Hej alla! Idag skiner solen till och från igen efter två dagars ihållande regn och blåst.

Ska ta mig en tur med Vilda innan möte på jobbet. Där skall vi tydligen diskutera nya scheman vilket ingen av oss är intresserade av. Dessutom är inte arbetstiderna ändrade utan ändringen består endast i att alla skall jobba med alla vilket är en sanning med modifikation. De tre schemaförslag som chefen tagit fram innebär kortare återhämtningstid mellan nattpassen och alla jobbar inte med alla ändå? Som det är nu arbetar vi i par med samma kollega varje natt. Vi byter ganska ofta med varandra så alla arbetar med alla ändå. Varför ändra något som fungerar? Det blir intressant att få reda på vad anledningen till detta är.

Det är överhuvutaget ganska tungt på jobbet nu och ständigt detta sparande dvs inga vikarier...vilket resulterar i mycket missnöje och slutkörda sjuksköterskor.

Från det ena till det andra.

Förra veckan tog jag tag i lite inkörningsövningar med Vilda. Först introducerade jag redskapen för båda hästarna. Först på vägen utanför hagen då det skramlade ordentligt. Sedan drog jag in grejorna i hagen. Det är bra övning för den lille hispige med.

  Marko var den som var mest intresserad...   Han smakade till och med på svängeln och förföljde mig och redskapen i hagen.   spännande...

Har försökt lära honom att nudda allt han tycker är minsta läskigt. Kommandot "nudda" och sedan belöning när mulen nuddat vad det nu kan vara. Denna gång undersökte han självmant utan varken kommando eller belöning. Beröm fick han dock i massor.

 Måste säga att han gjort stora framsteg. För ett tag sedan hade han stuckit iväg illa kvickt. Att gå genom stängselöppningarna har han också blivit bättre på om än misstänksam så tar han ett steg i taget och rusar inte längre igenom frustande.

Vilda var lugnet själv när jag kopplade på draglinorna. Enda trasslet var att hon ville beta från den frodiga ridbanan, vilket inte gör något när man spänner för så länge hon står stilla, men hon tog småsteg framåt och klev över en draglina. Som tur är så bekommer det henne inte det minsta. Det är bara att be henne lyfta benet och dra rätt det hela. Jag tömkörde med draglinorna en lång stund, sedan drog jag draglinor och svängel efter mig för att vänja henne vid ljudet. Hon gick på fint, men tvekade ett par gånger därför nöjde jag mig så. Vill ha medhjälpare när jag spänner för resten. Mina händer räcker inte till och Sancho Panza har varit upptagen med annat.

Nu letar jag en nättare rockard till Vilda. Den vi har är mastodontisk och även om den går att bygga om så att skaklarna blir rätt så är den inget att hoppa ur och i vid behov.

Nej, inget för inkörning helt enkelt. Eventuellt bygger vi en själva och jag hoppas få en liten svetskurs på köpet. Kan vara väldigt bra att kunna:)

Hur går det då för bantaren i övrigt?

Jo, hon är hungrig och jag inser att segheten när jag rider henne är att hon spanar efter mat. Många åkrar och partier i skogen är fortfarande väldigt frodiga. Därför blir hon pigg och lyhörd i skogsdungen där det bara finns mjukt barr och jordlager under hovarna.

Trots detta fick matte en (o)lysande idé:

Då älgjakten är i full gång så byggde hon en bana hemma i lördags.

Lite hoppning kanske?

Vilda var väldigt pigg och fin till en början när vi värmde upp. Men sedan insåg hon att hon var omgiven av MAT. Det blev protester mot att springa ifrån det goda. Hon ville helst bara stå med näsan i det och tugga.

Hindren ville hon inte ens kliva över. Det mer naturliga hindret i form av halmbalar var inte mer attraktivt. Hoppa över maten!? Slöseri! Till sist gick det med matte på marken och GODIS. Först i skritt och sedan uppsuttet i skritt och sedan avsuttet i trav! Puh! Mattes ben blev som spaghetti. Maken till envetnare häst finns nog inte. När vi under uppvämningen red upp i den lilla ekdungen med gott tempo stannade åsnan där och vägrade gå tillbaka ner på hinderbanan... Vi slutade dock direkt efter att hon hoppat i trav och då fick hon äta av gräset.

Det är inte lätt att banta en häst...

Nu får de lite hösilage på kvällen och vid riktigt dåligt väder även på morgonen. I år verkar de gilla sin utebox mer än någonsin. De står till och med inne när det blåser storm, vilket de inte gjort tidigare då de vill ha mer koll. De springer inte ut när bilar kör förbi heller eller när det grejas i garaget. Det känns bra.

Marko har blivit av med eksemtäcket och han har så fina prickar nu. Vinterpälsen har börjat gro dock och när det regnat så packar han gärna in sig i torv eller lera...

  Verkar som han sovit på höger sida;)   Vänstersidan är hyfsat ren...   Vilda har hittat något gott då står hon och suger på läpparna...     Hennes prickar är inte lika tydliga, men de är där...

Ha en bra dag alla!