Efter en händelse i tisdags kväll har jag varit ganska nere.

Har funderat på om jag skall skriva om den här eller ej. Det finns tydligen de som är här inne och läser och sedan gör en egen liten tolkning av vad det egentligen står. Det är inte lätt när det är svårt. När folk redan har förutfattade meningar om saker och ting så spelar det inte så stor roll vad man skriver. Orden vrängs till deras favör eller vad man skall kalla det. De ser spöken mitt på ljusa dagen.

Händelsen är i vilket fall grov och är anmäld till polisen.

Bakgrunden är ganska lång men handlar om att vi hjälpt en person och att istället för att fatta att det var av medmänsklighet har sjuka hjärnor fått för sig att det var en konspiration. Att vi var ute efter något. Vi och den vi hjälpte vet i alla fall sanningen och det räcker för mig.

Det som är jobbigt är att man skall behöva vara rädd i sitt eget hem. Att vara rädd att bli slagen eller hotad. Att vara rädd att det händer någon i familjen något. Att få skit för att man givit någon en drägligare tillvaro är kränkande, men som tur är så vet de flesta hur det ligger till.

Så efter funderande så delar jag med mig av detta, för att vara tyst eller tystas det är inget för mig.

Ska nu lägga detta bakom mig i samma stund jag publicerar inlägget och umgås med dem som verkligen betyder något för mig.

Ha det bra alla!