Pernilla

3 december 2011 20:21

Hur man rider och varför? Lättaste kanske det är att svara på varför - för att det ger en så mycket att få vara med sin häst :) Glädje och lycka och samhörighet :D
Hur - ja ... mitt mål är hela tiden att rida så att min häst ska hålla - HELA hennes liv. Jag är så sjukt rädd att rida så det skadar henne :(
För mig är det viktigt att hon tittar neråt så att hon bygger rätt muskler i hals och rygg. Samtidigt är det viktigt att hon lär sig sätta under sig så att hon inte går och är framtung och sliter på sina framben i onödan. Men eftersom hon bara är 6 år så har hon såklart inte lärt sig att sätta under sig så där jättebra än. Fast vi jobbar på det ... :)
Att rida i roll-kûr tycker jag är förkastligt och säkerligen inte bra för hästen, vare sig psykiskt eller fysiskt. Sedan kan en del hästar försöka komma undan genom att gå bakom lod, det är nog inte skadligt. Det allra viktigaste för att hästen ska hålla tror jag är att variera arbetet - både för kropp och själ :)

Viveca

4 december 2011 15:22

Kloka tankar. Själv är jag också rädd att jag skall rida skadligt. Vet med mig att jag kan vara lite sned och försöker tänka på det. Märker ganska snabbt när jag sitter snett, för då går Vilda snett. Hon är dessutom själv lite mer "böjlig" i vänster sida än höger, men märker att hon börjar bli starkare och mer liksidig. Sedan skall hon gärna gå och glo åt vänster när vi rider ut, precis som om alla älgar och troll alltid finns på vänster sida;) Då brukar jag försöka arbeta henne lite mer och ställa/böja för att hon skall räta upp sig och det funkar riktigt bra. Ja omväxling tror jag på och dessutom verkar hästarna tycka det är roligare då:)

Att jag frågade varför, var nog mest att ställa frågan om man reflekterar över varför man rider som man gör. Det tror jag de allra flesta gör, men ibland ser jag att en del sitter och drar in nosen bakom lod samt sågar och sågar i bettet och då undrar jag om man reflekterat över sin ridning? Men visst rider man för att det är roligt. Själv har jag lagt oerhört mycket tid på annat än ridning med hästarna och det ger också jättemycket tillbaka inte minst i ridningen och körningen sedan, förutom själva samvaron då som jag inte skulle kunna vara utan.

ylle

5 december 2011 19:56

Jag kan inte annat än hålla med i dina kloka tankegångar. De där två bilderna är ju bra superkontraster, dressyrhästen på bilden är för mig en skräckbild av avarter inom ridning, Klaus Hempflings hingst på bilden har ju inte ens BETT i munnen eller tyglar, och ändå visar han en sån naturlig balans.
Målet bör väl för varje ryttare vara att störa hästens naturliga balans så litet som möjligt, att tro att vi kan göra den så mycket bättre är nog en villfarelse.. för vi har väl alla sett även den klunsigaste häst dansa i piruetter och passage när den träffar nya hästar i hagen?

Viveca

6 december 2011 09:29

Det svåra är väl att få hästen samlad och i balans under ryttare. Hempfling var den förste jag tog till mig när jag skaffade Vilda. Efter många års uppehåll från hästar och ridning öppnade det till något helt nytt för mig. Hantering och träning från marken. Läste en del om NH, men där finns både goda och en del skräckexempel. Liksom med hundträning finns det fortfarande en del som är dominansfixerade. (en utsvävning)

Att inte störa hästen är något man bör eftersträva. Kuskar är många gånger noga med att ge hästen ordentligt med stöd. Enda kommunikationsmedlet (förutom rösten och pisken till viss del) är ju vid körning bettet (även om det fungerar bettlöst med)

Det man förmedlar genom stödet är ju enligt mig. "Jag är med och jag visar dig vägen, lita på mig" Dvs, något helt annat än sågning i munnen t.ex

Stöd blir alltså stöd i dess rätta bemärkelse och kan anpassas individuellt efter hästen och efter dagsform eller om ev. faror dyker upp etc.

Unga oerfarna hästar kan behöva mer stöd. Är terrängen svår kan hästen behöva mer stöd. Är det samma gamla vanliga väg och inga svårigheter kan man ge mindre stöd.

Likaså kan man faktiskt variera det i ridningen där man på ett helt annat sätt även har resten av sin kropp att inverka med både på gott och ont.

Stina

5 december 2011 22:14

Jag rider för att det är kul =)
Hur ? Tja, så gott jag kan och med de medel och på det sätt jag tror passar mig och hästen bäst.
Jag gör fel och jag lär mig nya saker hela tiden som ändrar mitt synsätt på hästar /ridning och det är det som är så himla kul !
Det finns så mycket att lära sig =))

Viveca

6 december 2011 09:17

Det är kul och så himla spännande att lära sig nya saker att ta in flera aspekter på det hela och pröva sig fram. Man blir aldrig fullärd:)