I fredags fick M ryggskott. Efter några timmar blev det allt värre. Han kunde inte röra varken armar eller nacke. Han fick svårt att andas. Det fanss inte en möjlighet för mig att förlytta honom ut till bilen. Det blev ambulans till akuten. Efter lite morfin kunde han flytta sig från köksstolen till båren. Vid 21-tiden åkte han in och jag åkte efter med bilen. Klockan fem på morgonen beslutade läkaren att han skulle röntga rygg och lungor. Röntgenavdelningen skulle öppna kl. 08. jag åkte hem och sov ett par timmar.

Det är alltid intressant och lärorikt att befinna sig "på andra sidan" som patient eller anhörig. Förstår att patienter som sitter timma ut och timma in på akuten undrar vad personalen egentligen gör. Det skrattas och fikas, men ingen doktor så långt ögat når.

Jag vet av egen erfarenhet att det bara finns en läkare på jourtid och att han/hon har anvsar över både inneliggande patienter och akutens patienter. Jag vet också att övrig personal måste ha ordinationer av läkaren för att kunna undersöka eller behandla. Jag kände trots detta frustration över hur dåligt akutsjukvården ofta fungerar. Att ett akutsjukhus inte har tillgång till röntgen på jourtid är under all kritik. Uddevalla sjukhus skall lägga ned sin akutverksamhet ändå tar de emot akutfall utan att ha resurser till det fullt ut.

M sökte ju inte för något livshotande, mer synd var det om de stackars äldre damer som sökte för misstänkta collumfrakturer och som fick ligga flera timmar utan snärtstillande i korridoren.

Chalmers har studerat logistiken på SU`s akutmottagningar och kommit fram till stora brister och även tagit fram förslag på lösningar. Det verkar dock som om de fortsätter som vanligt.

 http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/10/09/mycket-att-atgarda-pa-sahl/index.xml

Sjukvården är en mycket konservativ verksamhet. År ut och år in fortsätter man med jourläkarsystem istället för att bemanna efter behov och schemalägga läkarna istället. Tröttsamt!