gjorde det inte lättare. Men det gick över.


Självhjälp kan vara att komma ut varje dag och röra sig.


Fysisk ansträning får kroppen att må bra.

Gör inte mer än du klarar.

Detta är svårt för facit kommer inte förrän efteråt.


Prata med någon du tycker om. Antingen på telefon eller om du orkar träffa vederbörande. Sms eller facebook är inte alls lika givande.


Be andra ta kontakt med dig. Du själv kanske saknar initiativförmåga att ringa upp.


Meditera. Det har hjälpt mer än jag trodde var möjligt och har fått mig att kunna somna utan insomningstabletter.

(Det finns bra appar för meditaton, välj någon som passar dig)


Undivk att träffa för många personer åt gången eller för lång tid. Det tar för mycket energi.


Försök göra något kreativt utan krav på att prestera.

Skriv, måla, lyssna på musik eller komponera själv.


Sätt dig själv i centrum och försök att inte ha dåligt samvete för andra.

Låt dem klara sig själva.


Omgivningen kan reagera med att vara martyrer eller tycka att du föser bort dem.

Förklara att det är sjukdomen och be dem respektera det.


Att skuldbelägga någon som är deprimerad gör det värre.

Om din omgivning reagerar på detta sätt kommer du att dra dig undan än mer.


Det kan vara jobbigt för dina nära men de får söka stöd hos någon annan tills du är stark nog.


Närhet kan vara jobbigt likväl som du ibland behöver det. Du måste få välja själv.

Ingen hade väl pressat dig om du hade cancer?


Försök ta en minut i taget, en dag i taget.


Det kommer att bli bättre men inse att du har små marginaler så tro inte att du klarar allt så fort du fått näsan ovan vattenytan.


Acceptera att du är sjuk. Det är svårt eftersom samhället inte riktigt accepterar psykisk sjukdom.

Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige och därmed är en depression lika livshotande som en cancerdiagnos eller en hjärtinfarkt.


När du börjar kunna känna en stunds normalitet eller glädje försök bara att vara nöjd med att det går åt rätt håll. Ha inte bråttom. Det kommer att gå upp och ned vilket är svårt att acceptera då man bara vill bli frisk och kanske fått lite försmak på hur det känns.


Gör upp ett schema som du försöker följa varje dag.


Hoppas detta kan vara till nytta för både dig som har eller håller på att få en depression och till anhöriga.

Av Viveca - 25 augusti 2014 17:20

Till er som följt mig här på bloggen.

Jag har fått en depression. Först förstod jag inte alls. Jag trodde jag var utmattad pga sjuka hästar.

Nu förstår jag att hästarna inte alls varit så sjuka som jag trott utan det var jag själv som var sjuk pga långvarig stress och problem i familjen.

Hästarna var länge mitt andningshål men blev surrogat för min ångest. Jag läste in sådant som inte fanns och gjorde en höna av en fjäder.

Jag är nu något bättre och skall försöka börja arbeta lite smått.

Hur jag skall göra med hästarna vet jag inte just nu. Men jag hoppas jag kommer fram till en lösning så fort jag fått tillbaka lite kraft och beslutsförmåga.

De är pigga, friska och har det bra på sitt kollo.

Av Viveca - 30 augusti 2013 22:10

har hästarna fått fina fötter igen.

Lite bakläxa på raspningen fick jag då jag tagit för lite på insidan på Vildas framhovar.

Fick en liten snabbkurs och genomgång av hur jag skall hålla vinklar och hur jag bör verka respektive häst. Även lite teknik med raspen fick jag lära mig.

För att inte glömma har jag skrivit ned detta.

Jag använder ju bara raspen än så länge och det gäller att hålla efter annars blir det riktigt jobbigt att raspa bort överflödig vägg.

Mineralerna kom i onsdags så snart skall jag räkna och introducera dem.

Marko var lite sprättig och svettig i stallet idag så jag får hålla ögonen på honom så att det inte är dags för magnesium igen.

Nu skall jag läsa lite i min nya bok. Hästfocus kom också idag och är redan skummad.

Ha en bra kväll alla!

Av Viveca - 17 juli 2013 23:19

Jag hade sadeln på prov till och med tisdagen. Jag var fortfarande vankelmodig när jag lämnade tillbaka den.


Men på måndagen hade vi två provningssessioner. Vilda var måttligt road...Men hon kommer snällt med från hagen varje gång. Förmodligen pga att de betat av en del i sommarhagen och gräset utanför blir mer intressant. Marko börjar också lägga på sig på nacken och nu börjar jag oroa mig för honom med. Funderar på att asfaltera och ge hö året om...



Inte lätt att känna efter hur sadeln känns när Vilda ständigt drar ned huvudet och försöker äta. Mats har några roliga filmer bla. där vi är på väg att styra in i en telefonstolpe pga gräshelvetet...


Bilderna är kvar i Mats telefon. Vi prövade först med att vidga järnet. Då låg sadeln ok längs ryggen när den var lös men så fort sadelgjorden kom på  så åkte den fram mot bogbladen. När sadeln var något smalare blev det en glipa mitt på ryggen istället.


Efter första provningen åkte jag för akutshopping av en svängd sadelgjord inför nästa provning då vi tog in järnet något och sadlade med den nya gjorden. Marginellt bättre, men inte bra. Jag tog bort de giganstiska knästöden men tycker inte jag satt riktigt bra i sadeln. Känns inte som jag kom ned riktigt i den men mycket bättre än med benstöden. Dock hamnade sadeln även något i framvikt vilket gav mig svankrygg.


Funderade sedan på om det även var stropparna som ställde till det i kombination med rund mage på försökskaninen. Främre stroppen går från ortspetsen och kommer ut lång nedtill mellan kåporna. Det gör att sadeln trycks nedåt och framåt mot sadelgjordsläget.


Nej, Tekna dressyr S-line blev det inte.


Fick istället låna med mig en Globus clic dock 17,5 tum vilket jag tyckte var lite stort.


 

Enorma benstöd på den med. Här är efter provovridning i annan sadel. Hade glömt fota innan.


Den fick en jättelucka mitt under sadeln och jag hann knappt spänna gjorden innan den låg på manken.

Så en diss för Globus Clic när det gäller Vildas rygg.


Fick även låna en gammal Hubertussadel av en väninna, bara mest för att det bra att jämföra lite olika sadlar.


Trodde att den skulle vara både för smal och svängd egentligen.

 

Men den låg an hela vägen.


    

Vid ridning hamnade den dock längre fram vilket gjorde att trycket ökade från koppjärnet samt att den låg an mot bogbladen och hamnade i bakvikt. Trycket från koppjärnet kan ha med att den skulle varit vidare, men det är nog en kombination.


Men den hade legat an hela vägen om dock för mycket punkttryck främst bak (i vanlig ording)


Däremot har jag suttit för mycket på höger sida. Vi är ju bra på att hjälpa varandra att flytta mig dit. En stor del av vägen gick Vilda dessutom kraftigt böjd åt vänster och drog kroppen åt höger för att försöka äta på den sidan vägen varpå jag förköts åt höger. Sadeln var lite glatt och ganska hård, men nu vet jag att vi kanske ska titta på något svängda sadlar med.


 


Denna rygg är knepig:

 


Vi håller oss till den bomlösa ett tag, kör spansk stil och funderar vidare.

   

Lite svårt att se på bilden med den bomlösa blir det inga punkttryck utan helt jämna avtryck.


Det jag inte får ihop är att den fortfarande funkar bäst med panelerna som är tjockare bak än fram trots att hon är överbyggd bak, men sadeln är så kort så det kan vara därför. Med de raka panelerna hamnar sadeln något i bakvikt.


Ha det bra alla!  



Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se