Tja, vad möttes jag av när det var dags för hästarnas frukost?

 Is på vardagsrumsfönstren.

Is på snön

Istappar på hästarna.

Två små bambi på hal is fick frukosten inne för att tina upp...

Det var ett glasyrtäcke av is på allt ute. Jag som tänkt rida idag. Igår fyndade jag nämligen äntligen den sadeln jag ville ha. En Thorowgood T4 (allround) i rätt rumpstorlek.

  Den nya 17 tums till vänster. Den "gamla" 18 tums till höger. Båda för låg manke  

Marko fick testa den större och den satt perfekt.

Jag testade ju koppjärnet på honom för ett tag sedan och det satt ju som en smäck. Det vita koppjärnent som sitter i är x-vid och det är även det som sitter i Vildas nya sadel, men hon behöver ett xx-vid, vilket visade sig ännu mer nu när sadeln var bättre i storleken. Mats skall böja till det så sparar vi 300kr:)

Det blev inget GHS för mig, bla. för att jag varit bekväm och hållt mig hemma;)

Jag har dock tittat på några av programpunkterna via Webb-tv. Bl.a Clinicen med Andreas Helgstrand som jag tyckte var riktigt bra.

Hade tänkt att kanske hinna med en snabbvisit på Euro horse-mässan men ska sanningen fram så är det nog ingen risk att visiten blir snabb. Jag får vara hemma och städa för det behövs verkligen. Så kanske är det tur att vädret satte stopp för mina planer...

Min ensamma onsdagkväll tillbringade jag trött efter nattjobb framför tv´n med en demo-DVD från tidningen Hästmagazinet. Katten Pelle vår stångande kelgris satt på golvet och tittade i säkert 10 min. När jag gick och hämtade mobilen för att fota passade han på att få en bättre bioplats:

Intressant det där med inridning, hmm kanske skulle testa?

Jaha ja, hjälm kanske man ska ha med? 

Den hästen ser ju snäll ut, ska hon inte hoppa upp snart så det händer nåt?

Jag köpte tidningen fast jag prenumererar på Hästfocus för att jag belv lockad av en av rubrikderna på framsidan: "Hjälp min häst är lat" Japp, det känns igen.

Vilda är en liten latmask på ridbanan, men inte när vi rider ut. Då behöver jag knappt skänkla. Det räcker nästan att tänka trava och en liten anspänning av lårmusklerna. 

Latheten leder till att inte bara hon utan även jag tycker det är tråkigt på ridbanan. Att behöva skänkla i varje steg kommer att leda till att hon blir skänkeldöv och att jag får väldigt muskulösa ben;)

Nu när det är så halt så finns bara ridbanan till hands och vi ska ju komma igång igen. Visserligen så gillar hon tömkörningen, men vi skall ju kunna ha kul uppsuttet på en bana med.

Vidare har jag haft svårt att få henne mjuk och böjlig åt höger. När vi svänger åt höger så är hon i bästa fall nästan rakriktad och inte böjd åt vänster. Detta leder i sin tur till att hon ofta saktar av om vi travar i höger varv när vi ska svänga. Hon kommer ur balans och jag med.

Jag har försökt på olika sätt att träna på detta. Det funkar bra avsuttet även om hon är något stelare i höger varv så funkar det utmärkt när hon är uppvärmd och vi tömkör. Därför har det nog inte bara med oliksidigheten att göra utan med hur hon förstår mina hjälper, dvs hur jag förmedlar dem.

Jag läste i alla fall artikeln först med viss misstanke att jag köpt grisen i säcken. Men icke sade Nicke. Ryttaren fick hjälp av en tränare och det var beskrivet steg för steg hur hon skulle lösa både framåtbjudningen och hur hon skulle få hästen att böja sig bättre. Det skulle kunna vara jag och Vilda i artikeln. Dessutom hade ryttaren en snarlik alldeles för framålutad sits som jag själv, vilken i mångt och mycket beror på att jag själv tänker framåt medan hästen är bakom hela tiden. Detta är min egen analys dock;)

Inspirerad av artikeln och med en plan (brukar delvis saknas;)) på vad vi skulle träna på tog jag in och sadlade den lilla lata:

Nya islandstränset kom på. Pannbandet är dock för kort i alla fall. Sidstyckena kommer för nära ögonen. Nosgrimman var dock litet stor så efter att ha gjort ett nytt hål i den, vilket jag inte borde gjort för nu får jag ju inte byta, skippade jag den helt istället (Less is more).

Efter litet uppvärmning började jag med att använda tipsen i tidningen för framåtbjudningen då jag testat om hon var lat i vanlig ordning;)

Jag lade till ett s.k väsljud (vet inte vad de menar men jag hittade på ett ljud i alla fall) till några snabba hårdare skänklar samt spöt vid skänkelläget, mer som en "irriterande hjälp".

Vilda hoppade inte direkt fram som hästen i artikeln men hon travade. Naturligtvis testade hon att lata sig några gånger och jag upprepade proceduren.

Sedan räckte det att väsa lite när hon saktade av i förtid och istället för att klämma till med skänkeln släppa den. Till sist verkade hon faktiskt trivas med att trava och jag utnyttjade hennes känslighet för beröm. Hon blev överöst, men fick inte tolka bra som stanna:)

Hon blev avslappnad och väldigt känslig för hjälperna, eftersom jag kunde ju strax be henne att stanna;) För en gångs skull kändes det att hon hade en egen motor och inte som att trampa runt en gammal cykel på banan.

Vi har testat liknande efter tips från min tränare, men då har det varit ett ordentligt pisk på baken och det räcker inte så länge. Jag vill inte heller behöva göra så för det går emot mina principer. 

Nu får hon en varning och tillfälle att välja den trevligaste vägen. Det är ju så med hästar att om man ger dem ett val så väljer de det som är trevligast, minst konfliktfyllt och enklast. Så försöker jag alltid tänka, men ibland hittar man inte rätt knappar att trycka på. Däremot hittar hästen ofta rätt knapp;)

Sedan prövade jag även att ställa och böja i skritt. Till vänster gick det jättebra som vanligt.

Till höger försökte jag känna efter vad det är som händer när jag ber henne böja sig. Hon tolkar det förmodligen som  motstridiga hjälper. När jag håller emot med höger skänkel för att böja henne runt tolkar hon det som att hon skall öka, vilket hon gör och går från skänkeln. Tygeltaget till höger tolkar hon som att hon skall stanna så blir det pannkaka i huvudet istället.

Jag tog i tygeln och berömde vid minsta antydan till böjning i halsen samt direkt eftergift i tygeln. Skänkeln höll jag bara på plats och lade inte något egentligt tryck på förrän det fungerade framför handen. Till sist föll poletten ner och vi varvade detta i höger och vänster varv både i skritt och i trav.

Skänkelvikningar har jag testat innan i några steg så smått uppsuttet (vid tömkörning lite längre). Det brukar funka bra när hon är ställd åt vänster men inte åt höger. Igår fick jag till det åt båda hållen. Hurra vad vi är bra!

Det bästa av allt är att Vilda verkade så otroligt nöjd med sig själv och fick använda sin lilla valnöt ordentligt. När vi slutade efter att ha skrittat av med lösa tyglar(det brukar inte heller funka för då stannar hon, så jag antingen får leda runt henne eller driva på;) var hon mjuk och nöjd. Matte var inte helt slut i benen heller:)

Mjuk och trött i huvudet. När hon har nått detta stadie så gör hon allt för mig:)

Några tuggor sly slank in på väg från "banan", billig belöning, men sedan en spann med gotta naturligtvis:) Vilda har inga problem att äta med bett i munnen, fast att en del fastnar där.

Det är sådana här dagar som gör det värt att kämpa på i snö, blåst, översvämningar och allt som kommer med hästandet;)

Är gräsänka idag. E är hos en kompis och Mats är på resjobb.

Sitter och funderar lite på hur olika vi är när det gäller hur mycket vi sopar mattan för våra barn och hur vi ser på trygghet. Inte minst avspeglar sig detta även i samvaron med hästar. Visst skall man använda säkerhetsutrustning, men som jag hävdat förut och fortsätter hävda så sitter inte tryggheten där, inte heller kontrollen över situationen. Självklart hjälper dock hjälmen mot hjärnskakning och stålhättan mot krossade tår.

Men allt s.k säkerhetstänkt är inte enbart av godo. För att bli trygga måste vi utsätta oss för risker. För att barnen skall växa till självgående individer så måste de få pröva sina vingar. Ju mer vi bromsar eller förklarar hur farligt allt är desto otryggare barn, människor och samhälle skapar vi.

Själv märker hur många föräldrar inte vågar låta sina barn i E´s ålder (14) ta bussen till Gbg själva eller åka spårvagn i stan. När jag var 14 åkte jag ensam till London  (fast jag hade inte vågat släppa E dit;)) Barn klarar mycket mer än vi tror och ju mer de klarar desto tryggare blir de och desto lugnare föräldrar får de.

 Vad man klarar har inte med exakt ålder att göra utan med mognad. Det är individuellt, men är i sin tur skapat av förväntningar på individer av omgivningen och föräldrarna. Den som aldrig får pröva kan inte heller mogna. Själv tycker jag dagens unga är mycket mer omogna än tidigare generationer.

Detta har inte bara med curling att göra.

Hela samhället andas säkerhetsutrustning högt och lågt. Hästar är stora och starka djur och olyckor händer. Men varför fortsätter vi då att utsätta oss för risken att bli skadade? Jo bla. för att det är nyttigt att lära sig bemästra krissituationer. Ett djur är dessutom ytterst känsligt för människans sinnesstämning så om du är nervöst lagd och rädd för att det ena och det andra skall hända så kommer du överföra detta på djuret t.ex hästen och det kommer att hända onödiga olyckor. Jobba med dig själv i första hand. Det är hos dig problemet ligger. Lär dig läsa situationer, djur och människor i stället för att undvika dem eller invagga dig i falsk trygghet bakom vadderade väggar. En god självkännedom och självinsikt är inte att förakta. Överför detta till dina barn om du vill hjälpa dem.

Föräldrar överför sina rädslor och fobier till sina barn. Mörkrädsla, spindelfobi, social fobi etc. Det tycker jag är av största vikt att föräldrarna tar itu med innan de förstört möjligheten för sina barn att bli trygga. Genom att hjälpa sig själva hjälper de sina barn. Säg inte -Akta! här, -Akta! där, hela tiden. Du formar nervvrak till individer till sist.

Barn och människor i allmänhet skall våga prata med okända på stan. De skall våga gå förbi en hund på gatan. De skall våga be om hjälp. De skall kunna sova tryggt utan larm högt och lågt. Vart är vi på väg annars?

Vi är på väg att bygga ett samhälle där vi bara vågar umgås på internet. Annars kan vi bli smittade av något virus. Vi vågar inte klappa vilda hundar i Thailand för de kan ha rabies och en svensk flicka har faktiskt dött av detta. Till sist lever vi anonymt utan kontakt med vare sig andra människor eller djur.

Så vill inte jag ha det. Vill du?

David Eberhard har skrivit boken "Trygghetsnarkomanernas land" för några år sedan. Själv har jag inte läst den, ännu. Men den utgår från detta tema. Mycket intressant. Nedan en artikel om detta:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/doktorn-ordinerarta-risker_201467.svd

Hej alla!

På onsdag fyller min yngsta dotter fjorton år. Det är alltså snart fjorton år sedan jag åkte in till Mölndals sjukhus med värkar och efter bad, lustgas och kvaddlar pressade ut en 3890 g liten klump på ren vilja eftersom krystvärkarna försvann när det var dags. Pappan höll på att svimma när han skulle lossa draglakanet för att de med hjälp av yttre press över buken skulle hjälpa mig att få ut henne. Vi tre kvinnor i rummet tog hand om honom. Ner med huvudet mellan benen (hans huvud, hans ben;)), försåg honom med saft. Sedan fortsatte vi och ut kom hon. En liten skönhet med brottararmar, små håligheter på axlarna (där vingarna suttit sa barnmorskan) och en röst som slog Birgit Nilssons med hästlängder:).

Med envishet kommer man långt. Fast att ha en hormonstinn som ärvt även den egenskapen bäddar för många konflikter, men det är väl så det ska vara. För även om navelsträngen klipptes för fjorton år sedan så är den av segt virke den med och elastisk som ett gummiband. Tonåringen är ibland liten (kort navelsträng) och ibland stor (lång navelsträng) snart brister den för gott och vi kan få ett mer vuxet förhållande till varandra, på gott och ont:)

Så idag blev det inhandling av födelsedagspresent.

Slank även in på Hööks eftersom jag är lite trött på att Vildas träns sitter dåligt och för tight bakom öronen samt så behövde jag ett träns med nosgrimma till Marko.

Smart som jag var hade jag med måttband så nu hoppas jag att jag måttat rätt. Jag vet inte om Vilda har konstig huvudform/storlek eller om det är så att de flesta träns är anpassade efter halvblod. Jag blev dock glatt överraskad när jag kom till tränsavdelningen för de hade fått in mängder av träns bla. clincherträns( tips till Kicki:))

Jag har många gånger funderat på att pröva islandsträns på Vilda eftersom de är lika remontträns fast med lös nosgrimma och de kanske passar huvudformen bättre. Nu har jag ju ridit utan nosgrimma det sista eftersom den blev för kort helt plötsligt. Jag mätte därför ett antal sådana och enligt måttbandet så ska detta passa:

Till Marko blev det ett remontträns och tyglar ingick:

Marko börjar växa ur sin grimma och vad passade då inte bättre med en ställbar för halva priset:

E´s present fick vara med på ett hörn:) 

Tja, de spanska tränsen får vänta och jag gillar att klämma, känna och mäta saker innan jag slår till, vilket bara funkar IRL. Egentligen har hästarna kostat lite för mycket redan det sista, men vi måste ju ha grejor som passar:)

Vad har hänt här mer?

Jo kommer ni ihåg att jag brottades med småbalarna? Min händige man fann på råd och fixade en anordning så jag kan hänga upp balen på ett spett och rulla ut hösilaget från den igår fick den en riktig talja så jag kan hänga upp den på egen hand:

Smart va!

Han har även installerat grovtvättmaskinen i tvättstugan, men den gick sönder efter provkörning, suck. Ett element har installerats i tvättstugan, men då försvann golvvärmen i badrummet och det var -14 grader ute i helgen, brrr. Huvudsäkringarna har gått till och från, så har man inte att göra så skaffar man sig. Men han får nog ordning på grejorna till sist. Han har även byggt om värmepannan lite för att återvinna värme med en fläkt, säkert jättebra;)

Nu skall jag ge mig i kast med att vika tvätt från ett gigantiskt tvättberg. Sedan är det jobb i natt. Skall bli intressant att se om jag lyckas vara någons arbetsmiljöfara igen bara genom att göra mitt jobb, inte dåligt va!;)

Ha en bra dag alla!

Är barnledig och jobbledig i helgen. Underbart. Då kan man ägna sig åt det man känner för.

Igår efter jag vaknat på eftermiddagen tog vi ut båda hästarna till sommarhagen där det är plogat en bana och inte så halt.

Båda var pigga. Vilda var småbråkig, bockade och stegrade. Så det blev drillning med henne. Stanna, backa, trava, kom etc. Det var inte så mycket ont i henne bara överskottsenergin som behövde komma ut efter en alldeles för lång vila. Men man får inte hoppa och studsa hur som helst när matte sitter i andra ändan av grimskaftet;) Hon uppförde sig fint ganska snabbt igen.

Vi tog även en vända i trädgården och beskar lite buskar.

När vi var åter i stallet för lite omvårdnad av hästarna knackade det på dörren.

Finbesök:

Grannen Buster med matte A var ute på tömkörningspromenad:)

Vi tog ut hästarna för att hälsa:

Han blev halvt uppäten, men verkade gilla den något bryska behandlingen. Vilda var litet väl "på" och fick hållas kort på slutet.

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. Först tömkörde vi Marko för första gången. Han är ju inte så van vid bett ännu så vi tog träningsgrimman ovanpå och tog tömmarna i den i stället. Funderade på om jag skulle tagit kapsonen. Men det gick riktigt bra trots att repet kom något högt upp på nosen.

Han är inte riktigt kompis med bettet ännu. Tror jag behöver ett träns med nosgrimma för att få honom lugna sig litet i munnen. På slutet var det dock bättre.

Vi övade honom med beröring av tömmarna på rygg, mage, ben, hals etc. redan i stallgången och jag ramade in honom med dem samt fick honom att flytta undan i sidled, gå fram och backa innan vi gick till "ridbanan" med honom. Han var väldigt spänd och hoppig till en början, men slappnade av till sist.

Trots detta fick han lite halvpanik när tömmen vidrörde sidan och han såg mig i ögonvrån när vi svängde de första gångerna. Han stretade iväg från det farliga, men vi fick honom att lugna sig ganska snabbt.

Sedan blev det återigen beröringsträning i stillastående och jag flyttade mig fram och tillbaka bakom honom och fick honom böja nacken och se mig medan Mats klappade lugnande på honom. Mycket beröm fick honom att slappna av.

Sedan satte vi igång igen och vi svängde åt höger, vänster, höger, vänster och överöste honom med beröm. Till sist vippade öronen mjukt och lille Marko började frusta, sänka huvudet samt lyssna bättre på tömtagen. Mats gick dock bredvid hela tiden med grimskaftet. Det dröjer nog innan jag vågar tömköra honom själv.

Belöning till duktig liten kille:)

Efter en kopp kaffe tog jag mig an den lilla obstinata;)

Vilda var ganska lat idag, men efter att en envist kämpande matte tränat sina skänkelmuskler till bristningsgränsen så började hon lyssna och kämpade på i skritt, trav, skritt, trav. Vi övade litet på framdelsvändningar, vilket gick sådär.

Det var längesedan vi gjorde det från marken, men hon gjorde sitt bästa utifrån vad hon förstod att hon skulle göra i alla fall. Försökte även ställa och böja lite mer, vilket fortfarande är svårt åt höger. Det var inte så bra med plats heller då det är plogat vägar på ridbanan så det går inte att utnyttja diagonalen att öva på.

Efteråt var hon mjuk och trött. Matte med:)

Nu ska jag ta min trötta kropp ut i det kalla och mocka uteboxen. Hade hellre tagit ett varmt bad;) Men kanske klarar sig boxen till i morgon för nu blir det snart mörkt. Får inspektera hur mycket de använt sin toa idag;)

Ha en bra lördagkväll alla!

Igår blev hästarna vaccinerade. Vilda, Marko och grannen MDs häst Leo. Det är bra att kunna dela på framkörningsavgiften och dessutom roligt med trevligt sällskap. Vi hade hit en veterinär som precis startat upp sin verksamhet här på ön och hon var jättetrevlig. Gillar den/de vi haft skarpt, men det är viktigt att gynna nya förmågor och de lokala småföretagarna. Hon har även mottagning för häst, hund och katt. Perfekt!

Hästarna skötte sig fint och vi matade på med morötter. Vilda var dock väldigt medveten om att det var en veterinär med en karatäristisk firmabil på gårdsplanen när jag hämtat henne från hagen. Hon körde åsnevarianten och gjorde halt med lätt bakvikt, fastvuxna framhovar och höjt huvud;) Men gav sig efter lite övertalning. Vilda skulle ha både Influensavaccination och Botvax. Jag var dock litet disträ (ovanligt;)) och trodde hon var färdig när veterinären gick ut för att hämta en spruta till. Vilda fick en liten promenad bort mot hagen, fick sedan vända för att få spruta nr 2. Det var bra träning i alla fall.

Marko var ganska spänd men stod kvar på alla fyra i alla fall. Veterinären nöp honom i halsen även efteråt och berömde gång på gång för att träna honom i att slappna av. Leo den fina lilla vita grannponnyn skötte sig jättefint och efteråt fick han låna hästarnas favorithage, medan Vilda och Marko fick stanna i den tråkiga;)

Vi gick in för en fika. Vilda sprang omkring med svanslyft och alla tre hästarna samlades vid övergången mellan hagarna för att pipa litet och galopperade runt som galningar. Det var riktigt kul att se. 

När grannarna gått hem skulle favorithagen undersökas noga. Jag fick dock grusa en sträng att gå på och visa Marko hur han skulle ta sig över isen;) Vilda är litet mer säker på fötterna när det är halt.

Nu hoppas jag att det är ett år kvar till nästa veterinärkontakt.För nu vill vi ha en lång skadefri period att bara njuta av, träna och umgås. Mina sluta-röka-pengar vill jag bl.a lägga på varsitt sådant här till hästarna. Har insett att Vildas numera hopplock till träns inte är så jättetoppen. Hon har vuxit i otakt så inget passar ihop. Marko har bara ett gammalt skavt körhuvudlag. Och halva priset på så fina träns med tillhörande tyglar måste jag bara unna mig, fast det gått litet väl mycket pengar nu på hästar med hosta, hålvägg, dåligt hö, översvämmad torv m.m

Ha en bra dag alla!

Sent i går eftermiddag kom hovslagaren. Han hade med sig sele till Marko.

Efter han verkat båda hästarna och tryckt in bomull med honung och tjära i Vildas hålvägg provade vi selen på Marko.

Arkivbild från inkörningskurs 2009. P kontrollerar draglinorna på Sandor.

Först fick han lukta på den, mycket viktigt.

Marko var lite mer spänd än när vi provade Vildas sele på honom. Den här selen var mycket tyngre och så var det P som lade på den. Men han slappnade av efter en stund och fick massor av beröm.

När selen satt hyfsat bra (måste göra lite fler hål och smörja den) drog vi i den och skramlade med den. Innan svanskappan skulle på kliade P honom i svansroten. Marko knep med svansen. Han gillar inte riktigt när man grejar där efter klådproblemen. P tog sedan tag i svansroten och förde den fram och tillbaka och i cirklar tills hela hästen var avslappnad. Det var fantastiskt att se. Sedan fick svanskappan komma på plats. Detta skall jag ta med mig och använda även på stackars Vilda (vår testhäst;))

Vid det här laget var P i eld och lågor, förklarade och berättade om hur man skall vänja honom vid draglinor m.m Så gick han ut till bilen och hämtade några draglinor. De slängdes över ryggen och baken. Lite spänd var Marko till en början, men jätteduktig och stod stilla kvar.

Sedan tog P linorna mellan benen på honom. Detta är viktigt om hästen kliver över draglinorna t.ex vid skogskörning så skall hästen inte få panik. Marko fick även en draglina runt bakkotan och skulle då  både lyfta och sätta ned hoven för att man skall kunna ta loss linan lugnt och stilla om hästen fastnat. Detta övades flera gånger från båda håll.

Draglinorna häktades även fast i dragringen och så fick han dem mot utsidan bakbenen och skulle flytta undan för dem vid tryck, vilket han gjorde. Sedan fick han dem på insidan bakbenen. Då kan hästen inte flytta undan enl. P det har med hjärnhalvorna att göra de förstår inte om man trycker från insidan ut att de skall flytta. Väldigt intressant! Linorna slängdes sedan åter över ryggen på Marko.

På slutet var han helt avslappnad. Vi började undra om han somnat;) Detta bådar gott för fortsättningen.

Det är roligt att se när P jobbar med hästarna på detta vis. Han gillar det verkligen och han har sådant handlag med dem. Att han delar med sig av sin kunskap och erfarenhet är jätteroligt och väldigt inspirerande.

Så lille Marko fick använda sin lilla valnöt igår flera gånger:)

Vilken skillnad det är på hästar och hästar. Vilda har vi alltid låtit lukta på saker och ting. Vi har tagit det försiktigt de första gångerna, men hon har aldrig reagerat särskilt starkt på något om hon inte visar att hon inte mår bra då kan hon hoppa högt vid sadling/selning. Och svanskappan den har vi bara satt dit  

Ha en bra dag! Nu skall jag inventera läderskötselprodukter och försöka städa inne. l morgon är det dags för vaccination igen. Håll tummarna för att Marko inte reser sig!

Hej på er! Hoppas ni har en fin alla hjärtans dag!

M är och slänger en del av sitt skrot:) En jättefin present för jag är ganska trött på alla billik här runt gårdsplanen.

Annaras väntar jag på hovslagaren som egentligen skulle kommit i morse, men han ringde och undrade om han kunde komma på eftermiddagen istället. Visst det går väl bra, tyckte jag. Vilda har varit himla duktig och inte förstört bandaget.

I fredags var det dock genomvått och jag fick byta alltihop, annars har vi bara förstärkt regnhuvorna. Tre huvor har det gått åt och nu är de slut. Hon har nu bara omslag med silvertejp om. Hon har förvisso tröttnat på dagliga inspektioner och förstärkning av bandaget. Att matte har nackspärr gör inte det hela bättre. Den lilla envetna lägger all sin tyngd på höger framhov. Hon till och med lyfter höger bak för att fördela tyngden "rätt". Lyft! Lyft! Med en knuff i sidan lyder hon och hon är inte elak bara envis.

Såg ni senaste avsnittet (dvs nästa veckas) av Ponnyakuten. En duktig liten kille har problem med sitt envisa sto Fenja. Jag skrattar så jag gråter när jag ser henne. Jag skrattar inte åt killen. Han är jätteduktig och jag förstår hans frustration helt och fullt. Jag skrattar åt att hästen är så otroligt lik Vilda i lynnet så om hon hade tillåtits så hade hon gjort precis som hans lilla sto. GDG (går det så går det), och testas det görs det allt:)

http://svtplay.se/v/2324837/ponnyakuten/del_6_av_16?cb,,1,f,-1/pb,a1364150,1,f,-1/pl,v,,2324837/sb,p122052,1,f,-1

Var ute och lekte lite med hästarna i hagen förut

Först släppte jag upp dem i den övre hagen. Vilket var väldigt uppskattat. Vilda galopperade på kommando;) Sedan körde vi lite följa John. Vilda tröttnade ganska snabbt och Marko fattade inte först. Drog av en gren att ha som pisk och testade om Marko accepterade den. Japp, inga problem. Körpisken är läskig, men en gren den kan man både klia sig med och äta...hästlogik;)

Vi övade lite förflyttningar, åt sidan, back och fram. Marko var väldigt duktig och lyhörd, men jag fick hjälpa honom till en början att förstå sidoförflyttningarna. Är övertygad om att han hade flyttat sig snabbare för pisken än för grenen;) Men jag vill inte ha en häst som är hispig och rädd för körpisken så det var en jättebra början.

Sedan var det Markos tur att hålla i pekpinnen:

Gick in och värmde mig med en kopp kaffe. Tittar ut genom fönstret och ser att Marko tuggar och försöker spotta ut något, men inte riktigt lyckas.

Springer ut och ser att han fått ut något som hänger ur munnen:

En orm av fetvadd från Vildas omslag. Det är som att ha småbarn igen!

Övre delen av omslaget/bandaget var avtuggat, så jag fick klippa loss och rensa. Tog in Vilda och lindade nytt upptill. Om det är i maskopi de arbetat vet jag inte, men nu hoppas jag de ger attan i bandaget tills P har varit här.

Passade sedan på att vänja Marko vid grimskaftet överallt på kroppen. Idag var han helcool. Duktig kille! Jag kunde slänga det över ryggen, nacken och rumpan samt låta det dingla ned på andra sidan utan att han spände sig det minsta:)

P har lovat att ta med selen i dag så nu hoppas jag vi kan sätta igång mer med den lille Marko:

Ha en bra dag alla!