Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Hästar

Av Viveca - 27 november 2012 16:53

...vilket måste bero på att det faktiskt var lite ljus bakom molnen innan solen gick ned. Soligt var det inte men ljusare än det varit på ett tag.


Jag hann både med mockning, hundpromenad, umgås och leka med hästarna samt ta in vilda för översyn och tempning innan det blev kolsvart igen. Vilda är ganska pigg igen, men blicken är fortfarande något trött.  Det är svårt att beskriva det där men känner man sina djur så ser man det. Tempen var lägre än igår.


Jag tror och hoppas att det är en vändning jag sett idag i alla fall. Hon har ju haft diffusa symtom denna gång och inte så påtagligt påverkad som förrförra vintern. Då hostade hon ju vid ridning, oprovocerat i hagen flertalet gånger och var dessutom svettig och andfådd vid trav och galopp.


Dessutom har jag suttit och tittat på videoklipp samt film för inspiration.


Detta sammantaget har nog gjort att jag känner mig lite mer positiv och glad idag.


En tanke som väckts är att rida med halsring, vilket jag skrev i ett tidigare inlägg. Det innebär ju att jag måste bli bättre på mina vikthjälper och slipper att reflexmässigt använda tyglarna för mycket. Så om Vilda verkar ok så är det dags att prova.


Jag kommer nog börja med både huvudlag, tyglar och halsring för att vänja oss båda och kunna få stopp om det händer något (livrem och hängslen alltså). Vi brukar ju inte ha några större problem med stoppen dock, i alla fall inte när Vilda bestämt sig för att stanna.


Har tittat lite på olika halsringar och det verkar finnas dyra grejer att köpa. Ett grimskaft eller liknande funkar säkert bra, men vissa menar att det är bättre att ha något stelare som man kan lyfta ut från halsen enkelt när man inte vill påverka hästens hals.


Har inte så mycket läder kvar men skall kolla om det räcker så att jag kan få ihop något av flätade läderremmar. Nu har jag flera projekt liggande igen...


Det finns mängder av videor med ridning utan huvudlag. Många rider även barbacka. Fortfarande är jag lite harig och osäker på min balans när det gäller det, men halsring måste vi testa.


En variant:



Sedan en av mina favoriter: Det blir nästa steg;)


Ha en bra kväll alla!

ANNONS
Av Viveca - 27 november 2012 10:14

Har inte fått tag i veterinären då hon var på möte under telefontiden.

Vilda är långt ifrån dödssjuk, men vill ju inte att hon skall få kronisk hosta.

Jag kan ju tempa henne idag med så jag får lite mer koll. Jag tycker dock att hon står mer normalt nu och om hon inte tempar så borde jag kanske ta en testtur för att se om hon hostar. Hon hostade ju bara två hostningar i Söndags kväll i samband med att de fick kvällsmat. Det var nybäddat i boxen också. Igår var tempen 38,1. Hon brukar ligga på 37,6 ca.


Nu var det ju inte det jag skulle tjata om utan jag vill rekommendera en film om ni inte redan sett den:


Ha något att torka näsa och ögon till hands och se HELA filmen.


Ha en bra dag alla!

ANNONS
Av Viveca - 24 oktober 2012 10:46

...och lyssna på min kropp som igår sade till mig: -Ta det lugnt, detta genom att förse mig med en huvudvärk som hette duga och som jag direkt kände igen som bihåleinflammation. Jag har en benägehet att få det en eller ett par gånger per år.


Hovslagaren hittade en hovböld som var på väg att mogna, vilket var skönt då är det ju inget värre.

 


Pga leriga hagar måste Marko stå inne tills han är symtomfri och sedan gå i en torr hage. Hmm, var jag nu skall hitta den. Har idag inspekterat våra hagar och enda hyfsat torra stället är ridbanan där det har regnat ned mängder med ekollon. Så då är frågan om jag skall ut och försöka plocka upp dem eller hitta en torr del i vinterhagen att stängsla in?


Gårdagmorgonen började mindre bra då denna syn mötte mig när jag skulle ut och ge de "instängda" hästarna frukost:

 


Houdini- Vilda, tänkte jag, men såg sedan att jag inte haspat ordentligt då det finns två lägen på haspen. Jag hade till och med tagit en bild på kvällen på boxdörren och inte sett detta.

 


Jag vet inte hur länge hästarna varit ute, men det kan ha varit hela natten efter höet tagit slut. Bandaget var i alla fall helt lerigt, visserligen mest på utsidan vilket jag märkte när jag bytte, men, men då var det ju redan av.

 


Lite huvudbry för hur jag skulle kunna sysselsätta Marko i boxen hade jag eftersom han varit livrädd för hönätet och halm har vi ingen. Men såg att han tjuvåt ur Vildas hönät och det gick finemang hela dagen igår att äta ur nätet. Han äter dessutom lite i perioder och inte som Vilda som är klistrad vid nätet tills det är tomt. Marko funkar alltså att ge fri tillgång.


Ovan som jag är vid att ha hästarna instängda så blir jag väldigt rastlös och springer och kollar Marko hela tiden. Jag känner mycket tryggare med att de går ute dygnet runt. Säkert bara en vana.


Igår tog han det hyfsat med ro och Vilda får bara gå i hagen närmast ladugården för att han inte skall bli alltför orolig. Däremot vill jag inte ha henne för nära boxen då hon är en pillfia utan dess like och skulle säkert försöka låsa upp dörren för Marko.

 


Idag är han mer rastlös och boxvandrar, gnäggar, sparkar på boxdörren med framhovarna samt krubbiter trots hönätet. Kanske ett friskhetstecken. Idag har jag inte känt någon puls i benet men däremot hade han puls i båda fram igår kväll, samt var lite varm även över den vänstra framhoven. Idag känns den helt ok igen.

   


Jag tror att han blir mindre orolig om jag inte springer och kollar honom hela tiden för matte kan ju betyda utsläpp...


Mockningen klarade jag av igår tack vare att han ändå hade gått ur boxen. Idag vet jag inte riktigt hur jag skall kunna få in skottkärran utan att han sticker ut. Ett alternativ är att dra på skyddsdojan som jag tillverkat av en regnhuva, och låta honom komma ut precis utanför boxen där det inte är helt torrt men inte så djupt. Risken är dock att han vägrar gå in igen och står han utanför för länge så tar han nog sönder huva och bandage i gruset.


Det är inte förrän man använder sakerna man märker vad som fungerar bra och mindre bra. Boxdörren borde ha varit hängd åt andra hållet. Det hade varit lättare att släppa ut en häst åt gången då. Nu är det ont om plats och hästen måste ha tillräckligt öppen dörr för att kunna vända. Det är tur att Vilda som är den som får bli utsläppt är orädd och snabb att springa ut. I morse gick det galant.


Efter att ha sprungit som en orolig höna igår och kollat till Marko varvat med små korta koppelpromenader med Doris bestämde jag mig för att vila en timme på soffan.


Då ringde telefonen. Det var en granne som träffat på två lösa hästar i området. Han undrade vems de var. Det var de hästarna som går i hagarna jämte vår vinterhage, men jag hade tydligen fel när jag hänvisade till den jag trodde var ägarens pappa som jag tror äger marken.


Jag, en av styvdöttrarna och hennes pojkvän stack ut med morötter och grimmor. Vi träffade på hästarna ganska snart, men de fortsätte trava längs grusvägen för att ibland vända sig om och glo lite på oss. Min hjärna gick på högvarv för att komma på vilken hage längs vägen vi skulle kunna lura in dem i.


Älgarna har rivit staketet på vår sommarhage. Jag slängde ett öga på en annan hage där en granne haft lånehästar och hagen var tom samt hel. Jag öppnade den för att förbereda även om hästarna passerat. Samtidigt slog jag en signal till de som äger gården dit hästarna verkade styra sin kos, eftersom den gränsar till en större väg. Jag bad dem gå ut och spärra vägen. Fick då reda på att en bil var på väg från andra hållet, vilket var tur, för hästarna vände upp mot en grusväg och in på en tomt i stället. Jag knackade på och den unga tjejen som haft lånehästarna öppnade, sprang ut och hämtade en spann kraftfoder.


Hästarna stod nu vid gaveln på huset vid ett äppleträd och funderade.


Jag fick reda på att det var stängsel mot skogen bakom i just den hörnan. Tjejen och styvdotterns pojkvän som fått med sig Vildas grimma skickade jag runt huset från ena hållet medan jag gick åt andra hållet mot hästarna.


Styvdottern fick order om att spärra grusvägen och göra sig STOOR om hästarna skulle försöka komma förbi henne.


Jag fick mutat den ena misstänksamma hästen med morotsbitar och på med grimman. Den andra blev lite orolig men höll sig nära kompisen och gick sedan fram och körde ner mulen i krafthinken. Jag lämnade över "min" häst till "pojkvännen" som fick hålla ett extra grepp om grimman som var lite för stor. Tog en näve kraft ur hinken och fick på häst nr 2 grimman.


Sedan tog vi ned hästarna till hagen som jag öppnat och kollade att det var ok att de kunde gå där så länge. Jag sprang sedan ned till gården för att kolla om ägarna var lokaliserade. Det var de.


Då kom en bil och den skulle tydligen innehålla hästägarna. Det var ett äldre par som tydligen fött upp den ena hästen men lånat ut den. Den riktiga ägaren var kontaktad och skulle komma så fort som möjligt. Paret hade grimmor med sig, men jag avrådde dem från att släppa hästarna i deras gigantiska hage då min misstanke var att älgarna rivit staketet någonstans.


Ganska snart dök ägaren upp med transport och hästarna skulle få komma hem till stallet.


"All`s well that ends well", puh. Men jag blev lite piggare en stund i alla fall;)



Av Viveca - 29 augusti 2012 21:30

Helgen har gått i städningens tecken. Allt gammalt hö och halm är nu borta från loftet. Vi hade ju städat ena änden tidigare för att få plats när vi hade torrt hö att stödfodra med.

 

Ett lass av 11, tror jag det blev allt som allt.



 

Här är det bara att sopa och sopa och sopa kvar.

 

Hade ingen bättre före-bild. Här är innan vi flyttat in, men till vänster är hötorken som vi tagit bort nu och den var dryga metern hög. Innanför den låg ca 30-40 kvm med 1m djupt hårt packat hö och halm. Resten har vi rensat bort tidigare.


Det var tungt men framförallt dammigt. I måndags gick jag över det sista med sopborsten. All skit strävar ju nedåt så stallet var fruktansvärt dammigt. Tog mig an det med borsten och skurade med såpa och spolade väggar och golv där jag kom åt.


Det har samlats en massa ovidkommande saker där som tex byggmaterial. Det skall nu få samsas med höet på loftet istället och stallet skall få sig en ansiktslyftning.


Hovslagaren var här igår och jag frågade lite om råd gällande raspning. Man kan ta ganska mycket om man jämför med vad jag vågat. Nu skall bootsen passa igen, men han tyckte att jag gott kunde rida utan, vilket jag varit inne på tidigare, så länge hon inte sliter för mycket så borde hennes hovar klara det. Nu när de är nyverkade rider jag dock med för då kan de ömma. Innan jag skaffade bootsen så brukade jag avvakta ett par dagar med ridningen efter verkningen.


Marko hade slitit bra på sina hovar som sagt så de blev bara lite finputsade. Men han var väldigt dålig på att stå still och eftersom det inte finns någon vägg på ena sidan uppbindningen så flyttar han rumpan i en cirkel. När jag höll emot så satte han sig nästan. Han brukar flytta sig när hovslagaren verkar men inte så här mycket. Han är inte elak utan försöker bara komma undan. Rädd är han inte heller utan mer uttråkad.


De har sina idéer ibland djuren.

Vilda alias Houdini stack ut ur hagen när jag skulle ta ut Marko. Snabb som en vessla är hon när hon vill.


Tränaren i Centrerad ridning ringde upp och första lektionen blir på måndag, JIPPIE!

Det skall bli så roligt. Förklarade hur min lilla envetna är, att hon kan vara väldigt trög och uttråkad på ridbanan framförallt.

L upplevde att Nordsvenskar (och korsningar;)) ofta måste ha utmaningar för att känna att det är meningsfullt, och det är väl där vi kört fast lite grann. Vi harvar på med samma grejor. Hon jobbar ju bättre i skogen, men då är vi ju på väg någonstans, men även där kan jag bättra mig och ta andra vägar så det blir mer spännande.


Lite inspirerad tog jag en sväng på Vilda idag. Med den bomlösa vilket jag var lite tveksam till om hon skulle få stopp.


Vi började på ridbanan och jag försökte mig på något nytt: Kyras ABC, som jag läst mig till. Det gick riktigt bra efter en stund.

För att inte tråka ut henne tog vi en sväng ut och till en början gick hon jättefint. Jag kunde till och med få till hyfsade skänkelvikningar åt vänster vilket är svårt då hon är svår att ställa åt höger. Men ett par riktigt fina blev det.


Sedan vaknade åsnan i henne(det blev väl tråkigt eller hungrigt). Hon stannade vid grannhästarna, ville inte gå mot en av gårdarna. Jag valde annan väg och där var en lastbil längre bort. Vände igen, vilket jag aldrig brukar göra, men jag ville inte hoppa av den bomlösa för att riskera att inte hitta något att kliva upp från. Till sist tog jag vägen mot gården i alla fall och fick hoppa av och leda den lilla envetna. Jag hittade en sten att sitta upp från. Men sedan på åkern nästan vid vår väg där hon annars brukar galoppera blev det tvärstopp igen...suck!


Mitt fel helt och hållet, man skall inte vända den åsnan för ger man lillfingret...


Jaja det började ju bra.


Nästa gång blir det körning för det gillar hon.


 

Efteråt i stallet, tränset har hamnat på sniskan när hon passade på att vräka i sig av en buske samtidigt som jag försökte sitta upp efter stoppet. Det hamnade pinnar här och var...


Avslutar med några bilder på Marko som fick lufta sig utan täcke en stund idag. Han var nämligen genomsvettig när jag kom från affären. Var först rädd att han var sjuk igen, då han såg väldigt trött ut, men antagligen hade han sprungit och båda hästarna fäller en del redan så nu kommer väl vinterpälsen igen.


       

Ha en bra kväll alla!



Av Viveca - 14 augusti 2012 12:54

och det känns som höst i luften. Min favoritårstid.

Hösten påminner om nystart för mig och har alltid gjort. Är det ett inlärt mönster från skoltiden? Eller bara känslan när barnen börjar skolan igen och man har mer egentid. Kursstarter av olika slag dyker upp. Nyheter på jobbet brukar också infinna sig. Flugor och andra kryp lugnar ned sig. Bara älgflugorna och knotten kvar att brottas mot ett tag.

Underbar känsla i alla fall.


Vi ser fram emot Agilitykurs med Doris hoppjerkan som gärna hoppar 70cm rakt upp i luften på jakt efter katternas mat på köksbänken. Hoppas också på svar från tränaren i Centrerad ridning vilket skall bli så himla kul och nyttigt.


Hittade en gammal film apropå årstider. Ihopklippt från min och Vildas "karriärstart" både från hösten när vi började ridningen och från våren efter, då hon fallit ur efter första hårda vintern. Ni vet den där med en massa, massa snö. Kan nästan inte tro att hon varit smal. Det är inte ofta jag blir fotad eller filmad i ridningen numer då vi mest håller till i skogen och "fotografen" är i garaget, men jag tror jag har fått en bättre sits och vet att Vilda har utvecklats en hel del. Får försöka filma när vi tränar framöver då det är nyttigt att se det själv.


Vi bjuder på oss själva här i alla fall:)



Bjuder också på filmer från Nordsvenskens dag i Karlstad, inte jag som filmat för jag var tyvärr inte där. Titta och njut för Nordsvenskar kan. Kan jag bara övervinna mig själv och komma upp på Marko igen så vet jag att han blir en fantastisk ridhäst så känslig som han är.







Ha en bra dag alla!

Av Viveca - 9 augusti 2012 21:43

Körde ner min dotter E till Gbg och passade på att ta en fika med henne, mamma och mammas väninna.


Alltid lika spännande för liten gårdshund med storstan. Svårt bara att hitta ett vettigt ställe att utföra sina behov på tycker Doris. Mycket var det att titta på. Lite för mycket för den lilla hundhjärnan som blev väldigt trött efteråt.


 

Självklart får små fina hundflickor en egen sittplats vid bordet:)


Igår tog E sig en tur på Vilda. Hade lite aber med bootsen. Jag trodde sist jag red att de blivit för slitna för lädret börjar sacka i bakkant och framförallt på höger så hamnade kanten på dojan lite långt ned på kotan mot ballarna till (för övrigt ett ord som hela Sverige känner till vid det här laget;)) När jag tänkt till lite fyllde jag bootsen med papper efter tvätt så att de skulle räta upp sig lite igen. det gjorde de också: Jag hade tänkt skaffa nya men då behöver jag ju inte det:)


Köpte en ny hovrasp häromdagen då jag bara har en gammal rostig sak som visserligen inte tar för mycket men man får gnugga länge om det skall hända något. Jag brukar raspa av lite om det behövs mot slutet av verkningsperioden men nu har hovarna vuxit extremt mycket då de inte har något grus i sommarhagarna och så tror jag de har mer tillväxt överhuvudtaget på sommaren. Det gör att de trampar av sig hovvägg så att det ibland går ur bitar och blir sprickor. Nu är min plan att ta lite och ofta mellan verkningarna de perioder de växer mer i alla fall.


Sagt och gjort raspade jag ovanligt mycket i mina försiktiga mått mätt och rundade av kanterna och sprickorna för att de inte skall spricka mer. Men höger boot satt inte vidare bra ändå. Vi började såhär:


 


Men jag var rädd att hon skulle få skav så:


Vi prövade såhär:


 

Väldigt suddig bild


Har inte ridit utan bootsen på väldigt länge men tänkte att det skulle gå bra då hovarna vuxit så. Det är ju när de varit väldigt nedslitna som de ömmat. Samtidigt är hon ju inte så van att bli riden på gruset som förr och så hade hon en rejäl flis som gått ur höger framhov så lite koll fick jag ha. Det var bara där det låg riktigt grov sten på ett ställe som hon valde annan väg annars gick det bra. Eller bra och bra. Vilda utnyttjar att E är väldigt snäll och inte så envis. Så trava var inte att tala om och ganska maklig takt hade hon överhuvudtaget dessutom drog hon ner huvudet lite här och där. Trodde väl att det var matpromenad? (mammor får INTE lägga sig i heller) Så jag höll mig till att bära bootsen.


Summa sumarum kanske jag vågar ta ännu lite mer med raspen för jag tror jag mesat lite.


Jag köpte raspen på Hööks eftersom jag var smart och jämförde priser innan, då jag även skulle till Granngården. Väl på Granngården hittade jag en sådan här:

http://www.granngarden.se/product/riders-rasp

För samma pris som den riktiga raspen. Vet inte om den är bättre direkt men jag hade ju sluppit raspa sönder fingrarna. Är ju van vid den rostiga gamla saken...


Kanske kan bli en sådan med så jag kan kolla vilken som är bäst. Har ju ett sånt där stämpelkort och efter tio stämplar så får man 250 kr att handla för. Kul men lite hemskt när jag inser hur mycket jag handlat för för att få tio stämplar. Som tur var började jag få stämplar när det var torvsäsong så lite får jag pusta ut.


Har jag sagt att jag hatar att shoppa;)


Ha det bra alla!


Av Viveca - 7 februari 2012 10:59

Tänkte få en ny touch på bloggen. Lånar därför ut den till djuren. Först ut är Vilda:


       


Hmm, här är det lugnt och skönt. Matte har fullt upp med den där lilla svarta saken. Skaffa hund hrmpf...Men inte mig emot. Att arbeta en gång i veckan är precis lagom för min del. Sensommaren och hösten har varit hård. Motionerat har jag fått gjort så det räcker och blir över.


Jag tjock!? En av mattes många idéer tror jag snarare. Vet hon hur det känns att alltid vara hungrig och hur det påverkar mitt humör? Jo humöret har hon nog fått känna av. Men hon är väl så dum att hon inte förstår sambandet för inte får jag mer mat för det.


Missförstå mig inte. Jag gillar matte, men hon är svår att förstå sig på ibland. Människor i allmänhet är väldigt konstiga och vill att vi hästar skall göra konstiga saker.


Sedan är hon envis som attan. Om jag vill stanna så skall hon ha mig framåt, om jag vill springa så bromsar hon mig. Vad är meningen med det hela? Ibland låter jag henne få som hon vill. Då blir hon så glad och säger att jag är duktig. Det känns bra! Men ibland måste jag påminna henne om vem som bestämmer. Bara så att hon inte glömmer det.


Som igår t.ex både jag och Marko var hungriga och sugna på något gott. Matte är faktiskt inte dummare än att hon kan räkna ut det. Då kommer hon med fickorna fyllda av godis ut i hagen. Hon bad mig backa några steg och ja, ja det gjorde jag väl då för att få en sån där god, knaprig sak.


Marko är ju dummare än tåget. Han gör sig till och flyttar runt rumpan. Korsar benen sådär löjligt framför sig när matte står framför och går lika tokigt själv. Matte säger att han är jätteduktig. Dum är han som gör så många saker innan han får belöning.

    

Jag nedlåter mig inte till såna dumheter. Men matte försökte ändå. -Flytta rumpan, ber hon mig. Jag står kvar. Då trycker hon med handen mot rumpan. Knappast, tänker jag och flyttar tyngden åt det hållet. Mig kan man inte putta runt hur man vill. Men det där godiset ville jag ju ha så jag försökte helt sonika ta det ur handen och bet till, hoppsan det var viss mattes tumme, Blä!


    


Då gick hon till den dumme Marko istället och som han mjäkade för en liten godisbit. Matte visade bara med händerna i luften, och som han fjollade runt för en sketen godisbit. Nej, dummare häst får man leta efter. Men han är en bra kompis även om han inte är den skarpaste kniven i lådan.


Nej, nu är det snart lunchdags. Over and out!

 





Av Viveca - 30 januari 2012 16:11

Hej alla!

Inläggen duggar inte tätt, men jag är kvar.


Veckan som gick var hektisk. Nytt journalsystem skall införas på jobbet och därav utbildning i detta. Tyvärr missade jag andra tillfället då det blev manfall på natten och jag blev inringd kl 20 samma kväll. Hade gått upp klockan 05,30 samma dag för att hinna lämna Doris hos valpvakten innan kursen den dagen. Efter drygt ett dygns vakenhet så var jag relativt mör på torsdagen.


På lördagen var jag, Doris och Mats på instruktörsutbildning för blivande hundinstruktörer. Vårt bidrag var att ha med Doris för att få gratis tips av en elev under utbildning. Det var spännande och intressant. Svårt att slappna av tyckte Doris dock. Men det blev lite kontaktövningar och uppvisning av dessa.


Som vanligt plockar jag russinen ur kakan. Tar till mig det jag tror funkar för oss och försöker tänka själv. Tror inte på att allt funkar på alla. Det räcker att titta på hästarna som förvisso är hästar båda två, men reagerar väldigt olika på hur man uppfostrar och tränar dem även om grunden är densamma.


Sedan är jag lite kritisk till allt godis som skall lösa varje situation. Ni som känner mig genom bloggen och/eller privat vet att jag använder både godis och ibland klicker(när händerna räcker till) även vid hästträning . När man använder godis i träningssituationer når man ofta snabba resultat vilket är bra. Att däremot avleda hunden genom att kasta ut godis när man behöver bryta ett beteende upplever jag stressande för hunden och gör hunden mer intresserad av godiset än av att förstå situationen.


Att däremot be hunden göra något annat och sedan belöna med godis ser jag som ett alternativ(att slippa konflikten) även om hunden inte heller då aktivt har brutit sitt beteende utan har gjort husse/matte nöjd med att göra något som de ber om.


Därför tycker jag det är skillnad på uppfostran och träning även om de båda samverkar.


Ett exempel: Om man han har en häst som är burdus och springer på/över en så kan man lösa det genom att träna hästen att backa, belöna med godis/beröm. Du har lärt hästen något som du kan bryta med, men du har inte egentligen lärt hästen att det inte är ok att springa på folk. Du har ett verktyg men hästen har inte mer respekt för dig än innan. Respekten måste du förtjäna genom att vara en trygg flockmedlem, en som visar vägen, en som talar om vad som är ok och vad som INTE är ok. Dvs en som ger trygga ramar att samverka i. Likadant är det för hunden eller för den del barnet. Inte ger man väl ett barn godis om det biter eller är på väg att bita ett annat barn? Nej man tar tag i det och markerar att det INTE är ok att bitas.


Hur starkt man behöver markera beror på individen. Det har jag tragglat förut...


Doris är enveten som en lus och har kamp i sig. Hon kan bli taggad när hon får motstånd, därför bör man visa ordentligt vad som är totalförbjudet med en gång istället för att det blir dragkamp.


Att använda sig av positiv förstärkning när man tränar tror jag dock medverkar till en god relation. Man blir ju en väldigt trevlig typ, men man får akta sig att för att enbart bli en godisautomat. Risken att man blir det tror jag är större när man tränar den typen av individ som Vilda är. Extremt envis, orädd och alldeles för matglad med viss mataggression.


Att ta till sig forskning och att dessutom vara kritiskt granskande av densamma tycker jag är något man som instruktör eller pedagog överhuvudtaget bör eftersträva. För varje tes finns det dock en antites. För varje forskningsrön finns det ofta forskningsresultat som visar på motsatsen. Men att förnya sig och vara öppen för nya saker tror jag är viktigt om man skall få förtroende hos dem man instruerar.


Som privatperson tror jag också det är viktigt att vara öppen för nya grepp, samtidigt som man väljer det som passar ens djur och en själv bäst av olika orsaker, främst för att vi alla är individer. Därav tror jag inte på färdiga mallar som passar alla.


Här en videoföreläsning om hur hundar fungerar i flock och med människor vilka oftast är hundarnas flock och har varit det mycket länge. Enligt den forskning som presenteras här fungerar hundar inte som vargar, dock hörde jag senast uttrycket Alfadjuret på instruktörsutbildningen i lördags. Dags att förnya sig??


Detta är litet av mina funderingar kring träning/uppfostran. Kanske har jag fel och förmodligen så reviderar jag en del på vägen. Det gäller ju att inte bara vara envis utan även vis nog att kunna ändra sin uppfattning.

I söndags kom jag och E ut med båda hästarna. E har ett enastående gott självförtroende, vilket jag gillar. Hon hade velat ta med en kompis och båda hästarna ut. Nja, Vilda hade hon och hennes ridkunniga kompis kunnat rida ut på själva, men att ta med Marko...Kompisen dök dock aldrig upp så jag tog med Marko.

Vilda började testa E´s tålamod innan hon ens suttit upp. Den envetna hästen gick runt med E på stallplanen. Hon tuggade lite på häcken och annat smått och gott. E höll i tyglarna men vandrade med hästkräket. Ni som sett Ponnyakuten och den vackra men respektlösa ponnyn vet vad jag menar. Mammor skall inte lägga sig i för mycket (om man skall bevara god stämning) så jag väntade en stund innan jag vågade erbjuda min hjälp.

Jo, jag kunde få hålla i Vilda medan hon skulle sitta upp. Marko fick bindas upp i stallgången igen med oss inom synhåll. Väl uppsutten så funkade det kanon. E har ju inte ridit mer än drygt en termin på ridskola och lite sporadiskt hemma. Det innebär lite för långa tyglar till och från, men morsan tjatade inte bara påminde en gång. Trots utan stöd i tygeln tidvis och med en som man kan vandra runt med på gårdsplanen hur som helst, uppe på ryggen skötte sig Vilda galant så länge inget annat lockade mer.

När underlaget tillät och dessutom på Vildas favorit-travsträcka blev det då trav på bådas(?) initiativ, därtill tyckte Vilda att de gott kunde ta en galopp och med för lite stöd i tyglarna så bjöd hon ett par snabba bocksprång också. Hoppsan Ebba satt kvar, men hade svårt att hålla in henne (pga en halv meter för långa tyglar). Vilda stannade dock själv pga att det lät lite läskigt när hon trampade genom ett lager is mellan grästuvorna i snön. Så passade hon istället på att äta lite.

Marko taktade i början av turen så jag fick ta och ge, ta och ge om och om igen samt lägga in halter och ryggningar för att få honom att inte sluta lyssna. I skogen lugnade han sig när han var tvungen att se var han satte fötterna.

Sedan gick han jättefint med slakt grimskaft ända tills Vilda fick spring i benen. Huvaligen, jag såg framför mig hur E ramlade av och att jag inte skulle klara att hålla Marko. Men så fick jag honom att lyssna tillsist. Hade galoppsträckan varit längre så vete sjutton dock.

Jag hade tänkt ha Duallygrimman på honom, men tack vare vinterpälsen så satt den så illa att det fick bli den vanliga. Dock tog jag grimskaftet runt nosen på honom när jag märkte att han började bli blockerad och ville springa efter, bara som en extra förstärkning, efter två tag så var han med mig igen och vi gick lugnt och fint med bara grimman sedan. Han har ju haft semester ett tag nu så inte undra på att han var lite taggad. Men han lyssnade ju istället för att fly och det är jag så glad över. Det stärker mitt självförtroende och tilliten mellan oss.

När vi på grund av halka korsade en åker passade Vilda på att dra ned huvudet för ett skrovmål. E´s armmuskler var nog ganska slut. Så när inget hjälpte. Så sade matte: Vilda nu räcker det! Och milda matilda det hjälpte!

Det var riktigt trevligt och skönt att komma ut med båda hästarna.

All´s well that ends well!


Avslutar detta lååånga inlägg med några bilder från idag. Snö och strålande sol:

             

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!





Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se