Året som gått har varit lite upp och ned.

Många skador på en gång var det ett tag men inget allvarligt. Andå tog det enormt mycket energi av mig och lusten försvann ett tag.

I år är mina planer för djuren:

Vilda: Fortsatt ridträning/centrerad ridning och har som mål att få henne framför rockarden. Dessutom fortsatt bantning...

Marko: Öka kraven samt mer trickträning/frihetsdressyr blandat med tömkörning med och utan sadel samt uppsittning och påbörja inridningen, igen.

Doris: Skall anmäla oss till Agility 2 nu i dagarna, och hoppas att hon kommer ihåg något sedan sist. Vi missade ju sista delen på kursen pga rävskabbsmisstanke och klofraktur.

Katterna: Ja de njuter av livet och tränar inte:) En av dem verkar dock lite skrabbig. Hon är 16 år och börjar bli lite tovig i pälsen och har börjat kissa inne.Hon har sedan en tid varit lite svag7muskelfattig i bakänden men verkar glad och nöjd för övrigt. Får se om vi behöver ta en tur till veterinären.

Igår fixade vi lite för hästarna:

Den nya väggen är tjärad. Tyvärr går det inte in i träet lika snabbt på vintern som på sommaren. Tur att jag har bruna hästar...

Thermobaren på plats bredvid hemmabygget.

Vi har också skaffat plexiglas att för att byta ut de gamla trasiga fönstren i boxen. Tänkte först sätta galler för, men med tanke på att Marko verkar vara på det mesta är jag rädd att han skaffar sig en käkfraktur. Nu sitter det en träskiva på insidan, men det blir mörkt och tråkigt. Igår byggde Mats nya fönsterramar som skall målas och sättas på plats.

Ha en bra dag alla!

Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.

Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.

Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.

Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.

Här visar de Fly-ball

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.

Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.

Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.

Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.

Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.

Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???

Huvudsaken är att han mår bra.

Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  

I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.

Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.

Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.

Jag kom på en bra lösning på detta:

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.

Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  

Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.

Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.

Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.

Ha det bra alla!

Tack för kommentarerna! Blir så glad varje gång jag ser att någon kommenterat.

Marko verkar bättre som sagt. Har inte kommit på honom en enda gång med att ha sina körare. Igår var jag ledig och kollade honom varje gång han inte verkade beta eller röra på sig. En gång låg han inne i boxen, vilket gjorde att jag först drog öronen åt mig. Kände över honom, men han verkade helt ok. Vila får man ju göra. Det känns så trevligt när hästarna vågar ligga kvar trots att jag rör vid dem och pratar med dem. De verkar ju lita på mig ganska bra då.

Lite irriterad är han dock på att jag skall kolla och klämma på honom stup i kvarten. Han var även lite bitsk mot Vilda igår, men det ser jag mest som ett friskhetstecken, att de småkivas lite ibland.

För att ändå göra något som liknade träning/aktivitet drog jag in en gammal kärra i hagen. Hade tänkt att avdramatisera rockarden för Vilda, men den lite mindre och mindre ömtåliga kärran fick bli en början. De skall ju smaka på allt och jag vill inte riskera söndertuggat säte på rockarden.

Som vanligt tog Marko över showen och Vilda återgick till betandet.

Jag fick honom inte att gå över skaklarna. Han gillar inte att gå över bommar heller, men vi har ju kommit så långt att han i alla fall kan gå mellan dem. Så därför satte jag mig på kärran och fick honom att gå in mellan skaklarna. Visserligen åt fel håll, men alla sätt är bra...

När vi tröttnat på kärran körde vi lite rörelser. Vi har ju kört mycket samma det sista så jag lade till att lyfta frambenen när jag vidrörde benen med pisken. Jag har ju använt klicker till och från men tycker ju alltid det är så krångligt att hålla i alla grejor samtidigt. Efter en hel del klickerträning med Doris så är det nu lättare, men egentligen skulle jag nog vilja ha en som man klickar med i munnen så händerna är fria, fast då kan det ju istället vara svårt när man lägger till röstkommandon...

Marko är toppen att använda klicker på. Han anstränger sig till det yttersta för att förstå. Än så länge lyfter han för att sedan sätta ned hoven bakåt. Backandet blir nästa steg att träna bort. Jag vill att han böjer och höjer benet för att sedan sätta ned det. När vi tränar i hagen är jag noga med att om hästarna vill göra något annat och går iväg så får de. Det är ju jag som är gäst hos dem. Men ofta tar de en liten paus och tittar sedan på mig med spetsade öron som om de frågar: Ska vi leka lite till?

Doris fick agilityträning. Just nu övar vi startprocedur, slalom och att gå ned för en spång och där stanna med bakbenen på spången och frambenen på marken. Detta gör man för att de inte skall missa att trampa på den markerade delen på de hindren de skall springa utför. Det blir då poängavdrag.

Eftersom det verkade lugnt med Marko tog vi också en riktigt långpromenad och plockade lite trattkantareller, mums!

Jag skulle behöva träna lite med Vilda igen, men det blåser storm här så jag är inte så sugen och känner mig ganska utpumpad, sådär som man känner sig när spänningar släpper. Lugn och tillfreds men obeskrivligt trött.

Hittade en bild som jag tycker passar ganska bra på mig och Vilda in action.

Bilden är lånad från www.funnyhorsecartoons.com

Tränaren sade att jag skulle undvika att göra volter när hon inte vill gå åt det håll jag vill. Istället skall man göra rörelserna "baklänges" T.ex om hon går fram utan att jag bett henne så backar vi tillbaka till ursprungsstället istället för att lägga en volt. Det gäller då att inte låta henne göra för många rörelser på eget bevåg då blir det ju svårt att komma tillbaka igen. På det sättet blir det inte viljornas kamp och Vilda lyckas inte heller dressera mig som hon ju uppenbarligen fått göra ett tag. 

Ha en trevlig fredag i ovädret alla!

En liten sammanfattning av veckan:

Söndagstur med både häst och hund i underbart väder. Doris fick öva sig på att hålla sig framför Vilda samt att gå kopplad då och då.

Vilda fick ordentlig trafikträning. Vi tog en runda som innebar lite längre sträckor på 70-vägen än vi brukar ta. Hon reagerade ordentligt på en lastbil som kom på den större vägen strax innan vi skulle svänga in på den. Jag var mest orolig över att hon skulle backa på Maria och Doris. När vi väl kom ut på vägen fick vi möte med en bil samtidigt som en annan kom bakifrån. Vi travade fram till en väg framför en gård och släppte förbi bilarna. Vilda steppade lite även då. Försökte ta till mig tipsen från polisträningen på ponnyakuten och inte bry mig om farorna vi mötte sedan, utan bara ha blicken rakt fram. Det var ovanligt mycket trafik. På sista 70-sträckan blev vi omkörda av tre bilar i snabb följd. Vilda saktade lite på stegen, men rörde inte en min annars. När de kommit bakifrån har jag annars försökt vända henne mot bilarna eller gå ut på en åker, ofta på mindre vägar. Här var det inte så lämpligt att korsa vägen, och det var ett ganska stort dike mellan åker och väg. Så allt sammantaget gav det väldigt bra resultat. Hon är annars lite lurig och kan skjuta ut rumpan när bilar kommer bakifrån, men inte ens en tendens visade hon. Jippie! Nu kanske jag vågar mig ut ensam på mer trafikerade vägar i fortsättningen.

När vi snart var hemma igen,fick en trött Doris mer energi och skulle försöka leka med Vilda. Jag fick hålla reda på Vildas ändalykt så det blev en del sidvärtesövningar på vägen och åkern. Vilda verkade leksugen hon med.

Igår styrde jag och Maria kosan till Göksäter. Vår lokala billighetsaffär. Jag köpte bl.a en verktygslåda till mina läderverktyg och lite fler fina fodertyger.

Dagens happening var bilbesiktning. Väldigt bra miljöträning för liten hund.

Bilen gick inte igenom felfritt, men nu vet jag vad som är fel och Mats får en "att göra lista";)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Inläggen duggar inte tätt, men jag är kvar.

Veckan som gick var hektisk. Nytt journalsystem skall införas på jobbet och därav utbildning i detta. Tyvärr missade jag andra tillfället då det blev manfall på natten och jag blev inringd kl 20 samma kväll. Hade gått upp klockan 05,30 samma dag för att hinna lämna Doris hos valpvakten innan kursen den dagen. Efter drygt ett dygns vakenhet så var jag relativt mör på torsdagen.

På lördagen var jag, Doris och Mats på instruktörsutbildning för blivande hundinstruktörer. Vårt bidrag var att ha med Doris för att få gratis tips av en elev under utbildning. Det var spännande och intressant. Svårt att slappna av tyckte Doris dock. Men det blev lite kontaktövningar och uppvisning av dessa.

Som vanligt plockar jag russinen ur kakan. Tar till mig det jag tror funkar för oss och försöker tänka själv. Tror inte på att allt funkar på alla. Det räcker att titta på hästarna som förvisso är hästar båda två, men reagerar väldigt olika på hur man uppfostrar och tränar dem även om grunden är densamma.

Sedan är jag lite kritisk till allt godis som skall lösa varje situation. Ni som känner mig genom bloggen och/eller privat vet att jag använder både godis och ibland klicker(när händerna räcker till) även vid hästträning . När man använder godis i träningssituationer når man ofta snabba resultat vilket är bra. Att däremot avleda hunden genom att kasta ut godis när man behöver bryta ett beteende upplever jag stressande för hunden och gör hunden mer intresserad av godiset än av att förstå situationen.

Att däremot be hunden göra något annat och sedan belöna med godis ser jag som ett alternativ(att slippa konflikten) även om hunden inte heller då aktivt har brutit sitt beteende utan har gjort husse/matte nöjd med att göra något som de ber om.

Därför tycker jag det är skillnad på uppfostran och träning även om de båda samverkar.

Ett exempel: Om man han har en häst som är burdus och springer på/över en så kan man lösa det genom att träna hästen att backa, belöna med godis/beröm. Du har lärt hästen något som du kan bryta med, men du har inte egentligen lärt hästen att det inte är ok att springa på folk. Du har ett verktyg men hästen har inte mer respekt för dig än innan. Respekten måste du förtjäna genom att vara en trygg flockmedlem, en som visar vägen, en som talar om vad som är ok och vad som INTE är ok. Dvs en som ger trygga ramar att samverka i. Likadant är det för hunden eller för den del barnet. Inte ger man väl ett barn godis om det biter eller är på väg att bita ett annat barn? Nej man tar tag i det och markerar att det INTE är ok att bitas.

Hur starkt man behöver markera beror på individen. Det har jag tragglat förut...

Doris är enveten som en lus och har kamp i sig. Hon kan bli taggad när hon får motstånd, därför bör man visa ordentligt vad som är totalförbjudet med en gång istället för att det blir dragkamp.

Att använda sig av positiv förstärkning när man tränar tror jag dock medverkar till en god relation. Man blir ju en väldigt trevlig typ, men man får akta sig att för att enbart bli en godisautomat. Risken att man blir det tror jag är större när man tränar den typen av individ som Vilda är. Extremt envis, orädd och alldeles för matglad med viss mataggression.

Att ta till sig forskning och att dessutom vara kritiskt granskande av densamma tycker jag är något man som instruktör eller pedagog överhuvudtaget bör eftersträva. För varje tes finns det dock en antites. För varje forskningsrön finns det ofta forskningsresultat som visar på motsatsen. Men att förnya sig och vara öppen för nya saker tror jag är viktigt om man skall få förtroende hos dem man instruerar.

Som privatperson tror jag också det är viktigt att vara öppen för nya grepp, samtidigt som man väljer det som passar ens djur och en själv bäst av olika orsaker, främst för att vi alla är individer. Därav tror jag inte på färdiga mallar som passar alla.

Här en videoföreläsning om hur hundar fungerar i flock och med människor vilka oftast är hundarnas flock och har varit det mycket länge. Enligt den forskning som presenteras här fungerar hundar inte som vargar, dock hörde jag senast uttrycket Alfadjuret på instruktörsutbildningen i lördags. Dags att förnya sig??

Detta är litet av mina funderingar kring träning/uppfostran. Kanske har jag fel och förmodligen så reviderar jag en del på vägen. Det gäller ju att inte bara vara envis utan även vis nog att kunna ändra sin uppfattning.

I söndags kom jag och E ut med båda hästarna. E har ett enastående gott självförtroende, vilket jag gillar. Hon hade velat ta med en kompis och båda hästarna ut. Nja, Vilda hade hon och hennes ridkunniga kompis kunnat rida ut på själva, men att ta med Marko...Kompisen dök dock aldrig upp så jag tog med Marko.

Vilda började testa E´s tålamod innan hon ens suttit upp. Den envetna hästen gick runt med E på stallplanen. Hon tuggade lite på häcken och annat smått och gott. E höll i tyglarna men vandrade med hästkräket. Ni som sett Ponnyakuten och den vackra men respektlösa ponnyn vet vad jag menar. Mammor skall inte lägga sig i för mycket (om man skall bevara god stämning) så jag väntade en stund innan jag vågade erbjuda min hjälp.

Jo, jag kunde få hålla i Vilda medan hon skulle sitta upp. Marko fick bindas upp i stallgången igen med oss inom synhåll. Väl uppsutten så funkade det kanon. E har ju inte ridit mer än drygt en termin på ridskola och lite sporadiskt hemma. Det innebär lite för långa tyglar till och från, men morsan tjatade inte bara påminde en gång. Trots utan stöd i tygeln tidvis och med en som man kan vandra runt med på gårdsplanen hur som helst, uppe på ryggen skötte sig Vilda galant så länge inget annat lockade mer.

När underlaget tillät och dessutom på Vildas favorit-travsträcka blev det då trav på bådas(?) initiativ, därtill tyckte Vilda att de gott kunde ta en galopp och med för lite stöd i tyglarna så bjöd hon ett par snabba bocksprång också. Hoppsan Ebba satt kvar, men hade svårt att hålla in henne (pga en halv meter för långa tyglar). Vilda stannade dock själv pga att det lät lite läskigt när hon trampade genom ett lager is mellan grästuvorna i snön. Så passade hon istället på att äta lite.

Marko taktade i början av turen så jag fick ta och ge, ta och ge om och om igen samt lägga in halter och ryggningar för att få honom att inte sluta lyssna. I skogen lugnade han sig när han var tvungen att se var han satte fötterna.

Sedan gick han jättefint med slakt grimskaft ända tills Vilda fick spring i benen. Huvaligen, jag såg framför mig hur E ramlade av och att jag inte skulle klara att hålla Marko. Men så fick jag honom att lyssna tillsist. Hade galoppsträckan varit längre så vete sjutton dock.

Jag hade tänkt ha Duallygrimman på honom, men tack vare vinterpälsen så satt den så illa att det fick bli den vanliga. Dock tog jag grimskaftet runt nosen på honom när jag märkte att han började bli blockerad och ville springa efter, bara som en extra förstärkning, efter två tag så var han med mig igen och vi gick lugnt och fint med bara grimman sedan. Han har ju haft semester ett tag nu så inte undra på att han var lite taggad. Men han lyssnade ju istället för att fly och det är jag så glad över. Det stärker mitt självförtroende och tilliten mellan oss.

När vi på grund av halka korsade en åker passade Vilda på att dra ned huvudet för ett skrovmål. E´s armmuskler var nog ganska slut. Så när inget hjälpte. Så sade matte: Vilda nu räcker det! Och milda matilda det hjälpte!

Det var riktigt trevligt och skönt att komma ut med båda hästarna.

All´s well that ends well!

Avslutar detta lååånga inlägg med några bilder från idag. Snö och strålande sol:

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Repar mig från en bihåleinflammation. Nu har det lossat vilket innebär rinnsnuva istället, men huvudvärken är minskande.

Har tittat på hundhalsband, träns och pannband. Återigen har jag fått för mig att tillverka själv. Som vanligt tar jag nog mig vatten över huvudet och vill gärna tillverka ett helt träns själv i naturfärgat läder med pannband med röda detaljer. Här en beskrivning av tränstillverkning.

Men det är ganska dyrt med läder. Slöjddetaljer säljer skinn, läder och verktyg. Tjäder läder är något billigare. De länkar även till videos om läderhantverk. DafneDesign har snygga hundhalsband. Där har mamma beställt ett till sin hund.

Men om jag håller mig till pannband och halsband att öva mig på så kanske jag kan få ihop något. Det måste ju vara himla kul att ha något egettillverkat. Vilda har bara ett pannband som passar trots flera inköpta. Att måttanpassa är ju inte så dumt då. Funderar även på att göra ställbara pannband då jag inte sett att det finns någonstans. Det måste ju vara fler som har hästar utan standardmått, hästar som växer och hästar som får enormt ludd i pannan vintertid?

Sedan kommer utmsyckningen till. Conchos är snyggt. De är lite väl dyra dock. Men de har även conchos och stenar på Tjäder läder. Det som jag gillar med de på conchos.se är att de har s.k Chicagoskruvar, man kan alltså skruva i och ur efter behag.

Här är annars ett färdigt träns till Vilda utan nosgrimma. Var ju inne på några andra förut, men det känns onödigt att köpa med nosgrimma när vi aldrig använder det. Dessutom har jag ett helt gäng nosgrimmor att använda om vi skulle vilja.

Var i Göteborg med Doris i tisdags. Hon och Dixy busade med varandra så mycket att båda blev helt uttröttade, men de gav sig inte för det.

Doris var riktigt jobbig och bet Dixy i kinderna

Stackarn, men de verkade tycka det var kul båda två.

Time-out

Ute var det mest jagande

Ha en bra helg alla! Doris sover middag. Husse har tagit sovmorgon. Jag och Vilda tänkte ta en snötur så fort han går upp:)

Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!

Helst skulle jag velat ta en ridtur, men det är svårt att komma iväg på dagarna när jag är själv hemma med Doris.

Idag har den lilla bushunden blivit vaccinerad. Då skall man ta det lugnt, men hur man gör det har hon inte riktigt fattat. Tog därför en promenad något längre än vi tidigare har tagit.

Först en visit hos hästarna...

Morot är mums...

Kan jag få kicket?...Vadå!?

Doris håller sig på behörigt avstånd...

Men de fyrbenta är allt ganska intresserade av varandra...

Allt måste undersökas...

Väl hemma igen, en liten sväng på rid-"Agility-banan...

Är det rätt såhär?

Tjoho!

Nu sover den lilla. Precis som planerat. Idag skall julen ut och rövarkulan måste städas.

Ha en underbar dag alla!