Hej alla!

Hoppas ni har haft en riktigt god jul.

Idag har jag och Vilda äntligen kommit ut på en ridtur. Det blåste som attan, men var lugnt och skönt i skogen. Det var mycket att titta på längs vägen. Vimplar som blåste i vinden, nedfallna träd och grenar. Efter lite övertalning vid grannhästarna i vanlig ordning så gick det riktigt bra bara hon fick stanna och spana in lite spöken och troll. Några tuggor enebuske och gran slank ned i farten. Hon var riktigt pigg och det var hela två veckor sedan vi kom iväg sist. Sadelgjorden fick dessutom spännas några extra hål, så trots mitt dåliga samvete är jag väldans nöjd.

Näste man till rakning är Marko. Så jag hoppas kunna tajma in träning eller promenad när Doris sover middag.

Doris växer så det knakar. Regntäcket når inte längre till svansen. Halsbandet som vi använder ganska sällan sitter för tight på innersta hålet från att ha varit för löst. Hon fyller nu ut sin bädd:

Här den 15/12. Visserligen ihopkrupen, men tar bara upp ena hörnet.

Här idag den 27/12

Hon måste ju få växtvärk?

Försökte väga henne första dagen på hushållsvågen. Den visade 4,4 kg (ca då hon inte var helt stilla). Igår vägde jag henne efter att ha "klickat" henne till att kliva upp och sätta sig på personvågen: 5,2 kg. Hon har alltså gått upp 800 g på 11 dagar. Fascinerande.

Tränar gör vi. Nu kan Doris "sitt", "ligg", "hit, även med störningar", "kryp" och "tass". De två sistnämnda sitter inte till hundra procent ännu:)

Annars är det en hel del "Nej". Hon är extremt enveten (undrar om jag dras till envetna individer;)).

När hon är vaken är det näst intill omöjligt att fota henne. Antingen rör hon sig alldeles för snabbt eller så springer hon in i kameran.

Här ett försök när hon dödar en tomteluva:

Inte ens maten distraherar tillräckligt. Hon är redan på väg till kameran.

Här har hon somnat i soffan på E´s bröst...

Ha en trevlig kväll alla!

Igår hämtade jag det lilla underverket

Det blev premiär för många saker:

att åka bil

Det var lite svårt att förstå det där med att sitta fast i bältesselen, men idag gick det redan bättre.

att få på täcke och halsband och att var ute i naturen.

Kallt och blött var det, men Doris var duktig och kissade.

Inne blev det full fart och mycket bus med alldeles egna leksaker

Hon är snabb på att lära sig. Efter bestämda Nej! när det gäller att nafsa i byxben, bita i sladdar och blanda in småbett i pussandet så har hon redan lärt sig.

Sedan finns det teorier om att man inte skall säga Nej eller korrigera en hund. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag använder främst positiv förstärkning när det gäller hästarna med, men man måste ibland säga ifrån.

Vissa beteenden kan man ignorera t.ex skrapande i stallgången (eftersom det inte är något att tjafsa om och det blir ganska ointressant om det inte ger någon effekt) Om däremot hästarna är buffliga brukar jag be dem backa vilket är en sorts negativ förstärkning från början men som blir mer en avledning eftersom vi använder backen även vid arbete. Nej! säger jag när de bråkar med varandra när jag kommer med mat, för det är en säkerhetsfråga. Vilda får även ett Nej! när hon försöker ta Markos mat sedan visar jag henne med handen mot hennes hög. Ett barn som inte får lära sig vad som är fel kan omöjligt heller gissa sig till det om det aldrig blir tillrättavisat.

Jag tror det här med själva orden Positiv respektive Negativ förstärkning gör det krångligare än det är. Om man jämför det med blodprov och man får ett positivt svar på ett HIV- test så är ju det ett negativt besked. Medan ett negativt svar är ett positiv besked. 

Jag tror att det har blivit fult att använda negativ förstärkning mycket beroende på att man feltolkar innebörden. Mycket av det vi gör med hästarna är ju negativ förstärkning. Att flytta från tryck är ett utmärkt exempel. När man har fått hästen att göra förflyttningen så släpper man trycket och kanske belönar man den med en godisbit när man lär in rörelsen. Då blir det ju plötsligt en positiv förstärkning i alla fall.

Vad jag menar är att man inte kan ignorera allt. En del saker går jättefint att ignorera eller att avleda hunden, barnet, hästen från. Men andra saker bör man visa är fel från början. Det är inte roligt när en stor hund hoppar på en och biter en i ansiktet hur glad hunden än må vara och hur väl den än vill. Det är väl tryggare för hunden att veta att det är fel än att försöken till att ignorera beteendet leder till frustration hos ägaren och kanske till att han eller hon blir arga till sist? Jag tror det är svårt att "släcka ut" beteenden som är roliga för djuret. Att skrapa i stallgången är ju inte i sig roligt utan ett sätt att påkalla uppmärksamhet...

Ofta räcker det med att låta bestämd, men ibland måste man ta i lite mer. Vilket har mycket med individen att göra. Marko hoppar högt om jag höjer rösten så där får jag tänka mig för, men sällan behöver han tillrättavisas. Vilda kan man behöva hjälpa till med röst, kroppsspråk eller fysisk kontakt t.ex tryck.

Är man bara konsekvent och gör det snabbt utan att bli arg och sedan fortsätter med att belöna det postiva så förstår vederbörande snabbt. Själv så tror jag det handlar mest om sunt förnuft.

Efter att Doris blir tillrättavisad när det gäller t.ex bitande i sådant som är oläpligt att bita i, så får hon direkt ett alternativ att bita i. En leksak eller en tuggpinne, en boll att jaga och bita t.ex Det verkar fungera utmärkt. Hon testar dock med övriga i familjen så de måste vara lika konsekventa själva.

Kanske är jag lite snabb i mina bedömningar av hur det funkar med Doris. Kanske låter det annorlunda om ett tag. Vilda var ju världens snällaste när jag köpte henne och gick snabbt till ett trotsigt bit- och sparkmonster...men i backspegeln kan jag se att jag borde tillrättavisat henne innan det tog sig så stora uttryck och varit mer konsekvent i belönandet. Hon blev frustrerad och jag med.

Doris fick i alla fall ua på allt på vet. besiktningen häromdagen. Hon är chippad och vaccinerad. Igår försäkrade jag henne. Det blev Agria då de hade ett tillägg som täcker HD. Jag ringde och frågade om jag inte fick rabatt då jag har två hästar och en katt försäkrad där innan. Men då måste det vara tre av samma djurslag, löjligt tycker jag.

På kvällen igår var det spännande när resten av familjen kom hem.

Hon sov i omgångar på kvartar. Hon hade svårt att koppla av och dessutom svårt att få bajsat. Det var väl lite kallt om rumpan ute och ovant.

Efter att hon till sist fått skött magen somnade hon i soffan på kvällen och sov i en och en halv timme. Efter lite rastning, lek, mat och rastning igen sov hon hela natten. Det gillar jag:)

Ha en bra fredag alla. Nu skall vi snart mata hästar jag och Doris. Marko verkar betuttad i henne:)

Hej alla!

Inspirationslösa Viveca här. Gårdagen var tråkig, hästarna hade tråkigt och jag fick inget gjort, igen!

Vilda har inte blivit riden på en hel vecka. Vet inte när det hände sist. Kanske förra vintern när hon hade sin infektion/hälta och det var isigt. Jag får lite dåligt samvete, men vet sedan tidigare att vila kan vara bra ibland. Fast tjocka hästar bör motioneras;) Marko har jag som mål att aktivera minst en gång i veckan helst två eller tre. Vilda rids normalt tre till fyra dagar i veckan. Så idag och i helgen är det hästande på schemat. Jag har gjort i ordning ett schema på en whiteboardtavla för att peppa mig själv. Vet att jag brukar ha lite dippar ibland, men de brukar gå över.

Idag blåser det som attan, så vi får gratis miljöträning i alla fall.

Så till Doris lilla hundvalpen.

Tyvärr är det ju så att American staffordshire och flera liknande raser har oförtjänt dåligt rykte och jag inser att det är något jag kommer att få tampas med.

Varför är det så?

Har forskat lite i detta för jag tycker inte man skall lyssna på fördomar utan försöka hålla sig till fakta så mycket som man bara kan. Det räcker inte med: "Jag känner en som..." oavsett om det är positivt eller negativt för rasen/raserna.

Media är en stor bov i detta, inte minst kvällstidningarna. De säljer många lösnummer genom att peka ut de s.k Kamphundarna. Förr var det dock andra raser som pekades ut. Schäfern var utsatt till exempel. Jag minns även om jag var barn då att det talades/skrevs om Schäfrar som huggt människor mot strupen m.m Schäferns rykte som farlig har dock utplånats med tiden.

Vad beror detta på? Jo, att fel människor skaffar dessa hundar. S.k gangsters använder hundarna som symboler att skrämmas med. Medias bild av hundarna spär på farlighetssymboliken vilket egentligen bara gynnar de oseriösa ägarna. Förr ägde många s.k A-lagare Schäfrar och miljöerna de vistades i var inte de bästa för hundarna.

Här är lite mer fakta för den som är intresserad.

Här är även en nidbild av hur insatta journalisterna egentligen är:

Lite rolig tycker jag:)

Själv har jag mest erfarenhet av den engelska varianten: Staffordshire bullterrier. Mina föräldrar är inne på sin andra hund av den rasen. Den första blev 16 år och min äldsta dotter var nyfödd när de skaffade henne. De är otroligt barnkära och kallas i England för "Nannydogs". Överhuvudtaget väldigt människotillvända och tillgivna.

Sedan skall man inte sticka under stol med att de är envisa som synden. De har också ganska hög smärttröskel. Så i ett potentiellt hundslagsmål så ger de sig inte i första taget oavsett vem som började. Mina föräldrars nuvarande hund blev attackerad av en Chihuahua-terrier-blandning nyligen och fick en skada i en led. Som tur var hann de dela på hundarna innan något mer hände. Staffen gjorde ingenting. Hade hon gått till motangrepp så hade förmodligen allt skyllts på henne. Samma lilla hund gick även till angrepp på den förra hunden. Den gången gick mamma emellan och blev biten av Chihuahuan.

Att ha hundilskna hundar lösspringande oavsett storlek är ansvarslöst. Att ha pli på sin hund oavsett ras är A och O. Individer av alla raser kan vara ilskna mot andra hundar och vet man om det får man rätta sig därefter. Har man en hundilsk hund är det dock svårt att hindra andra lösspringande hundar att komma fram till hunden. Därför bör man som hundägare checka av om det är ok att hunden hälsar på andra hundar oavsett hur snäll ens egen hund är.

Man bör lära sin hund att fråga sin ägare om den får hälsa. Hundar behöver inte hälsa på andra hundar i tid och otid. Går man med en sådan hund i stan så får man stanna var tredje meter och risken att det blir konflikter ökar ju med frekvensen.

Här är tips från Hundcoachen Fredrik Steen (som är min nya idol) gällande detta:

Det var lite om detta.

Blir spännande att se hur väluppfostrad Doris blir;)

Ha en bra dag alla!