Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Viveca - 20 juli 2011 11:41

...men man skall kanske inte ropa hej...


I måndags selade vi på båda hästarna. Marko skulle mest få känna på selen, eftersom det var längesedan och för hans del gäller det att repetera, repetera och repetera vilket jag nu insett. Vilda lär sig snabbare att acceptera nya saker.

  Arkivbild


 

Vi började på ridbanan där Vilda tömkördes och Marko fick gå mellan koner och över ett litet hinder. Huvaligen vad det är läskigt tydligen. Han är lite klumpig så när väl frambenen är i säkerhet efter bommen så slår han i med bakhovarna och hoppar högt efteråt. Men han vänjer sig sakteliga. Det var mulet och ganska svalt när vi började, men sedan kom solen och mängder av blinningar.


Trots detta tog vi en tur på vägen, men jag fick leda Vilda som blev halvgalen av blinningar och helst ville hon sura på skogstrollens mammor i vanlig ordning. Hon älskar de små unghästarna som går i en hage bredvid ridbanan. Där står hon och gnäggar djupa mammagnäggningar. Mammorna därememot skall hon stå och stopipa på samt slå med frambenen vid staketet. Kanske är det ett föl som fattas henne?


 


När vi kommit förbi hagarna gick det bra att tömköra igen. Marko gick fint och stolt med sin sele på ryggen och Sancho Panza vid sin sida. Det blev en kort runda, blinningarna höll på att driva oss alla till vansinne.

Sent igår kväll tog jag och Vilda en sväng på ridbanan. Jag prövade att rida henne med sporrar. Jag har knappt ridit med det innan, ett par gånger bara i min ungdom. Risken med en enveten en som Vilda är att hon blir skänkeldöv, men tanken var att prova om jag kunde "väcka" henne lite. Det gick toppenfint, men jag använde dem bara när hon inte tog skänkeln utan sporrar direkt. Ett litet kittlande och så eftergift samt överröste med beröm.

   Arkivbild

Hon blev lite perplex de första gångerna och försökte komma undan, men sedan lyssnade hon på små fina hjälper, gick i form och verkade nöjd dessutom. Vilken känsla! Jag vet dock att jag måste vara väldigt sparsam med att använda sporrarna för hon vänjer sig snabbt som sagt. Men med mycket beröm sträcker den lilla åsnan på sig och blir nöjd över att ha gjort något bra. Vår relation blir dessutom bättre när hon får en uppgift att reda ut. Det blev ingen lång session för att traggla saker dödar lusten, dessutom var jag också väldigt koncenterad på var jag hade skänklarna hela tiden så vi båda blev trötta i knoppen ganska fort.

Idag står fotboll på schemat. E spelar i Gothia Cup så en snabb kaffe sedan Götet.

Ha en bra dag alla!

ANNONS

AJ!

Av Viveca - 15 juni 2011 13:21

Förmiddagen har gått åt till att besöka vårdcentralen och sedan sjukhuset för röntgen av min hand/handled. Detta efter att Vilda visat sin sura sida igår kväll. Skulle bara fixa till benbandet till täcket. Brukar vänta med sådant när hon äter pga hennes matagressioner, men slarvade med mina egna principer och passade på när hon slurpade i spannen. PANG! En kospark, med tillhörande tjut. Den träffade högerhandens tumme, pekfinger och långfinger samt höger knä. AJ! Var allt jag klämde fram. Knogarna är svullna samt handleden. Rörligheten är nedsatt och jag kan inte lyfta mer än ett halvkilo ungefär.


Röntgen visade dock inga skelettskador. Om de inte blandat ihop mig med någon annan för de velade flera gånger med mitt personnummer...


Det läker väl av sig själv, hoppas jag. Förmodligen har ledbanden fått sig en törn då fingrarna böjdes för kraftigt bakåt av smällen.


Jag hade planer för båda hästarna idag, men de får gå i hagen idag. Prövar imorgon istället.


Gårdagen bestod annars i skolavslutning. Mats tvillingar gick ur nian och E slutade sjuan.

 

 

Det var en långrandig tillställning, men barnen var duktiga både på att hålla tal och att sjunga. Synd bara att ljudet var så dåligt och att rektorn höll ett alldeles för långt och intetsägande tal.


E kommer att flytta till pappa efter sommarlovet och gå i en annan och förhoppningsvis bättre skola. För övrigt min gamla högstadieskola. Jag hoppas att det blir bra för henne. Jag kommer att sakna henne och det känns konstigt att inte ha några barn hemme. Mats barn är inte här särskilt ofta heller. Det känns väldigt underligt att vara "barnlösa".


Innan kosparken hann jag rensa lite i grönsakslandet. Tyvärr har sniglarna ätit på rädisorna och morötterna ser klena ut. Men potäterna tar sig:)



    Här en mer välkommen gäst än sniglarna

  Lite luktärter m.m

 

Nej, ska fylla på vatten till surfia och hennes skyddsling. Sedan skall jag kolla om vårt lokala "Ullared" fått in några örter att sätta i grönsakslandet:)

Ha en bra dag!

 

ANNONS
Av Viveca - 22 maj 2011 09:56

tillbringade jag och Mats med hästarna. Det känns som om det var längesedan vi var ute med dem båda två tillsammans. Mats har ju fortfarande ont i sin fot därav inga längre promenader, men jag tror att han egentligen behöver det;) Så jag "lurade" ut honom på en lagom kort runda.


Naturligtvis lyckades Marko trampa honom på den onda fotens fotknöl. Marko går ibland för nära när man leder längre sträckor. Jag tror att det är lite trygghetssökande men han är ju ingen liten bebis utan en stooor. De hade lite meningskiljaktigheter, men jag bet i min tunga och lät dem reda ut det hela.


Mats har inte samma tålamod som jag... Han fick dock låna mitt spö så att han kunde visa Marko var han skulle vara placerad både i sidled och när han blev lite för snabb. Det fungerade jättebra. Då fick även Mats en uppgift som Marko kunde förstå istället för en massa svamlande: Nej, har jag sagt. Här går jag. Brrr (=ptroo;)) Nu får du sluta! etc. Det är inte lätt att vara konsekvent och att använda samma kommandon. Jag själv har en fömåga att prata "hela tiden" med hästen, men hur det än är så skiljer de ut när det väl kommer ett kommando, stackarna!


 

Marko var rädd för vattenpölarna märkte jag för första gången. Han blåste med näsborrarna och gick i sidled (mot Mats;)) när han skulle förbi. De är verkligen rädda för helt olika saker. Det är bra för då kan den ena visa den andra vägen. Jag red om Marko och så red jag rakt igenom vattenpölen, klafs, klafs. Huuu, vad farligt tänkte han, men han såg ut som att han tänkte i alla fall. Bra!


De är väldigt olika överhuvudtaget. Vilda stannar när hon blir osäker. Marko håller ett himla tempo och har inga problem med att gå först. Däremot kan han bli lite stirrig och börja rusa. Det gör aldrig Vilda.


Jag provade även att ha Marko som handhäst när de verkade lugna och sansade båda två. Det gick jättebra en stund, men sedan skulle han gå på andra sidan och velade lite. Jag skall kanske prova att ta honom på min högra sida istället för den vänstra eftersom han är mest van att bli ledd från vänster. Men det var roligt att prova.


Vi passerade en traktor med kärra som lastade timmer. Marko var kolugn, och även när traktorn försvann bakom ett krön och med ett brak tippade sin last.


Vilda steppade lite. De kompletterar varandra bra, så den dagen jag kan ta med Marko som handhäst eller kanske ännu hellre Vilda eftersom hon helst vill gå längst bak i ledet när hon blir osäker, den dagen kommer jag att vara jättenöjd:)


  Efter promenaden fick Marko äta lite godare gräs och maskrosor. Han ser liten ut, men det är min kamera som inte kan zooma så allt blir konstigt. Men har ni sett vad mörk han blivit.

 

        

   Till vänster Maj 2011 till höger juni 2010

 

Vilda fick prova munkorgen

  Och mattes hjärta brast...känns inte bra. Hon såg mest förvånad ut, men drog en lättnadens suck när jag tog av åbäket.

 

Måttbandet åkte fram igen. Vildas bröstomfång var 195 cm, huvaligen (gick runt på andra sidan, måttbandet hade fatnat i pälsen och gjort en extra liten båge;)


Det var 188cm, antagligen har jag mätt lika tokigt sist. Hon har minskat 4-5cm sedan i vintras och det känns mer rimligt. Marko ligger kvar på sina 191 cm vilket var väntat det var ju bara några dagar sedan jag mätte, men Vildas mått satte ju myror i huvudet på mig.


   

Här är ytterligare några bilder på nacken. På den första vrider hon bort huvudet litet.

 

Två dagar kvar tills jag åker, så nu skall räkningar betalas, bajsprov vaktas och packas och postas;) HLR-kongress bokas. Sedan ska jag packa resväskan. Undrar just hur mycket kläder jag har att packa i min resväska?

Så om vi inte "ses" innan så återkommer jag om en dryg vecka med litet semesterbilder!

Av Viveca - 19 maj 2011 18:19

blev det idag för Vilda. Helgen försvann ju fortare än jag hade räknat med (ovanligt).


Vilda vågar jag dock testa det mesta med på egen hand, så långt mina händer räcker och hon verkar lugn.


Snickrade ihop en svängel:

 

  Lite suddiga bilder blir det när jag blir lite exalterad;)

 

Selade på liten häst:

 

Jag tömkörde henne i den nystängslade, gröna och fina ridbanan vilket inbjöd till småtuggande och nedkörning av huvud till en början. Men hon lyssnade riktigt bra efter lite tjat.


Draglinor och grimskaft hade jag lagt ut på marken där för att markera "stå-stilla-plats" visserligen hittar hon på egna powernapplatser men där är hon van att stå mellan skaklar eller liggande stolpar sedan innan. Att hon passar på att äta när jag släpper tömmarna för att fixa med redskapen gör inget bara hon står lugnt och stilla.


Första stoppet så tog jag en draglina och ledde sedan runt henne medan jag släpade den efter och bredvid oss. Lite läskigt var det. Hon fick sedan den över ryggen och om benen. Lugn som en filbunke. Sedan parkerade vi och gjorde allt från andra sidan med. Sedan kopplade jag på draglinan och fäste den i ett grimskaft så att jag kunde lyfta upp den vid behov, släppa ned den och nudda benet i yttersvängar. Parkerade åter och gjorde allt från höger sida:


  Här är linan på och Vilda tuggar lugnt och fint.


Efter lite svängande med mycket beröm på banan parkerade vi åter och jag kopplade fast linorna i svängeln. Jag ledde henne sedan meda jag drog svängeln bredvid oss. Den verkade vara lite farligare i alla fall när den var långt bakom. Hon steppade lite från den, men stannade direkt och fick beröm. Hon nosade på den och så höll vi på en stund från båda sidorna. Helt avslappnad var hon inte så jag avvaktar med att låta henne dra den. Jag behöver fler händer och Vilda behöver mer toleransträning först.


Men jag tycker hon var riktigt duktig.


Sedan in och få på sig det lagade täcket. Jag hade hoppats på bajs också. Marko ertappade jag när jag höll på att snickra så hans provpåse är redo.


Men Vilda som brukar bajsa i stallet eller precis när jag släpper henne i hagen efter träning hon knep, knep och knep.


Jag var tvungen att ge upp för att gå på utvecklingssamtal med E. Åter hemma och dryga timmen till sista postlådetömningen knep och knep och knep hon.


Fast jag såg en ganska färsk hög som såg ut som Vildas, men säker kan man ju inte vara.


I morgon är en annan dag, fast då är kanske risken att det blir för gammalt över helgen, får kolla upp detta.


Nu äter de verkligen skrapet i vinterhagarna så jag får nog börja ge lite hö igen.

Av Viveca - 1 mars 2011 08:02

Som rubriken säger, svart elller vitt? Det är väldigt viktigt i dagens internetvärld vilken är full av diskussioner att välja svart eller vitt.


Även om man inte väljer utan försöker beskriva en nyanserad bild av det som diskuteras så når inte den bilden fram. Vips så har man valt sida, färg och utan någon form av nyans, åt den ena eller andra extremen.


Väldigt tydligt blir detta i diskussionsforum som t.ex Bukefalos. Där tar det inte många sekunder innan folk börjar kasta skit på varandra. Prova t.ex att skriva att du backat hästen från marken som korrigerings/uppfostringsmetod och se vad som händer. Glöm inte att ducka! Du kommer att få veta att du är dum i huvudet, livsfarlig och allt som du inte redan visste om din person.


Just personangrepp är vanliga i dessa diskussioner och att det du säger inte når fram utan bara en liten liten del.


Det är synd att det skall bli så för jag gillar att diskutera och jag tycker livet hade varit riktigt tråkigt om alla alltid höll med om allt man sade eller skrev. Men när det urartar till "min pappa är starkare än din pappa" och "fast min pappa är faktiskt polis" så börjar jag onekligen gissa ålder på dem som deltar i den s.k diskussionen.


Men det har inte med ålder att göra för även de i min egen ålder verkar komma med personangrepp hellre än bra argument. De talar om för en hur man är, vad man gör och vad man tycker utifrån deras egna fördomar bara för att man velat ha en nyanserad diskussion.


Som det här med säkerhet. Jag lyckades eller kanske snarare misslyckades med att försöka framföra hur jag såg på saken i ett inlägg hos Havrepappa, men helt plötsligt var jag emot hjälmanvändning och hade gått till personangrepp? Inget av detta stämmer, men som jag sade. Man måste tydligen välja. -Är du med dem eller oss, guapo? Ja just det ja, jag är för en höjning av sjukförsäkringen också inte att förglömma;)

   

Som i banansången. "Du ska inte tro bananen vaknar fast du skriker i dess öron som den saknar. För se höra kan bananer inte göra" Det är svårt med kommunikation.

 

Jag delar gärna med mig av vad jag tycker och tänker här och på andra ställen, och jag vill inte bli kommenterad av bara ja-sägare, men jag kan ju kräva att folk åtminstone försöker förstå bokstäverna jag printat dit.


Egentligen skall jag väl inte behöva hålla "en dåres försvarstal" men det kan ju vara spännande att testa om det jag skriver och menar är så svårt att förstå att min gamla klasskompis tillika "Oatdaddy" och några följare kan ha missförstått helt enkelt.

Avgör själva!


För enkelhetens skull blir det en lista:


1. Jag är för hjälmanvändande!


2. Jag tycker att säkerhetstänk är viktigt!


3. Jag tycker om att se när kunniga människor hanterar hästar och tycker det är intressant oavsett vad de har på huvudet. Vilket är detsamma som att jag tycker om att lyssna på bra musik även om den framförs av någon som tagit droger någon gång. Jag väljer inte bort människor pga deras val även om de valt något som kanske är mindre bra.


4. Jag tycker inte att livet är svart eller vitt.


5. Jag har arbetat på en av de mest säkerhetskontrollerade arbetsplatserna som finns (strålbehandlingen) och anser att alla säkerhetskontroller är på sin plats där. Ingen vill väl ha fel stråldos på fel plats.


6. Jag arbetar nu med många gamla som ramlar ofta och vi gör mycket för att förebygga fall genom s.k fallprevention.


7. Jag utbildar i HLR som en del i att skapa en trygg och säker kommun.


Listan kan göras längre, men jag hoppas att jag fått fram att jag inte tycker att det är bra när någon skadar sig, men jag kan bli trött på ett evigt tjat om hjälm istället för att se vad personen vill förmedla. Fortsätt gärna hjälmdiskussionen och sätt press på de som inte använder hjälm men våga se något annat också, än vad de har på huvudet.


Bjuder på en bild med Lisbeth Johnsson(som var föremål för diskussion) med hjälm på huvudet (vilket hon valt förmodligen för att hon skall upp på hästen):

  


Så vad blir det? Vitt eller svart? Eller finns det något annat?

Av Viveca - 29 januari 2011 17:12

Idag har vi hjälpt en kompis att flytta. När lastbilen var tom hämtade vi hem 30 småbalar med hösilage. Har funderat på att prova fri tillgång, men har varit litet rädd att framförallt Vilda skall äta tills hon spricker, eller blir sjuk.


Vi prövade i alla fall att sätta ut en hel bal när vi kom hem:

      


Det blev inget bråk mellan hästarna i alla fall, vilket jag befarat eftersom balen är ganska liten och blir allt mindre. Nu har det gått 2 timmar sedan jag satte ut den och de äter fortfarande. Än så länge är det ok för det brukar ta två timmar att äta lunchhöet nu med det grova hösilage, men jag tror att de kommer hålla på tills den är slut. Har läst lite om detta att gå över till fri tillgång och tydligen brukar de matfrossa de första veckorna. Undrar hur detta skall gå och om jag härdar ut?


Någon som har erfarenhet av detta? Tips och synpunkter tas tacksamt emot:) Hösilaget är inte analyserat, men är från förra sommarens skörd så jag tror inte det är alltför kraftigt.


Ha en bra lördag!

Av Viveca - 17 januari 2011 15:17

..eller vad var det farbror Melker sade?


Inte mindre än tre gånger fick jag ösa ur uteboxen i förrgår. Och jag föll till föga och lade in halm igen. Varken ekonomin eller min rygg klarar att mocka ur all torv varje gång det blir blött. Det är främst i ena hörnet vattnet rinner in, men torven suger upp en hel del på Markos plats i boxen, ja de har bestämda platser.


  


Har nu stängt till två av de tre hagarna som sitter ihop eftersom jag inte vill ha hästar som åker rutschkana och skadar sig i de mer kuperade hagarna. Det blir väldigt tråkigt för dem dock. I den hagen med uteboxen finns inte mycket att tugga på, men desto mer hästskit. Prövade att mocka i förrgår, men det blir mest skrap på ytan. I går morse efter jobbet gick det bättre, men jag insåg att man måste kanske sova om man varit vaken på natten.


Söndagen var mins sagt händelserik. Mats tyckte synd om hästarna och körde in med sandspridaren i hagen, vilken han naturligtvis körde fast med. Han har den förmågan att köra fast med det mesta som går på hjul. Har med att han är envis och en chansare att göra.


Efter en paus i brottandet mot vädrets makter, födelsedagsfirande av en vän och hämtning av E från fotbollslägret. Var det dags att ösa boxen igen och laga mat.


Mats fick på kvällen loss sandspridaren. Såg honom köra förbi fönstret.

Efter en välbhövlig dusch var det dags att åka till jobbet. Tio minuter innan jag skulle halka ut till bilen körde Mats fast med nästa motorfordon. Lastbilen lastad med en ny hösilagebal stod på tvären över vägen, suck! Bestämde mig för att ta den andra, oplogade, osandade vägen förbi hagarna. Den är rena självmordsvägen i det här väglaget.


Slängde in väskan i bilen när St ropade: Hästen har rymt! Hästen eller hästarna? Med morötter och grimmor i högsta hugg halkade jag förbi ladugården där Mats och Stefan stod. Japp två små älgar knaprade sly vid vägkanten utanför hagen. Nästan framme vid Marko halkade jag och han sprang upp i skogen. Vilda sprang efter. St fick in Vilda i hagen genom att på Bamses vis locka med en morot framför mulen, men var inte snabb nog att stänga hagen.


Två små hästar sprang litet längre in i skogsgläntan. Men matte pulsade efter i jobbarkläderna och inga stövlar. En morot till Vilda, grimma på, duktig. St fick grimskaftet. En morot till Marko, grimma på, duktig. NU går vi till hagen.


    

Mats hade glömt stänga hagen när han hämtat sandspridaren, suck!


In i bilen och upp för den isiga backen samtidigt som jag försökte ringa min arbetskamrat och säga att jag blev sen. Kom inte upp för backen, efter flera försök gled bilen i sidled in i en snövall. Mats och St hjälpte mig att få loss bilen, men jag bestämde mig för att ta andra vägen när lastbilen var loss. Passade i stället på att ge hästarna kvällsmat. Mats hade ju fullt upp.


Idag är jag ledig och skall ta mig an gödslet i hagen och nu rinner det inte in vatten i boxen längre så torven skall bytas ut. Annars är det mest en massa telefonsamtal om E och hennes skola. Skulle behövt några timmar till på dygnet.


Vi har möte på jobbet i dag med, men vet inte var jag skall kunna klämma in det någonstans?


Vill ha lite lugn och ro...

Av Viveca - 14 januari 2011 19:48

Gjorde samma personlighetstest som Stina. Här en länk om någon vill testa: http://se.41q.com/


Min personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.


Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.


Verkar ha valt rätt karriär;) Tror inte jag skulle valt hemmafru dock (fy vad tråkigt). Fast jag gillar ju att skrota runt hemma för mig själv.

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se