Nu börjar semestern närma sig sitt slut och nu har jag äntligen funnit den rätta semesterkänslan.

Jag har börjat läsa en Marian Keyes bok som jag inte läst("Är det någon där?"), och drar mig till minnes när jag läste "En oväntad semester" och "Vattemelonen". Jag skrattade så jag grät när jag läste dem och igår kväll likaså.

Nu sitter jag och degar med ett glas rött och börjar känna mig sådär lagom trött och seg. Ser fram emot sängen och boken.

Vildas ögon mår bättre, men hon ser fånig ut i flughuvan. Tjockat på sig har gjort också nu när de fått ännu bättre bete.

E var jätteduktig när de spelade sitt mästerskap i helgen.

Jag njuter av lugnet och en familj som verkar börja fungera.