Den kom snabbt i år. Med den det gröna gräset och fångesten.

Vilda har stadigt gått ned i vikt tack vare medryttaren T.

Lite har hon allt att ta av men visst är hon vacker.

Igår var det dags för ridlektion.

Tänk vad svårt det är att rida. Vi har tränat länge på att flytta fram- respektive bakdel, men igår fick jag flera aha-upplevelser.

När jag vrider mig lyfter jag sittbenen ur sadeln drar ihop min vänstra sida oavsett vilket håll jag skall åt. Kanske är det inte så konstigt att Vilda går som en banan ganska ofta. I tron att hon inte lyssnar använder jag för mycket händer, även om jag själv tycker mig inte göra det.

Vi övade och övade på att flytta framdelen.

Gör om och gör rätt. Den lilla envisa lyssnade direkt när jag några gånger gjorde rätt till sist.

Vridningen skall komma från magen och inte för långt ned för då följer både sittben knän och lår med. Överkroppen skall inte vridas för mycket utan bara följa med i rörelsen. Händerna skall ha samma avstånd från varandra genom hela vridningen och innertygeln skall leda medan den yttre tränger detta med väldigt liten kontakt. Dvs "styr inte runt huvudet" Bogen skall flyttas mellan sittbenen och händerna.

När jag vrider mig har jag även en tendens att dra bak den inre axeln och fram den yttre vilket gör att jag hamnar i fel position.

     
Det blev många justeringar och försök att känna efter hur det skulle vara. "Ridfröken" har en ängels tålamod.

Det är väldigt svårt att rida. Centrerad ridning gör det hela mer logiskt och på sikt hoppas jag få lite bättre kroppskontroll.

Bjuder även på några filmklipp.

Eventuella hajar på nätet får säga vad de vill, vi gör så gott vi kan och det bjuder vi på.

Tur att jag har så snäll granne som både filmade, fotade och lånade ut paddock. Tack A!

Sedan var det dags att avsluta med lite trav, men Vilda ville inte och L som har hökögon när det gäller kroppsrörelser på hästar såg med en gång att hon verkade ömma i hovarna i traven. Puls hade hon med.

Attans. Det var frost natten till igår så fångesten slog in. Det blev stängsling och att klämma och känna hela eftermiddagen och kvällen igår.

Jag brukar stänga av till de övre hagarna när gräset sticker och bara släppa dem en stund åt gången. I år har det dock vuxit mängder med gräs närmast uteboxen och där har de gått och pillat.

Nu blir det att beta dagtid en stund och stängt nattetid till gräset.

Vilda har slitit en del med och vi hade jobbat nästan en timme i paddocken så vad som är vad är svårt att säga.

Idag har T varit på promenad med Vilda som fick ha sin gympadojor på. Hon går rent dock om och med bootsen rörde hon sig helt normalt både i skritt och trav på grusvägen.

I natt jobbar jag näst sista natten på sjukhuset, sedan skall det väl bli ordning på "lilleman" med.

Nu dags att fodra och klämma på hovar och ben.

Ha det bra alla!

i år.

Har inte julpyntat eller julstädat. Började lite lätt igår, men avbröt för en stunds ridning på tjockisen i grannens nya paddock som nu har tinat igen.

Vilda tyckte mest att grannens barn var intressanta och stannade och glodde på barnvagnen och "publiken" med jämna mellanrum. Det låg några blå plastbommar i paddocken som tydligen var väldigt läskiga. Våra hemma är inte alls skräckinjagande men dessa var det tydligen;)

Hon är inte den som är den så efter lite övertalning så funkade det ganska bra att både gå över och mellan de blå monsterbommarna. Det blåste kuling med så elbanden runt paddocken fladdrade läskigt på speciellt ett ställe. Vi övade lite på allt möjligt och lekte även följa John med grannen och hennes häst före. Kändes som att vara på ridskolan igen;) Vilda hakade gärna på.

Det var ganska mjukt i paddocken vilket Vilda inte är van vid så jag tror faktiskt att hon blev lite trött i benen. Bra träning för den lilla. Vi invigde också det nya sidepullet som jag efter mycket om och men äntligen sydde. Det gick på en kväll men startsträckan var lång.

Det funkar alldeles utmärkt att rida Vilda bettlöst. Ingen större skillnad alls mot att ha bett. Hon stod dessutom helt still vid uppsittning. Hon brukar nämligen gå iväg precis när jag satt mig annars.

Att få stopp på den hungriga hästen efter avsittning var däremot svårare. Medan jag drog upp stigbyglarna och hade parkerat utanför vår häck gick den hungriga rakt in genom häcken och började beta på gräsmattan och jag hann inte få stopp. Samma sak hände i stallet där hon utforskade mitt höpackningsställe. Det gäller att vara snabbare för att stoppa henne helt enkelt. Från ryggen går det att få stopp direkt vilket jag fick pröva då hon var pigg i blåsten på väg till paddocken.  Från marken får jag tänka på att inte hamna för långt bak då fortsätter hon bara rakt fram mot målet;)

Något annat jag varit sen med är höstens träckprov. Jag brukar ta det redan i september men i år blev det inte gjort förrän förra veckan. Med hästar på lösdrift måste man "vakta bajset" och jag har haft för mycket annat i år och det senaste hinner det bli fort mörkt på eftermiddagarna. Fick svaret nu och även om det kan vara falskt låga värden så ger det i alla fall en hint om att det inte är några jättemängder. Vilda 0 EPG och Marko 25 EPG på blodmask.

Det får vi vara nöjda med och hoppas att det inte har ökat explosionsartat till våren. De hade ju ganska låga EPG även i våras. Håller tummarna för att vi kanske kan hålla detta lågt fortsättningsvis och slippa avmaskning. Även maskförekomst är kopplat till immunförsvaret så har jag tur så har vi även fått bukt med det "problemet". Det stämmer ju ganska bra med att Vilda alltid nollade innan hon fick problem med sin hosta.

Ha det bra alla!

Nu är jag ett år äldre och kanske lite visare;)

Blev firad ordentligt i söndags. Fick många fina kläder och ett par skor. Behövligt då det är det jag lägger minst pengar på. Har kläderna tills de faller sönder och förpassas till stallkläder.

I fredags var det dags för terminens första ridlektion.

Jag hade haft ont i korsryggen i ett par veckor efter mindre lämpliga arbetsställningar, barnpassning, trappkånkande m.m

"Ridfröken" såg direkt att mitt högerben var kortare än det vänstra. Först kontrollerades sadel och stigläder, men det var benet som sagt.

Hon mjukade upp mig genom att göra cirkelrörelser i fotleden och få knä samt lår avslappnade. Sedan tryckte hon benet upp mot höftleden. Vilda som annars gärna gillar att stå still blev otålig och när hon fick en tillrättavisning av fröken så bet hon henne i armen...suck!

Jag fick också "vifta på svansen" dvs göra sidorörelser med svanskotan, vilket ju egentligen inte går men mer som en tanke. De sista kotorna skulle jag också svanka resp kuta med, bara lite, lite i tanken.

Resultatet: Lika långa ben och Vilda som i stort sett alltid står ojämnt på bakbenen ställde sig rakt. Fantastiskt!

Fick också konstaterat att jag sitter rakare nu än när vi började med CR. Det är svårt att känna det själv då man vänjer sig att sitta på ett visst sätt så känns det som man sitter snett när man börjar sitta rakt.

Så fick jag lära mig att känna det lättare. När hästen rör sig framåt så rör ju sig rytttarens höfter i cirkelrörelser bakifrån och fram. Jag fick känna efter vilken höft som rörde sig mest. Det är den sidan man har mest vikt på. När rörelserna känns lika stora på båda sidor är man jämn. Det var mycket lättare än att försöka känna vilket sittben man sitter ned på mest.

Trots att jag var rak och uppmjukad drog Vilda åt vänster i höger varv. Jag fick då känna efter om jag verkligen var mjuk eller om jag låste höger fotled fortfarande. Omväxlande fick jag pröva att spänna respektive slappna av i fotleden på volten. Resultat: spänd fotled dålig böjning, avslappnad, korrekt böjning. Förklaring: Fotleden motsvarar hästens has på samma sida. När min fotled var avslappnad tog Vilda längre steg med sitt högra ben och kunde böja sig korrekt.

Sedan frågade jag om hur hon tyckte Vilda rörde sig med tanke på att jag tycker hon är stel i höger bak från och till.

Hon sade att det är ytterst lite, knappt synbart. Hon tar lika långa steg med båda bakbenen men är något mindre mjuk i höger. Berättade om Vildas gamla skada och fröken kände igenom henne. Hon var något mer spänd i muskulaturen i högerbenet. Hon visade mig hur jag kunde massera och trodde inte det var något större utan kanske ärrbildning vid ledband som gjorde att hon blev något spänd men att massage troligen skulle göra henne gott.

Det blev bara en 40 minuterslektion, men jag lärde mig massor denna gång.

När jag stannade på grusvägen för att säga hejdå till fröken kommenterade hon att Vilda stod helt rakt på bakbenen och att hon såg hur det blev så när jag viftade på svansen under lektionen.

Jag avslutade med en skogstur då tjockisen inte hade bränt många kalorier under lektionen. Det märktes att vi var mjuka båda två.

Efteråt masserade jag Vilda enligt instruktionerna och hon verkade njuta av det. Inget bråk med hovarna heller:)

Idag skall jag fortsätta städa boxen och torva upp den. Jag började dammsuga den men dammsugarpåsen hade fått fötter. Sedan har det varit fullt upp med kalas och jobb m.m

Jag har inte börjat stödfodra än men skall skicka in analys på mikromineralerna när jag öppnat första balen alternativt om jag får reda på vart höbonden gjort sin analys så kan jag bara lägga till dem utan nytt prov och mycket billigare.

I år skall det bli ordning på mineralerna och hästarnas hälsa! Balansen mellan Fe:Zn:Mn:Cu skall också vara 3:3:3:1 för ett korrekt upptag av mineralerna så det räcker inte att bara ge behovet då de tar ut varandra vid obalans.

Just nu när hästarna bara äter gräs ger jag bara halva dygnsbehovet av koppar och zink men förmodligen bör jag ge mer.

För er som är intresserade så finns nu en grupp på FB: Vi som vill ha järnfritt mineralfoder till häst. Gå gärna med där och läs mer om hur för mycket järn kan påverka hästhälsan negativt.

Ha en bra dag alla!

av hösilaget, som har jättefina värden.

Lite energi och mycket protein. Proteinet är i överkant men det skall vara ok att ge upptill tre gånger behovet om det kommer från grovfoder så vi klarar oss precis.

Mineralinnehållet är helt ok och täcker behoven.

Handskrivet i år och lite kladd och uträkningar.

Det jag behöver tillsätta är alltså selen. När det gäller mikromineralerna så har jag inte analyserat dem, men jag kommer att ge extra koppar åtminstone en tid då vårt vatten är väldigt järnhaltigt igen. Vi har haft problem med vattenreningen, men hoppas att den snart funkar efter en del meck. Eventuellt kommer jag även att ge lite magnesium då det är väldigt mycket Kalium i fodret, om jag ser att behovet uppstår. Det verkar ju som om Marko visar det ganska tydligt.

Jag kommer även att ge E-vitamin då det ingår i Selentillskottet och kan behövas när man ger inplastat foder  och oljebaserat foder (linfröolja). Vad gäller A- och D-vitamin kommer jag även att ge detta. Särskilt D-vitamin tror jag är viktigt då mina bär täcken hela den ljusa perioden på året.

Jag håller nu på att försöka hitta passande tillskott. Det lutar just nu åt Biofarmab´s Coppervit och deras SeloE samt majsgroddolja. Det blir inget färdigt mineralfoder i alla fall med en massa järn och annat vi inte behöver.

Tyvärr är det svårt att hitta något helt rent i Sverige, så jag får ta att jag får med en del mangan, Biotin, och B12, dock i ganska små mängder och de är inte skadliga. Selentillskottet innehåller inulin vilket jag inte riktigt gillar och skall därför fundera lite till. Det finns ett annat selentillskott VSL, men det innehåller istället lysin och med tanke på proteinhalten i grovfodret så lär inga extra aminosyror behövas. Skall även höra med vet när jag bokar vaccinationer om hon rekommenderar något särskilt.

Det finns rena mineraler att beställa från Polen men jag tycker det är bättre att ligga på tillverkarna här hemma istället. Ingenstans går att finna att hästar fått järnbrist pga underskott av järn i svenskt foder. Oftast beror det på underskott av koppar. Varför man tillsätter järn i mineralfoder är för mig en stor gåta.

Överallt framhålls att man bör ge och att de flesta hästar kan klara sig på grovfoder samt ev. mineraler ändå är det svårt att hitta mineralfoder med mer koppar än järn (järnfritt finns överhuvudtaget inte) kombinerat med en Ca/p-kvot som är låg. De flesta foder har en väldigt hög Ca/p-kvot anpassad för en spannmålsrik foderstat.

Tar gärna emot kommentarer och funderingar samt förslag på selentillskott (helst så rent som möjligt).

Avslutar med en bild från igår efter vår bettlösa tur bland flugorna. Vilda trivdes jättebra med grimman och det funkade faktiskt att hålla mulen från det gröna med. Det verkar dock som hon inte gillar den nya anatomiska breda gjorden riktigt då hon sparkar sig under magen, men det kan vara insekterna med. Får prova med en vanlig smal gjord igen.

Mats mår bra igen. Tack alla för omtanken!

med båda hästarna nu. Så skönt efter att jag en längre tid kört fast i samma saker särskilt med Marko.

Hade en toppenfin tur på Vilda i söndags. Först var hon en åsna men när hon väl började lyssna så funkade allt vi har tränat på. Till och med ryggningar med enbart hjälp av sätet och en liten höjning av handen mitt i skogen på en taggad liten tjockis, funkade. Red på helt lösa tyglar största delen av rundan och använde vikter och säte. Helt underbart och vi båda hade öronen framåt hela vägen.

Marko har haft det litet slappt i hagen i över en vecka och Sancho Panza har inte hunnit hjälpa mig.

Mina böcker har kommit och jag har bläddrat lite i dem.

Idag satte jag mig och valde ut övningar ur den till höger på bilden: The Difficult horse av Sarah Fisher, som skulle passa Marko.

I boken kan man välja ut problemområden och varje område har ett antal övningar man kan pröva.

I stallet gjorde jag först taktil massage över hela kroppen och svansmassage med stretch.

Stretchmomentet som Vilda verkligen njuter av tyckte Marko var lite skumt. Han drog in rumpan. Kanske tog jag i litet mycket. Andra gången tog jag det lite lugnare och då gick det bättre.

Jag valde ut tre olika övningar.

Den första gjorde vi i stallet och den syftar till att göra hästen bekväm med att spänna sadelgjorden, vilket Marko inte riktigt gillar. Man tar en elastisk linda och drar åt runt sadelgjordsläget, man drar tightare och tightare och sedan släpper man gradvis. Man flyttar den sedan längre bak på ryggen och fortsätter likadant tills man nått slutet på hästmagen. Det blev ingen reaktion alls;) Trodde han stängt av först då jag väntade mig en starkare reaktion, men han verkade mest stå och vila.

 Andra övningen är mer en ledövning och fungerar uppmjukande. Man går i S-formationer som man gör allt snävare.

Marko var först lite spänd på ridbanan (det är han alltid där) men vi gick runt så en stund utan att riktigt få till det.

Tyvärr var han väldigt vänsterställd hela tiden vilket jag tror beror på att jag använde Duallygrimman. Han är så känslig så att när jag har grimskaftet i vänster ring så går han åt vänster. Har trott tidigare att han bara velat söka trygghet och kommit för nära, men tror även det har med grimman att göra. Har inte använt den att leda med på länge.

När man tömkör med den har man ju tömmar på båda sidor vilket funkar bättre. Bytte till höger sida en stund, vilket gjorde honom väldigt osäker och vi fick inte till det alls till en början. Han försökte till och med sticka ut från banan. Då var jag glad att jag hade den grimman trots allt. Det blir kort och koncist stopp och eftergift.

Sedan hade jag valt övningen zig-zag. Det finns en liknande där man bygger en labyrint av bommar att gå mellan och över, men den var nog överkurs för Marko som motvilligt kan gå med på att gå mellan två bommar men vägrar gå över bommarna. I labyrinten befinner man sig med bommar omkring sig överallt om man väl går in. Den får bli nästa steg när vi övat mer.

Egentligen skall man ha fyra bommar, men jag har bara två riktiga och byggde därför ut med stockar så det blev sammalagt 6 stycken. Två av dem var väldigt korta. Jag tänkte att stockarna skulle vara mindre läskiga då de är mer naturliga och har legat i sommarhagen. Jag lade dem alltså i "farlighetsordning" korta stockar först sedan lite längre och sist de riktigt läskiga långa bommarna.

Vi började med att gå genom öppningen mellan de kort stockarna och Marko hade bråttom, bråttom.

Men med beröm och belöning lyssnade han på "sakta", ännu mer beröm och belöning. Han började förstå att han hade en uppgift och började slappna av samt lyssnade uppmärksamt. Vi avancerade och gick snart lugnt och fint genom alla öppningar.

Vi varvade det hela med små pauser och små slalomrundor mellan konerna, vilket funkat toppen tidigare, men idag var han svårstyrd till en början. Stress eller grimman är frågan, men när han lugnade sig såpass att jag kunde ha längre grimskaft gick det bra att styra åt höger med hjälp av spöet framför.

Sedan bad jag honom ta ett kliv över den ena korta stocken. Han tvekade faktiskt inte men hade väldigt bråttom.

Överöste med beröm och morot. Vi tog samma stock tre gånger och det gick lugnt tillväga. Han såg riktigt nöjd och stolt ut. Sedan avancerade vi över hela banan. Jag kunde stå bredvid med hängande grimskaft och han själv valde att gå över bommarna en efter en.

Sedan prövade vi att göra halt i öppningarna. Andra gången satt det och han stod still tills jag bad honom gå.

Det roliga var att när vi gick in i hagen igen så gjorde han det totalt avslappnat. För även om han kan gå hyfsat genom öppningen oftast så är han hela tiden på helspänn och beredd att springa och tar ofta några snabba steg även om han inte drar iväg längre. Så lite nytta gjorde detta allt.

Skall bli kul att fortsätt med dessa övningar och bygga på svårighetsgraden. Imorgon skall jag rida banan med Vilda och hitta några övningar för hennes problemområden. Kanske "cowkicking", problem att lyfta hovar och snedhet?

Känns som en bra plan nu i alla fall.

Nu blev klockan väldigt mycket. Blir nog inget pysslande.

Håller på att tillverka ett sidepull och ett tagelsmycke.

Ha det bra alla!

är en fantastisk "uppfinning".

Tar det riktigt lugnt och njuter.

Fick snyggat till sadeln lite:

Före

Efter.

Ville ut och prova så fort som möjligt så därför missade jag att färga det avskavda på småkåporna, men det blir en annan dag.

Vilda var hungrig.

Har låtit hästarna gå i den här hagen lite extra länge.

Hon blir ganska motsträvig och tråkig när hon tycker hon har för lite att äta. Det är en svår ekvation att få ihop för då blir motionen en annan med mycket stopp och övertalningar. Hon blir helt fixerad vid den gröna omgvningen.

Det blev tvärstopp efter vi kommit en bit på vägen. Jag brukar inte vända men hade svårt att avgöra om hennes irritation berodde på sadeln eller hungern.

Vi vände och tog en vända på åkern.

Jag bad henne om än det ena och än det andra och så fick hon beta som belöning. I början blev det både stopp och galopp för att slippa jobba och försök till att sno åt sig av det gröna guldet. Men efter ett tag så lyssnade hon riktigt bra. Tog även en sväng bland träden för att mjuka upp henne lite. Mycket roligare än konerna på ridbanan.

Sadeln matade bak schabraket, men när jag rättat till det och spänt gjorden några hål till så verkade den sitta riktigt bra. Det är det som är lite pilligt med bomlöst att spänna lagom hårt. När man sätter sig sjunker sadeln ihop och med dressyrgjord är det lite knepigt att spänna när man sitter på.

Skall även skaffa eller sy dressyrschabrak så att det täcker lite bättre. Har bara allroundschabrak.

Använde panelerna som jag har till den spanska. De är högre bak än fram. Trodde de skulle vara perfekta men det visade sig att de var bredare än panelerna till dressyrsadeln. Igår funderade jag på att sy nya, men behöver då skaffa en massa material varpå jag skickade prisförfrågan till Masterback om nya paneler.

Lite dålig bild då solen lyser in genom fönstret. Panelerna sticker ut utanför sadeln på sidorna bak, vilket inte påverkar funktionen, men de blir kanske förstörda i kardborren och det ser ju snyggare ut om den slutar där sadeln slutar. 

Sadeln gled fram något men då det inte är något järn i så verkade bogbladen kunna röra sig bra. Skall även pröva att sätta panelerna något längre bak så att sittpunkten från början hamnar rätt, behöver sadla något längre fram än jag gjorde från början istället så att sadeln inte glider fram själv. Funderar på att beställa paneler som är någt kortare än själva sadeln pga detta. Då kommer inte sadeln dras fram på samma sätt och jag kommer att sitta på rätt ställe på ryggen. Nästintill perfekt och Vilda verkade inte reagera negativt som jag först trodde när hon protesterade. Det var förmodligen hungern som spökade.

Jag har nu flyttat hästarna till en annan hage och hoppas att vi kan ta en tur idag utan tjafs och kunna känna lite mer på sadeln i terräng.

...Vildas bröstomfång har minskat med två centimeter sedan i måndags!!!

Mätte om och mätte om igår, blev förvånad och glad. Även nacken var något mindre tjock och börjar närma sig 7,5 centimter på tjockaste stället. Från början var den 10 centimeter på tjockaste stället.

Vi är nu tillbaka till 188 cm i bröstomfång som innan vi började med Phytoleankuren. Detta trots bete och utan reducerare.

När det gäller sadel har jag forskat/googlat och funderat. Jag tror vi behöver en med kort anläggningsyta då Vilda har ganska rak rygg men är lite överbyggd bak. Thorowgoodsadeln funkar som sagt när depåerna är mindre annars hamnar den i brygga. Funderar också på om den stelhet jag tycker jag ser bak på Vilda ibland och som jag har svårt att sätta fingret på har med sadeln att göra.

Globus skall ha korta sadelmodeller men kruxet är då att de inte har utbytbara koppjärn. Tar tacksamt emot tips!

Tillsvidare använder vi denna sadel:

Här från i måndags efter ridturen. Den ligger något långt fram så igår ändrade jag panelerna och fick ett bättre sadelläge något längre bak.

Har även börjat demontera sadeln jag köpte billigt som verkade passa i bommen. Den har en gammal träbom. Koppjärnet är dock i alldeles rätt form och jag funderar på att bygga något av detta....

Antingen en bomlös med koppjärn eller försöka kopiera bommen på något sätt då den är i riktigt dåligt skick i träet.
Den är dock 16 tum dvs för kort för min sits.

Funderar vidare.

Vilda är lugnet självt när vi tömkör, men i ridningen är hon mer tittig. Igår blev det lite taktande efter att hon reagerat på något i skogen. Jag hörde inget men hon vädrade väldigt. Kan ha varit skogens konung;)

Ska ta tag i inkörningen igen och släpa fram rockarden. Skall klä skaklarna med rörisolering för att dämpa ljudet när hon slår i hovarna i dem och se om den blir mindre läskig.

Ha en bra dag alla!

Fredagkvällen tillbringades på restaurang Pater Noster i Skärhamn.

Riktigt god mat och fin utsikt:

På lördagen var vi på Tofta gård på veterandag, med gamla traktorer, bilar och mopeder. Strålande sol, mycket folk och god mat. Doris skötte sig exemplariskt och blev kär i en äldre labradorherre. Hon är i höglöp nu, vilket gjorde många hundnosar trötta skulle jag tro.

Doris var trött efter detta:

Som vanligt så ville hon ha kroppskontakt i bilen.

På kvällen var det Vildas tur. Hade häromdagen tänkt rida barbacka av flera skäl. Framförallt skönt för Vilda att få vara nästan naken någon gång under sommaren. Det blir varmt med eksemtäcke framförallt nu när hon har magdel på igen. I lördags var det dock mer lämpligt när Mats var hemma.

Jag har suttit barabacka på Vilda några gånger, men inte mycket. Hon har ganska spetsig rygg även om den sommartid är inbäddad;)

Jag själv har inte litat på min balans och brukar tycka det känns halt och när jag blir osäker så spänner jag mig och då är det kört.

Det var tur att Mats var hemma för Vilda ville inte stå still bredvid pallen.

De första minuterna var det lite svajigt, men vi höll på en bra stund på ridbanan och utökade tiden i trav allteftersom,

Mats filmade en liten stund.

Sedan kunde jag inte låta bli att ta en runda i området. Kände mig klistrad vid ryggen till slut. En härlig känsla.

Vilda verkade trivas ypperligt utan sadeln och jag satt till och med kvar vid ett litet skutt när ett brevlådemonster anföll...

Vid grannens gård ville dock inte Vilda gå förbi. Det renoveras och fixas där och nu var det nya monster utanför.

Jag satt av och ledde henne samt började leta efter en lämplig "uppsittningsramp". Hittade en liten bergsknalle och fick ta sats för att hamna med magen över Vildas rygg och kravla mig över med benet. Det såg säkert väldigt graciöst ut med en tjockis som åt i lugnan ro under tiden en osmidig tant kravlade sig upp.

Det får bli fler barbackaturer. Vi fick jättefin kontakt och jag hade mycket mer kontroll på hjälperna och balansen.

Skönt att slippa den svettiga sadeln...

Ha en skön dag alla!