Marsvinet dog för en halvtimme sedan ungefär. I morse när jag kom hem från jobbet hade han börjat vingla och hade ingen styrsel på bakbenen. Jag lade honom i en handduk och klappade på honom. Han har legat lugnt hela dagen. När han blivit orolig har jag hjälpt honom att ändra läge och sedan har det varit lugnt igen. Vid 23-tiden blev han väldigt orolig, fick lufthunger och panik. Han drog sig fram i buren. Då ångrade jag att jag inte åkt till veterinären. Jag ville inte göra det när han var så lugn ooch trodde att han skulle somna in utan besvär. Han låg ju hela dagen lugn som sagt och fick så småningom en del andningsuppehåll och blev kall om tassarna. När han fick panik rullade jag in honom i en handduk och gick med honom i famnen, klappade och lugnade honom. Perioderna han hade panik av att inte få luft blev allt kortare, men det var jobbigt. Ett tag övervägde jag att krossa en sömtablett och ge honom, men det hade varit svårt att få i honom. Han skulle säkert bara aspirerat. Till sist efter växlande panikattacker och lugna perioder med tung andning darrade han till i hela kroppen, så var det över. Nu ligger han i en skokartong med nyplockade vitsippor. I morgon blir det begravning.

Brorsan Conny undrar var han är, stackarn. Ebba är ledsen och kan inte sova. Hon får vara hemma i morgon.

"En dagbok är ett märkligt ting - det man tiger om är viktigare än det man skriver ned." Okänd

Flera besök, men inga kommentarer? Visst är det frivilligt, men jag tycker fortfarande att någon borde vilja vara med och skriva novell, eller att någon åtminstone har något att säga om något. En del av er återkommer ju och då bör ett visst intresse finnas. Sedan kan man ju tycka att det inte finns något att kommentera, men det kan ni också ha kommentarer om. Ja ja, Ni gör som ni vill. Hoppas på fler kommentarer i af.

"Människan har skapat Gud till sin avbild, längre räckte inte hennes fantasi." Tage Danielsson

Är det inte någon som vill skriva fortsättning på novellen? Jag trodde ni gillade att skriva? Kom igen nu! Jag trodde ju att ni skulle tycka det var kul,men ni kanske föredrar att läsa? Tacksam om ni kommer med kommentarer. Ha det så bra!

"Vad kvinnor än gör måste de göra det dubbelt så bra som män för att anses vara hälften så duktiga. Lyckligtvis är det inte svårt." Charlotte Whitton

Jag jobbar tre nätter i rad, så träningen får ligga på is i några dagar. Var ute i hagen en stund. Satte mig på en sten och njöt av solen och utsikten; solande hästar. Gick fram till Vilda och gosade lite med henne. Hon försökte bitas och då jag tillrättavisade henne vände hon baken mot mig och började sprinnga mot mig med öronen bakåt(suck). Hon kör stenhårt på maktkamp med mig nu. Det som gått så bra från början. Man ska aldrig flytta sig för en unghäst sägs det, men det är inte alltid lätt att tillämpa. Det blir att träna med grimma, löst grimskaft och stanna, stanna , stanna på kommando i helgen. Får kanske börja ta på mig hjälm. Jag blir orolig över att hon ska bli svårhanterad, men samtidigt så får jag se allt som är positivt så jag inte har en negativ hållning mot henne för då blir det ju ännu svårare. Jag har även talat med en riktig hästkarl som är van vid unghästhantering och han säger att många tvååringar kan börja bete sig så här och att det går över, skönt att höra. Man får väl likna det vid något slags ungdomsrevolt. Men mina egna ungar vägde inte 300kg och var lättare att hålla fast när de t.ex inte ville borsta tänderna:) Ja, som jag sagt tidigare. hon har sina dagar så förhoppningsvis får jag snart en positiv dag med den lilla vildingen igen.

När jag vaknat efter ett par timmars sömn var snön borta och solen sken. Det gjorde susen för mitt humör. Jag struntade helt sonika i att ringa de där telefonsamtalen. Varför göra det idag när jag kan göra det i morgon? Ebba var glad och trevlig när hon kom från skolan. Hon och min sambos ena dotter var med i stallet. Lilla bråkiga Vilda kämpade som vanligt mot hovkratsningen(puh).

Tjejerna var kompisar hela eftermiddagen. De hjälpte till med dukning och jag lagade mat. Egentligen hade vi kommit överens om att det var min sambos matvecka och min tvättvecka. Det är dock svårt att ändra på rutiner. Tvätten ligger kvar i maskinen, får se om han tar den för mig.

Senare på kvällen åkte vi och hämtade sambons "nya" firmabil. På väg hem körde vi förbi stallet, och vad får jag se: En liten Vilda i fel hage. Nu hade hon lurat ut hur man kommer under den övre tråden när de andra hästarna skall släppas in eller ut. De var bara för mig att slänga på mig gummistövlarna och ge mig ut i leran med grimman i högsta hugg. Tyvärr så sprang Vilda till andra sidan hagen och flörtade med den stora snygga nordsvenska travaren. Då blev det fart på det andra stoet i hagen och de sprang alla tre mot stallet efter som det var dags för insläpp och hagen var öppen. Vilda sprang in i "nordsvenskens" box och han visste inte var han skulle ta vägen. En av tonårstjejerna blev rädd och skrek, vilket inte gjorde det hela lugnare precis. Till sist fick vi in Vilda i hennes box, Nordsvensken fick backas till rätt plats och sedan fick Vilda så vackert gå ut i hagen igen, då hon inte står inne nattetid. Skämdes gjorde hon inte. Hon var nog väldigt nöjd med sitt lilla hyss:)