Hej alla!

Den hemmagjorda "booten" har fungerat alldeles utmärkt. Vilda verkar piggare i steget nu. Ska kolla om hon har puls ikväll. Kunde inte känna någon högre upp i morse som tidigare, men skall även känna nere vid kotan. I samband med fodring måste man vara sparsam med närmanden när det gäller den lilla märren;) Fick i alla fall rätta till "stöveln" lite upptill och se att allt satt som det skulle.

När jag skulle in och äta frukost såg jag att en styck gummibalja:   

...hade blåst ned i bäcken och satt delvis in i betongröret som går under övergången mellan hagarna. Tyckte att det var bäst att ta bort den. Vattnet var dock mer strömt än vad jag räknat med så i stället kilades baljan fast som en propp i röret.

Åt frukost och bad Mats hjälpa mig med baljan. Han tyckte vi kunde vänta till efter vi varit i affären, men jag stod på mig som tur var. Det var redan en liten sjö i hagen. När han fått på sig vadarbyxor gick vi ned och skulle åtgärda stoppet. Hästarna tyckte det var väldigt intressant att husse och matte plaskade runt i den lilla sjön som bildats. De ville gärna vara med. -Nej, Vilda inte med din hov! BACKA! Fick ta repet jag hade och vifta bort dem med. Vilda är dock inte den mest lätta att vifta bort;) Marko däremot blev lite väl rädd. De var dock snart tillbaka så istället fick jag muta lite med morötter för att få dem att stå torrt.

Marko tyckte repet var riktigt läskigt efter detta, så jag passade på att först snurra det i luften precis framför Vildas huvud för att visa honom att hon inte bryr sig. Sedan drog jag det över Vilda på hela kroppen.

Närmade mig sedan Marko som följt det hela nyfiket. Han nosade självmant på repet och fick beröm (morötterna var slut;)) Sedan strök jag med det över halsen. Då spände han sig något mer, fortsatte tills han slappnat av och sedan över hela kroppen. Benen är känsligast. Det blåste till så en repända träffade oplanerat längre ned på benet än jag tänkt. Då ryckte han till, men stack inte iväg som han gjort innan när han såg repet. Till sist var han ganska avslappnad och sänkte huvudet för kel med repet över manen och huvudet. Duktig liten hispepelle;)

Detta får vi öva mer på för att nudda honom med tömmar längs sidorna och baken är inte helt säkert ännu.

Det är kul när man får ett tillfälle att träna oplanerat. Där tillfället och situationen bara kommer till en.

När vi fått undan det mesta vattnet öppnade jag till hästarnas favorithage. Där är det torrare och renare, men svallisen vid övergången är delvis kvar. Den har dock börjat smälta och Vilda gick så försiktigt med sitt hovpaket så jag vågar ha det öppet nu:)

Baljan fick Mats loss till sist när han tömt tillräckligt med vatten genom att böja den med ett spett.

Sedan åkte vi och shoppade lite.

Bla ett storpack bomull på Granngården, vilket jag hade tänkt köpa i torsdags men glömde så jag istället fick åka till apoteket och köpa ett litet....

Köpte även plåsterspray med tjära i. Tänkte att det kunde vara något för hålväggar? Någon som testat?

En ny stark pannlampa. Den jag haft till nu blir allt svagare så den är inte mycket att ha.

Här ser man övergången över bäcken, där alla stängsel möts där är det is. Nedanför den blå spannen är bäcken med betongröret. Tänk vad fint och olerigt det var i somras:) Hagen hitom är där de gått mestadels och i favoriten är där de står på bilden. Den hagen är bäst dränerad och finast.

Nej nu skall jag ut och titta till pakethästen och fixa lite.

Ha en trevlig lördagkväll alla!

 

kicki

5 februari 2011 20:03

kan du inte skylla på bävern?? *fnissar*

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

5 februari 2011 22:44

Jo, kanske var det bävern som flyttat på baljan från början;) Kan faktiskt skylla på blåsten fast jag klantade till det lite på slutet. Fast å andra sidan var det ju jag som lämnat baljan där vid brunnen snyggt upp- och nedvänd att användas till våren igen;)

 

Stina

5 februari 2011 21:42

Skönt att det är fler som lyckas med det omöjliga ;)
Kan se er framför mig med hink, hästar och översvämning =))

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

5 februari 2011 22:42

Stina: Ingenting är omöjligt;)

En nere i bäcken med kratta och spett. En vid översvämningen med ett neongult (farligt) rep i ena handen med följande att försöka övertyga de fyrfota med: "Cirkulera, här finns ingenting att se"

 

Ann

6 februari 2011 18:32

Nej nej, vi har aldrig gjort nåt fel, det går alltid att skylla på någon eller något annat! ;D

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

7 februari 2011 00:50

Det gör det förvisso;)

 

ylle

7 februari 2011 11:15

Vilket slit Du har, jag känner verkligen med Dig... allt för hästarna! Marko kanske var alpacka i sitt förra liv??

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

7 februari 2011 15:00

Det man inte dör av..;)
Marko ja kanske, men tror han är en ganska typisk häst;) Är bortskämd med en som förmodligen skulle stå ut med en jordbävning utan att fly;)(kanske lite överdrivet;))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...