Stina

6 oktober 2010 12:32

Jag förstår inte att ingen inser att hela äldrevården för länge sen har nått en punkt som inte är acceptabel ??
Vart tror dom att det är möjligt att spara och ändå hålla dessa löften och garantier dom så fint lämnar ?

Uppdrag Granskning och deras program om demensvård ledde till ramaskri, måhända blir det en ändring i den kommunen/avdelningen ... kanske ?
Men alla andra demensavdelningar då ? Vi har precis samma brist på personal, resurser och pengar ?
Vi uppfyller inte heller krav och regler på hur en demensvård ska fungera ?

Hos oss har vi en chef som har varit sjukskriven för utbrändhet och det är nog snart dags igen.
2 tidigare chefer har gått plakat in i väggen.
Vi har stressade syrror som ska försöka bedriva en bra vård och klara allt j*vla pappersarbete som läggs på dom. Underbemannade är bara förnamnet.
Uskorna på golvet är lika stressade dom ... vi ska förutom en bra vård och omsorg städa hela huset, laga mat och nu sist även ta över en del av vaktmästarens tidigare jobb.

Jag undrar ofta varför dom kräver uskor till det här jobbet när mina huvudsakliga uppgifter idag handlar om städning, disk och allt annat som INTE har med vård att göra ?

Sjukfrånvaron bland oss uskor är skyhög och vi har många medarbetare sjukskrivna för stress och utbrändhet.

Mitt i allt det här har vi en mängd gamla människor som inte får vad dom behöver, inte får vad dom har RÄTT till ... inte på långa vägar och det gör mig så grymt förbannad !!

Viveca

6 oktober 2010 12:55

Det är skrämmande hur det har blivit med både äldrevård och sjukvård i allmänhet. De pengar som politikerna tror sparas, får i stället läggas på sjukskrivningar både av personal och av patienter som står i kö för att få sin behandling.

Att inte få göra det man är utbildad till och hela tiden känna sig otillräcklig är inte bra för hälsan. Vi åläggs som du säger allt mer administration (tack o lov att jag jobbar natt). Vi skall även stötta här och där med uppgifter som inte varken hör till vår profession eller våra arbetsuppgifter, eftersom det sparas in överallt. Vårt arbete och våra patienter blir då lidande för att annat går före.

De viktiga ämnena tas inte upp till diskussion, medan små detaljer skall stötas och blötas i oändlighet, sådant som vi kan besluta om själva. När det gäller att ta beslut om viktigare saker, så får man bara höra: gör som ni vill. Vadå, vill! Vi har en övergripande uppgift och det är att sätta patienterna i främsta rummet, inte att vara daddor åt andra eller papperskyfflare. Vi behöver dock ha resurser och verktyg för att göra vårt jobb. Har vi inget sjukvårdsmateriel så kan vi inget göra. Då behövs väl inte ens sjuksköterskor. Då kan man lika gärna skicka alla sjuka till sjukhus. Vi ska ta emot alla patienter som vill vara hemma, men vilken vård vi sen kan bedriva i hemmen med så dåliga resurser är det ingen som bryr sig om, inte förrän någon blir anmäld. Då utser man ett svart får.

Jag är rädd om min legitimation och om patienterna och önskar innerligt att det inte blir jag den gången det svarta fåret skall utses pga felaktiga politiska beslut och sparbeting.

ylle

7 oktober 2010 07:33

Politiker och administratörer (läs chefer) biter sig själv i ryggen (eller ändan) när de går på det här allmänna tugget om spara, spara, spara.. ALLA verksamheter har en smärtgräns när sparandet helt enkelt är en omöjlighet för att man ska kunna bedriva någon slags hygglig form av vård. Men svenska folket har ju också än en gång röstat för en "nedmontering av den svenska välfärden" och för att alla ska betala en gång till vad det kostar förutom via skattsedeln solidariskt. Så de som har gott om det kan ju nöjt åka i sin "gräddfil".... ÄR DET SÅ VI VILL HA DET?

Viveca

7 oktober 2010 16:38

Håller helt med dig. Mycket skall ha mer och till resten blir det inget över. Ett "A-lag" och ett "B-lag" skapas. B-laget är de som vi faktiskt enligt lag skall värna om och som har högst prioriteringsgrad (i alla fall enligt lagen;)). Det är de s.k svaga grupperna som t.ex har drabbats av långvariga eller kroniska sjukdomar, psykiskt funktionshindrade eller sjuka, äldre och barn.

A-laget får det allt bättre ställt, men åker redan i gräddfilen om något drabbar dem.
Tydligen är det så vi vill ha det.

Ann

8 oktober 2010 10:14

Att de inte fattar att man inte kan dra ner på personal hur mycket som helst... va trött man blir...