Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.

Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.

Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.

Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.

Här visar de Fly-ball

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.

Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.

Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.

Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.

Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.

Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???

Huvudsaken är att han mår bra.

Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  

I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.

Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.

Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.

Jag kom på en bra lösning på detta:

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.

Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  

Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.

Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.

Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.

Ha det bra alla!

 

Stina

30 september 2012 21:09

Härligt att du och Vilda börjar komma på rätt spår !
Tänk vad nyttigt det är att rida för tränare !!

Lilla Marko, en nordsvensk version av herr V ??

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

1 oktober 2012 11:06

Ja det är nyttigt, men nu har hon semester så jag hoppas jag inte glömmer allt och att jag gör läxan på rätt sätt. Det är lätt att hitta på egna "lösningar";)

Ja du. Har dock fått lite antydningar om att det är fler med samma pappa som har liknande problem som Marko. På så sätt så behöver jag kanske inte känna mig alltför misslyckad, vilket jag gjort tidvis. Men skam den som ger sig. Blir han aldrig inriden så får han väl syssla med trick och frihetsdressyr och vara världens yngsta och största sällskapshäst;)

Ger du fortafarande Vincent magnesium förresten?

Kram!

 

Kim

30 september 2012 22:55

Trevligt att få en lägesrapport.

Toppen att du fått bra verktyg till Vilda, nu kommer ni kunna hitta på mycket nytt tillsammans.

Bra ide det där med öglorna till tömmarna, och va fint att han kan vänja sig vid sadeln medan han har annat att klura på.
Vet precis hur du har känt dig med Marko, känslan av att inte komma framåt...jag är så osäker på hur/vad jag ska träna med Nelly för att komma närmare inridningen.
Det går liksom i vågor, och nu så står det still på den fronten.

Så jag läser så gärna om vad du gör, så jag kan få lite inspiration.

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

1 oktober 2012 11:01

Ja det känns så himla bra, men jag kunde varit flitigare på att träna. Det finns inget dåligt väder...;)

Det funkade bra att fästa tömmarna så. Då behöver jag inte sela på med den tunga lokselen varje gång. Tömkörningsgjorden är sönder och skall lagas, men det är ju bra att öva med sadel för han är väldigt känslig när han får den i rörelse, tänk då vad han måste ha känt obehag när det satt en klumpeduns uppe på den också;)

Det går ju alltid i vågor, men det är svårt med de här känsliga och explosiva individerna vi har. Trotset gör att jag vågar gå lite "hårdare" fram dvs pressa honom lite mer än annars då jag varit rädd att skrämma honom så jag hoppas att mina teorier stämmmer och det verkade funka bra sist. Lite press/ökade krav kombinerat med mycket beröm gör ju att han växer med uppgiften, men det är en balansgång att inte frestas att gå för många steg framåt så det blir pannkaka istället.

Hur gammal är Nelly nu?

Tycker du gör ett toppenjobb med henne, men förstår samtidigt hur du menar. Ibland kan det hjälpa att skaffa lite inspiration från någon kurs, bok eller en duktig människa för att få lite nya idéer.

Själv brukar jag bli väldigt peppad då men det går i vågor som sagt.

Kram!

 

Stina

1 oktober 2012 14:02

Just nu får han inte magnesium, hade uppehåll i somras och har inte börjat än.
Vi fick ingen mineralanalys med höanalysen så vi ska göra en egen. Avvaktar den och ser hur det ligger till med magnesium innan jag ev börjar igen.

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

1 oktober 2012 15:30

Ok, men får han mer än behovet när du ger magnesium eller är det brist på det i fodret? Ursäkta många frågor men har lite funderingar. Fick svar på den mikrobiologiska analysen idag och höet var av godtagbar kvalitet, jippie!

 

Kicki

3 oktober 2012 16:08

bra kombo där, tömkörning med sadel!

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

4 oktober 2012 00:23

Ja och som vanligt har jag gjort något jag tänkt göra en längre tid. Tror det är toppenträning för honom. Vilda har ju aldrig brytt sig om någon utrustning jag slängt på henne;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...