Jag är inte helt nöjd med sadeln jag köpte pga att den är för stor för mig som sagt. Har nu kollat in bomlösa alternativ och har hittat en(se ovan) till reducerat pris. Visserligen får jag nog komplettera med den jag har då man inte ska hoppa med en bomlös sadel. Dock funkar det med lite småskutt i skogen.

Man måste även sitta upp från en pall eller dylikt, vilket i och för sig inte är några större problem om man inte ramlar av mitt på en åker förstås.

Den är ny men ska utgå ur sortimentet, så jag får den för nästan halva priset. Dessutom är den väldigt snygg av spansk modell, vilket är kul då jag tänkte att inrikta mig åt AR så småningom.

Nackdelen är väl att jag då har mindre pengar kvar att gå på kurser inom t.ex AR. men får väl jobba lite mer i höst. Sommaren blir mest inkörning och fortsatt markträning blandat med lite opretentiös ridning på raka spår och i naturen.

Får väl ta diskussionen med M och se vad han tycker, sen gör jag väl som jag vill i alla fall!

En unghäst är väldigt billig utrustningsmässigt, ända tills det är dags att skaffa utrustningen;)

Nu är jag trött på min huvudvärk!

Brukar sällan ha ont i huvudet annars.

Borde få lite gjort här hemma, men så fort jag gör något så blir det värre. Har därför hamnat i internetträsket. Tröttsamt!

Jaha, då kom sommarförkylningen som ett brev på posten. Hade bara två kvällar kvar att jobba innan semestern. Sjukskrev mig, men har som vanligt dåligt samvete. Drog ut på det också eftersom jag väntade på att det skulle bli bättre, känns inte så bra då det är svårt att få in vikarier.

Hoppas det inte blir något långdraget nu, för jag vill inte vara dålig på semestern.

Igår hade jag en sprängande huvudvärk hela dagen och idag är jag täppt i hela huvudet och har lock för ena örat. Det är inte jättesynd om mig, men min mirakelnässpray är slut, och har jag otur så blir det en bihåleinflammation av det hela, vilket det brukar bli utan nässprayen.

Jag sprayar på med den vanliga och håller tummarna.

Ska preparera mig med nässpray, vila, febernedsättande och gott humör. För jag måste komma ut en liten stund ikväll i skogen med hästen. Tror jag blir frisk fortare då.

Det är varmt idag! Städar långsamt, tack Acka för inspirationen!

Jag har dock hamnat i grubbleriträsket och tar nu en paus för att skriva av mig.

Skitsnack kan förstöra så himla mycket, men eftersom det förekommer en hel del sådant så måste det ju på något sätt vara väldigt underhållande för dem som håller på? Visst har jag också snackat skit i mina dar, men försöker undvika det. Det leder ju aldrig till något bra. Vad är det då som driver oss till att snacka skit? Vill vi framstå som bättre människor än den vi snackar skit om? Eller vill vi hämnas på någon som trampat på en öm tå? Är det bara missförstånd, eller brist på förstånd överhuvudtaget?

Det är svårt med relationer och personkemi är inte alltid självklart.

För att ge mig själv en påminnelse om förhållningssätt till livet och andra människor, samt verktyg till andra radar jag upp några goda råd(tycker jag i alla fall).

- Var kritisk, ta inte saker för sant bara för att någon tycker eller tror sig veta något.

-Ifrågasätt, vad styrker påståendet? T.ex forskning? eller bara något som man alltid gjort och det har funkat så bra så!

-Gå till källan, eller personen det gäller! Ta reda på fakta och alla vinklar på saken/eller den påstådda sanningen/kunskapen.

-Var saklig i diskussioner. Gå inte till personangrepp.

-Ifrågasätt dina relationer. Ger de ömsesidig respekt eller känner du dig utnyttjad? Om du ej är nöjd i relationen ta upp problemet. Vänner kan diskutera sådana saker. Går det inte att komma framåt i relationen trots detta? Är det verkligen en relation att satsa på?

- Stå på dig, låt aldrig någon trampa på dig!

- Var påläst, på problemet eller saken ni diskuterar, tro inte att den som aldrig tagit reda på fakta har rätt, den tycker bara.

- Var inte den som följer skitsnackarna genom utfrysning, skvaller eller liknande. Har du inga fakta så är det ju inte sant, eller?

Människor använder en massa härskartekniker för att få makt över varandra. Ibland kan det vara svårt att känna igen dem och svårt att konfrontera den som använder sig av detta. Dock går ingenting över av sig självt. Ta tjuren vid hornen!

Lästips 

Kämpa för sanningen! Den ljuger inte!

För tillfället går Vilda med de andra stona i en skogshage där mer eller mindre allt gräs är slut. Som tur är har jag en häst som gärna äter, sly, gran, ljung m.m

Detta är dock en tillfällig lösning. Sommarhagarna ska torka upp lite så att det inte blir leråkrar av dem när hästarna släpps på. I lördags kom de till denna mysiga, men magra hage.

Gräs är ju dock både gott och nödvändigt, så därför gick vi ut så Vilda fick äta utanför hagen, hur knäppt det än låter?

Hon åt väldigt snabbt till en början, men insåg snart att jag inte hade för avsikt att dra upp hennes huvud eller säga -Nu räcker det!

I en timma mös vi i kvällsolen och hon åt och åt. Att gå tillbaka till hagen var inte poppis. "Åsnerusset" kom fram i henne och hon växte fast i marken. Där stod jag med eltrådarna i handen en häst som försökte dra bak huvudet med mig i grimskaftet och fyra hästar på insidan som gärna ville ut och äta gräs de med. Till sist lyckades Vilda trampa mig på foten, tror snart jag blir plattfotad. Jag vrålade(händer inte ofta), det gjorde f-bannat ont. Vilda blev lite perplex och kom sedan snällt med in i hagen.

Sedan tog jag en liten tur i hagen för att leta efter en grimma. Efter mig hade jag Vilda, och sedan tre hästar till. Jag testade att gå kringelikrokvägar runt träden. Stanna, gå och hoppa över en bäck. De andra tröttnade efter en stund, men Vilda och jag lekte följa John en bra stund.

Jag måste ha lyckats någotsånär med ledarskapet. Försökte filma, men det är svårt att gå och filma samtidigt, men kolla in hennes öron hur de vinklas mot mig hela tiden. 

Jag älskar denna lilla häst!

Idag skulle E spela match. Samling kl. 15,30!

Gick upp litet tidigare än vanligt, brukar sova till kl.15 när jag har jobbat. Skulle bara kolla in lagets hemsida för säkerhets skull.

PANIK! Ändrad tid, samling kl14,30, och klockan hade nu hunnit bli tre. Försökte ringa tränarna då det som vanligt inte framgick var bortamatchen skulle spelas. Endast hemnummer på telefonlistan! Efter lite efterforskningar på Eniro och samtal med något barn som tagit över pappas telefonnummmer, fick jag äntligen tag på en av tränarna. Vi åkte snabbt iväg. Jag och A, som är här för en gångs skull hade ju tänkt ta en ridtur, men, men. M lovade åka med A till stallet.

Stackars E´s lag förlorade med 7-0.

E sade att de spelade fult, med knytnävar i magarna och sparkar på smalbenen, men de var faktiskt bra på att spela fotboll också. Bättre lycka nästa gång!

Väl hemma igen och glad att ha fixat till en kopp kaffe, (fanns inget fik vid fotbollsplanen) ringde mobilen. Det var M: -Du måste komma snabbt! -Har Vilda slängt av A och är ute och springer på vägarna, hann jag tänka.

-Det går jättebra, fortsatte han. -Kom hit med en gång, för nu börjar hon nog tröttna snart(Vilda, alltså). Jag slängde in mig och E i bilen igen och körde så snabbt jag vågade på den slingriga grusvägen.

A hade suttit av, men tog en liten tur till så jag fick se. Vilda lydde hennes hjälper bättre än mina när hon får sina stopp. Det är bra att kunna lära av sina duktiga barn!

Litet dålig videokvalitet, ska önska mig en bra digitalkamera i födelsedagspresent. Detta är mobilfilmat. Vilda verkar lite irriterad och slänger mer än vanligt på huvudet, får kolla munnen, tänder på gång?

Enligt A, så höll hon inte på så före jag kom dit. Det är väl som det brukar med barn och djur när mamma är med så ska man "bråka" lite:) Hon tyckte nog att ridturen var slut när A hade suttit av första gången.

Igår var det avslutning i skolan. Min yngsta dotter E slutade femman och min äldsta dotter A slutade nian(oj, vad de blivit stora!).

A bor ju inte med mig och föräldrarna skulle inte vara med på avslutningen, vilket var tur eftersom E skulle sjunga solo!

Som vanligt satt jag tårögd på läktaren och tittade på när alla fina barn sjöng och spelade. Den ena falskare än den andra, men några av dem sjöng så man fick ståpäls. VACKERT och lite sorgligt. De är snart så stora att de har ett eget liv, familj, jobb m.m Jag är väl lite känslig, men det är bra för själen att känna.

Tyvärr så hade batteriet på kameran laddat ur(taskig planering från min sida). E´s pappa filmade, men hans batteri var också på upphällningen, så han var tvungen att pausa eftersom E var med och sjöng flera gånger så hade vi ingen riktig koll på när det var dags för solot.

A gick trots gnäll om att skolan var tråkig, lärarna dumma i huvudet etc. ut med toppbetyg, så så farligt kunde det ju inte vara;)

J (M´s son) gick också ut nian, och gick trots allt på avslutningen. Han hade fått låna en kavaj, vilken tur;). Han hade skärpt upp sina betyg på slutet genom att göra några extra prov, så nu kommer han kanske in på gymnasiet i alla fall.

Detta verkar lovande för ett trevligt sommarlov. Önskar bara bättre väder:)

Ha det bra alla!

Idag var jag och Vilda ute med I och en av hästarna i stallet. Hon var lite stirrig när jag skulle sitta upp på gårdsplanen. Jag fick i ena foten i sigbygeln och skulle precis svänga över benet när hon började springa runt hit och dit på gårdsplaen. Hon brukar stå still när jag sitter upp, men ofast har jag suttit upp i paddocken. Sedan drog hon iväg åt helt fel håll, mot paddocken, körde ner huvudet och åt. I red ner mot oss och vi fick Vilda att haka på den andra hästen, ut på vägen åt det håll hon aldrig brukar vilja gå. Hon körde ner huvudet och åt, men svarade på framåtdrivande hjälper. Hon travade ikapp sin kompis, körde ner hvudet och så vidare. Hon travade t.o.m i uppförsbacke.

Lite småtittig och stirrig alltså, men inte så konstigt. Det var mycket nytt. I svängde ner mot en åker. -Nu, blir det nog galopp antingen jag vill eller ej, sa jag. Innan hade jag talat om att vi inte galopperat någon gång tidigare.

Vilda spetsade öronen spände kroppen och travade allt fortare. Jag försökte bromsa, med tyglar, säte och röst. -Sakta av, ptrooo, lugn ... Till sist tänkte jag - Äh, vad sjutton, tog ett litet tag i tyglarna, satte mig djupt i sadeln. Gav Vilda längre vänster tygel samtidigt som jag tog litet i den högra och tryckte fram vänsterskänkeln. Klockren galopp, mjuk och följsam ingen mer kamp bara fullständig lycka och frihet:)

Åkern hade dock ett slut, så jag satte mig tungt tog båda tyglarna om och om igen tills traven saktades av något, sedan fick jag hjälpa till med höger tygel för att få helt stopp, ingen istadighet idag alltså;) Hon fick mycket beröm och många kramar. Vi väntade in våra ridkompisar, sedan gick vi genom skogen och tillbaka ut på vägen. Då var hon markant lugnare och vi skrittade tillbaka till stallet. På vägen mötte vi två bilar och hon skötte sig exemplariskt. Min duktiga lilla galopphäst!

Nu har jag träningsvärk och har spekulerat i om sadeln har något att göra med hennes stirrighet, men sån är jag en grubblare. Stirrigheten kan även haft att göra med mycket nyheter på en gång och att det regnade och blåste.

Ha det bra alla!