Igår när jag kom hem från ett möte hade E stoppat in ett snöre i örat. Hon hade försökt få ut det med hjälp av en Topz. Snöret hade alltså tryckts ännu längre in i hörselgången. Utrustad med ficklampa och en öronpetare fick jag ut snöret. Det låg väl instoppat i hörselgången, inget stack ut, så där hade hon tur att vi fick ut det.

Idag har E gått på isen med en kompis. Den höll inte så båda ungarna var dyblöta upp till knäna. Som tur var var det inte djupt.

Tur man har barn, så att man har något att göra;)

Trodde dock att hon var för gammal för sådana här upptåg, men kanske är det bättre med ett snöre i örat än en redig tonårsfylla?

Får vara glad så länge ett av barnen fortfarande är barn.