Jag blir så trött på smågnabbet mellan sjuksköterskor och undersköterskor. I 19 år har jag arbetat i sjukvården och då både som undersköterska och sjuksköterska. Det har alltid funnits små konflikter mellan dessa yrkeskategorier, mer eller mindre uttalade beroende på vilken arbetsplats det gällt. Även konflikter mellan dag och nattpersonal är vanligt förekommande och väldigt tröttsamt.

Det jag stör mig på mest är uttrycket "JAG VÄGRAR" när man försöker få till rutiner för att skapa bättre patientsäkerhet. Sist var det en av undersköterskorna som uttryckte detta när vi försökte förklara att de måste rapportera vilka läkemdel som givits vid behov under natten. Enligt delegeringarna för läkemdelsadministrationen skall den som har en delegering kontakta sjuksköterska före han/hon ger läkemedel vid behov till patienten. Detta görs inte särskilt ofta. Med följden att bl.a. ett såpass potent läkemedel som Nitromex (mot kärlkramp) gavs 6 upprepade gånger till en patient, utan att man kontaktade sjuksköterska.

Följden av detta blir dålig patientsäkerhet, eftersom undersköterskorna saknar tillräcklig kompetens att bedöma vilka och när vissa läkemedel skall ges och inte. En annan följd blir att givna läkemedel och förändringar i patienters tillstånd inte blir journalförda, eftersom underköterskorna ej har tillgång till datajournalen och inte rapporterar allt till oss. Alltså kan en patient ha långvariga besvär, utan att ansvarig sjuksköterska får kännedom om detta.

Att vägra utföra sitt jobb som det ska utföras kan bli ett fall för en Lex Maria anmälan, om man nu inte kan se att det är farligt för patienterna så kanske det är enda vägen till förändring. (suck)