Den kom snabbt i år. Med den det gröna gräset och fångesten.

Vilda har stadigt gått ned i vikt tack vare medryttaren T.

Lite har hon allt att ta av men visst är hon vacker.

Igår var det dags för ridlektion.

Tänk vad svårt det är att rida. Vi har tränat länge på att flytta fram- respektive bakdel, men igår fick jag flera aha-upplevelser.

När jag vrider mig lyfter jag sittbenen ur sadeln drar ihop min vänstra sida oavsett vilket håll jag skall åt. Kanske är det inte så konstigt att Vilda går som en banan ganska ofta. I tron att hon inte lyssnar använder jag för mycket händer, även om jag själv tycker mig inte göra det.

Vi övade och övade på att flytta framdelen.

Gör om och gör rätt. Den lilla envisa lyssnade direkt när jag några gånger gjorde rätt till sist.

Vridningen skall komma från magen och inte för långt ned för då följer både sittben knän och lår med. Överkroppen skall inte vridas för mycket utan bara följa med i rörelsen. Händerna skall ha samma avstånd från varandra genom hela vridningen och innertygeln skall leda medan den yttre tränger detta med väldigt liten kontakt. Dvs "styr inte runt huvudet" Bogen skall flyttas mellan sittbenen och händerna.

När jag vrider mig har jag även en tendens att dra bak den inre axeln och fram den yttre vilket gör att jag hamnar i fel position.

     
Det blev många justeringar och försök att känna efter hur det skulle vara. "Ridfröken" har en ängels tålamod.

Det är väldigt svårt att rida. Centrerad ridning gör det hela mer logiskt och på sikt hoppas jag få lite bättre kroppskontroll.

Bjuder även på några filmklipp.

Eventuella hajar på nätet får säga vad de vill, vi gör så gott vi kan och det bjuder vi på.

Tur att jag har så snäll granne som både filmade, fotade och lånade ut paddock. Tack A!

Sedan var det dags att avsluta med lite trav, men Vilda ville inte och L som har hökögon när det gäller kroppsrörelser på hästar såg med en gång att hon verkade ömma i hovarna i traven. Puls hade hon med.

Attans. Det var frost natten till igår så fångesten slog in. Det blev stängsling och att klämma och känna hela eftermiddagen och kvällen igår.

Jag brukar stänga av till de övre hagarna när gräset sticker och bara släppa dem en stund åt gången. I år har det dock vuxit mängder med gräs närmast uteboxen och där har de gått och pillat.

Nu blir det att beta dagtid en stund och stängt nattetid till gräset.

Vilda har slitit en del med och vi hade jobbat nästan en timme i paddocken så vad som är vad är svårt att säga.

Idag har T varit på promenad med Vilda som fick ha sin gympadojor på. Hon går rent dock om och med bootsen rörde hon sig helt normalt både i skritt och trav på grusvägen.

I natt jobbar jag näst sista natten på sjukhuset, sedan skall det väl bli ordning på "lilleman" med.

Nu dags att fodra och klämma på hovar och ben.

Ha det bra alla!

Huvudlaget satt som en smäck. Nosgrimman är kastad. Marko gick som en klocka med det raka eggbettet:)

Lägger funderingarna på andra bett på hyllan. Hade även lite funderingar på att pröva Portugisisk stång på Vilda.

Hon lyssnar ju väldigt fint på vikthjälper och jag rider i stort sett på bara på långa tyglar (förutom när det skall norpas gräs;)) Men jag är väldigt ambivalent när det gäller bett. Det ser ju snyggt ut och man kan säkert förfina hjälperna en del. Men är det egentligen schysst?

Funderade även över det här med skummande hästmunnar. Mina skummar nästan aldrig. Lite grönt saliv i mungiporna kan det bli när de norpat någon godsak i farten, typ gran;)

Här en artikel om detta och här.

Det gör mig än mer tveksam till kandar eller stångbett. Om inte hästen kan svälja är det knappast något bra? Jag jämför med när jag är hos tandläkaren med en massa skrot i munnen. Det är obehagligt att inte kunna svälja undan saliven men där får jag ju hjälp med en sug och jag slipper springa en motionsrunda samtidigt.

Det var lite tankar som dök upp. Hur tänker du?

Annars går livet sin gilla gång här. Har åkt på en förkylning men hoppas vara bra tills helgen då jag skall jobba.

Hästarna solar i det fina vädret och jag hoppas att knotten håller sig i schack eller åtminstone klådan så att hästarna kan få fälla lite mer först. De har precis börjat så smått.

Pyjamasarna får vänta liiiite till....

...på bloggstart...

Nu var det riktigt längesedan jag skrev.

Men kommer att försöka bli flitig igen.

Här en väldigt kort uppdatering:

Vilda:

Blir allt smalare. Jag har nu hjälp minst två gånger i veckan av en ny medryttare:T. De gillar varandra skarpt.

Marko:

Är ganska tjock fortfarande. Men det går framåt med träningen. Så kommer jag mig bara upp på ryggen igen så skall han nog smalna av lite till.

 

Jag själv:

Kommer snart att sluta jobba på infektionsavdelningen och gå tillbaka till hemsjukvården.
Jag har varit så extremt trött så jag tog beslutet att jag inte orkade med resorna och stressen som det innebär att arbeta på sjukhuset.

Efter att länge ha varit trött fick jag plötsligt kramper i händer och fötter. Det fick mig att gå till vårdcentralen och ta lite prover. Det visade sig att jag har D-vitaminbrist och lågt B-12, vilket kan förklara tröttheten, kramperna och att jag ibland känt mig lätt dement. Det sista är ganska jobbigt när arbetet kräver att man är alert hela tiden då våra patienter snabbt kan bli försämrade och åker skytteltrafik mellan oss och IVA.

Det är konstigt att man kan räkna på vad hästarna skall ha i sig men glömma sig själv;)

Och så lite nattsvammel:

Mina funderingar just nu är om jag skall försöka prova något annat bett på Marko igen.

Just nu använder vi ett Novabett.

Fördelar är att det är rakt men rörligt. Marko gillar inte delade bett och jag tycker att det vanliga raka bettet blev för stumt.

Nackdelar är att det är stora rörliga ringar på vilket gör att vi fortfarande använder nosgrimma, för att bettet inte skall åka igenom munnen om han går emot det. Bettskivor passar inte på tyvärr.

En annan nackdel är att det blir viss friktion av gummit vilket skaver i mungiporna och antagligen även i munnen?
Visserligen hade han skav efter tömkörningskursen i våras och då hade han det vanliga bettet, men då låg han på väldigt mycket hela tiden. Skavet kan även ha med nosgrimman att göra. Försöker få färdigt ett bättre träns överhuvudtaget. Jag har aldrig gillat det han har nu med smala taniga remmar.

Han är känslig men kan samtidigt vara väldigt stark under stress eller vårbus.

När vi tömkör bettlöst är det samma sak. Jag behöver knappt ta i tömmarna för att han skall lyssna, men när han får för sig att inte lyssna måste jag ta ganska hårt och det blir en liten stunds dragkamp.

Jag skulle vilja prova något annat att variera med.

Då han blir väldigt fipplig med tungan och stressad av rörliga bett funderade jag ett tag på ett med tungfrihet, men när jag läst på litet så verkar det mindre bra då det trycker mer på lanerna än raka utan tungfrihet.

Jag tittade på jaktkandar bl.a Visserligen ett skarpt bett, men med tanke på att han är känslig så är det sällan man behöver ta särskilt mycket i munnen förutom när det väl behövs och då kan hända att det ger en snabbare effekt istället för att behöva dra honom i munnen.

Det finns ju även körbett som postkandar eller grodbett. Grodbett har tungfriheten framåt. Men jag tycker det borde bli lite konstigt. Då borde ju ett tömtag innebära att man trycker ned tungan framåt? Nej, tungfrihet kanske inte är så fritt som det låter? På ett med porten uppåt borde man ju trycka upp den i gommen om det inte finns plats nog? Och hur kontrollerar man det?

Sedan hittade jag även Mylerbett vilka är rörliga men på ett annat sätt än tränsbett.
De verkar dessutom vara tunna. Skall det vara skrot i munnen så bör det ju störa så lite som möjligt när det ligger där.

Även där fanns det vissa meningar om att de inte skulle vara skonsamma.

Nu är inte detta ett jätteproblem men skulle vara nöjd om vi kunde slänga nosgrimman och få en sådan där aha-upplevelse man får när det stämmer riktigt bra. Helst skulle jag vilja ha ett rakt bett som verkar fristående på varje sida. Ett Novabett i metall;)

Så länge fixar jag färdigt hans träns och så skall vi prova med det vanliga raka igen och se hur det känns nu och utan nosgrimma.

Vilda gillar ju sitt tredelade, men vi hade tvådelat ett bra tag innan vi bytte. Rakt bett funkar inte alls bra. Sidepull funkar lika bra som med bett i stort sett. På Vilda använder jag ett tunt tredelat eggbett och varierar med bettlöst.

Tar gärna emot tankar och förslag, om någon är kvar;)

Ha det bra alla!