Var inne och läste ett inlägg på Linda och Choccos blogg om traumatiserade hästar, fantastikt inlägg.

Tack Stina för tipset och tack Linda för inlägget!

Efter att ha läst tittat på före och efter bilderna på Othello, började jag återigen grubbla på något som jag återvänder till gång på gång bl.a för ca ett år sedan. Tror dock inte Vilda varit traumatiserad, men onormalt mager.

Det var mitt första hästköp och väl hemma genomfördes en veterinärbesiktning av en otroligt kunnig veterinär som träffat Vilda tidigare i samband med hennes sårskada (f.ö. orsakad av en ståltråd). Veterinären ringde även upp säljaren och ifrågasatte hur Vilda kunnat bli så mager.

Hade detta varit nu hade jag reagerat direkt, men då efter långt uppehåll från hästar var jag bara okunnig, tagen och förälskad.

Kärleken är blind!

Jag ångrar inte köpet en sekund, men självklart kunde jag både prutat och krävt ett kvitto på köpet.

Men det kanske var ödet som styrde? Det var kanske meningen att det skulle bli Vi. Det känns faktiskt så:)

För mig och Vilda har det i alla fall betytt ökad livskvalitet för oss båda även om jag i perioder undrat vad jag gett mig in på;)

Det är tur att det finns kunniga och storhjärtade människor som vågar säga ifrån när djur far illa. Någon måste föra deras talan!

Ha en bra kväll alla!