Hästar har inte så stora hjärnor, men vissa utnyttjar dem bättre än andra.

Det är faktiskt ganska intressant att se hur olika hästar är. Precis som hos oss människor finns det ju dummare och smartare individer.

En av hästarna i stallet bytte box i höstas och står fortfarande i stallöppningen vid insläpp och funderar, funderar och funderar: "Vilken box är min, nu igen?" Man kan se hur hon anstränger sig för att försöka göra rätt, men det slutar med att man får leda in henne i rätt box varje kväll.

Andra hästar är fenomenala på att lista ut hur man till exempel får upp boxdörren, vilket ger fri tillgång på de andra hästarnas foder. Eller att man kan ta sats(om man är liten) och hoppa mellan stängseltrådarna in i en mer spännande hage.

Vilda är av den smartare typen, vilket är både bra och mindre bra. Fördelar är att hon är väldigt lättlärd och förstår ganska fort vad man vill att hon ska göra. Nackdelar är bla att hon snabbt listar ut hur saker och ting fungerar. Hur man tar sig ur hagen, utan att göra sönder stängslet(tack o lov). Hur man tar sig in i en inhägnad i hagen, som sattes upp pga osinliga mängder ekollon i höstas. I onsdags stod hon i denna inhägnad. De andra hästarna stod utanför och tittade på henne. Där gick hon bekymmerslöst och betade av det något längre gräset. Stängslet var intakt, men de värdelösa plaststolparna var lite böjda, vilket de blir efter ett tag, så hon hade väl bara tryckt sig igenom trådarna. Hon såg väldigt nöjd ut.

Jag släppte av trådarna på ett ställe så att de låg på marken och pekade och sade till henne att hon skulle gå ut ur inhägnaden. Det gjorde hon så fint, men när jag skulle sätta tillbaka dem försökte hon tränga sig in igen. Jag viftade lite med tråden mot henne och då gav hon sig, för stunden i alla fall.

Det är väldigt roligt att ha kommit till den punkten att hon förstår mitt kroppsspråk och även till viss del det verbala språket. Jag har förmodligen blivit tydligare och vi har nu lärt känna varandra ordentligt. Den oro jag kunde känna tidigare när det gäller hur jag skulle klara träning och inlärning är nu som bortblåst. Vi är ett radarpar jag och Vilda. Nu ligger hela våren och sommaren framför oss med begynnande inridning och fortsatt träning.

Det är så roligt att ha en unghäst. Jag har aldrig lärt mig så mycket som sedan jag skaffade henne. Att skaffa en unghäst som sin första häst kanske inte är optimalt. Men när jag nu ser tillbaka på vår tid ihop, så hade jag inte velat göra annorlunda.

Till alla som får höra att de inte kan tillräckligt eller inte duger av förståsigpåare och besserwissrar: Det är bara du själv som bestämmer din begränsning, ingen annan. Människor är läraktiga och om man bara inte tror att man redan kan allt, utan är beredd att omvärdera och söka samt ta till sig ny kunskap, kan man lära sig vad som helst och hur mycket som helst.

Det sitter inte i valnötens storlek utan i hur man använder den!

Ha en fantasktisk dag!