..mycket nöjd.

Mina kusar är fantastiska.

Med husses hjälp tömkörde jag Marko i helgen och han hispade inte till det någon gång trots snålblåst och regn på tvären. Han fick efter långt uppehåll även bett i munnen och var helt lugn med det. Tänderna verkar ha slutat bråka. Vi började med en kort promenad. Tömkörde på vägen hem och sedan på banan. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. När husse lossat grimskaftet på vägen ville Marko gärna gå tätt intill honom, men med upprepade tag i högertömmen började han fatta: ok, matte bestämmer. Han gjorde halt och ryggade direkt när jag bad honom, men i början fick husse visa att han skulle framåt genom att gå när jag smackade för då vill han gärna följa husse. Tillsist ramlade tioöringen ned och Marko såg jättenöjd ut när han överöstes med beröm. I vanlig ordning var den lilla hjärnan väldigt trött efteråt.

Arkivbild "Mattes nallebjörn"

Vilda och jag tog en ridtur i helgen och hon var fantastiskt pigg. Lite vila kan vara bra ibland.

Idag körde jag henne med draglinor och svängel både på ridbanan(gräs) och grusvägen där det lät lite mer. Hon reagerade lite grann på svängeln genom att ta några snabbare steg, men lugnade sig med en gång efter beröm.

Husse var med och höll ordning på grejorna samt lade lite tyngd bakåt på linorna så att Vilda fick dra. Det gillade hon. Motstånd är toppen enligt henne. Det var mycket att hålla reda på och hon var väldigt lyhörd idag, så när jag i ett moment trasslade till det lite och tog för mycket i vänstertömmen klev hon över en draglina.

Ptroo! Lyft! Så drog vi den på plats igen. Hon lyfte hoven och rörde inte en min. Vi hade kunnat hålla på ett tag till, men det skymde och det var svårt att se. Nästa gång blir det däckdragning, skaklar och släpa står sedan på programmet och timmerkälke. Det här är så roligt och det bästa är att Vilda verkar född till detta.

   En vårbild från en av våra tömkörningspromenader.

Har letat efter rockard till Vilda, men Mats tycker att vi skall bygga en själva. De flesta saknar svängel och man måste oftast kliva över ett rör som går till skakeln. Dessutom sitter man väldigt lågt i dem. Det betyder en himla massa modifieringar. Så det blir hemmabygge igen. Har tagit fram en ritning så nu återstår att se om Mats får tid att bygga eller att lära mig svetsa, vilket han hävdar tar längre tid.

Nu har jag hittat inspirationen.

Bjuder på en riktigt gammal bild:

Och en till...

... som vanligt omgiven av de älskade djuren.

Ha en riktigt bra kväll alla!