Direktlänk till inlägg 23 februari 2011

Vågar du leva?

Av Viveca - 23 februari 2011 17:52

Är gräsänka idag. E är hos en kompis och Mats är på resjobb.

Sitter och funderar lite på hur olika vi är när det gäller hur mycket vi sopar mattan för våra barn och hur vi ser på trygghet. Inte minst avspeglar sig detta även i samvaron med hästar. Visst skall man använda säkerhetsutrustning, men som jag hävdat förut och fortsätter hävda så sitter inte tryggheten där, inte heller kontrollen över situationen. Självklart hjälper dock hjälmen mot hjärnskakning och stålhättan mot krossade tår.

Men allt s.k säkerhetstänkt är inte enbart av godo. För att bli trygga måste vi utsätta oss för risker. För att barnen skall växa till självgående individer så måste de få pröva sina vingar. Ju mer vi bromsar eller förklarar hur farligt allt är desto otryggare barn, människor och samhälle skapar vi.

Själv märker hur många föräldrar inte vågar låta sina barn i E´s ålder (14) ta bussen till Gbg själva eller åka spårvagn i stan. När jag var 14 åkte jag ensam till London (fast jag hade inte vågat släppa E dit;)) Barn klarar mycket mer än vi tror och ju mer de klarar desto tryggare blir de och desto lugnare föräldrar får de.

Vad man klarar har inte med exakt ålder att göra utan med mognad. Det är individuellt, men är i sin tur skapat av förväntningar på individer av omgivningen och föräldrarna. Den som aldrig får pröva kan inte heller mogna. Själv tycker jag dagens unga är mycket mer omogna än tidigare generationer.

Detta har inte bara med curling att göra.

Hela samhället andas säkerhetsutrustning högt och lågt. Hästar är stora och starka djur och olyckor händer. Men varför fortsätter vi då att utsätta oss för risken att bli skadade? Jo bla. för att det är nyttigt att lära sig bemästra krissituationer. Ett djur är dessutom ytterst känsligt för människans sinnesstämning så om du är nervöst lagd och rädd för att det ena och det andra skall hända så kommer du överföra detta på djuret t.ex hästen och det kommer att hända onödiga olyckor. Jobba med dig själv i första hand. Det är hos dig problemet ligger. Lär dig läsa situationer, djur och människor i stället för att undvika dem eller invagga dig i falsk trygghet bakom vadderade väggar. En god självkännedom och självinsikt är inte att förakta. Överför detta till dina barn om du vill hjälpa dem.

Föräldrar överför sina rädslor och fobier till sina barn. Mörkrädsla, spindelfobi, social fobi etc. Det tycker jag är av största vikt att föräldrarna tar itu med innan de förstört möjligheten för sina barn att bli trygga. Genom att hjälpa sig själva hjälper de sina barn. Säg inte -Akta! här, -Akta! där, hela tiden. Du formar nervvrak till individer till sist.

Barn och människor i allmänhet skall våga prata med okända på stan. De skall våga gå förbi en hund på gatan. De skall våga be om hjälp. De skall kunna sova tryggt utan larm högt och lågt. Vart är vi på väg annars?

Vi är på väg att bygga ett samhälle där vi bara vågar umgås på internet. Annars kan vi bli smittade av något virus. Vi vågar inte klappa vilda hundar i Thailand för de kan ha rabies och en svensk flicka har faktiskt dött av detta. Till sist lever vi anonymt utan kontakt med vare sig andra människor eller djur.

Så vill inte jag ha det. Vill du?

David Eberhard har skrivit boken "Trygghetsnarkomanernas land" för några år sedan. Själv har jag inte läst den, ännu. Men den utgår från detta tema. Mycket intressant. Nedan en artikel om detta:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/doktorn-ordinerarta-risker_201467.svd

Funderingar och annat

Dela

Stina

23 februari 2011 19:56

Tänkvärt inlägg Viveca !
Fast jag gillar säkerhetstänk ... =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

23 februari 2011 20:41

Det beöver ju inte betyda att vi skall sluta tänka;) Men det har gått till överdrift många gånger och vi blir rädda för att leva och uppleva.

Som citatet säver: "Det är farligt att leva, man kan dö"

Jag försöker tänka efter före t.ex när det gäller hästarna eller när barnen skall göra något, men att tänka efter behöver inte betyda att man bromsar allt för att något kan hända.

Däremot kan man ju "lindra smällen" genom att få barnen att lära sig läsa av situationer snarare än att undvika allt som ev. kan var det minsta farligt.

Själva kan öva oss i att läsa av när vi är på väg att gå över gränsen för vad som är säkert i situationer t.ex med djur eller andra människor.

Men hade vi inte tagit risker så hade vi t.ex aldrig suttit på en häst. Än mindre försökt rida in dem eller vänja dem vid att stå i stallgången etc.

Carin

23 februari 2011 20:37

Så sant, så sant! Jag håller definitivt med i de tankarna! Låt barnen få testa själva vad som är rätt och fel. Bränner du dig så aktar du dig nästa gång. Enda sättet att skapa en egen personlighet!

Synd att inte alla föräldrar har det tänket utan lindar in sina barn ända upp i 20-års åldern...

Kramen/C

http://ekbladet.bloggplatsen.se

Viveca

23 februari 2011 20:49

Självklart har jag kommit med förmaningar till mina barn och jag har inte låtit dem ramla ned från betongtrappan för att de skall lära sig att det är farligt när de varit för små för att begripa. Då hade de inte levt idag;) Men det finns extremer åt båda håll.

Att hela samhället genomsyras av att världen är så himla farlig är jag enormt trött på.

Dessutom har jag svårt för paragrafryttare och de som är det verkar även vara trygghetsnarkomaner ut i fingerspetsarna.

Det är inte så konstigt. De flesta människor är neurotiska och genom att kontrollera sin omgivning med regler, paragrafer eller säkerhetsutrustning till tänderna känner de trygghet. Det är dock en skenbar trygghet.

Det finns ju något som kallas masspsykos, men här vill jag nog hävda att vi är på väg in i något slags massneuros.

Jovisst kan man leva ett tryggt och fint liv om man aldrig vågar ta några risker, men hur jävla roligt har man haft;)

Ann

23 februari 2011 21:51

Håller också med dig, allt ska göras med sunt förnuft.
Självklart är det bra med ett säkerhetstänk och det tycker jag man ska fortsätta med, men det kanske inte räcker med bara tänket och all säkerhetsutrustning, man måste även kunna tänka självständigt vad som är vettigt och inte.
Det är lite av mina tankar om det! :)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

23 februari 2011 21:57

Framförallt kanske man måste få göra sina egna misstag eller t.o.m besegra sina rädslor och komma ut starkare på andra sidan. Att kunna tänka självständigt som du säger kräver ju faktiskt att man fått vara självständig och inte fått färdiga lösningar serverade eller så mycket förmaningar att man inte vågat prova:)

kicki

24 februari 2011 15:30

så sant..det gamla uttrycket "lite skit rensar magen" kan överföras till många områden....
kram

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

25 februari 2011 10:47

Absolut:) Kram!

ylle

25 februari 2011 17:42

Läste med stort intresse Ditt inlägg, och tycker att det stämmer väldigt väl. Just att lära sig läsa situationer, djur, människor är väl det viktigaste. Och om barn aldrig får lära sig själva och uppleva även negativa saker så blir de aldrig mogna, ansvarstagande vuxna. Det finns även en övertro på att hjälm och ridväst klarar alla ridproblem, vilket inte stämmer.
Läste häromveckan om nån ort där man skulle såga ner lekparkens träd för att barn kan ramla ner.. vem har inte ramlat ner och fått skrubbsår som liten? VAR är det sunda förnuftet?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Viveca

25 februari 2011 21:04

Hjärnskakningar, benbrott och skrubbsår hör livet till. Vi kan inte och ska inte madrassera hela vår tillvaro för vi skapar som nämns i artikeln svaga psyken och fler människor med panikångest i stället. Det är jobbigare att leva med än ev. trauman där man klarat situationen. Där blir man istället starkare.
Sunt förnuft blir allt mer sällsynt...

sofia

28 februari 2011 12:30

jag gick själv genom samhället (mindre stad) när jag var 7-8 år till skolan. I dag uppmanas vi föräldrar att inte släppa av våra barn utanför skolområdet utan följa våra barn in (förra året stannade en bil med en "fulgubbe" till vid grannbyns skola)

I dag törs jag knappt ha barnen cyklandes på våran byväg...anledningarna är många till försiktighet. Mer traffik, mer? "knäppgökar" ute i samhållet? (eller om de bara syns mer?)

Sedan visst måste det finnas nåt sunt förnuft barn måste få vara barn, leka och ramla från träd man kan inte linda in dom i bomull. Tycker ibland det är för överdrivet.....!

Ja, det finns många sätt att se allt men klart tänkvärda ord du skriver....

http://www.stallneshime.bloggplatsen.se

Viveca

28 februari 2011 15:24

Samhället har blivit tuffare, trafiken likaså och jag låter inte mina barn göra sådant som jag fick göra som barn. Tex. var jag barnvakt om nätterna till mina yngre bröder från det att jag gick i lågstadiet. Jag fick gå eller ta spårvagnen själv även i en storstad som Göteborg, men självklart fanns det ställen man inte fick vistas på (desto mer spännande;)) Så visst har saker och ting blivit tuffare. Barnen har också blivit bekvämare pga föräldrarnas curlande. Det är svårt för dagens föräldrar att finna en lagomnivå. Men jag tror faktiskt att ju mer vi utsätter oss/barnen för desto starkare människor och tryggare samhälle skapar vi. Sedan får man ju anpassa efter mognad och situation så gott man kan.

Anekdotisk bevisföring

Kommentarer (0)

Av Viveca - 11 juli 2017 16:08

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m. Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

En blivande barnmorskas funderingar

Kommentarer (0)

Av Viveca - 27 februari 2017 14:30

Första förlossningspraktiken är nu avslutad. Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Nio förlossningar klokare?

Kommentarer (0)

Av Viveca - 8 januari 2017 12:51

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv. Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

Nedräkningen har börjat.

Kommentarer (0)

Av Viveca - 4 december 2016 11:10

Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen. Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Väcka liv i bloggen igen?

Kommentarer (0)

Av Viveca - 4 december 2016 00:27

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...

Visa fler inlägg