Igår var det dags för första lektionen i Agility 2.

På söndagen hade Orust hundägarförening öppet hus och prova på-aktiviteter. Jag åkte ned med Doris mest för att kolla hur hon uppförde sig.

Hon blir lätt stressad i den miljön och på den tidigare kursen var hon mer intresserad av de andra hundarna än mig och blev ofta frustrerad vilket hon visade genom att bita i min jacka och i kopplet samt jucka mot mot mig. Det funkade bättre mot slutet av kursen, men vi missade ju de sista lektionerna pga klofraktur och spricka i min lillfinger efter ett ryckande i kopplet.

På söndagen var hon lugnet självt. Hon gick fint bredvid mig och kunde sitta still utan att bråka när jag stod still och pratade med folk. Något som hon upplever som extremt tråkigt annars.

Hon har mognat tänkte jag....

Men på kursen igår var det tillbaka till ruta ett och hon slet sönder min jacka. Totalt ofokuserad, hoppade efter godis och leksak samt rusade runt utan att lyssna. Vi lyckades med några hinder till sist och jag var helt slut.

Vi var inte på topp någon av oss. Jag hade knappt sovit natten till igår och Doris är alltid lite obstinat på kvällarna då hon blir trött redan vid 19-tiden och kan då liknas vid ett övertrött barn som hittar på dumheter för att inte somna.

Det har dock blivit bättre på hemmaplan och hon nöjer sig oftast med att jaga en och annan katt istället för att hoppa och jucka på mig för att få uppmärksamhet.

Det får bli att besöka föreningen oftare utan några större krav. Vi är alldeles för mycket hemma.

Idag har vi varit ute och tränat handling, cirkelspring både i koppel och fritt samt springa runt ett hinder i cirklar och åttor samt slalom för att se om det överhuvudtaget fortfarande funkar. Japp, det gör det men jag måste tänka på att byta uppgift ofta och inte hålla på för länge för det är då det blir kortslutning i den lilla ärtan och hon blir frustrerad istället för att tycka det är roligt.

Något av det bästa jag gjort är dock att sy ett s.k vgw-bälte. Eller rättare sagt en bättre kopia;)

Suddig bild på provningen när jag håller på att sy selen.

Doris är hopplös med att dra. Hon kan gå jättefint med belöning eller löst, men så fort jag inte ger godis hela tiden så drar hon. Har provat alla möjliga knep. Har även använt halvstryphalsband, vilket jag var väldigt skepitsk mot och som visade sig funka i ungefär två promenader och sedan blev det bara värre.

De första promenaderna med selen var svåra då jag tyckte att kopplet hamnade i vägen då det fästs i D.ringen framför bröstbenet. Jag kom då på att det var enklare att dra kopplet mellan frambenenen och ut på sidan under "bukgjorden". Skall nog sätta en d-ring på varje sida som på en tömkörningsgjord ungefär.

I början tyckte jag att det var lite svårt att få styrning men hon drog inte. Efter några dagar drog hon något men avbröt direkt och riktade uppmärksamheten mot mig istället för att fortsätta dra. Hon har dessutom blivit mer harmonisk på promenaderna då vi slipper "diskutera" hela tiden. Dessutom har hon varit lugnare överlag om man bortser från igår då. Det kan dock ha med annat att göra.

Hon gillar inte att ta på sig selen men hon har aldrig gillat att ta på sig varken täcken eller selar. När den väl är på så försöker hon inte ta av sig den som hon gör med sina täcken. Det är dock svårt att ha henne kopplad i den på Agilityn. Än så länge kan jag inte träna med henne lös bland de andra hundarna och i selen kommer kopplet i vägen. Igår fick hon ha halsband med för att kunna träna slalom och hopp. Men jag får tänka ut något för hon blir som sagt lugnare när hon är kopplad i selen. Mindre risk för nya fingerfrakturer med.

Avslutar med en video på lite slapp träning med hästarna i söndags då Markos tömkörning fick stå tillbaka pga trädgårdsarbete och skjutsning av barn. Klockan blev mycket och matte blev trött. Men lite morotsbitar och koner orkade hon rafsa ihop.

Ha en bra kväll alla!