Håll i er här kommer en massa räkneexempel.

Har nu vägt utrustningen. Hästarna får behålla sin tidigare uträknade vikt så länge.

Exempel Vilda: 480+60+8,5(sadel och träns)= 548,5 kg
548,5/21 (skenbensomfång)= 26,11, 26,11/2=13,05
dvs helt ok.

Så försökte jag räkna ut maxvikt enl. detta på Vilda och kom fram till 120 kg, vilket jag tycker låter mycket. Då använde jag 14,3 kg/cm som max. Men väljer man istället den nedre nivån på 13,4kg/cm hamnar man på 82,8kg vilket låter mer rimligt.

Man kan ju också interpolera de båda värdena så här: (13,4+14,3)/2 = 13,85

Så här kan man då räkna ut maxvikten (dvs vad ryttare och utrustning får väga)

13,85 x 2 = 27,7
27,7 x 21 = 581,7 (total maxvikt)
581,7 - 480 (hästens vikt)= 101,7 (maxvikt ryttare och utrustning)

Även detta låter mycket.

Sedan får man titta på mankhöjd (ju lägre desto bättre) benvinklar, längd på rygg/ländrygg och kors (djupt och brett skall det vara).

Detta är dock svårare att ha en uppfattning om. Då måste man ha något att jämföra med och bättre hästöga än jag själv har.

När det gäller Marko ser det sämre ut.

Där har jag lagt mig på den övre nivån enl följande exempel:
14,3 x 2 = 28,6, 28,6 x 23 = 657,8

657,8 - 620 = 37,8

Då gäller det att få anorexia;)

Man kan också se till att få upp skenbensomfånget.

Ett omfång på 24 cm skulle göra att vi höll oss inom gränserna.

Och lite matematik igen:

620 + 60 + 8,5 = 688,5
688,5/14,3 = 48,1
48,1/2 = 24

Jag har dock bara mätt ena benet på vardera häst. Dessutom tycker jag det var svårt att veta exakt var man skall mäta. det skall ju vara på det bredaste stället precis under knäet, men jag kan ha hamnat lite väl långt ned. Mäter man båda benen så delar man sedan med två.

Nej åter till städning av ett mycket vårsmutsigt hem.

Ha det bra alla!

Det dyker då och då upp olika rön när det gäller detta. Ett gammalt sätt att räkna ut hästens viktbärande förmåga  är att använda sig av 20% av hästens vikt. Det skulle innebära att en häst på 500 kg skulle kunna bära 100 kg. Det finns även de som säger 1/6 av hästens vikt vilket skulle ge en maxvikt på 83 kg på samma häst.

Senare forskning kommer med lägre procentuell maxvikt på ca 10%-15% där 15% eller mer enligt en brittisk studie kan vara skadligt för hästen, vilket då skulle betyda en optimal vikt på 50 kg. Tänker vi en häst på ca 600 kg så skulle jag själv ha uppnått den vikten för Marko med mina 60 kg.

En häst är inte designad att bära ryttare och inte alltid avlas det på rätt egenskaper heller.

Men att bara ta hänsyn till hästens vikt är nog lite för enkelt. En överviktig häst skulle ju då kunna bära mer än en icke-överviktig häst, vilket ju rimmar dåligt. Där är ju redan leder och skelett mer belastade än vad de bör vara.

För att jämföra med människor så har ju överviktiga större skaderisk och orkar mindre än normalviktiga.

Att se till hästens exteriör och typ ger nog en bättre uppfattning och är ganska logiskt. En häst med kort rygg och kraftiga ben bär bättre än en långsmal typ.

Här är ett mycket intressant inlägg med länkar till forskningsbaserade uppgifter.

Att skenbenets omkrets har betydels för vikten hästen kan bära är inte så långsökt. Man får ju ett mått på benstommen. Hästen bär ju dessutom sin egen vikt till största delen på frambenen. Att dessutom ta hänsyn till exteriör och mankhöjd bör ju vara mer logiskt än att räkna procent.

Islandshästen uppges ju ständigt vara viktbärande och i de fall man räknar med procent av den egna vikten så skulle man dock hamna på en maxvikt på 35 till 70 kg på en 350 kilos häst beroende på vilken forskning man grundar uträkningen på. Islänningen är ju dock oftast lågställd med kort rygg vilket ju är optimalt för att bära enligt detta tänk, som verkar mer logiskt enligt mig.

Mer intressant om detta finns i länkat blogginlägg.

Så här kan man räkna ut sin hästs viktbärande förmåga med hjälp av skenbenests omkrets:

1. Summera hästens, ryttarens och utrustningens vikt.

2. Mät skenbensomfånget under carpus (framknäet)

3. Dela den totala vikten med skenbensomfånget.

4. Dela summan från punkt 3 med två. (dvs hälften)

13,4 kg/ cm -14,3 kg/cm är ok. Ett värde på eller över 15 kg/cm kan ge ökad skaderisk.

Exempel med uppskattade värden (skall mäta och väga;))

1. 480 kg (Vilda) + 60 kg (jag)+ 5 kg (utrustning)= 545 kg

2. 20 cm

3. 545/20= 27.25

4. 27,25/2=13,625

Det verkar som om vi klarar oss, enligt dessa uppskattade värden. Vildas vikt stämmer nog hyfsat och min är nyligen kollad, resten får jag kontrollera.

Här är en artikel som bloggaren i länken använder som källa . Tvärr är bilderna och tabellerna i artikeln omöjliga att förstora.

Naturligtvis finns det mycket annat att ha i åtanke. Ryttarens sits och balans påverkar samt hästens konditon och muskelmassa m.m

Här är det pyjamasparty igen.

Sitter och myser med en kopp kaffe och är riktigt nöjd med dagen.

Idag blev det tömkörning med sadel för Markos del.

På väg till stallet gick vi och kollade in den konstiga varelsen i trädgården som brummade, gnisslade var självlysande med hjälm, skyddsglasögon och hörselkåpor.

Det var husse med röjsågen. Marko tyckte inte det var så mycket att bry sig om desto konstigare var att se alla häckar runt huset nedkapade.

Men ojsan vad farlig en liten sadel kan vara för en stor Nordsvensk kille däremot.

Han stängde faktiskt av i några sekunder men var snart med på noterna. Det hängdes och klängdes lite lagom innan turen.

Husse var med som stöd. Innan vi tömkörde ledde jag Marko för att kolla dagsformen och att framförallt bromsen funkade. Husse som kan vara något tanklös ibland hittade ett järnrör som han slängde bort med ett brak bakom några soptunnor. Hoppsan! Ett par snabba steg i sidled, men inte mer än så.

Det kan vara bra med oplanerad miljöträning ibland. För shit happens! Oftast överlever hästar det mesta och Marko behöver förstå detta.

Efter några vändor hemmavid tog vi en lite större runda förbi grannhästarna som hade galopprejs i hagen. Marko taktade något men fick göra många halter och kom av sig. Riktigt imponerande. Nästa test blev genom grannarnas gårdsplan där det alltid har hänt något nytt då de renoverar. Samtidigt fick husse telefonsamtal, men Marko skyggade bara ett steg i sidled för prasslande plast i blåsten. Sedan var han på banan igen.

Här är vi snart hemma hos Vilda igen. Han jobbar faktiskt i fin form här och är avslappnad.

Han var mycket lugnare i munnen idag än sist han hade bett. Funderar på att pröva tredelat igen. Jag tycker att man får bättre känsla med det än med ett rakt som vi använder nu. Tidigare har han dock kört upp det i gommen.

Väl i stallet  kommenterade jag att det hade ju varit skönt om vi satte på vattnet dit nu när det är plusgrader.

Husse gick in i huset och fixade det. Det började rassla i rören, ett ljud som ingen av hästarna gillar särskilt mycket. Det brukar bli tyst när all luft är ute ur systemet. Men istället blev det en jättefontän då ett rör lossat vid vattenkranen.

Frrr, frrr sade Marko och ställde sig så långt ifrån han kunde där han stod uppbunden i stallgången. Brrr, Brr sade matte och dök in i fontänen för att försöka hitta en avstängingskran som inte fanns. Istället fick hon gå ut och försöka ropa bort till källaren: STÄNG AV!

Första tanken: ta ut skärrad häst?

Andra tanken: Nej! Det blir ju fel signal. Bättre illa fäkta än att fly...Vattnet slutade till sist spruta och Marko överlevde faktiskt det med utan att varken fly eller stänga av. Duktig pålle!

Avslutade med mycket kel och många morotsbitar.

Hej alla!

Snart, snart är det slut på MAS-jobbet och jag hoppas livet går tillbaka till det normala igen. Det ligger hela tiden en inre stress och gnager. Det finns hur mycket som helst att ta tag i som MAS, men ack så lite tid...

Jag vet att jag varit dålig på att kommentera andras bloggar ett tag, men jag läser ibland (bara så att ni vet).

Apropå bloggar så har jag lagt till en ny bland mina länkar, efter tips på fejsbök.

Helt otroligt rolig med snygga bilder och sköna katter.

Kaffekokarbloggen

Det får mig att fundera på...

Tar det en annan gång.

Ha det bra alla!

Igår var det dags för första lektionen i Agility 2.

På söndagen hade Orust hundägarförening öppet hus och prova på-aktiviteter. Jag åkte ned med Doris mest för att kolla hur hon uppförde sig.

Hon blir lätt stressad i den miljön och på den tidigare kursen var hon mer intresserad av de andra hundarna än mig och blev ofta frustrerad vilket hon visade genom att bita i min jacka och i kopplet samt jucka mot mot mig. Det funkade bättre mot slutet av kursen, men vi missade ju de sista lektionerna pga klofraktur och spricka i min lillfinger efter ett ryckande i kopplet.

På söndagen var hon lugnet självt. Hon gick fint bredvid mig och kunde sitta still utan att bråka när jag stod still och pratade med folk. Något som hon upplever som extremt tråkigt annars.

Hon har mognat tänkte jag....

Men på kursen igår var det tillbaka till ruta ett och hon slet sönder min jacka. Totalt ofokuserad, hoppade efter godis och leksak samt rusade runt utan att lyssna. Vi lyckades med några hinder till sist och jag var helt slut.

Vi var inte på topp någon av oss. Jag hade knappt sovit natten till igår och Doris är alltid lite obstinat på kvällarna då hon blir trött redan vid 19-tiden och kan då liknas vid ett övertrött barn som hittar på dumheter för att inte somna.

Det har dock blivit bättre på hemmaplan och hon nöjer sig oftast med att jaga en och annan katt istället för att hoppa och jucka på mig för att få uppmärksamhet.

Det får bli att besöka föreningen oftare utan några större krav. Vi är alldeles för mycket hemma.

Idag har vi varit ute och tränat handling, cirkelspring både i koppel och fritt samt springa runt ett hinder i cirklar och åttor samt slalom för att se om det överhuvudtaget fortfarande funkar. Japp, det gör det men jag måste tänka på att byta uppgift ofta och inte hålla på för länge för det är då det blir kortslutning i den lilla ärtan och hon blir frustrerad istället för att tycka det är roligt.

Något av det bästa jag gjort är dock att sy ett s.k vgw-bälte. Eller rättare sagt en bättre kopia;)

Suddig bild på provningen när jag håller på att sy selen.

Doris är hopplös med att dra. Hon kan gå jättefint med belöning eller löst, men så fort jag inte ger godis hela tiden så drar hon. Har provat alla möjliga knep. Har även använt halvstryphalsband, vilket jag var väldigt skepitsk mot och som visade sig funka i ungefär två promenader och sedan blev det bara värre.

De första promenaderna med selen var svåra då jag tyckte att kopplet hamnade i vägen då det fästs i D.ringen framför bröstbenet. Jag kom då på att det var enklare att dra kopplet mellan frambenenen och ut på sidan under "bukgjorden". Skall nog sätta en d-ring på varje sida som på en tömkörningsgjord ungefär.

I början tyckte jag att det var lite svårt att få styrning men hon drog inte. Efter några dagar drog hon något men avbröt direkt och riktade uppmärksamheten mot mig istället för att fortsätta dra. Hon har dessutom blivit mer harmonisk på promenaderna då vi slipper "diskutera" hela tiden. Dessutom har hon varit lugnare överlag om man bortser från igår då. Det kan dock ha med annat att göra.

Hon gillar inte att ta på sig selen men hon har aldrig gillat att ta på sig varken täcken eller selar. När den väl är på så försöker hon inte ta av sig den som hon gör med sina täcken. Det är dock svårt att ha henne kopplad i den på Agilityn. Än så länge kan jag inte träna med henne lös bland de andra hundarna och i selen kommer kopplet i vägen. Igår fick hon ha halsband med för att kunna träna slalom och hopp. Men jag får tänka ut något för hon blir som sagt lugnare när hon är kopplad i selen. Mindre risk för nya fingerfrakturer med.

Avslutar med en video på lite slapp träning med hästarna i söndags då Markos tömkörning fick stå tillbaka pga trädgårdsarbete och skjutsning av barn. Klockan blev mycket och matte blev trött. Men lite morotsbitar och koner orkade hon rafsa ihop.

Ha en bra kväll alla!
 

I onsdags blev det äntligen ridlektion igen.

Vilda har mest skogsmullat med både mig och L,vilket har gett resultat i bättre kondis, viktminskning samt att hon blivit mer positiv till att arbeta. Vilda är nu pigg och glad istället för trött och tjock. Sadeln passar utan pad igen. Det vidaste järnet sitter dock i fortfarande.

"Ridfröken" kommenterade att Vilda gått ned, men med tillägget att hon skulle behöva gå ned lika mycket till;)

Ja, vi får se hur vi lyckas med den ekvationen...nu när gräset snart är här.

Övningarna bestod i back to basics...

Volter med fokus på att vikterna rätt, flytta framdel och bakdel. Bakdelen har vi alltid haft problem att flytta. Pga enveten häst med stor integritet som surar till även i stallgången om den delen skall flyttas, och en matte som gör fel. Därför har jag inte övat så mycket som jag borde. Ingen idé att öva om man gör fel...

Vi kämpade med att få vikthjälperna på rätt ställe och jag med att sluta använda samt spänna hela kroppen.

När vi började lyckades jag gång på gång flytta över vikten åt fel håll, genom att knipa med rumpan och vrida över hela överkroppen med ryggmusklerna vilket försköt vikten utåt och likaså Vildas ändalykt.

Dessutom tog jag med tyglarna i det hela och allt detta väldigt snabbt. Som "fröken" sade -På en arab hade du kunnat vara så snabb och det hade gått galant. -Vilda är ett kallblod och signalen till hjärnan skall hinna med upp och sedan hinna ut för att utföra rörelsen du bett om...

Vi övade på att flytta framdelen (med sittbenen kvar i sadeln), vikten åt rätt håll genom att göra små vridningar av överkroppen med hjälp av magmusklerna, tyngden i rätt lår. Tyglarna enbart som avskärmning för att hålla bogarna på rätt ställe. Till sist gick det riktigt bra.

För att få Vilda som kan vara ganska okänslig för hjälperna mer känslig gick vi över till att flytta bakdelen enbart för skänkeln.

Då är det enbart muskeln på undersidan låret som skall jobba. Jättesvårt! Vilda var ganska motsträvig, men "fröken" sade till på skarpen när matte äntligen gjorde rätt. Sedan funkade det. Både jag och Vilda var trötta i knoppen efteråt. Men vilken känsla att få henne flytta bakdelen på en liten rörelse med skänkeln. Min lilla envetna ponny...

Alltså matte, min valnöt är väldigt trött och jag tror cell ett och två har väckt den tredje. Du vet han som brukar vakna när jag skall lista ut hur man knyter upp knutar eller tar sig ut ur hagen...Vet inte om jag gillar att han sysslar med sånt här...