Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.

Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.

Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.

Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.

Här visar de Fly-ball

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.

Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.

Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.

Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.

Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.

Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???

Huvudsaken är att han mår bra.

Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  

I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.

Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.

Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.

Jag kom på en bra lösning på detta:

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.

Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  

Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.

Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.

Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.

Ha det bra alla!