Jag har haft lite problem med att få Vilda att gå framåt vid tömkörning och "ridning" när ingen går bredvid. Halva natten låg jag och funderade på olika lösningar.

Jag bestämde mig för att pröva med långa tyglar, dvs kortare än tömmarna, men längre än vanliga tyglar, så att jag kunde jobba nära henne, utan att trassla in mig i allt överskott på tömmarna.

Sagt och gjort, efter lite ledning runt i paddocken för att få henne arbetsvillig och mindre ätbenägen, prövade jag att gå bredvid bogen, sedan tog jag mig längre och längre bak med mina hemmasnickrade långtygalr. "Framåt" och smackningar var kommandot samt lite duttande på rumpan med pisken. Efter ett tag gick det galant, men hon var först lite irriterad på mig. Med beröm kom snart öronen framåt istället för envist bakåt. Hon tycker det är kul när det funkar. När vi klarat framåtbjudningen, koner och cavaletti några varv satte jag upp och testade samma sak från ryggen. Det funkade, men hon var ganska trött i huvudet och jag i armarna. Detta får vi öva mer på.

Det är så himla roligt att lära sig mer och mer samtidigt med sin lilla häst. Idag var en riktigt bra dag! Hästfolk blir jag aldrig, men tydligen så behöver man inte vara det för att lyckas;)