Först en liten utvärdering av vämebaljan:

  Vattenkar nr 1 i morse  

Vattenkar nr 2 i morse

Värmebaljan, isfritt vatten:) Det som ser ut som olja är mangan eller järn. Vårt vatten innehåller en hel del sådant, men är godkänt som dricksvatten. Själv filtrerar jag vattnet innan jag dricker det för smakens skull. Hästarna och Mats dricker det som det är;)

Kabeln är skyddad av en bit tjock slang och dragen under eltråden, ska nog mycket till att de gnager på den.

Vet inte hur kallt det var i natt, men några minusgrader i alla fall. Får se hur långt ned temperaturen kan krypa utan att vattnet fryser.

Japp, så var det fixat. Efter lunchhöet tog vi in hästarna. Marko fick prova bett i munnen för första gången, vilket inte var jättepoppis. Belöningsmorötterna, hur hade matte tänkt jag skulle kunna tugga på dem med skrot i munnen? Efter en stund så stod han lugnt och småtuggade på bettet som dock var något för långt. Han befriades sedan från huvudlag och bett vilket han var mer än nöjd med.

Vilda selades på och så tog vi en promenad. Tömkörde henne för första gången en riktig promenad ute på vägarn utan att ha M till hands ( han hade ju hand om Marko och gick efter oss), lite läskigt då hästen är den som ser potentiella faror först. Som tur var kom en kompis, J till M precis när vi skulle gå så han fick hålla sig i närheten av Vilda för att kunna ingripa vid eventuellt trubbel.

Hon skötte sig jättefint dock. Pigg var hon med. När vi nästan var framme vid grannens hagar kom en fyrhjuling, hund, barnvagn och hela skocken med skogstrollen som skulle stallas in. Vissa i grimskaft och några lösa och så Buster och Sessan i sin hage. Jisses vilken samling och vad spännande. Det blev lite mycket för Vilda som hade svårt att stå still och vänta. J fick gripa in och hålla henne en stund, men sedan stod hon fint när jag lät henne äta lite för att lugna nerverna. Hade ju inte varit kul att åka efter en glad galopperande häst i tömmarna. Flockinstinkter är inte att förakta.

Marko blev också lite till sig i trasorna, men lydde fint.

Sedan fick Marko och M gå först. Tänkte det var bra med lite stoppklotsar ifall ifall.

Efter en bit kom en bil körande bakifrån. Vägen var smal med ett djupt dike så M började springa med Marko för att kunna släppa förbi bilen vid en mötesplats. Nja, tänkte jag inte så smart att springa från bilen, men bad Vilda trava och sprang efter med tömmarna. Hästarna lyssnade fint på ptroo och stannade båda och släppte förbi bilen utan att hetsa upp sig det minsta. Duktiga kusar!

Bilföraren däremot passade på att gasa när vi sprang, så J gick mitt i vägen för att förhindra en snäv omkörning. Vissa har mycket lite innanför pannbenet.

På väg hem hoppade Marko högt när han passerade en navkapsel vid vägkanten, jätteläskigt, men M visade honom den och han vågade då nosa lite ovanför den.

Vilda gick fram och undersökte den minutiöst.

Nästa läskiga sak var en isbelagd vattenpöl, huvaligen;)

Väl hemma igen passade vi på att gå runt med Marko och undersöka ridbanan med dess koner, bildäck och plaströr. Hindret (som ligger på marken) var väldigt skräckinjagande, han nosade och frustade, trampade och backade. M gick åt sidan med honom, så tömkörde jag Vilda över, sedan vågade Marko gå över fast han var bra snabb över med bakbenen, plaströr bits faktiskt ibland, visste ni inte det?

Efter fyra rundor från olika håll över hindret, var Marko helt lugn och gick sedan över stolparna vi har liggande på backen och runt konerna utan att bli skrämd. Duktig liten kuse!

Vilda var jättemjuk och fin att tömköra efter promenaden.

Väl hemma släppte vi in hästarna på andra sidan hagen vid värmebaljan och gick för att fika. Efter lite småprat och kaffe med dopp(en ganska lång stund) gick M ut och skulle greja med lampor i utedriften. Då slog det mig! Stängde vi stängslet där vi hade gått ut före promenaden. Ropade till M, som trodde jag hade stängt, men nej. FAAAN! På med kläder, stövlar och en ficklampa i näven(hade nog klarat ett brandmannatest) ut i hagen som mycket riktigt var öppen och inga hästar syntes till. FAN, FAN, FAN!

In i stallet efter grimmor, snabbt in i foderkammaren efter två hinkar med havre. Så började letandet. Jag och J gick mot Sessan och Busters hage, dit kanske de hade gått igen? M´s äldste St son tog fyrhjulingen åt andra hållet. M gick efter. Det började skymma så smått. Det är inte lätt att hitta två hästar när det blir helt mörkt, tiden var knapp.

I huvudet gick jag igenom olika otäcka scenarier. Kanske på väg till gamla stallet, måste då korsa en 90-väg? Kanske står de i skogen någonstans och vi kan inte hitta dem i mörkret? En sömnlös natt med poliskontakt och irrande med ficklampa samt havrespann för att sedan läsa om två ihjälkörda hästar och förolyckade människor i morgontidningen?

Ringde även grannarna för att få hjälp och tips. Så ringde mobilen. Det var M. St hade hittat dem. Fråga mig inte varför han körde av vägen och upp i en dunge med fyrhjulingen, men där innanför den stod de. Omgivna av mängder med gott gräs. De hade hittat en hel hage som husse och matte måste ha missat att fixa åt dem. De minst uppjagade var alltså hästarna, men M och St hade haft lite sjå att få på dem grimmorna. Självklart lämnar man inte ett så fantastiskt ställe utan protest. När jag väl tagit mig dit var grimmorna på och alla såg glada och nöjda ut. Lite havre som belöning för hysset;) fick de med.

Det var en adrenalinkick som heter duga. Jag är helt hundra på att det var Vildas idé att gå ut på en egen liten promenad. Klantigt av oss och det värsta var att jag tänkte be M stänga när han gick ut med Marko, men så tänkte jag äsch, vi går ju ändå in den vägen igen. Så kan det gå, men det gick ju riktigt bra och jag tror att hästarna har haft en toppendag!

Ha en bra kväll alla! Ska varva ned en stund till innan sovdags.

 

ylle

8 november 2010 08:01

Oj, det verkar ha varit VÄL MYCKET spänning för en enda dag det där!!! Skönt att det slutade väl... ja som mamma brukade säga: "Det man inte har i huvét, det får man ha i benen...." NU glömmer ni nog inte att stänga grinden igen? Så bra att värmebaljan fungerar, hoppas den håller så långt ner som det behövs (-30 i vinter igen?)

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

8 november 2010 09:50

Mycket motion blev det och nej, vi glömmer inte att stänga grinden. Ofta är det ju jag som tar in och ut hästarna och då brukar jag alltid stänga, dessutom brukar jag oftast ta samma väg tillbaka, men när man är två och kommunikationen svajar så kan det bli såhär. Den ene har inte koll på vad den andre gör.

Får se om baljan klarar -30, var det så kallt i vintras? Oavsett så blir det inte så mycket is i vattnet som i ett vanligt vattenkar, men jag hoppas att vattnet blir helt isfritt. De har bäcken att dricka ur också, men se det gör de helst inte. Det är väl lite geggigt att gå ned i den och jag har skämt bort dem med vattenkaren;)

 

Ann

8 november 2010 08:11

Så bra att det funkade!
Själv håller jag på med projekt övertalning, antingen får han "göra" nåt liknande ni har eller så får han köpa en thermobar... är mina allternativ då... :)
Tur att hästarna kom hem välbehållna! Det är väl ofta så, att det är vi som jagar upp oss... :)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

8 november 2010 09:45

Ja det är bra att den funkar:) Den tar inte så lång tid att tillverka och det är mycket billigare än att köpa en riktig, men han har väl ganska mycket att stå i redan din man? Kanske ett projekt för dig och barnen?

Hästarna hade det så bra så bra, själv tror jag att jag fick en smärre hjärtinfarkt.

 

Stina

8 november 2010 11:41

Jaha, det var veckans äventyr för både er och hästarna.
Alla syner/tankar man hinner få innan man får tag i dom ...

Skönt att det gick bra !
Värmebaljan verkar kanon !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

9 november 2010 01:00

Japp nu blir det inga fler äventyr denna vecka;) Hoppas jag. Det händer alldeles för mycket här hela tiden:)

Älskar värmebaljan (än så länge;))

 

Pernilla

8 november 2010 13:39

Vilken tur det gick bra. INTE kul att leta häst imörkret.
För några år sedan hade vi en ponny som kastade av sin ryttare och sedan rymde till skogs. Vi letade i timmar (som tur var det sommar) och efter mycket om och men så kommer den lilla kraken gåendes mot stallet i godan ro ... lilla illbatting ;)

http://hastliv.blogspot.com

Viveca

9 november 2010 00:58

Oftast går de ju hem igen, men man vet ju inte vad som kan hända på vägen...Vilda har ju varit ute på vift förr. Fick hjärtat i halsgropen idag igen när jag var ute och mockade. Jag såg inte hästarna någonstans i hagen, började undra om stängslet var trasigt eller om utbrytardrottningen Vilda gjort ett av sina berömda kravlanden mellan trådarna (eller hur hon nu gör). Efter mycket ropande dök de fram bakom den enda skymmande busken i hagen;) Kanske jag som var lite paranoid;)

 

Kicki

8 november 2010 18:55

vad ballt att den funkar! spännnade att se hur den klarar vintern.
kan tro du fick fart på blodomloppet, hästar på driven är aldrig roligt och framförallt inte i mörker. huvva.
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

9 november 2010 00:54

Jag hoppas naturligtvis att den klarar HELA vintern;)

Det var inte roligt, men det hade som tur var inte bivit mörkt ännu. Det är tillräckligt svårt att se dem när man går ut med kvällshöet, först när de tittar rakt mot en så ser man fyra ögon blänka i skenet av pannlampan. Hade varit lätt att missa dem om det hunnit bli ordentligt mörkt.

 

ylle

12 november 2010 07:58

Var är Du? Saknar Dig på bloggen! Vet Du, det kanske kan vara bra att man är den enda som håller till i hagen, vad gäller grindar och sånt, men man kan missa ändå.. vilket jag gjorde häromveckan. Fem sekunder lämnade jag ena grinden öppen, och vips så var två packapojkar på vift! De är supernyfikna och en öppen grind kan de visst inte motstå.. Som tur var fanns den tredje kvar inne, och genom att hälla i godis i krubborna och han började äta så for de andra tillbaka in snabbt som blixten. Som det kan gå! Pust!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

13 november 2010 17:26

Härligt att vara saknad;) Det är lite mycket nu. Utöver det vanliga jobbet utbildar jag och en kollega flera hundra personer i HLR och sedan allt det där andra du vet. Handla, städa, laga mat, mocka...
Är magsjuk och har legat hela dagen så nu fick jag litet tid framför burken, kroppen är trött på att ligga;) Det går otroligt snabbt när man missar något. Tur de är flockdjur får man bara tag i en så...Ska försöka bli flitigare igen på bloggen. Det är bara fyra heldagar kvar med HLR nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...