blev det idag för Vilda. Helgen försvann ju fortare än jag hade räknat med (ovanligt).

Vilda vågar jag dock testa det mesta med på egen hand, så långt mina händer räcker och hon verkar lugn.

Snickrade ihop en svängel:

  Lite suddiga bilder blir det när jag blir lite exalterad;)

Selade på liten häst:

Jag tömkörde henne i den nystängslade, gröna och fina ridbanan vilket inbjöd till småtuggande och nedkörning av huvud till en början. Men hon lyssnade riktigt bra efter lite tjat.

Draglinor och grimskaft hade jag lagt ut på marken där för att markera "stå-stilla-plats" visserligen hittar hon på egna powernapplatser men där är hon van att stå mellan skaklar eller liggande stolpar sedan innan. Att hon passar på att äta när jag släpper tömmarna för att fixa med redskapen gör inget bara hon står lugnt och stilla.

Första stoppet så tog jag en draglina och ledde sedan runt henne medan jag släpade den efter och bredvid oss. Lite läskigt var det. Hon fick sedan den över ryggen och om benen. Lugn som en filbunke. Sedan parkerade vi och gjorde allt från andra sidan med. Sedan kopplade jag på draglinan och fäste den i ett grimskaft så att jag kunde lyfta upp den vid behov, släppa ned den och nudda benet i yttersvängar. Parkerade åter och gjorde allt från höger sida:

  Här är linan på och Vilda tuggar lugnt och fint.

Efter lite svängande med mycket beröm på banan parkerade vi åter och jag kopplade fast linorna i svängeln. Jag ledde henne sedan meda jag drog svängeln bredvid oss. Den verkade vara lite farligare i alla fall när den var långt bakom. Hon steppade lite från den, men stannade direkt och fick beröm. Hon nosade på den och så höll vi på en stund från båda sidorna. Helt avslappnad var hon inte så jag avvaktar med att låta henne dra den. Jag behöver fler händer och Vilda behöver mer toleransträning först.

Men jag tycker hon var riktigt duktig.

Sedan in och få på sig det lagade täcket. Jag hade hoppats på bajs också. Marko ertappade jag när jag höll på att snickra så hans provpåse är redo.

Men Vilda som brukar bajsa i stallet eller precis när jag släpper henne i hagen efter träning hon knep, knep och knep.

Jag var tvungen att ge upp för att gå på utvecklingssamtal med E. Åter hemma och dryga timmen till sista postlådetömningen knep och knep och knep hon.

Fast jag såg en ganska färsk hög som såg ut som Vildas, men säker kan man ju inte vara.

I morgon är en annan dag, fast då är kanske risken att det blir för gammalt över helgen, får kolla upp detta.

Nu äter de verkligen skrapet i vinterhagarna så jag får nog börja ge lite hö igen.