Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Hästträning

Av Viveca - 5 augusti 2013 15:19

behövs som sagt.


Har fastnat i att göra för mycket av samma saker med hästarna.

När Vilda var liten hade jag mycket fler idéer och arbetade mer från marken med henne. Marko blir mest tömkörd nu.


Har ju en massa bra hästböcker fulla med inspiration men kände att jag behövde lite nya.


Har nu beställt tre stycken. Alla grundar sig på Ttouch- och Tteamkonceptet.


Här en video med Linda Tellington, grundaren av konceptet.



Och här en kortare med Sarah Fisher som skrivit två av böckerna jag beställt.



Det verkar väldigt logiskt och mycket är likt det jag redan praktiserar främst på Marko i form av mycket beröring.


Brukar gå igenom honom med händerna i stort sett varje kväll och han älskar det. Även Doris får taktil massage och öronmassagen uppskattas nog bäst.


Men här får man lite inspiration och även övningar från marken som även de liknar det vi gjort tidigare men kan ge mig en liten boost och lite mer karaktär att följa en plan och fullfölja den så slipper jag känna att jag inte har någon som helst fantasi. Svansmassagen kör vi före varje tömkörning med Marko efter tips från hovslagaren. Det är lättare att acceptera svanskappan då. Nu har han ju inga problem med den men jag har ändå fortsatt.


Vilda och jag har tagit lite paus efter den bedrövligt tråkiga tömkörningsturen sist. Dagen efter ville hon inte ens komma med från hagen. Förmodligen för att hon inte ville tvätta ögat. Att få i ögondroppar är nästan omöjligt. Kände att vi hade en liten dipp i relationen och kommunikationen så vi har vilat oss i form;)


Bestämde mig för att ta en trevlig tur utan tjafs idag. Vi lyckades.


Före gick jag igenom henne med lite taktil stimulering inspirerad av Ttouch. Brukar massera och borsta pannan annars med. Det är det bästa hon vet. Men idag gick jag igenom hela kroppen. Hon är ju lite stel bak från och till. Ofta tycker jag hon drar in svansroten tätt mellan skinkorna när hon står i stallgången. Vilken skillnad det blev när jag avslutade med svansmassage och svansstretch. Jag såg hur hela muskeln slappnade av och svansen hängde ledigt och avspänt.


Hon kändes rikigt fin att rida med. Jag fick till det med den spanska sadeln med. Den nya gjorden med resår spände jag lösare än sist. Har varit rädd att sadeln skall snurra med resårgjord. Sadeln låg still, magen fick plats och alla blev nöjda.


Några stopp på de vanliga ställena blev det, men resten av turen var vi överens och hon var nöjd och lyssnade jättefint.


Mitt i en travsträcka blev det plöstligt stopp.


Ca 20 meter från oss på vägen i skogen stod herr älg/Helge. Honom träffar man på överallt just nu.

     

Här är från igår kväll när han provade våra äpplen.


Vilda var spänd och likaså Helge. De stod en stund och spanade in varandra. Vilda började gå mot honom ganska raskt, men verkade inte alls rädd. Jag fick be om en halt. Ville ju inte provocera honom. Men Helge stod kvar. Bad Vilda gå fram något saktare. Då tog han några kliv in på en sidostig. Vi passerade lugnt och fint och han stod kvar. Puh...


Vi kan sammanfatta det såhär: Vita kor i flock: Livsfarliga, små svarta lamm: dödligt läskiga, brevlådor: kan vara förenade med livsfara likaså vissa vedhögar och grushhögar. Älgar däremot kan man väl leka med?


Ha en trevlig kväll alla!



ANNONS
Av Viveca - 27 juni 2013 12:29

...innebär tydligen blåmärken för min del.


Trots att jag inte varit uppe på Markos rygg igen har jag lyckats bli blå här och där.

För ett par veckor sedan fick en irriterad Vilda in en spark på mitt lår när jag skulle fixa till magdelen på täcket i hagen. Hon gillar ju inte den där maglappen och den åker gärna på sniskan när hon rullar sig.


Det gjorde rejält ont och jag var tvungen att sätta mig i hagen. Båda hästarna skulle undersöka matmor;) En lårkaka blev det som läkte lagom till nästa incident.


Jag Doris och A åkte till sjön för att bada. Det var bara Doris som inte var en badkruka. Efteråt öppnade jag passagerardörren och tog fram en handduk. Samtidigt som jag torkade Doris och höll i kopplet satte sig A i baksätet varpå Doris hoppade in i framsätet, ryckte med mig som slog huvudet i karmen på den öppna bildörren. Det gick hål och jag fick en fin blåklocka runt ena ögat.


I förrgår när jag hade satt på Vilda munkorgen och tyckte synd om henne när hon inte fattade hur hon skulle kunna äta stoppade jag in lite gräs i munkorgen varpå Vilda ryckte upp huvudet och träffade mig rakt över näsan. Jag såg stjärnor och tårar samt snor rann kopiöst en stund av själva smällen.


Näsroten blev ganska svullen och gjorde ont.


För att bättra på utseendet lekte jag med Doris igår kväll och hade ansiktet för nära när hon slog upp sin träskalle och träffade precis på samma ställe. Aj!!! Efter en natts sömn har svullnaden spridit sig under ögonen och ena ögat är mycket mindre än det brukar.


Är huvudet dumt....


Blir kul att börja jobba snart igen lite lätt blåmelerad. Just det jag lyckades även snubbla på dragstången till fyrhjulingsskärran igår när jag parkerat fyrhjulingen och landade med ryggen mot rockarden...


Klantarsel....

Tur att det ser värre ut än det är...


Pga av min fångest skaffade jag en Greenguard till Vilda då hon verkar få panik av korgmodellen. Det är precis som om hon tror att hon inte får luft.


Hon fick ha den en stund efter jag tömkört henne i förrgår.

 


Det blev ett par timmar sammanlagt och jag tror inte hon fick in tekniken. Den sitter ganska bra med näsan fri och remmarna har jag bolstrat med fleecelindor då den modellen brukar ge skav.


 

Här demonstrerar hon sin inställning till den dumma saken på mulen och synbart sur på Marko som mumsade fritt.


Igår lyckades hon dock äta med den på och jag försökte ha is i magen. Blev lättad att se henne äta med den på då jag skulle iväg på eftermiddagen.  


Hon hade på sig den drygt sju timmar igår och hetsåt när den fick komma av på kvällen.


Båda hästarna blev verkade igår. Hovarna har blivit riktigt fina. Båda hästarna har ju haft hålväggar till och från ibland bara början till och ibland djupare. Sedan jag börjat ge Syn-vital istället för betfor att blanda ut det andra med tycker jag att hovarna blivit hårdare och finare. Inga hålväggar trots att det ibland fastnar småsten i hovarna där det med en gång brukar bli uppluckrat och början till hålväggar.


Vilda var riktigt fin att tömköra, tyvärr lite väl intresserad av den gröna omgivningen, men otroligt lugn. Vi mötte allehanda fordon, passerade gräsklippare och trimrar. Enda gången hon tog ett par snabba steg från oljudet var när jag bad grannen starta gräsklipparen hon stängt av när vi stod och prtatade en stund. Bra miljöträning. Vilda har det senaste halvåret varit lite mer på tårna än normalt, men nu verkar hon vara sitt vanliga lugna jag.


Hon stormtrivs med tömkörningen.

Vi mötte en annan granne på fyrhjuling och hon tog den fina headerbilden och denna bild på oss.

 


Hoppas kunna komma igång med inkörningen igen när M är lite ledig....


Ha en bra dag alla! 

  


ANNONS
Av Viveca - 14 juni 2013 11:58

Först vill jag återigen tacka alla som anmält sig till studien. Hoppas att snart kunna få ihop allt material med frågefomulär m.m samt en egen mailadress till detta.


Det är väldigt intressant att läsa era kommentarer. Vill dock inte publicera dem då det finns mailadresser och alla vill inte att alla skall läsa deras kommentarer. Vill ni ha en kommenterar publicerad så skriv det. Jag tänkte göra en liten sammanfattning av era kommentarer så att de blir anonyma men att man kan läsa lite om detta och hur spridda raserna är och olika behandlingar som prövas. Det är väldigt intressant tycker jag.


Hur går det då för mina kusar?


Vildas hosta verkar ha försvunnit. Jag har gett båda hästarna bovete och linfrö två gånger dagligen i fem dagar. Detta för att Vilda fick besvär med bulor under magen och lite, lite eksem där bulorna varit. Båda verkade dessutom mer besvärade av klåda igen. Det kan ha med att jag givit dem nässlor som skall vara nyttigt men kan ge hudbesvär hos känsliga hästar.


Vilda har även fått timjan, fänkål och anis lika länge.


Bulorna och eksemet är borta:)


Min fångest har lindrats något efter att jag släppte dem i sommarhagen igår. Där finns mer uppvuxet gräs nu och lite blandat med olika örter. De sista dagarna innan var jag väldigt orolig då vårhagen var mycket nedbetad och regnet vägrade komma. Vilda har puls till och från varje betesperiod men i tisdags tyckte jag att hon hade det ständigt. Mats är på jobb på annan ort och jag skulle jobba min sista av två nätter innan semestern.

 


Jag sprang således ut och in och kollade puls och ev. värme i hovarna hela dagen...


Före jag åkte till jobbet kände jag igen och planen var att ställa henne utanför uteboxen över natten i värsta fall. Det är inte lätt med klihästar för de använder ju även boxen att klia sig på.

Men ingen puls och svala hovar. Detta var en timme efter hon fått Phytolean. Det kan vara slumpen eller så funkar det.


När det gäller vikten så står hon still på 189 cm i bröstomfång och ca 10 cm fett ovan mankammen. Mätt från nackmuskeln till mitten av mankammen. Nu har det gått två veckor sedan vi startade kuren så nu vill jag se lite resultat på viktkurvan med så jag vet om det är värt pengarna.


Marko har lugnat sig betydligt efter magnesiumtillskottet. Att han svettades så vädligt under eksemtäcket hade nog mer med brist än med värme att göra. Nu svettas han inte alls. Vinterpälsen kan ju såklart ha spelat in med.


I måndags tog jag en liten test-tömkörningsrunda med honom.


       


Det gick riktigt bra. Han ville dock stanna och äta. Lite gräs fick han snott åt sig, men det var riktigt jobbigt att pressa grästussarna förbi Novabettet. Det blir ju lite friktion av gummit. Annars verkar det verkar funka riktigt bra med bettet. Hoppas snart kunna slänga väck nosgrimman med:) Han var lugnet självt (mätt i Markos egna skala;)). Lite gnäggande efter Vilda när vi kommit halvvägs men trots detta kunde han stå still tills jag bad honom gå framåt.


Han var lugn i stallgången och sprätte inte till för varken beröring eller ljud som sist. Nöjt frustande jobbade han riktigt bra. Det blev en kort runda då jag skulle jobba, men ändå så verkade han ganska trött i huvudet efteråt. Det är väl jobbigt att motstå frestelsen att stirra till det;)


Före flytten igår tog jag en ridtur med Vilda. Det blåste kraftigt och hon var lite på tårna. Det prasslade till i skogen av en älg eller ev ett rådjur och min annars så coola madam fick frispel och påbörjade en skentur men jag fick stopp. Sedan taktade hon en längre bit. Ovanligt för henne, men hon lugnade sig tillsist. Hon är lite mer stressad i år än förut.


Marko ropade som vanligt efter oss och blev snopen när jag traskade förbi hagen med Vilda efteråt.


Sedan var det Markos tur att få komma till nya hagen och Vilda. Han taktade om vartannat. Vä framme ställde sig Vilda mitt i ingången och Marko stressade in, fastnade med täcket i ena öglan till handtagshållaren på stolpen och drog iväg i galopp som Vilda startade. Jag fattade inte att han hade fastnat förrän efteråt.


Jag var tvungen att släppa grimskaftet då jag stod med handtaget i ena handen och Marko drog i andra änden av skaftet. Han rusade runt med grimskaftet mellan benen ivrigt påhejad av Vilda. Med facit i hand kanske jag skulle flyttat Marko först. Vilda är en uppviglare ibland.


Det gick att knyta ihop trådar och handtag. Som tur var hade jag inte satt på strömmen och alla stolpar satt kvar i marken. I täcket blev det bara ett litet hål.


Jag gick fram till Marko och knäppte loss grimskaftet och lät det falla till marken. Han lugnade sig ganska snabbt. Det man inte dör av...

   


Jag brukar flytta båda samtidigt av hästpsykologiska skäl, men hade ingen hjälp och jag kan inte komma igenom öppningarna med två hästar samtidigt.


Allt slutade väl i alla fall.

Idag får hästarna vila och äta gräs. Skall ta mig an de andra husdjuren och dammråttorna här inne.


Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 4 maj 2013 18:18

Testar att lägga in onsdagens ridtur från endomondo:




Idag blev det tömkörning med Marko. Selen var längesedan vi använde nu då jag bara skulle smörja den men började byta ut lite dåliga remmar också.


Fick börja med att göra ett nytt hål i däckelgjorden, och inte för att han har gått ned i vikt...

Jag har gett honom ganska stora givor då han brukar falla ur på våren. Ibland har jag minskat då det verkar som om de får i sig en hel del gräs ändå, men så har det varit frostnätter samt regnigt och blåsigt och då har jag ökat igen. Idag ryker i alla fall lusernen och lite av kvällsgivan.


Han har vuxit en hel del under vintern och började se lite tanig ut i samband med pälsfällningen, men antagligen har han det sista mest lagt på sig. Han har tappat rumpan något i vanlig ordning, men det får avhjälpas med många rundor i mördarbacken..


Idag var han riktigt cool och dessutom lite egensinnig och försökte äta samt vägra gå ifrån gräset. Men hellre en enveten till än en hispig. Självförtroendet har tagit sig alltså och himla glad för det är jag.

   


Det blev ingen lång runda idag. Avslutade därför på ridbanan. Han gillar den inte alls. Konerna är ok men inte bommarna. Han har dock kunnat gå mellan tidigare men inte idag. Man kan inte få allt, men en mycket tryggare häst än tidigare har jag lyckats få trots allt.



Ha en trevlig lördagkväll!
 

Av Viveca - 3 maj 2013 10:44

går det för Marko:


I söndags tog jag med honom på en långtur för att visa medryttaren L en trevlig ridväg som varit avstängd ett tag. Har nog inte ridit där på två år nästan.


Han var sprättig till en början så jag nöjde mig med att leda honom första biten.


Båda hästarna tyckte det var lite läskigt bitvis då det blåste och det finns väldigt många spöken på den rundan i form av vedlådor, stooora presenningar, skrot, hönshus, halvrivna stängsel, bäckar som blänker och porlar samt konstiga sommargäster i trädgårdarna.


Dessutom måste man forcera en mördarbacke. En sådan där ni vet som suuuger i lår och ändalykt även på en själv.


Marko stannade i backen och vilade en stund. Vilda var lite andfådd och matte med, men efter en stunds paus var kvartetten igång igen.


Marko var efter vi passerat det mest stökiga stället riktigt följsam och jag passade på att vila armarna lite. Han gick lös bredvid mig.


Efter backen var han ännu mjukare, så då tog jag tömmarna och vilken känsla. Riktigt lydig och nöjd tog han täten.


I det sista skogspartiet där man måste sicksacka sig mellan trädstammarna hade jag svårt att se hur jag styrde. Marko stannade då jag styrt rakt mot ett träd. -Hur tänkte du nu, tycktes han tänka. Så lydig för minsta direktiv var han och inte det minsta stressad.


En riktigt bra tur blev det.

 

Här är vi nästan hemma och har släppt förbi Vilda som av erfarenhet vet att hemma får man vila och därför blev lite snabb. Marko som också var trött tyckte att man kan vila på stället när matte ändå bett om halt för att fota.


Nästa helg skall Marko få känna på tömkörning i skogen med flera ekipage på en bana som används för skogskörningstävlingar. Jag skulle egentligen jobba men har fått ledigt. Det kommer att bli nyttig träning för honom med störningar och lastträning(om jag får tag i transport).


Vilda tog jag på samma runda fast åt andra hållet i onsdags. Jag fick dock sitta av på det läskigaste stället då hon vägrade gå fram och lade i backen, spänd som en fiolsträng.


Jag brukar inte vara rädd när jag rider henne, men man vet aldrig vad som kan hända. Jag har därför skaffat appen Endomondo . Det är en app som mäter avstånd, kaloriförbrukning(hade ju önskat att det var Vildas förbrukning den mätte istället för min)m.m. Man kan även lägga in rutter och om man lägger till vänner så kan man följa varandra vilket kan vara bra om man rider ut ensam ifall hästen kommer tillbaka ensam.


Vilda ville inte bli tränsad i onsdags. Hoppas det inte är något knas i munnen. Jag rider ju med väldigt lätt kontakt särskilt nu när jag börjat med den centrerade ridningen då styrningen skall komma från vikthjälperna och min kropp framförallt. Hon har dock parerstänger på sitt bett då hon kan vara envis och lätt drar bettet genom munnen. Det har inte funkat med bettskivor då de nyper henne. Hon blir alltid lite blöt vid stängerna och kan bli irriterad på utsidan munnen även fast jag alltid tvättar henne.


Jag åkte därför och införskaffade ett tredelat eggbett igår och hade även tänkt att köpa ett gummiklätt, men de var slut i hennes storlek.


Igår kom även hennes nya eksemtäcke som skall på idag. Ett från Equi-Theme. Marko har ett sådant som jag av en händelse hittade på rean på Hööks för tre år sedan. Det är det enda som hållt så länge. Till Marko har jag också beställt ett men det tar ett tag innan det kommer.


En lite fråga till någon som är bra på hovar. Har tyvärr inte fotat men skall försöka förklara.


Markos kronränder(själva "nagelbanden") lossar i nederkant. De hade blivit väldigt långa utan att slitas av och under samlas det lera vilket gör att de lossar allt högre upp. Jag klippte av dem då de hängde som stora lock frampå hovarna, men de har åter gått upp i nederkant. Igår ansade jag dem igen, tvättade och smörjde med zinksalva för att försöka hålla bort vätan. Är det någon som känner igen detta? De brukar flika sig ibland men aldrig såhär mycket. När det är skare så reser de sig också i nederkant men blir inte uppluckrade. Antar att det har med hans tyngd att göra. Är mest orolig att det går så högt upp att kronranden blir skadad längst upp.


Snart är det dags att byta hage och då blir det antagligen bättre. Skall bara ta träckprov och ev. avmaska först.


Här är hjälpredorna igång vid bortstängsling av ett styck klibuske...

         

Ha det bra alla!

Av Viveca - 10 april 2013 13:24

Igår var det dags för första lektionen i Agility 2.


På söndagen hade Orust hundägarförening öppet hus och prova på-aktiviteter. Jag åkte ned med Doris mest för att kolla hur hon uppförde sig.


Hon blir lätt stressad i den miljön och på den tidigare kursen var hon mer intresserad av de andra hundarna än mig och blev ofta frustrerad vilket hon visade genom att bita i min jacka och i kopplet samt jucka mot mot mig. Det funkade bättre mot slutet av kursen, men vi missade ju de sista lektionerna pga klofraktur och spricka i min lillfinger efter ett ryckande i kopplet.


På söndagen var hon lugnet självt. Hon gick fint bredvid mig och kunde sitta still utan att bråka när jag stod still och pratade med folk. Något som hon upplever som extremt tråkigt annars.


Hon har mognat tänkte jag....


Men på kursen igår var det tillbaka till ruta ett och hon slet sönder min jacka. Totalt ofokuserad, hoppade efter godis och leksak samt rusade runt utan att lyssna. Vi lyckades med några hinder till sist och jag var helt slut.


Vi var inte på topp någon av oss. Jag hade knappt sovit natten till igår och Doris är alltid lite obstinat på kvällarna då hon blir trött redan vid 19-tiden och kan då liknas vid ett övertrött barn som hittar på dumheter för att inte somna.


Det har dock blivit bättre på hemmaplan och hon nöjer sig oftast med att jaga en och annan katt istället för att hoppa och jucka på mig för att få uppmärksamhet.


Det får bli att besöka föreningen oftare utan några större krav. Vi är alldeles för mycket hemma.


Idag har vi varit ute och tränat handling, cirkelspring både i koppel och fritt samt springa runt ett hinder i cirklar och åttor samt slalom för att se om det överhuvudtaget fortfarande funkar. Japp, det gör det men jag måste tänka på att byta uppgift ofta och inte hålla på för länge för det är då det blir kortslutning i den lilla ärtan och hon blir frustrerad istället för att tycka det är roligt.


Något av det bästa jag gjort är dock att sy ett s.k vgw-bälte. Eller rättare sagt en bättre kopia;)


 

Suddig bild på provningen när jag håller på att sy selen.


Doris är hopplös med att dra. Hon kan gå jättefint med belöning eller löst, men så fort jag inte ger godis hela tiden så drar hon. Har provat alla möjliga knep. Har även använt halvstryphalsband, vilket jag var väldigt skepitsk mot och som visade sig funka i ungefär två promenader och sedan blev det bara värre.


De första promenaderna med selen var svåra då jag tyckte att kopplet hamnade i vägen då det fästs i D.ringen framför bröstbenet. Jag kom då på att det var enklare att dra kopplet mellan frambenenen och ut på sidan under "bukgjorden". Skall nog sätta en d-ring på varje sida som på en tömkörningsgjord ungefär.


I början tyckte jag att det var lite svårt att få styrning men hon drog inte. Efter några dagar drog hon något men avbröt direkt och riktade uppmärksamheten mot mig istället för att fortsätta dra. Hon har dessutom blivit mer harmonisk på promenaderna då vi slipper "diskutera" hela tiden. Dessutom har hon varit lugnare överlag om man bortser från igår då. Det kan dock ha med annat att göra.


Hon gillar inte att ta på sig selen men hon har aldrig gillat att ta på sig varken täcken eller selar. När den väl är på så försöker hon inte ta av sig den som hon gör med sina täcken. Det är dock svårt att ha henne kopplad i den på Agilityn. Än så länge kan jag inte träna med henne lös bland de andra hundarna och i selen kommer kopplet i vägen. Igår fick hon ha halsband med för att kunna träna slalom och hopp. Men jag får tänka ut något för hon blir som sagt lugnare när hon är kopplad i selen. Mindre risk för nya fingerfrakturer med.


Avslutar med en video på lite slapp träning med hästarna i söndags då Markos tömkörning fick stå tillbaka pga trädgårdsarbete och skjutsning av barn. Klockan blev mycket och matte blev trött. Men lite morotsbitar och koner orkade hon rafsa ihop.


Ha en bra kväll alla!
 

Av Viveca - 28 februari 2013 22:28

och de luktar jättegott. Rödalmsbarken luktar ganska starkt, lite pepparaktigt. Jag trodde att Vilda som brukar vara den som är skeptisk till nya saker i spannen skulle rynka på mulen, spotta ut och sedan välta spannen. Det är vad hon gjorde när vi prövade foderjäst, Fiberplex, linfröoljan ( i början)etc.. Men hon slickade till och med spannen grundligt.

 

Ett rätt i alla fall. Det var gott.


Natten till igår och på förmiddagen igår hade Vilda sprutdiarré igen och Marko var också lösare i magen. Men idag verkar det mer stabilt och båda får nu båda örterna och jag ökade mängden av Rödalmsbarken. Innan har Marko bara fått av den men får nu av båda sorterna. Älgörten är syraneutraliserande, vilket kan vara bra nu när vi håller på att gå över till det nya hösilaget.


Inspirerad av söndagens körkurs tog jag mig ut med Vilda på tömkörningsäventyr.


Det var väldigt längesedan jag tömkörde (eller snarare försökte) på Volt. Jo volter är vi duktiga på och alla andra svängar och formationer med, så länge jag går bakom och åsnan rör sig överhuvudtaget.


Men jag var inspirerad som sagt och tänkte att det nog var dags att träna lite.


Därför tog jag fram ett av mina sämre köp när det gäller hästutrustning:

 



Tömkörningsgjorden som är köpt på Hööks och som Vilda i ett litet rullande fick av några D-ringar och några har suttit på lösen. Den har funkat ändå, men jag undrar hur de syr egentligen. Jag har kunnat använda de övre ringarna och några av dem på sidorna. Men tog mig i kragen och lagade gjorden med några nya ringar och en bit bilbälte.


Vilda som brukar sträcka på sig och se nöjd ut när jag selar på lokselen blev lite avvaktande. Hon pände ut magen som om hon trodde att det var sadeln som skulle på. Men såg väldigt nöjd ut när jag inte spände så hårt.  


Dagen till ära hade vi 16 meters tömmarna av vävribb som jag försökt få mjuka på alla möjliga sätt och alltid ogillat. Sedan jag köpte lädertömmarna så har jag bara använt dem, men de är bara 8 meter långa, så till detta är de alldeles för korta.


Jag hade även riggat min "actionkamera" på huvudet, men den valde att inte spara för att batteriet tog slut så ingen film blev det. Lika bra det tror jag.


Det började bra när jag tömkörde i banan med koner jag gjort i ordning för att öva lite precision. Hon är toppen på det.Gräset har nu sluppit snötcäket så några matstopp blev det men det funkade att få igång henne igen.


När jag tyckte att hon var avslappad och verkade nöjd med att jobba körde jag ut henne på en annan del av hagen med bättre plats. Jag hade även konstruerat en longerpisk av en körpisk och ett snöre eftersom jag aldrig skaffat någon. Bytte pisk och fick ut henne på en volt (riktigt nöjd med det åtminstone) Ökade volten och kände att det här går ju riktigt bra. Då körde Vilda ned huvudet. Hon hade väl upptäckt att matte hade lite sjå med de långa tömmarna som krullade sig och en pisk som blev lite för tung efterhand, så koncentrationen var splittrad.


Men matte ger sig inte så lätt. Jag prövade igen efter att fått korta tömmarna tillräckligt för att Vilda skulle röra på sig utan att köra ned huvudet med en gång. Den gången var hon ännu snabbare på att ställa sig i ätposition. Då gav matte upp och bytte pisk, körde ut på vägen med ett väldans överskott av töm slingrande i handen och då gick Vilda som värsta dressyrhästen och lyssnade jättefint. Matvraket. Vi skulle verkligen behöva en paddock eller en bredare väg...


Sedan blev det tvärstopp vi grannhästarna och där fanns en hel åker utan snö på så där stod vi en stund och försökte motbevisa varandra vilket som var prio ett. äta eller jobba. Motvilligt och med några tjuvade grässtrån i munnen fick jag med hjälp av omvänd psykologi henne att gå framåt några steg och sedan vände vi pga halka längre bort.


På det hela taget var jag nöjd. Hon gillar att bli tömkörd (men gräset är snäppet vassare), hon lyssnar jättefint på små hjälper (såvida hon inte äter) så vi skall nog få till det.


En bättre tömkörningsgjord skall jag sy av bla den här:

   

Det är en däckel från en gammal loksele vi hittat i ladugården. Lädret är dåligt men metallen går nog att återanvända.

 

Ringarna är på rengöring i ketchup, vilket verkade ta bättre än häxans...


Mitt vikariat som tf MAS har blivit förlängt så nu skall jag i säng. Har möte imorgon på annan ort, så det blir att gå upp tidigt.


Ha en bra kväll/natt alla!

Och tack för kommentarerna, alltid roligt att läsa dem.

Av Viveca - 24 februari 2013 19:57

Idag var jag och Mats på körkurs "Grunder inför körning med häst".

Det var vår hovslagare Peter och två av hans döttrar Emma och Sanna som höll i kursen. Alla har de gedigen erfarenhet och de unga tjejerna har gått instruktörsutbildning för att kunna lära ut körning och inkörning.


Det var stor uppslutning på kursen och det var trevligt att träffa andra med intresse för hästar och körning.


Detta var det första kurstillfället  i en serie.


Det vi gick igenom idag demonstrerades på kursledarnas hästar samt och innehöll bland annat följande:


Selens delar och funktion,selens anpassning, anspänning/frånspänning, tömfattning samt tömkörning och
säkerhetens betydelse.


Ett axplock från dagen i bilder följer nedan:


Påselning av bröstsele


   

...loksele


 

Draglina


 

Förberedeslse för parkörning

  

Tömkörning i par...

 

    

Anspänning


 

Körning

 

Körning med groom

Tömsättningar demonstreras


 

Tömkörning

   


 

Påselning av marathonsele


 

Körning med marathonvagn


Det var en givande och inspirerande dag. Längtar till nästa kurstillfälle.

Här är även en artikel om dagen.


Ha det bra alla!


Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se