Ibland tar saker för lång tid. Små saker som ska göras börjar krångla. Ofta beror det för min del på brister i planeringen.

Jag har varit en fena på att planera, men börjat bli lite sämre på den fronten. Kanske beror det på att mitt kontrollbehov numera är väldigt litet. Förr ville jag ha koll på allt och alla i min närhet. Men att ha en stor familj som dessutom består av en massa tonåringar har nog hjälpt mig att utvecklas på den fronten. Det har dock sina baksidor som nu. E´s ridbyxor är borta och jag hade tvättat ett par andra, men glömde visst att de måste torka också;) Så nu är de i tumlaren trots att de inte skall tumlas och jag måste vänta på dem istället för att ha en trevlig stund med Vilda innan ridskolan. I-landsproblem, jag vet. Det blev litet gjort här hemma istället så inget ont...

Idag skall E anmäla sig till Blåbärshoppningen på ridskolan, spännande med första tävlingen:) Hoppas att det går bra, både för hennes skull och för att slippa sura miner. Glömmer inte när A, hennes storasyster red en häst som vägrade och vägrade och till sist slängde av henne mitt i ett hinder på en Clear round tävling. Det var sedan bäst att vara tyst som en mus för att inte väcka tonårshumöret. Rundan avslutades med -Jävla häst, och en kommentar från ridläraren - Det där hörde jag. Ingen rosett, bara tårar och sura miner. De lär sig av det med och nästa gång blev det rosett minsann och bara leenden:)

Ha en bra dag alla!